Senaste kommentarerna i forumet

Klurar på hur jag mår utan alkohol. 36 dagar idag? Märker det tar tid att bli återställd från missbruket. Första dagarna hade jag abstinens. Hade druckit 7-8 dagar på raken... ångest, darrighet, huvudvärk, stor trötthet och svettningar och frusenhet om vartannat.
Inget eller lite sug de tre första nyktra veckorna.
Det som finns kvar nu efter en månad är den stora tröttheten. Är inte ens så särskilt uttråkad av att inte dricka alkohol, så trött såå. Har en och annan dag där jag känner mig piggare. Och mina ögonvitor är vitare så jag fräschare ut tror jag.
Har mer sug nu, vissa dagar. Frossar lite i känslan faktiskt för att bearbeta den. Är inte rädd för suget utan känner att den är en del av läkningsprocessen. Måste till som värkar när man föder barn.
Tänker framåt. Funderar på hur det är efter 3 månader osv... och efter ett år. Hoppas vara där att jag inte har något sug, inte tänker så mycket på alkohol osv. Fått tillbaks mitt liv!
Men jag tar det som det kommer och är så otroligt tacksam för HÄR och NU. Gottar mig varje dag åt att jag är nykter, väljer själv att vara det ju väl medveten om att jag behöver vara på min vakt och aldrig mer ta det första glaset vad som än händer.
That's it! Kram till er alla fina som orkat läsa. Hur går era funderingar?????

Magiskt datum och min födelsedag och om ett litet tag fyller jag 1 år så har numera två födelsedagar.

Känns som om det blir ett bra år och skall fortsätta min resa med nya utmaningar. Förra året känns som om jag hade fullt upp med att fixa mig själv och min nykterhet.
Nu känns det som det är tid att ta tag i resten och göra livet som jag vill ha det.
Med orden som varför blir det inte som jag vill, jo för jag inte gjorde det jag skulle skall jag nu börja göra det.
Så detta år skall det sättas mål som gör livet trevligt och bekvämt, jobb och insikt skall ta mig dit.
Så avger löftet idag med lätt hjärta om att vara nykter vad som än händer// kram Strulan som bjuder släkten på tårta och kaffe❤️??

Jag kan förstå din smärta. För snart 9 år sedan förlorade jag min vän. Hans mediciner för sin bipolaritet plågade honom under alla år, han fick det aldrig bra. Han började med en drog utöver alkoholen. Det slutade med suicid. Jag kunde inte rädda honom. Jag visste inte hur illa det var. Jag bar på en skuld att jag inte kunde rädda honom i några år, vilket var helt vansinnigt, men jag gjorde det. Jag började med yoga och bearbetade sorgen där, jag visste ingen annan plats. Jag började skriva och jag pratade med honom dagligen under några år. Det har jag slutat med. Minnet av honom finns kvar för alltid. Vi hade bara varandra att prata med på riktigt under en tid, om sjukdomens skov och hur vi skulle få bättre hälsa, hur vi skulle sova utan sömntabletter. Sömnen är så viktig.

Den offentliga vården har inte haft så mycket mer att erbjuda än mediciner till den "vanliga" människan. Idag finns smärtkliniker, det finns mer mindfulness och för den som tjatar kanske kan få kbt. Det är tyvärr upp till ens eget ansvar som patient och sjuk att kräva annat än bara piller. En människa behöver vilja själv eller möjligtvis kunna betala för att rehabilitera sig själv. Det är så det ser ut. Det är så jag gjort.

Under min yogaresa som pågick under ett par år så förstod jag hör skört livet är, hur skört det är när ens mediciner ställer till det och jag vet som ätit en del olika preparat själv att de är farliga. En sömntablett som jag fick utskrivet när min sömn inte alls fungerade ledde till att jag blev hög och den tog jag aldrig igen. Det är ett piller som säkert är en väg in i missbruket för många. Däremot om en vet att den ska tas i sängen så kanske det inte behöver gå galet, men det är inte alla läkare som uppger det. Det gäller verkligen att se upp vad en stoppar i sig.

Vem som helst kan bli sjuk och vem som helst kan drabbas av medicinernas biverkningar. Det är inte alla som vet det.

Nu är du ansvarig att ta hand om dig så bra som du bara kan. Gör en bearbetningsplan. Sov, ät, promenera, (träna) så du orkar med vardagen. Prata med en präst eller annan som du har tillgång till, eller be om samtal.

Planera in att göra något roligt, planera in tid för dig själv, att bara vara i sorgen och tillåt dig känna allt du känner. Skriv här och berätta hur det går. Det finns kurser och litteratur för allt, för exempelvis sorgbearbetning.

Gör något som du velat göra, men som inte blivit av. För att "vila" från sorgen i din process.

Om det kan vara till en hjälp, så har sorgen för min vän bleknat med tiden, men jag har med honom i hjärtat och jag minns allt som var fint och roligt.

Det finns nog metoder att ta hjälp av för att sudda ut minnet av honom när du fann honom. Ta all den hjälp du behöver, när du är redo för den och kom ihåg att du kanske behöver få kämpa för att få den hjälpen.

Viktigast är att du inte faller i sorgen tänker jag. Ni hade en vacker och frisk relation i 12 år. Minns den. Skriv om den. Kanske du ska berätta för andra hur farligt det är när smärtstillande mediciner leder till missbruk, om du orkar och om det är hjälpsamt för dig i din process. Det är bara du som vet det och kanske du inte vet vad som är rätt just nu.

Gå till en yogastudio utan prestation, lyssna, gör och andas. Låt tårarna komma. Det är vanligt.

Ta dig själv i handen, led dig till något som är bra för dig just nu, idag. Kanske du har en sol ute som väntar att få lysa på dig. Gå ut och känn hur luften känns mot huden. Krama ett träd. Se på naturen. Ta med ett sittunderlag och sitt på en sten. Om du vill. Följ dina andetag. In och ut.

Du gjorde allt, nu behöver du göra allt för dig själv.

Du ska igenom detta. En stund i taget. En dag i taget.

Var varsam med dig själv. Alltid.

Kontentan. VaknaVacker och Charlie för att ni läser och kommenterar - stora bamsekramar till er <3

Nu är det söndag morgon och solen skiner! Ska ha tvättstugan och göra klart en föreläsning om autism som jag ska hålla för blivande lärare - det blir kul :) Liten promenad också blir det i eftermiddag <3
Ut och NJUT med er!
Kram
svagis

Ett stort steg att starta egen tråd?
Här är vi snälla och stöttar varandra i med- och motgång. Har hjälpt mig enormt, både att läsa andra trådar och att skriva själv. Snart två veckor nykter, hade inte fixat det utan detta forum. Skriv precis vad du känner, ingen skrivkramp.

Så än en gång välkommen?

Såg först nu att du har sex veckor som nykter. Det är ju helt underbart???
Grattis?

Åh vad gött! Stort GRATTIS????Så bra gjort, så skönt! ????

Hoppas du haft en bra helg?

Det är du. Du kommer vara den som står för tryggheten och stabiliteten för dina barn under denna extremt stor omställning. Så himla bra att du kan göra det nykter.
Kram!

Hoppas verkligen att ni kommer iväg till äventyrsbadet, men förstår känslan av frustration när barnet går i annan riktning. Även mina barn har fått mig galen i liknande lägen, även utan NPF?

Jag håller med om att alkoholfri öl tillfredställer nåt slags behov och har börjat utforska det digra sortimentet som finns nu. Och i vanliga mataffärer så jag slipper besöka den affär jag absolut inte ska gå in i om jag kan slippa.? Jag gillar belgisk öl och råkade av misstag köpa nån sort med citrussmak(?). Bestämde efter första chocken att även den var god. Så fortsätter proviantera och ersätta helgens drycker med något som har mer smak än vatten som känns trist på helgen.?

Välkommen hit! Kanske du är som jag? Läste mycket här innan jag skapade en egen tråd. Så bra du också gjort det och livet blir så mycket bättre av att dricka mindre eller inte alls?

Man ska väl inte glömma bort sina milstolpar tänker jag. I dag är jag 6 veckor nykter. Klappar mig själv på axeln :-)

Vad bra att det gick bra i går Ensammenintestark! Och då har du ju några lördagar framöver att träna/utmana ditt sug på. Jobbigt på ett sätt, men å andra sidan kommer du ju att vinna så nästa års mello kommer det kanske inte vara på kartan att du tänker på a? Härligt med nykter söndag och grattis till dag 14!
Kram!

God morgon miss lyckad och alla andra förstås med ❤️

Tack för ditt inlägg miss lyckad ❤️ Du har så rätt. Och där blir det rysligt vad tydligt det är att mannen knappt är som en närstående alls. Närstående på sina egna villkor möjligtvis.

Han har ju varit bortrest en längre tid. Det var rätt så härligt att träffa honom igen. Men besvikelsen är stor både hos mig och äldsta sonen.

Min yngsta är egentligen medlaren i familjen. Vill att alla ska vara nöjda och tycker det är jobbigt med bråk osv. Men jag har också märkt att han som stod sin pappa närmast av barnen helt har slutat ha förväntningar på honom. Han verkar inte ens bli besviken när pappan drar ut med kompisar sin första dag och natt hemma. Han avskärmar sig från honom både fysiskt och känslomässigt upplever jag.

Äldsta sonen har däremot längtat. Så när pappa valde annat igår var han så besviken. Mannen var ute mellan 13 och 19 och kom hem (hade druckit) för att göra en sak han lovat (jag var tvungen att ringa flera gånger för att se till att han verkligen kom). Sedan innan klockan ens hann bli 20 så stack han. Och kom hem full kl 3 inatt.

Innan han åkte igen där innan 20 så sa jag att sonen har längtat hela dagen. Då svarar mannen att han inte vill att jag ska få honom att känna att han gör fel som sticker till kompisarna. Det är alltså fel av mig att påpeka det felaktiga i att strunta i sitt eget barn. Och jag vet att om jag står på mig blir det bråk så jag sa inte mer.

Han däremot sa att det känns konstigt att vi ska skiljas. Han sa att han alltid finns för mig för alltid oavsett vad. Att han ska bo nära och att han alltid ska älska mig. Och det visar han alltså genom att dra ut ?

Är det hans sätt att göra slut på? Han vill att jag ska veta att han finns för mig men ändå på distans? Det kanske är så. För hans fina ord verkar vara ett plåster på såren.

Den enda fördelen med hans beteende är att det visar att även han är redo för separationen. Hade han känt en tvekan hade han inte gjort sådär igår.

Det hemska är sveket mot sina barn. Jag antar en ny fas börjar nu. Fasen där jag struntar i vad han gör mot mig nära på men där jag kommer behöva stötta mina barn. Stärka dem i att deras sällskap är underbart. Och jag vet ju hur det känns att längta efter honom och hoppas på att få bekräftelse. Och jag har lärt mig att det är omöjligt att få det i den mängd man behöver.

Snart kommer även äldsta sonen strunta i sin pappa igen och DÅ kommer mannen bli sur över att ingen bryr sig om honom. När världens finaste chans till att läka relationen till sina barn finns framför honom så sumpar han den.

Sonen har flera gånger sagt till mig att det är konstigt att hans pappa bara drar iväg. Och jag säger att jag håller med och att pappa inte förstår bättre. Pratar inte illa men bekräftar sonen i känslan. För det hans pappa gör är fel. Det är inte fel på sonens känslor. De är helt normala.

Kram till er alla och ha en fin söndag ❤️

Hoppas du har en fin helg Rolf!

Tack för peppning igår svagis! Får nog lägga lördagar (och Mello?) till listan på starka triggers. Jag tog mig igenom kvällen till slut. Fanns inte på kartan att jag skulle druckit.? visserligen med hjälp av popcorn och godis, men så får det vara just nu. Om jag druckit hade jag ändå ätit minst lika mkt. Som jag nämnt tidigare har jag dragit på mig en del övervikt de senaste åren, vilket till stor del har med alkohol att göra. Alkoholen får mig att bli sugen på allt möjligt och släpper hämningarna så jag äter alldeles för mkt och fel. Men som sagt, gårdagens tröstätande får jag lägga bakom mig nu. Har så svårt att inte döma och förakta mig själv, men inget blir bättre av det.

Nu ska jag njuta av en nykter söndag, vara med min familj och äta bra mat. I morgon två veckor nykter?

dit ska vi! Tänk den dagen när alkohol är i princip en icke-fråga för oss. Dit ska vi och vi kan klara det! Kringelikrokar kan det bli men målet är ju tydligt! Dag för dag.

Jo, Svagis, det tror jag. Och vill inte tro annat. Så måste det vara, annars hade man väl inte orkat. Så dåligt som jag oftast mådde när jag drack (en ynka månad sen). Så mår jag inte idag. Suget är inte det helvete jag varit i.
Tack för ditt svar! Fint! Påminner mig om att vara lugn och lycklig över nykterheten!
Kram?

Och i dag känner jag mig piggare... Vad är detta? Ja, ja. Vi är uppe med tuppen här som vanligt jag och flickan. Nu frukost sedan drar vi till äventyret! Det ser jag fram emot, flickan vill visst inte längre. Ett par små motgångar med lurarna och nudlarna gör att hennes liv nu är HEELT förstört och hon kan därför inte åka... SUCK. Livet på en pinne med detta NPF-barn. Får se vad för kreativt nästa drag jag kan skaka fram ur min hjärna. Taxin är beställd och jag VILL VILL VILL komma ur lägenheten. Klarar inte en hel dag till med skrik på Roblox. Vi mår inte bra av det någon av oss.

Har funderat en del på del på a-fri öl och a-fria bubblor. I går var jag lite sugen, tog en a-fri öl och sedan släppte suget något så när. Det är som om halva min hjärna vill ha smaken av en kall öl och den andra halvan vill ha alkoholen. Nu fick hjärnan en kall öl och den delen blev nöjd. Då tystnar den andra delen något. Tror det är ett bra sätt för mig att på sikt få tyst på a-delen av hjärnan när den aldrig får det den vill ha. För det kommer den inte att få.

Tack svagis, Se klart och Kontentan och ni andra för att ni läser mina kråkor!
Kram!

Vi människor har fått förmågan att själva göra val i livet..Somliga väljer efter vad andra vill..Vissa av oss gör val som gynnar oss själva och våra närstående..Frågan är :Vilka är våra nära och kära??.Om man funderar på vilka alltid vill oss väl, så har vi svaret där..Stor varm kram❤️

Förstår verkligen att just den dagen vill du glömma tillför inget positivt och kommer att blekna med tiden, men tyvärr så tar det nog sin tid och det måste nog plåga dig väldigt mycket. Tror det är så att när den bilden försvinner allt mer då finns det utrymme för dom fina och positiva bilderna du har med dig. Vet inte om det hjälpt dig att se honom i kidtan. Det fina och positiva har du inom dig.

Vilken toppen-lördag du har haft svagis! Blir varm i hjärtat när jag läser. Här hade vi mellokväll. BÅDA barnen satt med. Barnen är så olika så det händer verkligen inte många gånger per år. Richard Juhlin var slut på det lokala ICA så jag nöjde mig med bubbelvatten och en a-fri öl. Maffiafilmer är ännu inte en genre jag har hängett mig åt. Kan bli ändring även på den fronten! Kollar in :-D
KRAM!

Läst i din tråd och hittar så mycket tänkvärt och bra. Tack för du delar med dig. Så himla skönt vi är flera sida vid sida här. Och så lika vi ändå är och säkert olika på många andra sätt.
Ha en fin söndag o kram⚘⚘⚘

Men när det gör så ont och jag tänker tillbaka på dagen jag hittade honom så vill jag bara glömma det ögonblicket. Ångrar att jag ej såg han liggandes i kistan en sista gång. Då kanske jag fått en mer lugn bild i min hjärna att relatera till och komma ihåg. Men just då så trodde jag inte det var det jag behövde. Ja det känns så onödigt. Han var för ung och vi kunde fått ett underbart liv om det inte var för detta jävla drogmissbruk. Tack för att du svarade ?

Glömma ska du inte och kan jag tänka mig att du inte heller vill. Med tiden avtar smärtan och livet återvänder och du får känna att livet är värt att leva t.o.m. att du har ett bra liv. Just nu är det inte så. Förstår du undrar hur livet kunde bli så här och att du saknar och sörjer det fina ni hade. Tänker på dig❤ ingen ska behöva uppleva något sådant, men tyvärr så ser livet ut ibland och svårt att se meningen i det som sker, känns så onödigt .