Senaste kommentarerna i forumet

Adde visst är det konstigt, har innan klarat 9 månader och sen började jag plötsligt igen. Skillnaden denna gången är att jag fått hjälp, skapat ett litet nätverk och livlinor så jag hoppas att jag fått insikt.
Men befinner mig ett steg ifrån en depression känns det som, men tror det är att jag är överväldigad av alla känslor.
Skall ge det tid och vänta ut detta, det är hanterbart blir det värre så får jag väl gå till läkaren.
Tycker det är konstigt att man inte pratar mer om detta, hur man mår efter ett par månader.
Det är ju tack vare er, terapeuten som jag förstår att det är ett steg även detta.
Varit lätt att falla när man man mår skit, fast man mår bra.
Så håller mig i trädet och väljer att vara nykter vad som än händer// kram Strulan ??❤️

Låt inte din hjärna börja tänka dumma tankar nu. Du testade, fick ångest. Då vet du det :)

Det tar inte bort alla de dagar du varit nykter, de har säkert gjort både din kropp, din själ och din omgivning så mycket nyttigt. Ett snedsteg förstör inte och tar inte bort det.

Kram

Hej och välkommen. Du har ju detta forum, som kan hjälpa oerhört. Sen finns ju appen Cairy där du kan chatta med folk.

Känner igen det där med att inte vilja umgås, i samma sits jag själv, men det blir bättre. Ta bara en dag i taget och vad vet jag, spela spel, lägg pussel, sätt dig in i en obskyr hobby, måla hallen. Ja, vad som helst för att lägga fokus på annat än att dricka. Eller lyssna på poddar, läs böcker om just A, sånt funkade för mig.

och bra jobbat med tre dagar förresten :)

Kram

När man mår som sämst på kvällarna tex skulle det vara så skönt om det finns en chatt där man kunde prata med andra i samma situation. Jag vill inte ringa nån stödlinje jag vill skriva. När jag mår som sämst vill jag inte ringa nån.
Kan inte bara va jag som känner så?
En önskan som jag hoppas nån där ute skulle kunna ta på allvar

Ikväll blir det 3:e kvällen utan alkohol för mig på mer än ett halvår,utan paus. Och innan det har jag druckit med bara några dagars mellanrum konstant.
Är less och trött på och se hur jag blir fulare och äckligare på både insidan och utsidan.
Har försökt många gånger att sluta men jag kan helt enkelt inte
När jag haft uppehåll ett tag så belönar jag mig tillslut med att börja dricka,igen,det har jag förtjänat nu när jag varit aå duktig några dagar.
Går jag in dör hårt?
Villalån ska man sätta upp?1/ veckan ?
Så har man något att se fram emot?
Har sån ångest och vet att när eftermiddag kväll kommer så vill jag inte leva typ!
Hur tar ni er igen de kvällarna och hur hittar ni ork och kraft till att låta bli?jag vill inte umgås med någon eller göra nått.

Vilket fint gäng som din mamma har omkring sig. Många som är oroliga och vill hennes bästa. Hoppas att det ska gå bra att förmedla att det är det som är er utgångspunkt. Jag håller med budskapet från de som redan har skrivit, försök i så stor utsträckning som möjligt att utgå från era egna upplevelser och känslor - "jag känner mig väldigt orolig för dig, att du ska bli sjuk och kanske till och med dö om du fortsätter dricka som du gör nu. Hur tänker du kring det?" Försök att lyssna på hur hon själv tänker, var hon befinner sig någonstans, och gå inte in i en argumentation ifall hon helt slår ifrån sig - "jag har inga alkoholproblem". Ju mer hon känner sig inlåst och anklagad, desto svårare kan det vara för henne att acceptera ert ultimatum.
Var väldigt stöttande och positiva till varje litet steg emot hjälpsökande som din mamma är villig att ta (och ta gärna upp små, små framsteg som hon kanske redan har gjort nu, eller har klarat tidigare). Försök så långt det går att låta henne behålla sin känsla av självständighet och värdighet. Ni kan stötta henne och tillsammans kan ni utforska olika behandlingsalternativ, men det är i slutändan hon som behöver bestämma vad hon själv tror blir hjälpsamt. Och även om hon hamnar i försvar idag, så kanske ni ändå lyckas så ett frö hos henne, om hon känner ert stöd och er oro.
Lycka till! Rapportera gärna om hur det går!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Alla barna är vuxna(vi är 4 st)och har egna barn förutom min bror som förtilfället bor hemma nu men ska strax flytta för att plugga på annan ort. Men han har bott hemma nu ett tag och sett hur pappa bara faller längre och längre ner i flaskan. Jag vet inte hur många gånger vi har pratat med han men som sagt så vill han inte pröva, eller någon gång har han prövat sluta dricka men då har han efter ca en vecka fått nå slags anfall som jag nu inte kommer ihåg vad det heter ? Men han liksom tuppar av och ramlar i golvet och tappar medvetandet och varje gång det hänt har min bror varit hemma och ringt ambulansen och då har han fått stanna på sjukhuset några dagar och ta prover och allt sånt, vet inte om pappa förnekar att det har med alkoholen att göra eller att han bara vill få oss att tro att det inte har med det att göra.. men vi vet det och det är lika jobbigt varje gång han ringer och säger att han ligger på sjukhuset pga något han hittar på men vi vet att det är för att han kropp skriker efter alkohol.. och sen att min bror ska flytta snart gör allt bara ännu jobbigare för då han har ingen där som kan hjälpa han när detta händer igen och det ger mig en sån jävla ångest.. jag bor 60 mil bort och har en egen familj att ta hand om sen har han min syster som bor 10 minuter bort men hon har ju också familj och ett eget liv. Han är som ett barn å kan inte ta hand om sig själv, min syster är där och städar varje söndag för det orkar han inte göra själv.. han gnäller att han inte får någon hjälp men hjälp är det enda han får och han sittter där i sin soffa med flaskan i handen..

....det blev för svårt efter helgen. Inte för att jag trillat dit men nu har jag anmält mig till programmet här. Kniven mot strupen :-) Jag vill ha nyktra dagar i en en radda och inte räkna minusdagar. Jag blir alldeles förvirrad av det och det känns så lätt då att tänka: jamen jag kör lite vin ikväll kan ju ändå räkna minusdag. Kanske feltänkt men nu har jag bestämt mig för det. Jar dock inte hunnit trycka på startknappen än. Träningen är det enda som flyter på riktigt bra och igår hade jag en vilodag. Sömnen, ja sådär! Ha en fin dag Kraaam

Var absolut inte anklagande. Var stöttande. Visa förståelse och empatis över att någon kan trampa snett i livet, men att det går att rätta till med hjälp av de hon har nära. Inte en dum ide att ha en vistelse på ett behandlingshem redo. Känner hon sig inmålad i ett hörn så blir anfall bästa försvar.

risk för att det kan bli en självuppfyllande profetia......men vid efterbehandlingarna en gång per månad året efter den "riktiga" behandlingen så syns ett visst mönster vad gäller återfall. 3,6 och 9 månader ! Varför kan ingen förklara, kanske det är som du skriver att det är känslorna som vaknar till ?? Och framförallt kommer ifatt ?? Sen kan det krisa runt 7 år ?? Märkligt och jag har sökt svar men inte funnit annat än att då har självsäkerheten kanske gått så långt så de glömt var de kommer ifrån ?

Jag får inte på villkorsvis glömma vem jag är !

Kram !

...vet inte om jag upprepar mig, gör jag säkert........men jag blev påmind av en låt på radion under veckan : Efter plugget med Factory !!

Ung och dum och trodde att när skolan var slut så kunde jag bestämma mitt liv själv ! Så jävla fel jag hade !!!
Efter ett helt liv som inlåst med arbete, ansvar, ungar, ekonomi, alkoholberoende.......så klev jag över tröskeln till pensionärslivet, ett nyktert sådant !!, och har lyckan att äntligen få känna ett liv i frihet !! Och få känna att jag bara har mig själv att ansvara för ! Åka var jag vill, äta när jag vill, och än så länge kunna röra mig som jag vill.

Trots mitt missbruk så har min kropp klarat sig rätt bra, ålderskrämpor ja !, men inte värre än att jag är hyfsat mobil. Tack vare att jag nu får uppleva detta så är alkoholspöket på avstånd men jag liksom alla andra alkisar är inte jag längre än en armlängd från spriten. Men jag vill ju inte förstöra detta fria liv med en sup eller hundra som ju blir resultatet av första glaset.

Att få tuffa omkring i Sverige och uppleva vårt vackra land utan stress, bo på vackra platser, få uppleva otroligt häftiga byggnadsverk, ta en tripp utomlands, ja då känns nykterheten verkligen som en gåva ! Även om det var en lång och stundtals smärtsam väg dit.

Friheten från det fängelse som alkoholen innebär är så oerhört mycket värt !

Ta inte första glaset så får ni också uppleva det !

I dag jobbar jag hemifrån. Ack vad skönt det är, känner att min energinivå är jämn. Hinner med allt jag företar mig mycket snabbare och har mindre yttre stimuli som drar min uppmärksamhet. Är inte det konstig? För många brukar det väl vara tvärt om? Om man är hemma och ska göra något så har man svårt att fokusera på just det utan disken osv. måste göras först. Så är det inte för mig.

Tycker bara det är skönt att inte behöva göra skönhetsrutinen med smink, krämer osv. på morgonen. Kunna sitta i sina mjukisbyxor, i sin soffa och jobba är ultimat. Men inte varje dag såklart. Eftersom jag inte möter särskilt mycket människor i mitt vardagliga liv utanför jobbet så skulle jag bara må dåligt om jag jobbade hemifrån mer.

Ingen känsla av att jag vill ha A i dag, men känner att jag verkligen måste ta tag i mat-biten, jag vet att jag borde vänta men har helt ersatt A med snacks och annan skitmat för att unna mig, för att jag varit duktigt, ledsen osv. Samma som med A. Vet att jag borde hejda mig och fokusera på en sak i taget, men när kommer isåfall den stunden? A kommer jag ju få "kämpa" med resten av livet, kan ju inte bara "lägga det på hyllan", det är ju en del av mig

I vilket fall väljer jag att inte dricka i dag, istället ska jag jobba och försöka lugna hjärnan.

dig med att felet inte är ditt och att man, när man åtar sig sponsoransvaret, INTE dumpar någon med ett sms :-((
Gör något bra för din egen skull och försöka gå vidare med ny styrka !!

hastigt påkommet men kontakta närmaste AA-grupp och be att få hjälp av en nykter alkoholist som kan följa med. Det är betydligt svårare att manipulera och ljuga för en som varit med förr..... Undvik på alla sätt att anklaga utan använd bara begrepp som "jag känner, jag ser, jag hör" och liknande känslostämningar. Kanske kan ha en vistelse på behandlingshem i beredskap ?
Lycka till !

För det första det du går igenom verkar helt normalt. Så känner nog de flesta i din situation. Rädslan är nog en stor del i att du tvekar och rädslan för ensamheten finns hos de flesta, men också att man är rädd för det okända. Sedan har vi ju förnuft och känsla som inte alltid går hand i hand. Tycker inte det är konstigt att du vil det ska vara bra men frågan är ju om det är realistiskt att det i dagsläget ska bli det. Förmodligen inte. Jag tänker så här att behåll de tankar du har när du känner dig stark och handla utifrån detta. Prata sedan gärna med någon om din rädsla, dina tvivel m.m. Tokig är du definitivt inte. Du vet vad du måste göra. Försök att inte låta rädslan styra ditt liv. Lätt är det inte men har man något val.

Mina tankar och all kraft till dig, hoppas nu han får hjälp// kram Strulan❤️?

Hej.
Nu är det så att jag, min moster, mormor, mammas barndomsvän och mammas arbetsledare/nära vän har bestämt oss att göra ett möte med min mamma. Vi har bestämt att vi ska gå hem till henne så fort hon kommit hem från jobbet så hon inte börjat dricka än, sen ska mammas arbetsledare förklara att jag(hennes dotter) är jättte orolig för henne pga hennes drickande och många andra saker som hänt och att hon kanske ska dö. Därför har vi gjort detta möte osv. Min mamma lever i förnekelse och blir förbannad så fort man pratar om att hon dricker för mycket. Vi kommer ge henne ett ultimatum att om hon inte väljer att ta hjälp själv så kommer jobbet bli inblandat efter som att hennes arbetsledare är tvungen med tanke på att jag sagt att jag är orolig och om hon inte säger något så kan hon mista jobbet.
Snälla hjälp med tips!
// en orolig dotter

Min stora skräck och fasa är att tvingas uppleva det du gjort. Att mista ett barn...
Min son är ju beroende av benzo framför allt men det mesta går att använda som självmedicinering.
Just nu är det extra jobbigt som du läst i min tråd.
Får se vad som händer under dagen.
Kramar
???

Är så orolig för sonen. Han har fått en ny tid idag på kirurgen för en ny bedömning.
Vet inte om det tillstött något annat, han har fruktansvärt ont och har tagit alla morfin tabletter som skulle räckt en vecka.
I förrgår drack jag lite cider och starköl mest för att förebygga ångest påslag.

Igår ingenting och det känns betydligt bättre för om jag är minsta påverkad så skapar det en otrygghet om det skulle hända något med sonen.
Jag ska åka hem till honom senare för att hjälpa honom till sjukhuset. Ev blir det sjuktransport om han inte kan åka vanlig taxi.
Tack för att ni finns?
Kramar
???

Och vad härligt Strulan65 att du tittade förbi med ännu mera pepp?!
Sedan jag hoppade in här i forumet igen för en vecka sedan, har jag mest haft kontakt med gamla bekantskaper. Dett är alltid roligt att göra nya?! Och precis som du säger,
tillsammans är vi starka ?!

Ha en riktigt bra dag idag☀️!
Kram
/Fibblan ?

Ja jag går hos anhörigstödjare genom kommunen. Så skönt att prata med någon som förstår. Och så skriva här förstås. Sedan ska jag få hjälp genom vårdcentralen.
Men tack ändå för goda råd.

Fy så jobbigt för barnen att inse hur illa det är med deras pappa. Det är ju ingen som kan föreställa sig, varken barn, familj eller andra, hur det är och fungerar i ett betoendehem. Allt blir ju bara kaos och anklagelser och andra konstiga påhitt.
Folk skulle tro man hittade på om man berättade hur det är en vanlig vardag hemma. Helt sjukt att för oss är det ju något som nästan är normalt eftersom vi blivit så vana. " Normala " människor hade nog aldrig accepterat sånt vi gör och har gjort genom åren.
Kanon att du ska träffa advokaten. Min hjälpte mig med en checklista på vad jag skulle ordna och det kändes skönt att bara kunna följa den. Behövde liksom inte själv fundera och oroa mig så mycket när jag gick den att följa.
Ska lova mig själv att nästa vecka ska pappren vara postade på lådan.
Tack söta för allt du peppar mig med?
Kämpa vidare du också , vi fixar detta.
Kramar i massor till dig?

Jag vet, det är sjukt jobbigt att växla mellan skuld, rädsla, oro, ilska, trötthet och nu jä....ja lämnar jag.
Visst är vi manipulerade genom åren men vi måste ta tillbaka känslan över att bestämma över oss själva och ni det att ta ett beslut.
Det är supersvårt men jag försöker tänka och har skrivit ner en del av de stora drama och dåliga perioder som varit för att på så sett hitta kraften att kämpa istället för att ramla tillbaka i mina tidigare förlåtande eller förhoppnings beteende.
Vi måste kämpa för oss själva.
Kram

Kram kram från Blade Runner

Självklart oro man sig för förändringen som måste ske och oftast är det det värsta scenariet man föreställer sig. Så fungerar vi av någon anledning. Det jag har lärt mig är att det blir aldrig som man förväntar sig och det blir oftast mycket bättre än man kunnat tänka sig. Mitt råd låt inte rädslan styra ditt liv. Du fixar det.