Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket!
Tack för tippset om at skriva, det ska jag faktiskt ta till mig & göra, både att skriva här & bara för mig själv.. =)

Kämpa på själv & trevlig helg till er!

Idag har jag min 36:e dag i mitt nyktra liv.Och tankar börjar komma på vin när jag är glad,stressad,trött och inte ätit tillräckligt.Jag väljer att inte prova att dricka vin istället försöker jag vara snäll mot mig själv och ge mig det jag behöver.INTE det jag inte behöver.
Tack alla som skriver här.Det gör gott för mig att läsa här?

Till enmånad! Tror det kan vara bra att göra några noteringar för sig själv. För att inte glömma varför vi väljer bort alkoholen. Bra jobbat!

35 dagar! Bra jobbat! Vi fortsätter vitt. Dag för dag.

Jag har också tänkt på vin i dag och i veckan.
Tänker hela svängen denna gång och försöker tänka efter hur jag mår om jag dricker vin.Du är så bestämd i ditt val, det är imponerande?
Det är inte värt för oss att ta det första glaset.Allt är så mycket mer bekvämare utan.Det är ett heltidsjobb att ta hand om sig men det är det att dricka vin också.Så jag fortsätter zero?och du...
Vakna vacker imorgon också!?

- det var utmanande men skönt! Sen har jag varit på ettfödelsedagskalas och ett 12-stegsmöte. Olika gemenskaper, allt har känts bra. Ha en trevlig kväll, kram? / mt

Hurra!???
Och så bra att du fortsätter den vita månaden ?

Jaha. Jag har ju länge levt med att min sambo troligtvis smygsuper,då han ofta beter sig som att han är berusad. Jag har dock inte hittat några flaskor. Förrän nu. Nu hittade jag en läskflaska fylld med vin i hans garderob.
Vet inte om jag ska konfrontera honom nu (han har troligtvis druckit), eller vänta tills i morgon.
Fan fan fan!

Jobbar skift, och jobbar i morgon kväll, så barnen kommer vara själva med honom då, och jag vet inte om han dricker då också!

Plötsligt denna lördagseftermiddag överrumplad av sug. Var på kalas med barnens pappa. Han gick in på systemet och köpte en box när vi gick förbi. Det är så sällan jag ser en box. Det var nånting som kändes hemma. När vi tog sällskap hem, solen tittade fram, kalaset avklarat, nu börjar avkopplingen. Som att det vore så självklart att vi skulle fortsätta hem till honom tillsammans, sätta ungarna framför YouTube, korka upp halv tre. Om ingen tid hade gått, om jag inte gjort allt det här stora.
Jag gick såklart hem till mig själv. Ingen box i sikte här. Men känslan släpper inte riktigt. Jag försöker hålla fast i att jag minns det vidriga. Hallå, hur mysigt var det att tvinga i sig rödvin klockan sex på morgonen för att över huvud taget kunna fungera, tänk på den där brännande känslan i halsen, tänk på att ligga stilla och andas genom näsan för att inte kräkas. Det biter inte riktigt. Så jag har skickat min pojkvän att köpa en enorm påse godis. Jag fattar att det inte är det ultimata sättet att lösa det, men det blir ju iaf löst. Jag tänker verkligen inte dricka idag.

Ska bli sååå pirrigt kul att träffas.

Grattis till dina dagar, drygt två vita veckor på lördag då.

Jag har nyligen upptäckt det alkoholfria alternativen till bubbel, och de är faktiskt inte så dumma. Själv har jag en flaska Richard Juhlin på kylning till kvällen. Det känns lite lyx

Det är tyvärr nu när vi är utan bedövningen alkohol som vi får känna på hur vi egentligen mår på riktigt, det är nu som vi får ta tag i våra andra problem som svagis skrev till mig vid något tillfälle.
Jag håller tummarna för att du hittar orken till att ta er iväg på badet ❤️

Kul Lisa och Charlie!
Då syns vi där, det ska bli kul.
Nu när man blivit van med AA, så känns det inte ens nervöst ?

3 glas vin igår men det är ingen katastrof. Mår bra idag. Ingen ångest och jag har sovit länge. Var det värt det,spännande. Svar nej. Skrattar nästan åt det. Idag har det blivit långpromenad med hunden och ikväll väntas mello med barnen och a-fri öl. Härligt. Ha en fin lördag alla?kram

...för oss som skriver och hänger här tycks vara en mkt stor förståelse för andra, och andras misstag. Och en väldigt låg tolerans mot det egna jaget och självet.
Men det som är extra fint med detta forum är att hör ör vi extra-snälla mot varandra.
Många av oss är så snälla och duktiga i det civila livet, att det inte blir något över när dagen är slut.
Heja dig och att du är här!

Note to self, om jag behöver den:
Minns hur det är att vakna en lördag, 07:15, vara glad och utvilad.
Ligga kvar i sängen två timmar, med kaffe, tidningar, tankar.
Gå en lång promenad.
Äta lunch på stan med det bästa sällskapet.
Se fram emot dagen, och kvällens fest.
Veta, vara fullständigt trygg i, att idag är jag nykter.
Den sprittande, porlande bäcken av glädje.
Det lugna andetaget,
Den stolta hållningen.
Den frihetskänslan.

För att du finns här.
För det du skriver, och delar med dig av.
Jag lär mig av dig, inte minst resonemanget kring att man/en ”får” sluta dricka även om man är osäker på om man/en är osäker på graden av alkoholproblem. Vilket då och då fungerar förledande för mig.
Du vet, är jag ”där” än, vilket ju är ett tämligen meningslöst dividerande.
Nog om mig.
Tack till dig! Så glad att jag, trots inte så roliga omständigheter, får vara med.
Du personifierar forum-andan för mig!
Kram.

Grattis grattis till 9 och ses nästa lördag.

Från djupet av mitt hjärta, stort tack alla, ännu en gång. Wow, blir man inte lyft av att läsa alla kommentarer här, är det något stort fel.

Förebild, jo, jag tackar. Känner mig så långt ifrån en sådan man kan bli. Vet dock att vi diskuterade detta för något år sedan i forumet och kom fram till att många förebilder inte alls måste vara perfekta, tvärtom. Så då platsar jag väl där i viss mån ändå. ? Handlar det om kamp, ja, då kan jag iaf känna mig långt framme. Jäklar i min låda vad jag har kämpat. Jag, som så många andra.

Tänkte ge respons på några av alla kommentarer jag fått senaste veckorna. Har ju inte riktigt haft energi till det, men vill så gärna visa min uppskattning för att ni orkar hänga kvar, trots att jag känner mig som ett hopplöst fall emellanåt. Tänker dock inte falla ned i självömkan, det är inte särskilt vackert, utan ta fram de positiva bitarna. Har inget sug alls för tillfället och alla sådana dagar är guld värda. Kämpar mest mot det långsiktiga förhandlandet, det som fått mig på falska tankar om alkoholens vara eller icke vara i mitt liv. Just nu är den så icke den kan bli. Skön känsla att ta tag och hålla i så länge den finns naturligt. Andra dagar kommer och jag rustar mig för fullt.

Några förtydliganden som kanske varit oklara då jag visserligen inte ljuger här, men ändå ändrar små detaljer för att jag är så överdrivet löjligt rädd för att bli identifierad...

Om mig: Jag är 55+, har inte bott i Sthlm på många år, men är där minst en gång i månaden. Har flera barn och barnbarn där. Lever i en relativt liten stad, vilket varit min räddning många gånger. Att gå på Systembolaget eller till någon av de lokala krogarna bär alltid emot, då risken att stöta på någon bekant är stor.

Ångesten: Har haft panikattacker och, i följe med dessa, panikångest i varierande grad i snart tio år. Tycker att jag kommit långt genom att försöka utmana mig. Vissa icke tvungna saker har jag dock gett upp, då de kostar för mycket energi. Prestigen finns inte längre, även om en viss tävlan om att våga sporrar mig att gå vidare.

Angående att berätta: I november 2017 vid femtiden på morgonen (!) avslöjade jag allt för min man. Inte så snällt med tanke på att det var en lång arbetsdag framför honom. Men det kändes som om det var då eller aldrig. Från den dagen har han stöttat mig till hundra. Det jag har bett om har han ställt upp på. Han frågar om jag verkligen är säker på att jag vill ta en öl om jag frågar, men skulle aldrig neka mig om jag fortfarande vill. (Det är alltså han som på min begäran har nyckeln till den alkohol som finns i huset.) Det skulle vara enklare om han sa nej, kanske någon tycker, men jag tror att det bara skulle leda till trots och frustration. Som han säger, vill du ha så köper du ju själv i alla fall, vilket han vet att jag gjort många gånger. Själv högaktar jag honom för den inställningen, alltså att stötta utan att försöka förbjuda. Förstår dock om inte alla håller med...

Tankar kring att vi har olika A-problematik och vad alkoholen gör med våra liv: Jag slutar helt för min egen skull. Ingen annan, förutom M, känner till mina problem. Visst kan jag dricka lite för mycket på någon fest, men inte mer än vad någon annan kan göra - och gör. Har aldrig spytt inför andra, raglat omkring, behövt ledas hem. Inga skandaler alltså. Däremot blir jag högljudd, syns och hörs alldeles för mycket. Något jag visserligen tycker är ytterst pinsamt, men ingen katastrof. Mest är jag rädd. Rädd för vad som händer med min kropp. Rädd för att det till slut ska märkas på jobbet att jag är sliten. Rädd för hur det ska sluta om jag fortsätter. Det sistnämnda är ju motivation nog i sig.

Som tidigare nämnts, det kan gå så himla fort på slutet. Snudd på från en dag till en annan kan något som tidigare varit helt otänkbart vara på väg att normaliseras. Och det är då det blir farligt på allvar.

Kloka Mirabelle skriver ungefär så här: Man får sluta dricka även om man är osäker på om man är alkoholist eller ens har en A-proplematik. Jag tänker dock att om man är här har man någon form av problem. Människor utanför riskzonen funderar inte så mycket över sin alkoholkonsumtion. Så om du är det minsta tveksam, försök sluta medan tid är. Innan du hamnar djupare i alkoholträsket. Och, som sagt, det kan gå fort, ruggigt fort.

Detta skrivet i sann forumanda och utan något som helst mästrande. Som vanligt vill jag tillägga att var och en måste göra sin egen resa. Hur den ser ut vet vi dock inte på förhand. Kan jag bara få en enda att tänka till är det värt varenda bokstav.

Hörni, det här blev både långt och ostrukturerat. Skulle ju bara bemöta några inlägg och så skenade tankarna i väg. Så typiskt mig... ?

Till er som orkat läsa ända hit, ha en trevlig fortsättning på helgen. Blir den inte helvit, ge inte upp, det kommer en ny chans i morgon. Det är det fina med livet, det kommer en ny chans varje dag att göra om och göra rätt.

Kram

Edit: Var tvungen att uppdatera då jag skrivit att jag berättade för M i slutet av 2018, det var ju redan 2017. Tiden går...

för din input TessMa. Ja, visst måste det vara något skevt med att vara så upptagen med alkoholen och hur vi ska tackla den? Det bör tala om för oss att vi högst sannolikt har beroendesjukdomen hur jobbigt den än är att inse det.

Trevlig helg?

Ja bra mat är vad jag försöker med också nu, inne på trettonde dagen som nykter. Precis som du kämpar jag med övervikt som till största delen beror på alkoholen. Att dricka triggar mig att äta för mkt och fel. Och jag har nu när alkoholdimmorna börjat lätta mer sett vad jag utsatt kroppen för. Visserligen inte med de bekymmer du har med knän etc men med diabetesvarning och tung känsla i kroppen. Hur kunde jag hamna hör? Jag har alltid fått kämpa mot vikten men har tidigare tränat och skött mig mkt bättre än så här. En kropp i förfall vid dryga 50 när jag för tio år sedan var normalviktig och vältränad?. Men vi får kämpa på och ta en sak i taget. Tror att vikten kommer anpassa sig så småningom längre in i nykterheten. Kanske ska vi vara försiktiga med regelrätta bantningskurer när vi måste tänka på det viktigaste först - nykterheten? Men matlogg kan säkert vara bra för att bli mer medveten om våra triggats. Misstänker för egen del att jag även har ett problem med kolhydrater/socker. Ville bara säga att vi gör det så bra vi kan svagis, en sak i taget?

Jodå, jag ska dit och det ska bli jättekul att få ansikten på många man "pratat" med här på forumet ?
Grattis till dina nyktra dagar??!!
Kram ?

Jag har nu på morgonen provat på ett pass i BodyBalance på ett gym. Det är yoga/pilates/tai chi i ett, kan man säga. Det var både svårare och jobbigare än jag trodde! ?‍♀️

Ikväll kommer min mamma på middag och vi ska titta på Melodifestivalen tillsammans. Det blir trevligt. ?

Ha en fin lördag allesammans! ?

Tack Fibblan, hejar på dig med ??
Nu är det dag nio, så man begynner och hitta sig själv igen.
En vecka till träffen, då har man varit nykter i över två veckor. Då borde ångesten va bortblåst och jag kommer känna mig pigg och fräsch ?
Har två arbetsintervjuer under veckan, det känns bra att kunde gå på dom utan av va bakis eller i dåligt skick.
Vi ses om en vecka, ska någon som läser detta dit ? Om någon läser förstås ?‍♂️

Ja, jag har också reagerat på denna starka önskan att kunna hantera måttligt drickande (även jag har den). Men tänker också om a är så viktigt att kunna dricka måttligt så ligger det något knas redan där. En person som inte fastnar i a klor spelar det nog inte så stor roll för om de kan dricka eller inte. Tror inte de lägger någon energi på det för det är oviktigt. Där är jag i mitt beroende, tror att just att det är så viktigt säger mig att jag absolut inte är redo för nåt måttligt. Fortsätter utan ett tag till?
Trevlig helg Ensammenintestark?

Jag är noggrann med att fylla i loggen här och har nu en hel månad utan a. Totalt är jag uppe i 48 dagar. Men blev överraskad över glädjen med 0 på alla dagar en hel månad.

Tack för kommentarer Se klart och Charlie70 ?

Nu mot nykter februari?