Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade bakat idag igen till kvällens möte. Chokladmuffins med röda vinbär. Receptet hittade jag nyss på Aftonbladet. Det var ett fint möte.

När jag kom hem såg jag att min nya sponsor skickat ett sms där han dumpar mig, helt enkelt. Jag förklarar senare. Jag orkar inte nu. Luften och glädjen gick ur mig. Jag har aldrig på dessa 80 dagar varit så nära att ta ett glas vin som nu. Jag passar inte in någonstans. Ledsen. ?

Den är också bra?! Håll i det, även om jag förstår att det är hur tufft som helst för dig
Just nu..?
Och jag håller med dig! Tur att du är positiv till din natur. Samtidigt som jag tänker att det där också är aktiva val..Att, du trots ditt tuffa läge, har förmåga att styra dina tankar i en bättre riktning. Att du gör vad du kan för att förhålla dig på bästa sätt till situationen som råder. Kom ihåg vilken styrka det är bevis på??! Du har så mkt som är bra med dig och som din man och dina vänner, OCH INTE MINST du själv, vill behålla och som ska få fortsätta finnas och växa?!
Jag tror på dig?!
Gott att du fortsätter kämpa?!
Stor kram!
/Fibblan ?

till oss båda idag ??!
Tänk 20 dagar - det är ju hur bra som helst ?! Och skönt att du känner att vardagen utan alkohol inte är särskilt stor utmaning ?! Min man dricker inte heller på vardagarna, och nu sedan min "nya satsning", inte på helgen heller..har ju bara varit en helg förvisso..?. Det underlättar ?! Det räcker med snusen som finns där tillgänglig 24/7?..
Tack för att du tittade inom mig ikväll??!
Fortsätt att trivas på, i din nyktra bubbla och så ska jag anstränga mig lite mera för att göra mysigt i min också..?

Stor kram!
/Fibblan ?

Ibland känns det som att jag är för självgod. Eller tror att jag är speciell. Jag är DEFINITIVT speciell ;) det är nog få som inte skulle säga det. Men har fått för mig att jag känner saker mer än alla andra. Lukter, smaker, hörsel, rörelser, kyla/värme, glädje, ängslan, smärta. Även folks sinnestillstånd, tror mig kunna "känna" folks sinnestillstånd utan att de ens har pratat och får även vibbar av olika platser. Det har nog alltid varit lite så med mig.

Antingen är jag tokig (vilket mycket väl kan vara sant), det kan bero på HSP, men att jag just nu funderat kring detta är för att jag härom dagen mötte en person som är precis likadan som mig. Hade aldrig reflekterat kring dessa känslor, har alltid trott att det är så för alla. Nu har jag pratat med andra också och det är tydligt i deras ögon att jag låter knäpp när jag pratar om detta.

Bryr mig inte om jag är, ses eller inte är knäpp men spännande tankar kommer ur det i alla fall.

Måste först och främst tacka alla som kommenterar, gillar och läser. Ni behöver inte skriva något men när ni gör det - Å vad det värmer, blir helt varm så fort jag kommer in och har fått ett respons :)

Dagen har gått bra! Lugnt på jobbet. Inget jobbigt sug, känner mest igen mina triggers... Jag är fortfarande dålig efter allt, och det hjälper väl till att minska suget. Får se hur det blir när jag är återställd ?. Jag är ju fortfarande virrig i skallen. Trött, huvudvärk. Har sovit dåligt.

Har idag ställt in lördagens planerade utgång.
Försöker att säga ifrån till ett fyllehugg att jag inte vill ses... kommer nog kunna finnas alkohol med i bilden om vi ses. Helt lätt är det inte, han är väldigt på!
Har under gårdagen berättat för en god vän att jag kommer ta det lite lugnt framöver med a. Han vet inte hur illa ställt det är med mig men är själv i stort sätt nykter, så han tyckte det lät klokt.

Nu te ?och läsa vidare lite härinne

Du kära kissemiss?!
Alltså det är fortsatt kämpigt, om jag ska vara ärlig..?. Men det är inte det att jag är så förbaskat sugen på vin eller så. Och inte så mkt tankar på stackars mig som inte får. För jag får ju. Men JAG VILL INTE. Bara så svårt att hantera mig själv och alla starka känslor. Gråtit på jobbet idag. Bara av ångest I Guess. Inget särskilt som hänt. Bara jag som lägger av med alkohol..Fast det är inte hela sanningen för så där kunde det vara även på den tiden när jag drack alkohol.. men vänta nu.. det blir ju 10 dagar idag?..??! Har ingen app denna gång, men tog ju en öl söndag den 11 augusti, sedan inget mer..! Alltså 10 idag! Nu vill jag nästan inte skriva det jag tänkte på mer. Bara stanna upp och fira detta lite..???️?!

Men det jag ska säga nu kommer att låta helt sjukt..för det har nästan varit som att det varit skönt o va lite småbakis på jobbet. Gjort mig sådär lagom. Nu är känslorna all over the place.. svårt att fokusera på det jag ska göra när jag måste tänka på att andas och prata lugnande med mig själv inombords..Men allt sånt här ska bli bättre. Håller ju inte i längden att ha alkohol som strategi. Så det är jag färdig med?! Skönt att ha den övertygelsen iaf! Alltid ngt att hålla i när det blåser hårt..☺️

Tack för stöd?!
Ska köpa eller låna hem ngn bok som också kan hjälpa dessa tankar om att jag/vi som väljer bort alkohol är de verkliga segrarna typ..☺️

Bamsekram!
/Fibblan ?

Wow, så otroligt strongt av dig att bara registrera suget och säga ett bestämt NEJ när du har haft en lång dag och vill belöna dig själv i din ensamhet.
Jag vet exakt hur det känns.
Unna dig något annat mysigt och var snäll mot dig själv.
Kram Miss Hyde

Hoppas att allt känns lättare idag! Kram från kissen ??

Inga nyheter, här rullar allt på. ?
Har haft det lite stressigt på jobbet i dag och kommer nog att bli en sen kväll tyvärr (suck). Men förutom lite lite träning på sista tiden - och sömn den kommande natten - är allt ändå bra och stabilt. Jag drack återigen alkoholfri öl till maten (tacos ?) och det är inte så mycket tankar på alkohol alls.
Vardagen är liksom noll problem. Herr Katt dricker aldrig då heller. På helger gillar han att ta en drink eller en öl, men det blir sällan mer än så. Och hittills har jag inte varit ett dugg sugen på att göra honom sällskap. Trivs i min nyktra bubbla.

Tack Strulan65, Talien, Knaskatten, ollebulle, Ensam1984 för ert varma välkomnande! Min tredje dag har gått över förväntan! Endast någon tanke som fladdrade förbi i em över hur vininköpet efter jobbet skulle gå till! Så förknippat att man vid 15-tiden börjar smida planer efter jobbet, blir nästan full i skratt! ? Så sjukt! Börjat med en sober app, köpt boken Livsstegen av den nyktra prästen Olle Carlsson, verkar lovande! Tack igen för alla dunkryggar?! Ska öppna upp och skriva om min alkoholkarriär om ett tag, är inte riktigt mogen ännu!
Kram till alla forumets kämpar!

Hur har dag 3 varit? Min har gått fint och inget ohanterligt sug, bara fladdrat förbi någon tanke under dagen om hur jag ska planera vininköp efter jobbet, MEN så kom jag på att den planeringen slipper jag! Gav ingen oro eller ångest, bara lättnad! Kände igen mig i ditt senaste inlägg igen... att efter mycket drickande under semestern morgon, middag, kväll under flera dagar kom kraschen, fullständigt vidrig ångest och så mycket fysiskt alarmerande symtom. Har dina fysiska symtom gett med sig? Hoppas det! Bra tänkt med plånboken ?! Kram, lycka till på jobbet i natt! ?

Dag 23, fortfarande nykter. Men när ska det vända? Allt känns så sjukt meningslöst o trist. Glasen som dem beställer in luktar bara godare för varje runda o suget blir större för varje dag. Ett glas vin hade jag velat ha men får nöja med mig att känna doften. Åh så gott det luktar! Tyvärr börjar jag typ känna mig lite smått deprimerad, helt nere o ingen riktig ork eller lust till något. Imorn är det dax för antabus igen, jag får en sån jäkla ångest varje gång o känner mig ofta svag. Att jag inte kan hålla mig nykter utan. Att jag inte kan klara detta själv. Men sen vet vi att hade det varit så enkelt hade vi inte haft dessa problem o motgångar som vi har. Men jag måste fortsätta kämpa, imorgon är en ny dag. Jag ska bara ta mig igenom denna dag först utan att falla ner eller gå i sönder helt. Ge mig styrka, jag börjar bli trött.

Tror jag måste skriva ner detta så jag inte glömmer eller får för mig att det inte har varit så illa.

Har alltid gillat att festa. Visserligen har jag väl varit lite extra glad i alkohol än andra. Men bara på fest.

Nånstans längs med vägen hände nåt... kan inte ens reda ut när. Ca 9 år sen tror jag. Rätt vad det var så slinkte det i nån extra fylla här och där. Rätt vad var så tog jag nån öl själv framför Tv:n. Mer och mer. Några motgångar=mer. Vanan=höjd tolernas och mer

När jag började dricka dagligen kan jag inte minnas. 2 år? Då har jag mest klarat vara nykter kvällar då jag jobbat natt eller när jag varit på dejt. Vissa dagar har jag druckit morgon till kväll, vissa dagar 2-3 folköl på kvällen. Eftersom jag är introvert och högkänslig funkar det alldeles utmärkt för mig att vara ensam och dricka, det är skönt! I större grupper hjälper alkoholen mig att vara det jag vill = social.

Jag tog mig en partysommar i år. Fester och krogen. Det var länge sen, har hållt mig undan de senaste åren. Hemma ensam eller med nån jag litar på kan jag vara packad. Men på fest försöker jag hålla ihop och ta det lite lugnare (ingen får ju märka hur det egentligen ligger till med mig...). Jag har försökt även denna sommar att hålla ihop när jag är med andra men det här väl gått sådär... Jag har verkligen gått loss ordentligt!! Förmodligen det bästa jag gjort. För hade jag inte supit till så hårt hade jag inte kraschat. Jag hade nog fortfarande haft föreställningen att jag kan hålla fasad och smyga runt. Ingen vet fortfarande hur illa det är, misstänker möjligen...

Helgen innan krashen:
I fredags var jag ut, några glas rosévin hemma och sen ut med vänner. Jag är ganska omtyckt, jag blir oftast glad när jag dricker, stör ingen.

I lördags släktfest. Det dricks på våra fester men alltid bra stämning. Vi skulle ses kl 18. Jag är risig och darrig sen gårdagen så jag tar mig en öl vid 13-tiden med intentionen att bli lugnare, slinker ner några till och jag är lätt berusad när festen börjar. Festen går bra, jag tar det rätt lugnt med drickat, ingen får märka nåt! Dessutom har jag ju redan fått i mig innan. Festen slut 23.30. Jag drar ut på krogen till 02 och tar ett par öl.

Söndag. Darrig och skakig. Det är illa. Jag har börjat bli rädd, för det här är inte en normal bakfylla. Känt det några gånger på sistone men nu är det värre. Behöver nog några folköl att trappa ner på, 6 borde räcka tänker jag. Det blir 12 st plus lite vin.

Måndag. Jag kan knappt gå. Skakar värre än nånsin. Till och med hjärnan skakar och darrar. Då ger jag upp.

Snart en månad... Skönt att det varit relativt lätt faktiskt... Jag har dock ett beroende till... Sedan länge...socker?

Har haft en bra dag idag, fått en massa saker gjorda, har till och med varit ute på promenad....det är så evigheter sen sist jag kände minsta lust till att göra det.
Var även på biblioteket och lånade skål tamej fan....ska bli väldigt intressant att läsa den.
Även fast jag mår bra och så, så har jag även märkt att tankarna på alkohol hoppar fram...att säga att jag inte är sugen det vore att ljuga, men jag ska kämpa på...att fortsätta som jag har gjort är inte hållbart....skulle vilja hitta tillbaka till mig själv....kanske till och med skaffa mig några vänner att umgås med....för det går jag struntat i i flera år...men men, jag hoppas ni får en bra kväll☺

Denna dagen är så typisk, den har varit lång, jag har varit duktig, jobbar hemifrån i morgon, tycker lite synd om mig själv då jag är ensam och inte har en partner eller några vänner att umgås med just nu. Jag förtjänar en bib, kommer ju bara ta ett glas....

Detta är hur mina tankar gick förr, de gjorde det nu också. Förut så fanns det aldrig något i min inre som ifrågasatte det, ingen tvekan. Jag förtjänar att supa skallen i bitar för att jag har varit duktig och är ensam.

NU tänker jag på det, det ska jag vara ärlig att säga men, helt i ärlighetens namn så förtjänar väl jag att få vara nykter i dag!? Det tänker jag. Så det blir inte systemet i dag heller.

Men känslan i kroppen i dag är obehaglig, en känsla sv invant beteende, värre än fredag och lördagkvällar.

Tur att min friska hjärna har ork att fightas mot den sjuka delen just nu. Eller det känns inte som en fight, mer ett bestämt NEJ!

Er pappa vill inte inse sitt problem, erkänner han det då måste han ju ta tag i det och släppa flaskan som han tröstar sig med.
Det är lika synd om er barn efter er systers och mammas dödsfall och ni kanske måste satsa på er själva nu! Men bor ni ihop blir det ju väldigt jobbigt att han sitter full i soffan hemma. Lite som att han håller er gisslan med sitt drickande för ni påverkas.
Det finns inte en universallösning, men det blir ingen lösning så länge han inte ser sitt problem. Kanske behöver han skakas om?
Jag vet inte hur gamla ni barn är, om ni är myndiga, men kanske kan du göra en Orosanmälan om missbruk till Socialtjänsten, för det är inte bara er pappa som drabbas. Du kan ringa anonymt och tala med dem iaf. Det kan finnas en liten risk att omyndiga barn placeras i familjehem/fosterhem, så du vet Lykkeli. Men jag vet vissa unga som valt det.
Jag tror att en annan vuxen behöver prata med honom och ställa honom mot väggen för vad han gör mot sina barn som bara har honom kvar. Ni har förlorat för mycket redan! Kan ni fråga någon äldre anhörig eller vän han litar på? Men han måste vara nykter, så nykter det går för att det ska finnas en chans att nå fram. Han är inte sig själv nu.
Jag hoppas mina råd inte förvirrar dig ännu mer, men du ska veta att det finns lösningar. Ta hand om det som är bra nu och försök må bra! Mvh Victoria

Naturligtvis är det så, att minnet av det jobbiga och svåra också kan vara till en hjälp. Så klokt.

Jo, det är nog bara att jobba på och glädjas åt de få "tysta" stunderna. De finns där för mig också, och när det händer blir jag så glad och tacksam. Sen besviken när det drar igång igen, och så håller det på. För tillfället verkar det som att jag fixar både jobb och privatliv, men det känns skört och som ett lotteri. Tydligaste förbättringen för min del är nu sömnen som funkar riktigt bra, och det verkar hålla i sig. Kunde bara den dagliga stressnivån ligga lite lägre och mer stabilt så närmar det sig acceptabel livskvalitet. Alkohol är iaf helt uteslutet - den fällan går jag inte i med öppna ögon, och kanske är det tack vare hur jobbigt detta är och har varit som gör att jag aldrig vill hamna där igen.

Din pappa har alkoholproblem som han själv inte vill inse att han har. Du har förståelse för anledningar att alkoholen kommit in i hans liv, han har gått igenom stora förluster- så även du. Efter din syster dog har han druckit och din mor insjuknade i cancer. Det har verkligen varit tufft för er alla en längre tid.

Du märker att alkoholen har ett hårt grepp om honom. Du och dina syskon har försökt nå fram till honom för att påverka hans drickande men inte lyckats efter många försök.

Han verkar inte vilja göra en förändring just nu, det finns hjälp att få när han är redo för den. Han skulle kunna skriva här, gå till en beroendemottagning, vårdcentral eller ringa Alkohollinjen (020-84 44 48). Men ingen hjälp i världen kan hjälpa den som inte är redo att ta emot. (alla dessa alternativ kan även ni som anhöriga vända er till för stöd).

Hur ser stödet ut runtomkring dig, professionellt, vänner, bekanta?
Att leva nära någon som inte tar emot hjälp när den behöver är mycket tungt men ibland kan det bästa vara att släppa ett tag och försöka hjälpa sig själv för att kanske kunna se klarare på situationen.

Modigt och klokt att du tog steget att berätta för oss här på forumet. Fortsätt gärna skriva och läsa här, vi försöker finnas som ett stöd så gott vi kan!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, du, Tackohej. Man har sin sponsor så länge man har lust. Vill man avsluta samarbetet så är det bara att säga det till hen, rakt ut. Tacka för tiden som varit och säg att du nu vill gå vidare. En trygg sponsor tar inte illa upp. Folk verkar byta sponsor lite då och då. Inte så konstigt om man tänker efter. På AAs webbshop finns bl a en lite skrift om sponsorskap för 15:-. Det är din egen fortsatta utveckling du ska prioritera, inte ta hänsyn till sponsorns eventuella sårade känslor.
Lycka till! ?

Det var nått om halveringstid på 4 dygn tror jag. Men hur som helst så ville jag nämna att det finns flera här som fastnat i alkoholberoende efter en genomförd gbp. Finns flertalet trådar i andra delar av forumet. Så det är bra att du börjar tänka på det innan eftersom risken ökar.

Lycka till!

Du är igång igen och tar tag i det du inte är nöjd med i ditt liv.

Du ringar in att alkoholen har kommit in som ett sätt att på kort sikt hantera stress som uppstår i ditt arbete, eller för att du är uttråkad eller andra anledningar. Oavsett vill du inte att den ska få ha den platsen den haft en tid och du sätter stopp här.

Så fint formulerat: "jag vill känna mig stark och stolt över att vara mig själv" ! Riktigt bra riktning att gå mot när du göra dina val längs vägen.

Jag ser att du fått mer respons i en annan tråd du skriver i så kanske är det den du fortsätter i, du gör såklart som du vill, ville mest titta in och välkomna och peppa.

Du är igång!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du berättar om din sambo och att han röker cannabis. Detta är något han gjort hela sitt vuxna liv och tills för en tid sedan har du inte vetat om det. Tufft att få reda på det så långt in i en relation, samtidigt låter det som du nu kunnat koppla ihop saker som tidigare varit lite mer oförklarliga. Till och från har det gått bättre vad det verkar som med hans rökande, du ställde krav och han valde att ta till sig av ditt budskap. Det låter som du är och har varit väldigt tydlig med att detta inte är ok för dig. Han försöker att sluta och nu senast vill han inte erkänna att han rökt.

Du undrar nu vad du ska göra. Utifrån det du beskriver låter det som du gör vad du kan, du pratar med honom och är tydlig med vad som känns ok och inte för dig.

Vad vill han själv just nu? Vad är ett krav från din sida?

Att en förändring går lite upp och ner är vanligt, även att tilliten i relationen påverkas- det blir ju ett svek att lova något som man sen inte står för, tilliten måste byggas upp igen och det tar ofta tid. Samtidigt hur vill du ha det, vart går gränsen och kan ni bestämma något tillsammans kring detta? Inte alltid så enkelt såklart.
Hur ser stödet ut runtomkring er, dig? Honom? Har han tagit någon professionell hjälp kring sitt rökande?

Jag vet inte alls om det passar dig eller honom med stöd, det var en tanke hoppas det var okej att jag delade med mig. Att ta hjälp och stöd utifrån kan ibland vara ett bra steg, men du känner du honom och vet vad du själv vill.

Jättebra att du tagit steget att berätta här på forumet!

Om du vill kan du läsa lite på Cannabishjalpen: http://cannabishjalpen.se/ det finns också en sida som heter Droghjälpen, dit kan du skriva en fråga eller ringa då de har öppet- om du vill: https://droghjalpen.se/

Hoppas något av detta blir hjälpsamt för dig, fortsätt såklart gärna skriva och läsa här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet