Senaste kommentarerna i forumet

Jag skickar många kramar till dig och hoppas du snart känner livet återvända.
För mig låter det lite som depressionsymtom? Ta hand om dig ordentligt. Bra att a håller sig borta iaf.?

Hoppas du får en lugn och skön helg?

Vill ge dig hopp. Har nu levt ifrån min man i 7 månader. Livet går upp och ner, precis som för alla andra. Men i går kände jag ett lyckorus, jag älskar mitt liv. Och jag har jobbar med mig själv. Gått och pratat med dom som kan detta, gått och pratat i grupp, börjat röra på mig, gått på mindfulness och viktigaste av allt satt mig själv först, och gjort det jag vill.
Det kan komma bakslag, men då är jag beredd.
Så det går att få det bättre. Och just det att bara fokusera på sig själv, är bra tycker jag. Inte ta hänsyn till en ny man.
Så kämpa på, även om det känns tungt i dag, du kommer få det bättre.
Det är jobbigt många gånger, men du får ett liv som är ditt.

Denna veckan har varit bedrövlig så tillvida att jag fått ett rejält bakslag i utmattningen. Känner mig ännu tröttare än när jag blev sjukskriven första gången i juni förra året. Till det alla möjliga grejer som yrsel disighet i skallen ont i kroppen ointresse för jobbet, mig själv och omvärlden. Jag går liksom runt och låtsas. Så känns det. Sover mycket och bra. Minst 10 timmar per natt. Vaknar och är minst lika trött som när jag somnade. Hujedamej. Ska detta aldrig ge sig. I dag arbetar jag hemma. Orkar inte ens cykla till jobbet vilket annars är något jag brukar se fram emot. Den där cykelturen alltså.

På alkoholfronten allting lugnt. Likaså med virkningen. Inte orkat sedan jag blev förkyld för en vecka sedan. Trist faktiskt allting. Orolig för mig själv men av andra orsaker än a just nu. Full stop.
Charlie

Hej,

Vad jobbigt det låter. Det låter ju som du rankar dej själv lägre än dina patienter- du skambelägger dej dubbelt. Du är ju ingen superhero för att du jobbar med beroende; inte immun mot den problematiken i dej själv.

Hoppas vi kan hjälpa dej här. Förstår om du inte kan anförtro dig åt en kollega.

Hur mår du ?

Styrkekramar ?

Jag tror faktiskt att det mesta av fysiska symptom kan rätta till sig. Kroppen är ju en fantastisk läkningsmaskin om vi bara tar hand om den. Och det gör du ju nu! Vad spännande med festen i kväll. Jag ser mycket fram emot en rapport! I dag arbetar jag hemma. Har haft en helt under isen vecka här. Skriver mer om det i min tråd.
Kram!

?????
Jag ville bara säga att jag läser i din tråd och det har gett mig jättemycket. Hoppas att du kan ta dig igenom puckeln nu där beroendehjärnan vaknat till liv och försöker övertala dig att återgå till drickandet. Beroendehjärnab är som en lömsk orm som bidar sin tid och vaknar till liv när man minst anar det. Skriv här så mkt du orkar, tror det är viktigt att få sina tankar på pränt . Och - det hjälper oss andra här. Och vänta med kommentarerna till andra tills du orkar. Jag hejar på dig????

Jag beundrar dig. Och vilket fint stöd du är för din vän under denna svåra tid. Förstår att du får tankar på a, men du klarar ju dig utan.
Kram!

Bra Ensammenintestark! I dag ser vi fram emot lördag morgon i stället. Vår nya fredag kväll. Tänk att vakna pigg, klar, utan dåligt samvete och känna att hela helgen ligger framför oss!
Kram!

11 dagar som nykter och på väg mot två veckor.?

Tack för era kommentarer svagis, Charlie och solstorm! Idag är det fredag och en av adjävulens favoritdagar. Men jag hoppas att inte behöva slåss så mkt idag för jag ska på konsert direkt efter jobbet med vänner som inte dricker?. Det känns faktiskt som en trygghet att se fram emot, vilket tidigare hade stört mig och fått mig att dricka när jag kom hem. ”För att inte missa fredagskänslan”.

Jag hade en mardröm inatt om att jag drack i smyg ur flaskor som min sambo och jag hade med på nån semester och att min sambo upptäckte att flaskorna var nästan tomma. Känslan av skam och hans oförstående min var obehaglig. Han vet ju inte om mitt beroende. Det var ingen rolig dröm som jag inte vill uppleva i verkligheten?. Och i drömmen var det närmast tvångsmässigt som jag drack, precis som det många gånger är i verkligheten. Ingen njutning, bara för att uppnå berusningen.

Men idag ska jag slippa dricka?. Och ser fram emot en nykter helg.?

att du har haft det hemskt. Det är bra att du själv ser det, och inser det. Lätt att förstå också att du är, som du skriver, både ett nervvrak och rädd för att träffa en ny man. Men - en ny man är inte det viktigaste just nu! Jag hoppas att du kan sätta fokus på att ’hitta’ och ’lära känna’ och ta hand om dig själv. Du har så lång tid haft ditt engagemang riktat mot den missbrukande mannen du skriver om. Då är det nästan ett heltidsjobb att hitta tillbaka till sig själv och sina egna önskemål om hur livet ska vara.
Fortsätt skriva - det är bra att sätta ord på det man har inom sig och även sina drömmar! Skriv om dig och ditt så att du hittar tillbaka till dig själv! Gör en (1) tråd om det och håll dig kvar i den så har du och vi lättare att följa dig!
Jag önskar dig mitt största Lycka till! Du har framtiden för dig och den är din! / mt

Han har blivit vräkt ifrån sin lägenhet. Nu bor han hos en kompis 2.5 mil bort. Han missbrukar både alkohol och amfetamin. Jag känner mig lättad över att han är borta.
Jag har hängt här på forumet sedan 2016, och om ja läser mina inlägg så ser jag hur hemskt som jag har haft det, och det är nu som jag har upptäckt vilket nervvrak som jag är. Jag är nere på botten helt psykiskt. Det är hemskt att känna så här. Nu måste jag få hjälp och komma på fötter, och jag måste få hjälp att bearbeta allting. Sedan 2016 har jag genom gått fysisk och psykisk misshandel, så jag känner mig som rena nervraket.
Jag är inte jag, och jag är rädd för att i framtiden träffa en ny man.
Det är så mycket kaos just nu.

Undrar oxå hur man sett ut! Om man hade varit nykterist son senaste 10 åren. Garanterat 20 kilo lättare.
Men inget att hänga läpp över, utan kämpa ?
Det är intressant att läsa din tråd. Mitt problem känns mer futtigt när man läser om din kamp. Men det är inte mängden alkohol som gör det. Utan hur man mår av alkoholen ?
Ja det är bara köra på, kommer boosta självkänslan enormt när vågen börja röra sig neråt. Är ganska säker att dom sämre dagarna oxå blir färre.

Det är så fint att läsa hur du väljer att avstå från alkohol helt för att vara en förebild för dina barn. Så bra! Jättefint att höra.

Ja, ta hjälp av alanon eller någon professionell. Låt det inte gå mer tid än nödvändigt, när du ändå vet innerst inne vad du vill göra. Du har kommit långt i den processen. Du har ett eget liv att leva tänker jag. Känner igen det där att "du kan väl också dricka med mig". Jag gjorde det ett tag, men sen satte jag stopp för egen del. Det är hemskt hur alkoholen har makt över missbrukaren. Jag fick kraft att förändra livet genom en mindfulnessutbildning. Det blev så tydligt att jag behövde lyssna på mina behov. Kanske mindfulness kan vara något för dig? Det kan finnas på vårdcentral, i kyrkan eller studiecirkel på din ort.

Ta hand om dig!

Tusen tack för dina stärkande ord och medkänsla ❤️!!
Ovärderligt ✨?!
Kramar!
/Fibblan ?

Oroa er ej! Skriver mer imorgon bara varit mkt just nu. Hur går det för er? Dagar, känslor, tankar?

Kram ?

Vad jag önskar jag kunde skicka lite glädje och styrka på riktigt, inte bara önsketänka...men du vet ju hur det funkar. Du måste lyfta dig själv först och sedan ta tag i resten.
Och du vet ju också att din kamp just nu ger resultat på sikt, så håll ut och håll tag i forumet, håll tag i alla som just nu är starka?
Stora kramen till dig Vinäger❣️

Hej! Jag kan förstå hur du känner med tanke på ditt yrke. Men det finns ingen som gör mer fel än någon annan när det handlar om den här typen av problematik. Starkt av dig att skriva - och jag håller med - det här forumet är bra för att få ta del av andras berättelser, tankar och funderingar. Skam... Denna skam, vad den kan ställa till det för oss. I viss mån är det ju bra att ha tillgång till känslan, men att känna skam inför sina svårigheter känns så dumt. Dock förstår jag, skam i relationer till A kan jag gott och väl känna igen. Ta hand om dig!

Tänker att nu är väldigt många engagerade. Är det möjligt att du kan meddela dom att du behöver få ta det lugnt ett tag och låta andra ta över. Du verkar ha behov av det. Det handlar ju inte bara om att hans behov ska tillgodoses. Tycker gestapofrun ska dra sig tillbaka.?

Skulle rekomendera dig att besöka alanon regelbundet hur du än väljer att göra. Tror det gör det enklare för dig att fatta ett beslut och att förstå, få insikter och att känna att det är rätt beslut du fattar. På alanon kan du också låta din ilska, sorg m.m. komma fram så du slipper hela tiden trycka undan dessa känslor eller få utbrott vid olämpliga tillfällen. Det är mycket jobbiga känslor man ska hantera som anhörig och att ha någonstans där man kan tillåta sig att dela dessa med förstående människor är ovärderligt. Givetvis även att skriva här.

Tack för att ni finns, jag är inte där än, jag jobbar på en beroendemottagning och extra känsligt för mig att söka hjälp, men att jag inte är ensam med min skam är ett stort stöd, läser allt, skriver sällan, tack för allt ni delar med er av som hjälper oss ”tysta”. Skammen är värst - varför? Jag skuld- och skambelägger aldrig våra patienter. Tror jag att jag är bättre än dem?

Det heter Akamprosat och ska göra så att suger minskar och att man inte dricker lika ofta. Googlade jag mig till. Testat`?

Tack för värmande ord. Hur går det för dig? Är det jobbigt? Hur går det med kost? Undvika socker då eller? Eller är det tvärtom, du ska äta socker så du inte blir sugen på socker som finns i vin eller? Otroligt pannben du har!! Skördat några fördelar? Är du inte mer alert på morgonen och orkar mer?

För mig är det ju kolhydratfattig mat från nu, inget socker, skittråkigt. Kastade mina Tutti Frutti godispåsar. Saknar dom. Läser på matförpackningar så att det inte är för mycket kolhydrater. Tog en halvtimme att köpa ett paket hårt bröd på Coop idag. Sockersuget promenerar ju inte iväg från dag 1 bara för att man köper nyttigare mat. Men men jag fixar det.

Jag får vara glad bara om inga organ tagit skada. Ska kolla upp levern nästa vecka. Lika bra o ta tag i hela skiten på en gång. Man blir ju lite skraj. Sportar en del och är i ganska bra form. Då kan det väl inte vara nåt fel med drickandet, invaggar man sig. Yeah right.. En sak i taget. Magnesium och glutamin är på väg. Vit månad rullar på, det funkar. Sen tagning av leverprover är på g, och nu en kopp kvällste! Alltid något.

Tack... ja på lördag kör och jag jag ska upp hyfsat tidigt på söndag för att bege mig till min väninna som förlorat sitt barn. Vi ska luncha lite ihop, prata, mysa och hon kommer gå igenom begravningen med mig ???❤️ Det är två veckor sedan hennes fina barn valde att avsluta sitt liv. Att vara helt nykter i kris är det bästa, om än svårt, så allt som hänt har egentligen varit en extrem prövning för mig nu och jag har kunnat stå emot. Har man inget hemma kan man ju inte dricka vilket är bästa lösningen. En utmaning är att befinna sig nära en glasbank och passera förbi den. Och varje gång jag gör det tänker jag på dem där inne, vilka av er har samma problem som mig? Förmodligen är svaret: Alltför många!
Nu har ju jag haft några dagar då suget varit stort och jag är avundsjuk på dem som kan dricka ett glas och vara nöjd med det... samtidigt finns det de som är avundsjuka på mig för det jag lyckats med i livet och det jag åstadkommit och den kärlek jag har till min partner ? Så livet är inte så himla lätt alla gånger och låt det svaja... stormar kommer och måste redas ut. Just nu håller en bris i sig jävligt hårt och jag vill att den ska mojna, men det gör den först efter att jag jobbat extremt mycket med mig själv...

Kram PimPim ?

Jag skrev just i Kontentans tråd att det är precis som om min kropp plötsligt upptäckt att den bär runt på 20 extrakilon (de flesta alkoholrelaterade) och blev jävligt förbannad över det! För mina leder, brosket i axlar, knän och fötter knakar och brakar när jag går och jag har kontaktat en sjukgymnast som ger mig dagliga övningar att göra de närmaste 6 veckorna. Samtidigt vet jag att min kosthållning är rätt ok och att det var alkohol som utgjorde den största anledningen till att jag blev tjock i 45-årsåldern så det borde ske en justering på naturlig väg nu när jag avstår de där 1200 kalorierna i alkohol varje kväll.

Ett problem i taget funkar bäst men som sagt, jag är inte vän med kroppen just nu. Dock har ju de där abstinenssymtomen som jag hade de första veckorna klingat av och det är ju jätteskönt. Så detta är mer som du skriver Ensam, att utan ruset och det bortdomnade tillstånd jag gått omkring i tidigare så KÄNNS allt så starkt och verkligt. Känslor, kroppen, vädret, naturen, musik och andra glädjeämnen så totalt sett är det ju positivt.
Nu är det dags att krypa ner i bingen och läsa. Just nu en ny bok, "Testamente" av Wähä - gripande och en hel del om fylla faktiskt:-D men bara negativt så jag blir bara påmind om varför jag slutat dricka A.
Kram
svagis

Du har dåligt samvete för att du inte orkar peppa skriver du. Ha inte det. I missbrukets helande måste man ta hand om sej själv först. Det är fullt upp att ta hand om sej själv. Du hjälper alldeles tillräckligt bara genom att skriva här. Genom att andra kan känna igen sej. Skriv för din egen skull. Du är så bra, du genomskådar tankarna. Andas och ta dej igenom. Du kan.

Sådär ja! Nu har vi först tagit bort snuttefilten, alkoholen, och det är först då som man kan ta tag i de riktiga problemen tror jag. I mitt fall säger kroppen ifrån fysiskt pga mina 20 kg övervikt som jag burit på i ca 10 år nu (många alkoholkalorier har varit med och byggt upp kilona). Så länge jag drack A så kände jag inte efter på allvar, det var som att vara lite bortdomnad på något vis, även när jag inte hade druckit något. Men nu jäklar, nu protesterar mina leder och jag har blivit tvingad att börja träna mer som sjukgymnastik för tillfället. Ska även se över hur många kalorier jag äter under en dag - tror inte att det är så farligt men lite för många är det antagligen. Inget problem som inte går att lösa iaf!

Framåt sommaren ska vi nog kunna vara rätt fit for fight du och jag :-D
Lycka till på VC imorgon nu - jag vet att det är rätt väg att gå och du ska tacka ja till den hjälp de erbjuder dig även om det känns läskigt. Du utvecklas och det är ju meningen med våra liv faktiskt, att fortsätta utvecklas även som vuxen.
Stor kram
svagis