Senaste kommentarerna i forumet

Tack Mirabelle G-S. Jag tror att flera här på Alkoholhjälpen har hjälpt mig att komma hit, där jag befinner mig nu. Jag skaffade även en app som heter Sober time. Den håller räkning åt mig på mina nyktra dagar, timmar, minuter och sekunder. Jag är barnsligt förtjust i att titta på den då och då. Varje morgon kommer ett peppande meddelande. Det finns även ett forum där med folk från hela världen som kämpar mot beroende. Lyssnar även på poddar som Beroendepodden, Min nyktra resa (kan rekomendera den för er som är unga) och alkispodden. Jag är ute mycket och går långa promenader med min bästa vän, min hund. Lyssnar då på poddar. Gillar även Klimakteriepodden och Evas relationspodd, de är riktigt bra.

Jag har (ni som läst min tråd vet) ett antal nyktra perioder bakom mig de sista fyra åren på 1,5 år, 3 månader och 1 månad. Det kan vara ett uppehåll till på nån månad. Denna gång är det något som är annorlunda. Det är som att jag förändrats och blivit lugnare. Kan det vara så att förändringen beror på att jag är igenom klimakteriet? Jag upplever att det var när jag kom in i klimakteriet som mitt drickande blev mitt sätt att få stressen och oron att stilla sig. Jag har nämt det tidigare och funderat mer på det. Förr fick kvinnorna Sobril (jag vet att det skrivs ut fortfarande) och Neurosodyn vid hormonell obalans. Det blev katastrof för de kvinnor som var gravid som ni vet. Idag har vi BiB och många av oss som är här har självmedicinerat med hjälp av den husvagnsfestisen...

Min mamma dog tidigare i år och hennes sista månad var fruktansvärd. Hon dog av sina alkoholskador och det skrämde mig rejält. Jag har sett hennes resa på nära håll, från bruk till svårt beroende. Hennes lögner till läkare och för sig själv. Missären hemma hos henne med nerkissad säng utan lakan, när hon slutade duscha, äta, bry sig om oss i familjen. Jag vet att jag troligen skulle vara i samma läge om 10-20 år om jag inte avstår alkohol. Det tog 6 månader efter att mamma dog, innan jag satte på korken. Den ska inte ploppa upp igen. Nu ska jag iväg och umgås med mina barnbarn. Vi får se vad vi hittar på idag? Jag är en mycket bättre mormor nuförtiden. Mer närvarande, mer uppskattande, mer tålmodig och mer kärleksfull. Det är mycket som blir bättre i nykterhet och jag vill inte förlora den.

Ännu en dag utan alkoholdimman. Har inget att tillföra i dag, är mest sliten och längtar efter helgen.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, istället ska jag orka gå till jobbet, vara precis lagom duktig och inte stressa

Heja dig Fibblan!! Du gör det så himla bra!! ❤️❤️ Man mår ju så himla bra när man inte dricker! Man är med i alla känslor o ja allt är inte guld o gröna skogar men det är livet...utan att man maskerar eller dövar det. Skönt o jobbigt bitvis att tackla alla känslor utan det fördömda vinet men sååå himla skönt för varje gång man tagit ett tillfälle som tidigare var garanterat döva med vin men utan! Man stärks blir starkare o bannemej nu ska vi bli starka!! Boxboll är kanske något att få ut alla känslorna o avreagera sig ?? Heja heja oss ❤️❤️ Skickar lite styrkekramar ??

Här ligger jag vaken. Under en längre period har jag varit på väg att erkänna inför mig själv att jag har problem. Att jag är alkoholist... har druckit igår, mindre än vanligt. På något sätt smakade inte vinet längre, men jag drack för att känna inre ro .... inre ro i min hemlighet. Känner mig så maktlös inför erkännandet, inför steget ur missbruket. Men jag måste göra detta - för mina barn, min man, för mig själv! Jag skulle vilja berätta för någon, för min man - men skammen är större än någonting annat i hela världen. Måste jag erkänna detta inför alla, eller räcker det steget jag tog nu i natt?

Välkommen hit :) Dag 2, najs!! Lycka till!

Jag var också väldigt rädd för det. Men jag klarade mig undan abstinensen rätt okej. Vet inte exakt hur mycket jag drack i slutet men mellan 14-24 öl i veckan i ett par månader.

Det var någon som skrev att om du skakar så pass att du inte kan hålla ett glas bör du söka hjälp. Likaså om du hör saker som inte är på riktigt. Men det är nog dumt av oss att ge råd gällande sånt om vi inte är medicinskt utbildade :p

Var också orolig likt du. Vanskligt att ge medicinska råd. Träffat några som haft det.
Finns lite info här någonstans tror jag och man ska väl se upp för kraftiga skakningar tex. Finns ju hjälp att få via beroendeakuter/mottagningar för så kallad övervakad brythjälp. Eller ring alkohollinjen och prata med någon?

Kämpa på! Och släpp inte garden även om det kan kännas enkelt ibland.

Nu verkar det mesta av fysisk abstinens ha lagt sig. Sover ok, mår ok och det känns för det mesta ok. Jag hoppas jag kan vara nöjd med ok...

Det är inte så vanligt förekommande. Men det är individuellt. Svårt säga hur lång tid man behöver för att trappa ner men en vecka låter väl rimligt om man krökat en väldigt lång tid. Jag har trappat ner på tre dagar ungefär. Svårheten är ju om man inte är sjukt disciplinerad. För mig är det enkelt att få i sig för mycket om jag inte trappar ner på öl! Lycka till oavsett!

Ja jag känner ett visst lugn InteMera. Tror att det är för att jag slipper se och höra en full man. Det tog mer på mig än jag kunde tro. Så många kvällar och nätter jag låg med hjärtklappning. Så många gånger jag grät i tysthet. Så många dagar med ångest över hur jag skulle göra.
Jag ser på mannen jag var gift med och han klagar över hur ont han har överallt. Hur dåligt han mår. Men inte en enda gång funderar han över om det kanske är allt drickande som är orsaken. Undrar om han någonsin kommer inse det.

Så jobbigt när huset står tomt, kommer säkert upp massor med minnesbilder och jobbiga tankar. Jag tror i alla fall du Skrållan har kommit oändligt mycket längre än han i processen, om det är nån allting kommer ikapp senare så är det nog snarare honom som inte verklighetens orsaker alls ännu verkar ha slagit på. Du har under vägen och besluten tänkt igenom allt, kunnat behandla känslor under vägen - jag tror du kommer klara det bra framöver! Klart det kommer finnas låga dagar men livsgnistan du får tillbaka när all oro bleknar med tiden kommer mer än nog kompensera för de dåliga dagarna. Önskar dig en fin fortsättning på veckan!

Det tuffar på! Bra jobbat!
Har som du inte druckit mycket i veckorna det senaste året (förutom i somras), så det går väldigt enkelt. Och helgerna är inte svåra de heller eftersom jag är så inställd på grejen.
Blir svårare på söndag då jag ska till vänner där det alltid är alkohol som serveras. Men det ska gå bra det också.
Två veckor i morgon för oss - vi är grymma! ????

Jag blir så glad av att läsa om dina planer på att skriva en nykter tråd och börja gå på AA-möten igen ? Det blir bra det här. Snart kanske du byter nick till ”DetGårBättreÄnBra”!

Du känns som en person som inte behöver alkohol för att komma ur skalet. För finns det något skal? Underbart! ?
Det tuffar på för dig nu ju! Bra jobbat och fortsätt så. Kram!

Vad spännande att du närmar dig ett första möte med AA. Det låter som en underbar gemenskap, utifrån vad jag läst i andras trådar. Grattis till en nykter månad!

Fortsätter stressa på jobbet, men vara nöjd med nykterheten! Cola till middagen ikväll, funkar bra det också.
Sover för lite och det tar verkligen ut sin rätt. Men i helgen får jag vila, och nästa vecka ser lugnare ut. ??
Tack för alla hälsningar! Det är så mysigt att gå in och ha fått något litet hejarop från någon.
Två veckor i morgon! ?

Som lägger märke till och som får mig att känna mig okej med hela mitt register av känslor.. kanske nästan som om det vore en
tillgång..??! Tack för dig?!
För jag tror de kan vara just det, om jag bara får till att kunna handskas med dem på ett konstruktivt sätt..
Och absolut en superbra idé med boxboll, har funderat på detta må du tro..?. Inget fel på mkt känslor, men bra att kunna hitta de där olika kanalerna och tillfällena där de kan få utlopp..och i småbarnsåren, om man nu fortfarande kan kalla det de..?, är ju möjligheterna begränsade att ta sig ut och/eller avreagera sig när det skulle behövas..
Tack för att ditt stöd?!
Stor kram
/Fibblan ?

Alltså du fick mig att börja asgarva. Jo, går upp kl. 05, har gjort i 3 år nu. Ibland 04.30 om jag inte hunnit tvätta håret dagen innan.

Är morgonpigg, men jo, det ska bli skönt att sova till 06.30 iallafall :)

Välkommen hit! Jag har ingen erfarenhet av medicinering, men många andra här på forumet vet mycket om det. Strongt av dig att söka och ta emot hjälp!

Jag har ångestpåslag ikväll som jag inte haft på väldigt länge.
Någon enstaka gång har det inträffat sedan jag slutade dricka alkohol.
Huden är lite klibbig, hjärtat slår lite snabbare än vanligt och min tinnitus tjuter lite högre.
Det kryper i kroppen - det känns som att det är något som fattas.
Jag har under kvällen försökt bryta ner känslan och hitta roten till varför jag har ångest. Jag felsöker.
I mitt tidigare liv har jag självmedicinerat med alkohol. I mitt nya liv felsöker jag. Det känns vuxet och stort.
Felsökningen har lett mig till orsaken, jag hade hoppats på att ångesten skulle försvinna när jag insåg vad som är felet, men det gör den inte.
Inför känslan ångest är jag livrädd. Jag förknippar ångest med självmedicinering med hjälp av alkohol.
Ett sug efter alkohol är tio resor enklare att välkomna och göra plats för och tänka att den är hanterbar och att den får finnas tycker jag, ikväll tämjer jag inte riktigt min ångest vilket är frustrerande.
Efter min krock med cykeln stannade jag hemma idag. Jag var så pass mörbultad imorse när klockan ringde vid 05.00 att jag hade stora problem att resa mig ur sängen och gå till toan.
Det var befogat att ta det lugnt idag med andra ord.
Sjukanmälde mig, kollegan visste redan att jag tagit en flygtur med cykeln samma kväll som det hände, så jag behövde inte förklara mig för honom utan han tyckte väl att det var en av mina mest smarta idéer någonsin att ta det lugnt idag.
Men, det sitter någon på min axel och väser i mitt öra att "Du ska inte tro att de tror att du talar sanning, din jävla alkis. Alkisar ramlar med cykeln"
- Men hallå, sluta! Jag krockade!
Jag tror att anledningen till att jag känner skuld och skam över vad som hände, och som var en helt vanlig olycka där min cykels bromsar inte funkade och vi båda tänkte fel i stundens hetta beror på att när jag var liten så hände det ibland att min pappa kom hem helt blåslagen efter en kväll på fyllan då han cyklade hem. Att ramla med cykeln är förknippat med att vara full sedan jag var liten helt enkelt.
Sorgligt men sant.
Hela dagen har jag gått runt med en obehagskänsla i kroppen, en känsla av att inte duga och inte räcka till. Att inte kunna prestera trots att jag vill kunna prestera.
Att inte få träna, på grund utav att jag inte kan träna. Att inte leverera, pga att jag måste vila.
Jag har dividerat med mig själv och skattat min smärta efter krocken på en skala, för att kunna gå till jobbet imorgon. Jag tänker att jag bara sjåpar mig som är hemma. Jag har ju kunnat markera några steg idag på benet, då kan jag ju minsann jobba!
Jag har gått runt med jordens tyngsta samvete över att jag inte är på jobbet!

Om det är någon som orkat läsa detta inlägg av äcklig självömkan, så ser ni kanske att jag har en del att arbeta med fortfarande. Jag hör ju själv hur dumt det låter i mitt eget huvud och ser att det ser dumt ut.
Jag borde ju inte skatta mig själv i hur många gånger jag tränar på en vecka eller att jag har 100% närvaro på jobbet.
Vem som helst skulle legat i sängen och ätit choklad om dom också krockat med cykeln och faktiskt har så pass ont att man helst inte markerar steget.
Och ja, jag kommer vara hemma imorgon med - mitt yrke kräver att jag är fysiskt hel, imorn ska jag tillskriva dagen att försöka vara närvarande i mig själv och att känna att jag duger även om jag inte har en enda sak uppskriven på min to do-list över dagen.
Att kalendern får vara tom - en stor utmaning!

Alltså... Jag fastnade länge och hakade upp mig på att du några inlägg bak skrev att du går upp kl 5. Klockan FEM??? Hon går UPP klockan FEM???! Hon GÅR faktiskt upp klockan FEM???! Näääeee... vet du vad... Det är rent och skärt människoplågeri... Nog för att man ska jobba och försörja sig, men jag hade nog nästan hellre varit hemlös. Nej, förlåt nu var jag dum. Man ska inte skoja om sådant. Men jag förstår att du är helt utmattad. Bra att förändringen är i rullning!

Ja visst det är ju bara saker. Vi har delat upp en del i dag. Det gick bra. Mannen blev ledsen en gång. Jag sa inget. Han får gå igenom sorgen själv.
Jag är lite rädd att allt ska komma ikapp mig och att det blir jobbigt senare. Men jag får ta en dag i taget.

Tråkigt att höra att en så viktig relation måste avslutas. Det sliter hårt på själen. Men helt rätt beslut när relationen är destruktiv. Tillåt dig din sorg och den tröst du behöver. Ostbågar... glass... coca cola... grönkålschips... broccoli... Alla idéer utom alkohol är bra idéer. Kram

Hej forumet haft en osund alkoholstrategi i många år. Jobbar dessutom i en bransch där det är ok att dricka ganska mycket.
Har under många år halka in mer i drickandet och flyttat fram mina gränser. Sista åren har det blivit gå ut till lokala stället för att ta 3-4 öl för at döva ensamheten och tristessen på vardagarna.

Det senaste månaderna har jag känt att jag tänkt mer på hur jag skall kunna göra för att dricka mm. Det har tagit över för mycket. Spårade ur lite förra veckan haft strul med en tjej drack ännu mer..... Gick ner till klinik och kände att nu behöver jag fan hjälp att bryta mönster. Fått Campral och Naltrexon. Inne på dag 2 nu. Väldigt trött men inte så mycket sug alls. Hoppas det fortsätter så...