Senaste kommentarerna i forumet

Ett knep som jag försöker med är att inte bara ta en dag i taget utan en stund i taget. Fem minuter. En timme. Så fort jag börjar tänka i för stora intervall blir jag nedslagen och tänker att det klarar jag aldrig.
Om jag nu känner på tex min bröllopsdag som ett tillfälle som jag gärna vill dricka champagne. Så lämnar jag det helt åt sidan, och tar det då. Jag vet att strategi är jätteviktig. Men just det här med små tuggor har funkat för mig. ”Nu är det drink, då tar jag cider” osv. Vet inte om jag lyckas förklara. Håller på dig!

Låter som du haft en härlig fredag. Min stora vinst är också morgnarna.
Kan längta redan på kvällen. Så då blir det inte samma fokus på att kvällarna ska vara så speciella (vinfyllda) Och det är ju jättehärligt.
Ha en fin dag!

Låter som du haft en härlig fredag. Min stora vinst är också morgnarna.
Kan längta redan på kvällen. Så då blir det inte samma fokus på att kvällarna ska vara så speciella (vinfyllda) Och det är ju jättehärligt.
Ha en fin dag!

Känner bara wow vilken hjältinna du är för dig själv! Du går från styrka till styrka och det är så himla fint att få följa dig längs vägen ❤️❤️

Förstår att det måste vara sån glädje när kroppen börjar samarbeta igen! Jag har också varit utmattad men hade mest problem med huvudet. Glädjen när man börjar komma tillbaka är fantastisk! Så fint att du kan gå på träningspass igen, det hjälper så mycket för allt annat.

Förstår att det kognitiva måste vara tungt, man får försöka att tänka att det är något som kommer att bli bättre successivt också, även om det är riktigt jobbigt. ?

Mysigt att du har virkningen mitt i sjukdomen. Krya på dig kramar din väg!

Jag dricker ju inte nu! Men äsch, antar att det tar mer än en månad att bli kvitt det..
Jag får väl bara förstå och inse att en månad inte är så lång tid. Det tar tid att bli frisk. Bli fri från begäret. Vad är det man säger rent medicinskt. 3 månader? 6 månader? Jag får väl gå på vita knogar idag, om det är det som krävs. Klart jag inte vill behöva göra det. Bara vara fri och självständig. Och inte känna mig som en skabbig råtta i en dödsdömd labyrint..
Ja, här haglar det av positiva beskrivningar..?
Usch. Ville bara skriva av mig lite till. Det gör ju nytta..
Kramar!
/Fibblan ?

Hade varit så fint o ses ?! Men det får bli nästa år som sagt☺️. Och som det är nu tror jag inte någon vill umgås med mig iaf..Vet inte vad det är med mig, även om jag på ett sätt vet. Allt är så mörkt och trist inuti mig..?. Visst, jag är nykter, idag också ☑️. Men inte är jag glad för det..
..så negativ och dyster. Nästan lite självömkande - ett sinnelag som jag egentligen mer känner igen från när man dricker. Ni vet den där negativa spiralen av missnöje, dåliga tankar om sig själv, som man antingen vill fly ifrån, alternativt använder som berättigande för att återigen tappa upp lite vin..
Tankarna har kommit och gått redan ett antal gånger under morgonen. A-?, som menar att det ju inte spelar ngn roll ändå. Att mitt sinnelag nu är bevis på att det inte gör ngn skillnad om jag dricker eller ej. Jag vet att detta inte är sant! Snart 1 månads nykterhet i ryggen och även om det "riktiga lyftet" inte vill infinna sig, så vet jag att dagarna har varit bättre utan alkoholen. Jag hatar alkohol i allmänhet och vin i synnerhet! Hatar att dessa smutsiga tankar från a-? fortfarande finns där och vill få mig till att bryta mitt löfte till mig själv. Tänk så nöjd jag ska vara när jag somnar nykter ikväll också??. Jag trodde den jäveln ?, var död. Att jag stack svärdet i och vred runt. Men det här mönstret verkar ha hur många liv som helst.. Jag ska vinna både slaget och kriget. Jag vet att det är det jag vill, så det känns extra frustrerande nu när jag återigen börjar tvivla på min förmåga..Fan. Men det ska gå. Har ju inget hemma, så nu närmast är det väl att hålla sig rejält sysselsatt med annat fram till kl.14. Jag kommer fixa detta med???!
Kram från trött och lite misströstande Fibblan?.

Läste någonstans om bipolär, vet inte riktigt hur och vad det är.min karl som har alkoholproblem har någon gång sagt att han inte är bipolär, han har tydligen fått göra nå tester. Men när jag läste om beteende hos en som har bipolaritet så tyckte jag att ALLT stämde in i beteendet hos en som har beroendeproblem? Typ dagen efter symtom där man söker giftet för att dämpa bakis dagen eller där man jagar när man är inne i perioden eller när man börjar tänka i nykter tillstånd och slåss med alkoholdjävulen som försöker övertala en att det är ett behöver för att klara dagen eller nu har jag varit duktig dagen.
Så vad är skillnaden? Eller är bipolär något som uppstått som ett begrepp i samhället för att sätta ett ord på människans tillstånd/mående?
Har alla människor som fått diagnosen bipolär varit ärliga och berättat om deras alkoholvanor?

.

Jag förstår svagis! Du gör så många rätt på egen hand nu så det kanske är så att terapi inte är aktuellt. Jag vill ändå bara nämna att vi ofta glömmer att vi via hemförsäkringen också brukar ha en försäkring för kristerapi typ 4-10 ggr. Nu tänker du säkert att den krisen var ju för 10 år sedan så det kan väl aldrig fungera. Men jag tänker att du ändå ska fundera på om det kan vara en möjlighet. Din dotter är ju fortsatt sjuk så krisen finns där ständigt tänker jag. 4-10 ggr är ju självklart alldeles för lite och då tänker jag att det bör finnas fonder att söka för fortsättningen. Jag har inte letat själv nu, men kan göra det om du vill. Synd att det ska vara så f-b dyrt med psykisk hälsa. Galet egentligen.

Vi var till en som skulle hjälpa oss i parterapi. Han vi träffade var fruktansvärt duktig enda fram tills vi kom in på det här med alkoholmissbruket?! Ja enligt mitt tycke nu vet jag inte om jag tycker fel men...

Han sa: "Om vi tänker oss så här...att Du älskar att åka slalom, det är ditt liv, något du älskar och alltid tyckt om att göra och du klarar det galant, men din man är helt värdelös på att åka.
Varje gång han följer med så bryter han ett ben eller arm och tillsist så börjar det bli så farligt för han så tillslut är det tom så att han riskerar sitt liv?! Kan inte du då sluta åka slalom för hans skull om du verkligen älskar honom?"

Min reaktion var..."MEN varför ska jag ge upp någonting som jag har gjort hela mitt liv och som jag älskar att göra bara för att HAN inte kan inse att han inte klarar av?? Är det mitt ansvar och mitt fel ifall han nu är så dum att han fortsätter?"
" Jo men , älskar du inte honom mer än så så att du skulle kunna offra den här saken för hans skull?"

Tänkt på den här liknelsen enda sen dess och det är över 2år sedan. Och idag när jag var ute med hunden så hittade jag något som ev skulle kunna vara en lösning. Jag får helt enkelt skaffa han en barnvakt medans jag far och "åker slalom" köpa något gott godis och chips nån bra film" så där som man fixar när man har barnvakt till sina barn. Och sedan försöka hitta något som vi båda kan göra tillsammans utan att han bryter några ben. Vad det nu skulle vara? Simma på simhallen kanske? ?

Vad tror ni om mitt tänk? Är det rätt eller fel? Eller har ni något tips?
Önskar er alla en trevlig helg! Och tack för att ni finns! ❤️

Det stämmer nog att man måste jobba med sej själv men det går utan professionell hjälp. Allt läsa och skriva här, läsa böcker om andra som haft alkoholproblem osv. Det blev min hjälp. Det var en stor lättnad för mej då jag läste att de flesta slutar dricka utan annan hjälp. Jag bor på en liten ort och kunde inte tänka mej AA t.ex. Vet inte ens om det finns här. Men jobba på sitt tänkesätt är man tvungen att göra. Det blir en personlig utveckling.

Hej Emmy123! Imponerad över ditt långa medlemsskap. Då har du säkert koll på alla olika sätt som tillämpas. I morgon har jag varit nykter i 5 veckor. Hur har jag gjort då? Jo, först drack jag så jag gjorde bort mig ordentligt inför mitt barn vid två tillfällen på en vecka. Den erfarenheten vill jag inte göra igen. Sedan har jag hängt här på forumet. Varje dag och ofta flera gånger per dag. Skriver ganska mycket i min tråd. Det hjälper mig att skriva själv och läsa om andra. På måndag ska jag på ett första möte med beroendeterapeut. Just nu känns det inte som att jag behöver det, men vill ändå ha både hängslen och livrem. Att ha någon IRL att prata med om det skulle gå sämre framöver. Tror även på att det är bra att ha en upparbetad kontakt OM jag skulle behöva medicin framöver. Jag har bestämt mig för att mitt liv ska vara HELT nyktert framöver. För att det ska bli så kommer jag ta till allt som behövs. AA har jag tex inte heller testat ännu men utesluter inte om det skulle behövas framöver.

Fem (5!) år som medlem här råkade jag precis se.. Jag har läst såå många fantastisk inlägg här som hjälpt mig enormt mycket på vägen när livet känts tungt.. Jag är inte riktigt nykter än men jag jobbar hela tiden på det, idag har jag varit nykter i 7 dagar och innan dess i 5 dagar.. Just nu njuter jag av en kopp kaffe, verkligen njuter, eftersom det igår blev en alkoholfri öl till maten! :)

Jag lyssnar mycket på Alkispodden, vilken jag varmt kan rekommendera! Jag brukar ta ett avsnitt varje gång jag tar en promenad, och det är många Aha-upplevelse. Killarna pratade i senaste avsnittet om att det inte bara gällrt att sluta dricka, att sätta på korken på flaskan är en sak men man måste även börja jobba med sig själv, "ta professionell hjälp, ni klarar det inte ensam". Hur har ni gjort? Är ni många som sökt hjälp? Eller har ni klarat detta själva?

Jag blev rörd och tårögd över att känna ert stöd. Är första gången jag berättar detta för någon. Kändes stort för mig att erkänna även om forumet är anonymt. ???

Nu ska jag ta min promenad och tanka energi och beslutsamhet.

Gomorron Charlie och TACK för din läsning.
Jo det är tunga saker....och jag tror jag skulle behöva flera år i psykoterapi egentligen men har redan gått 5 år mellan 1988 - 1993 och det är för dyrt tyvärr. Har fått lite KBT genom VC där jag försökte "klämma in" en del prat om de här sakerna men det var ju inte meningen med KBT-behandlingen egentligen och det visste jag ju...så det har varit lite här och där men inget ordentligt. Jag går fortfarande omkring med ett svart hål inombords vissa dagar - ett hål fyllt med skräck och fasa.... Dottern har flera gånger sagt nu efteråt att det var det bästa för henne, att jag flyttade och därigenom "tvingade henne" att bli vuxen. För hon hade inte fattat att hon var vuxen, juridiskt och praktiskt. Hon tycker att "tack vare att du flyttade kan jag bo själv idag".

Men jag skriver ju mycket och tror det hjälper mig att bearbeta även detta. Det är ingen feelgoodläsning precis :-D
Men vi har överlevt - det är huvudsaken! Och jag stagnerar inte i min flykt och alkoholism - jag vill vidare med livet och må bra. Men jag har fått en ytterst rå och bitter kärna inuti - jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag är en kärleksfull och ganska mjuk människa fast med en kärna av extrem klarsyn på vad livet kan erbjuda i form av hemska erfarenheter. Samtidigt märker jag att jag inte är unik. Har läst Antonovskys "Hälsans mysterium" flera gånger och försöker lära mig något av den. Mycket bra bok som kan rekommenderas även om den inte handlar om A i klartext så är den användbar.

Nä du har helt rätt, jag försöker släppa ut smärtan lite i taget och gå långa promenader som läker mig. Det är ju också 10 år sedan nu drygt.
Stor Kram!
svagis

Vad du är stark som kämpar dig igenom det här.
Jag hade det också skitsvårt i början av nykterheten. Som att all ångest vaknade till liv. Det tar tid att få balans i hjärnan och livet, du är fantastisk som står ut.
Jag brukar skriva här under det värsta, liksom skrika ut mitt i attackerna. Har haft mycket hjälp av att ha en plats där allt det mörka får utlopp så att det inte bara stannar kvar inuti.
Heja heja dig.

Jag har också en tablett Sobril i handväskan...in case of emergency...men tar kanske en gång per år.
Lycka till med ditt nykterhetsbeslut - du fixar det :)
Kram
svagis

Bravo Ensammenintestark! Jag tänker att du inte ska hänga upp dig för mycket på att du tar propavan nu. Jag har själv använt Atarax i många år. Och ja, man blir seg dagen efter. Inte toppen. Men om man ställer den segheten mot att inte få sova så tycker jag valet är enkelt. Särskilt nu när du gett dig in på det stora projektet nykterhet. Ät du dina propavan. Du kan behöva dem under en kortare eller längre period. Det är en medicin du inte behöver känna dig duktig med just eftersom den inte är beroendeframkallande. Däremot är du fantastiskt duktig som redan är inne på din dag 6. Grattis!

Hej igen svagis! Nu läste jag ditt inlägg från i går lite mer noggrant. Jag måste bara säga att det är ju inte konstigt alls att du hamnade där du gjorde. Vilken oerhört pressad situation både du och din dotter har levt under. Och vad stark du var som ändå tog beslutet att lämna lägenheten trots dotterns sköra tillstånd. Det var förmodligen helt rätt beslut. Du hade ju inte kunnat ta hand om henne om du själv inte var stark nog för det. Har du kunnat bearbeta denna tid på andra sätt än tillsammans med din dotter? Du behöver självklart inte svara... Jag tänker bara att en framgångsfaktor i nykterheten på sikt borde vara att man har bearbetat trauman (för det måste väl detta som du beskriver anses vara?).

Mitt hjärta ömmar för både dig och din dotter. Hur är det med henne just nu?

Jag funderar också över de där obesvarade telefonsamtalen till din son som du nämnde för ett tag sedan. Är det bättre nu?

Stor, stor kram!
Charlie

https://www.svd.se/alkohol-skydd-mot-reumatism

Blev dubbla inlägg?

Tack för era kommentarer Finalisa, Charlie70 och svagis, det betyder så mycket att känna att ni finns här och att vi inte är ensamma.

Bra gjort svagis, att köpa en bra kudde isf vin! Läste nån tråd där man sätter in de pengar man sparar på att inte köpa alkohol och då har man ju plötsligt råd med en massa roliga saker. För mig skulle det nog bli minst 400 kr i veckan.

Somnade fort igår, men nykter. Tar ju fortsatt propavan och melatonin för att sova och dessa brukar däck mig på kvällen. Säkert fullkomligt olämpligt att kombinera med alkohol, men så har det varit många kvällar?Min förhoppning är att kunna lägga av med medicin helt, men efter att ha läst hör förstår jag att många får svårt att somna första tiden som nyktra, så får nog fortsätta ett tag till. Nykterheten ska inte hotas av sömnlöshet. Propavan ska inte vara beroendeframkallande och hjälper mig att somna och att somna om lättare på natten. Men jag blir seg på dagen och skulle ju så småningom vilja känna mig helt klar i huvudet. Ingen alkohol, inga sömnmediciner.

Efter att mått dåligt förra vintern efter min sambos självmordsförsök fick jag insomningstabletter. Och det är ju inte så bra för en beroendepersonlighet. Märkte att jag blev fixerad vid dessa och helst inte ville sluta. De innehåller ju benzo, som är beroendeframkallande. Kan även erkänna att jag under en period snodde min sambos ångestdämpande medicin (som också innehåller benzo). Jag var dock väl medveten om risken och tänkte att tablettmissbrukare kan jag ju inte bli. Så det var under en begränsad tid. Men det berodde nog mkt på att det är mkt svårare att få tag på lugnande mediciner än alkohol...

Jag vaknade ganska tidigt i morse och hade en del ångest över mitt beslut att inte dricka och var rädd för mig själv/ alkoholdjävulen. Men nu känns det bra igen. Tänkte gå ut en promenad medans alla sover. Hoppas det hjälper lite mot rastlösheten och oron. Förra helgen vid den här tiden hade jag druckit alkohol, vilket jag praktiserat många helger/ledigheter. Dvs dricka på morgonen för att få en”kick” större delen av förmiddagen. Helt sjukt. Fick mig ofta också att fortsätta under dagen. Inga mängder men tillräckligt för att hålla mig behagligt berusad.

Men idag ska jag vara nykter???

Och tänk vad läkande för själen goda relationer med sina närmsta är. Barnen kanske är ditt bästa Antabus nu och framöver! Jag blir varm i hjärtat av att läsa det du skriver. Jag har också onda cirklar i släkten som inte handlar om alkohol. Jag avslutade kontakten med en nära släkting för 25 år sedan då jag kände att cirkeln aldrig kommer att brytas så länge vi hade kontakt. Aldrig ångrat det beslutet - även om mina barn ställer "obekväma" frågor nu.
Kram!

Det är konstigt för jag har också fått artrosvärk i knän tumleder osv. sedan en vecka ungefär och vi har ju hållit upp ungefär lika länge.
Så visst måste det bero på upphörandet av alkohol.

Jag har haft svår artros tidigare, kunde inte bära någonting osv. Provade med alla naturläkemedel men ingenting hjälpte.
Blev tipsad att sluta med gluten, men trodde inte på det, men för fyra år sedan slutade jag med det och döm om min förvåning, efter 2 - 3 månader så var jag så gott som problemfri.

Men nu har det som sagt återkommit och jag är så ledsen för när jag äntligen blev av med gipset och kunde börja gå och simma så kom detta bakslag ??