Senaste kommentarerna i forumet

Nu har du verkligen prövats, precis i början av nykterheten. Så tufft att klara av det. ? En dag kommer du att våga berätta, det tror jag. Men det måste kännas rätt och det vet bara du själv när det tillfället infinner sig.

Kram till dig

Jag går på AA och har fått medicin från min husläkare. Äter även antidepp och har medicin för sömn. ? Inget hjälper. Jag försöker stå ut. Hoppas på att det vänder snart.

Inte helt stadigt, men nykter. Ja, det är ju en viss stadga i själva nykterheten. Och ju mer kamp det är, desto större seger. Du är så himla bra, Fibblan. ? Sååå synd att du inte kan vara med på träffen, men nästa år så...

Kram kram

100 dagar! Så himla bra gjort. ❤️ Längtar till träffen, men håller med om att det är lite pirrigt.

Kramar

Det går framåt. En månad nykter, fortfarande sugen på A men på ett annat sätt. Alla triggerpunkter finns kvar stress, jobbiga situationer, bråk, press, fredagskännslan o.s.v. Men det blir lättare och lättare att slå bort känslan. Vill inte på något sätt komma tillbaka till alla den skit som jag har gått igenom för att komma hit.
Är nöjd nykter. Nu ska jag köpa ostbågar o moffa. Det får bli mitt fredagsmys

Kram på dig.

Idag var det dags för Fredagsfrid igen! Underbart att starta dagen med andakt följt utav qi-gong, enkel mässa, lunch och slutligen meditation. Däremellan tid för att bara vara. Tända ljus, läsa, måla, fika osv. Oerhört fint ordnat utav församlingen.
Trevlig helg! ?

Vad glad jag blir för din skull! ?

Måste bara skriva en snabbis... Kan inte tro att det som hände i dag är sant.

Först körde jag ensam genom ett par tunnlar (sitter ju annars helst bredvid och blundar). Det i sig är stort.

Men sedan...

Jag åkte tunnelbana! Dessutom i rusningstrafik. Alltså, det har inte hänt på många, många år.

Och vet ni...

Ingen alkohol (förstås) i kroppen, men inte heller någon benso. Inget lugnande alls, nada.

Dessutom...

Jag hade ingen hjärtklappning (mer än den normala, förstås), ingen andnöd, inga svimningskänslor, inget susande och ringande i öronen.

Det här, mina vänner, det här är stort. Jättestort. Jag är så stolt över mig själv att jag nästan spricker. Om mitt plötsliga mod beror på alkostoppet eller inte, kan jag inte svara på. Har ju överlag haft mindre panikångest sedan jag slutade. Men just nu spelar det mindre roll vad det beror på. Åh, vad glad jag är.

Lovar att kommentera hos er andra så fort jag bara kan. Men tills dess: Wow, vad ni är bra, glöm inte det.

Trevlig helg och kram på er

24 och har inte tänkt en enda gång på att det skulle va gott med vin bara för det e fredag. Utan en vanlig men lite extra mysig kväll när man vet man är ledig imorgon och får sova ut. Det är lyx. Att vakna utan ångest och bara fånga dagen utan att behöva tänka redan dagen innan att det kommer jag inte orka. Kan inte bestämma ngt i förväg osv. Så galet härligt. Det blir en afri öl,ett varmt bad och talang med kidsen i soffan. Trevlig kväll??

Tack för frågan Skrållan! Det går faktiskt ganska bra just nu, mannens hets med mat och träning har lite lugnat sig och någon alkohol har inte synts till heller. Vi har alla varit ganska glada på sistone hemma, märkligt att det som i flesta familjer säkert är en normal vardag känns som nåt ovant och nytt hos oss när allt liksom funkar. Första tiden på länge som jag känner jag på riktigt kan slappna av hemma. Inget ont i magen inför helgen. Känner mig ganska energisk och känner för första gången på väldigt länge att vi faktiskt kunde ha det bra om det fortsätter såhär. Tror ändå inte ännu att vi löst allt och tiden får visa hur det blir, men just nu vill jag njuta av ett avslappnat och trevligt, händelselöst liv!

Och tack Sisyfos för tipset om podden, ska leta upp de intervjuerna! Jag tror mannen behöver lära sig också att styra detta, säkert en del i tillfrisknandet. Det märks nästan från dag till dag nu att han blir lugnare, säkert suget som sakta släpper men det tar tid och träningen har väl bara tagit platsen från spriten för att dölja och släta över inre demoner. Och dem måste han lära sig tämja om det ska bli en hållbar ändring.

Att sluta dricka alkohol är som att förlora en nära person, antingen en relation som tar slut eller nån som går bort. När jag separerade från äldsta sonens pappa så var första året väldigt jobbigt. Tänkte på honom och varje grej som jag skulle göra, alla högtider var jobbiga eftersom han inte var med. Första året, behövde göra allt utan honom för att sedan kunna gå vidare och släppa taget. Det kanske är liknande med alkoholen som blivit så viktig för mig.

Jag blir rörd när jag läser ditt senaste inlägg Kristina! Vad fina ni är mot varandra du och din man. Viktigt med rätt förutsättningar för att lyckas och du verkar ha funnit rätt stöd. Både i din man och i behandlingen.

Japp. Sovmorgon i morgon och då vaknar vi nyktra igen!

Ensammenintestark, har precis läst din tråd och vill bara säga att jag hejar på dig????
Som du själv säger, så är forumet här som en livlina även för mig.
Hade aldrig klarat min kamp mot alkoholdjävulen? om jag inte hittat hit för drygt två år sedan.
Har kämpat hit och dit, fram och tillbaka med otaliga återfall men nu har jag äntligen 100 vita dagar bakom mig.?
Är så tacksam och lättad över att jag äntligen bestämde mig.
Kan jag så kan du fixa detta???
Lycka till ?
Kram ?

Har inte skrivit här tidigare men läst en hel del .efter nyårsafton bestämde jag mej för att sluta dricka helt har under dom senaste åren druckit alldeles för mycket när jag dricker och har äntligen fått nog känner mej fri och som om jag kan andas för första gången på så länge har klarat det bra tills nu idag är det riktigt jobbigt min man har inga som helst problem att hantera alkohol och dricker gärna några öl en fredag vilket jag tycker är helt ok men börjar bli rent ut sagt så jävla irriterad arg förbannad frustrerad att inte jag kan ta några öl ett glas vin jag vet att jag inte stannar där jag dricker tills jag somnar ?jag vill verkligen vara nykter och vet att mitt drickande är ohållbart ?skulle verkligen behöva tips råd för att hantera suget när det finns så nära ? Ursäkta rörigt inlägg hoppas ni förstår vad jag menar ?

Ja livet är som det är.
Svårt att helt avstå från den bedövning som alkoholen ger, men det händer trots allt inte så ofta.
Att ha levt med någon i 38 är som sedan går in i en dimma gör det inte lättare.ingen klar diagnos, men troligen blodkärlsdemens.
Jag dricker ibland men ingen märker, vill egentligen inte men eftersom jag har en beroendeproblematik så sker det emellanåt. Tycker inte att jag stör någon utom mig själv, men det är förstås illa nog.
Jag tycker det är

ett problem att ingen ser mig. Är konstnär och jobbar självständigt. Känns som att det kan sluta illa,
Förresten slutar det ju på samma sätt för alla och envar

Jag ser att du får vänta tills nästa torsdag på besked. Vad fint att du har en plan för att barnen får komma i centrum under helgen. Kan du tänka att du ska komma i centrum när helgen har passerat?
Jag väntar själv på ett beslut som påverkat mig en tid. Den väntan har skapat en yttre stress som faktiskt har gett upphov till en allergi. Jag blev påmind om hur illa jag upplevde allergier för många år sedan, det var en del akutbesök då och det drabbade halsen. Återigen blev jag påmind om att jag behöver ta hand om den yttre stressen, som angriper kroppen på olika sätt och när den gör det och signalerar "sluta stressa! - du kan ändå inte påverka beslutet eller tiden". Alltså, en anledning att bara stanna upp och ta hand om det så gott det bara går. Jag säger förstås detta till mig själv. Hur kan vi förhålla oss till det som vi inte kan påverka? Jo, jag (vi) kan ta en paus och meditera, andas, yoga, stilla oss själva, gå ut i naturen, träna, lyssna på musik, läsa i en bok och lyssna till våra behov. Kan vi omprioritera, skala av, gå och lägga sig tidigare och få mer sömn, eller finns det något annat en kan göra. Vi går på vår lilla upptäcktsfärd i livet och lär oss hela tiden. Hoppas att du och barnen får det riktigt mysigt tillsammans.
Kram

Tusen tack för alla inlägg. Jag läser dem ofta ska ni veta o dem gör verkligen skillnad! ??

Varit lite off men icke druckit. Har så ont i bröstet o inte lyckats sova många timmar.. Men jag har idag varit på vc, fick en akuttid. Prover är tagna o fick veta att jag fått en typ inflammation i bröstbenet? Jo men det stämmer. Så nu väntar 14 dagar med antibiotika. Hur ska jag annars starta året på rätt sätt. ? Jag har så så otroligt ont i bröstet o svårt att andas. Men måste försöka slappna av mer. Men vill verkligen bara just nu dricka ett gott glas vin eller en kall Öl o få känna ruset värma, hur ska jag ta mig igenom denna löne helg med ett psyke som bara vill fly..

Hur går det för er?? ?

Det visade sig att det var inte igår i domstolen. Tydligen nästa torsdag som jag trodde från början.
Det märks att hans hjärna inte riktigt är på plats gör han har ingen koll på något.
Så nu blir det 1 veckas oro och osäkerhet till innan jag vet vad som gäller.
Men tack allihop för ert stöd, det betyder oerhört mycket för mig.
Hoppas ni får en härlig helg och kanske till o med några solstrålar?
I helgen ska jsg ha barnen som ska vara centrum .
Kram Azalea?

för mig med avgrundskänslan.
Se klart, vad skönt att du fick medicin som hjälpte dig☺ Vad jag förstått så fungerar inte alltid medicin heller på detta.

Har trott att det handlar om pmds nu sista tiden. Men jag är i perioden där jag borde vara sängliggande men mår just nu ganska bra så detta är inte pmds eller hormoner. Det är ren och skär oro och stress över vår framtid samt ekonomiska situation. När jag förstår vad som pågår i mig så brukar jag även kunna hantera det mycket bättre. Tack och lov så har jag inget jobb som jag behöver gå till just nu eftersom vi arbetar hemifrån. Jag har tiden att känna efter vad som pågår i mig och ta hand om mig på ett mycket bra sätt.

Nu ska jag ut och luncha med en väninna och denna gång har jag faktiskt inte ens funderat på vin?Nya vanor kräver att man gör dem flera gånger. Omprogrammering av hjärnan är underbart!

Trevlig fredag till alla som läser!

Känner väl igen mig i det du beskriver med högpresternde osv.Det kan skapa stress hos mig och detta försöker jag jobba med nu att jag duger som jag är?

Jag ser detta som en sjukdom (problemen som alkoholen skapar hos mig)spelar ingen roll vilket yrke vi har.Den verkar finnas överallt.Vet inte idag vilket dag det blir i mitt Zero räknande.Huvudssaken att den är Zero alkohol.Tankar från mig idag?

Vad modig du är!
Jag kommer att titta in fler gånger och följa din resa. Du skriver fint och beskriver din väg så bra.
Kram,
Gojan

Heja dig som tar dig själv på allvar!
Det är läskigt som tusan att kasta sig in i det där okända som bubblar mer eller mindre intensivt inne i kroppen, men nödvändigt om det ska ske en utveckling. Om man låter bli, står man ju bara och stampar på en fläck, med samma lösningar, samma misstag och samma syn på såväl glädje som sorg. Jag hoppas att du känner att mötet blev bra.

Jag var på mitt andra möte igår och sa då ja till "stämningsstabiliserande" medicinering. När jag sedan läste sjukintyget, för jag blev fortsatt sjukskriven på 25%, kom sorgen. Jag tyckte att jag var på G, har jobbat 100 ett par veckor och även om jag inte har klarat av det (de låga dagarna som jag skrev om tidigare), så VILLE jag klara av det. Jag tänkte liksom att jag var ute på andra sidan. Men läkarens observationer om mina ansiktsdrag, mentala oskärpa och vad det nu är som motiverar en förändring i mitt liv, gjorde mig bara ledsen. Jag gråter tametusan inte ofta, men igår var jag så otroligt ömhudad. Jag har bra kollegor som lät mig prata av mig och som kom på justeringar som gör det lättare för mig i jobbet. Några timmar senare åkte jag till stallet - min torsdagsglädje! - och efter en timmes koncentration på att hålla mig kvar i sadeln (utan stigbyglar på en pigg krabat tar bort allt annat än att just hålla sig kvar!) mådde jag bättre.

Jag kommer förhoppningsvis att återkomma om sorgen, men nu vill jag bara skjuta den ifrån mig. Den är för jobbig och framför allt har den inga ord. Men jag tänker att det måste få vara så. Igår längtade jag oerhört starkt efter ett glas sprit, en stökig krog med en jukebox och främmande människor. Att reboota, släppa, dansa och vara hejdlös. Att vara hejdlös till hög musik längtar jag efter även idag, och jag fattar precis, GP! (Den som iakttog dig har troligen aldrig upplevt friheten!) Jag skrålar i bilen till och från stallet till tonårens punklåtar. Men jag skulle vilja dansa också, på ett mörkt hak där det inte syns att jag är en tant i blivande. Där ingen tittar på någon och man möts i musikens katharsis.

Se klart, ingen tror att jag är blyg och rädd. Alla tror att jag kan allt, är glad ett socialt underverk. Det är jag - också. Men det tär på mig att både vara Tiger och Ior. Därför är jag glad att jag får gästspela i din tråd, GP. Jag ska kika in i din också, Se klart.

Idag är det min brors födelsedag och jag vågar inte ringa.

Kram på er!
Gojan

Nu har jag bestämt mig, igen. Bestämt mig många gånger att dra ner på att dricka och tillochmed sluta helt. Men fortsätter ändå! Jag har sån ångest. Jag tänker alltid att ett glas vin bara.... slutar allt som oftast med hela flaskan. ?
Nu kommer jag ta hjälp! Men hur! Hur gör man? Kan man även få någon medicin? Måste man vända sig till sin vårdcentral då? Fy det vill jag verkligen inte, bor i ett litet samhälle där alla känner alla. Och jag skäms nått otroligt!

??? tack ? . Ja, detta kommer att gå bra??

verkar ju vara din grej Charlie70? Önskar så att jag hade en sådan hobby?
Önskar dig en riktigt bra fredag med virkning och återhämtande från sjukdom. Och givetvis nykter!?