Senaste kommentarerna i forumet

Hur många gånger har jag inte fått höra att "jag sover så gott på ett glas vin". Fel fel fel, precis som du skriver. Att jag inte fattade, helt galet faktiskt. Jag har inte fattat varför jag vaknat på nätterna och sovit urdåligt. Hjärtklappning de luxe!

Du som varit alkoholfri längre än jag (tidigare alltså), när tyckte du att du fick sömnen tillbaka som bäst? Jag sover ju mycket bättre nu än förut men undrar vad som händer härnäst?

Vilken energirik läsning! Precis vad jag behövde när jag är sååå sugen på ett glas i det fina vädret. Har absolut inte tänkt ta något men tanken slår i huvudet såklart. Den slår jag bort NUUU!

...men en ganska skön trötthet. Har städat här hemma idag, en "lightstädning" och vips så blev jag så sugen på A.
Att få sitta ner och njuta i köket ikväll med nötter och vin. Ett invant beteende tyvärr...helt onödigt.

Skönt att du känner dig glad! Din hy? När kände du att såg en förändring? Ögonen?

Kraaam

Är trött...

... varför ger jag så mycket energi, varför går det åt så mycket energi.. även om det är kul.

Känner mig död i kroppen och huvudet är också tomt (vilket iof. kan vara skönt när man är mig)

Inte haft en tanke på A i dag, lycklig!

Japp, hållet med om det du skriver Miss Hyde.

Det finns alltid bakomliggande orsaker till att man hamnar i alkoholträsket. Är man som vi glada, för glada, i alkohol går det farligt fort att börja ”självmedicinera” med vin etc när livet prövar en. Tänk på att alkoholism är en sjukdom. Även om man kanske inte ser sig själv som en fullskalig alkis, typ en A-lagare på bänken utanför systemet, så är det sjukt att dricka ensam i smyg i tid och otid.
Därför ska du förlåta dig själv och strunta i att skämmas. Du ska ha en klapp på axeln för att du vill kämpa och få ett slut på drickandet. Det är storartat! Du behöver inte avslöja här varför du valt att dricka för mycket. Förstår att du inte vill prata med din man om ditt problem. Kan du lösa detta på egen hand behöver han aldrig få reda på vad du har gått igenom, förstås. Men det är en väldigt jobbig hemlighet att bära på i ett äktenskap. När du har kommit en bit på väg kanske du orkar att öppna dig för både din väninna (som ju har egen erfarenhet, perfekt!) och maken (skulle han döma den han älskar?) - för din egen skull. Det kan kännas befriande att slippa ljuga mer. Gör det som känns bäst!
Jag tror på dig?

Gick med beslutsamma steg förbi systemet..?
Bara en sådan sak..?!
Usch, sov verkligen ingenting i natt..lättirriterad och trött. Tänker att jag varit mer tålmodig med barnen med 1-2 glas vin i kroppen.. Fel! Error! Feltänk i systemet är vad det är..
Nöjd att jag står pall, för jag vet att även om sömnen kan bli sämre nu ett tag, så blir det bättre i längden. Och att sömnen skulle vara bättre med alkohol är ju förresten också ett feltänk. Det är bevisat i forskning att alkohol försämrar vår sömn kvalité, även om man ju somnar snabbare och upplevelsen är att man kommer till ro, så är det allt annat än det man gör.
Tur att man samlat på sig lite kunskap så man kan lappa till alkoholdjävulen med små kunskapslavetter när hon tror att hon kan övertala mig till att bryta mitt löfte till mig själv..?!
Så, en rak höger på den och så lyssnar jag bara inte mer..??!
Lite strid idag med andra ord..
men det går bra?!
Jag är beredd och jag vinner?☺️!

Kram
/Fibblan ?

Förstår att det känns tillräckligt just nu, med det steg du tagit här. Vilket mod att våga vara så brutalt ärlig! Jag tycker mig känna en stark beslutsamhet i det! Och som din titel på tråden ju verkligen förmedlar ?! Nu är det nog!!
Känn dig så, så välkommen?! Här hjälps vi åt efter bästa förmåga?!
Det gör en skillnad tror jag att åtminstone någonstans, till ngn våga säga som det är?! Och kanske så småningom går det att dela med ngn annan i det verkliga livet s.a.s. det låter ju som att din man kanske anar ändå..du beskriver att han åtminstone på helgerna kanske tyckt att det blivit för mkt, och man kan ju fortfarande välja vad man vill säga.. Du behöver ju inte säga ALLT som det är, utan bara att du tänker att du vill hålla uppe ett tag för att liksom komma i form. Att du vill stanna upp i tid, innan det blir ett problem. Även om det ju redan är det. Hursomhelst, bara du vet vad som är möjligt att säga och göra utifrån dig och din situation och oavsett - har du redan nu gjort något fantastiskt bra och modigt tycker jag?! Visst man är anonym, men det svåra är många ggr att titta på det och erkänna för sig själv..mkt vunnit i "bara" det.
Så heja dig för det ?!

Förstår det här med att vara halvoffentlig och inte vilja gå på aa möte i sin småstad..Hade det inte varit för det hade jag nog gärna också provat..
Om du känner likadant för vården kan du alltid söka hjälp i annan stad. Så gjorde jag första gången jag slutade..
Varmaste lyckönskningar på din resa mot ett friskare och friare liv?!
(Jag är på dag 2, så häng på vet'ja?)

Kram
/Fibblan ?

Tack!! Jag ska titta på de program som finns!
Just nu är det lite omtumlande att ens ha vågat ta detta steg! Så jag vågar inte säga nåt ens till min bästa vän eller make!! Tror inte att jag någonsin kommer att våga säga det till min make, möjligen till min vän när jag väl blivit nykter, alltså inte dricker längre. Orkar inte med förebråelser och skammen för att jag har ljugit för henne just nu!

STORT tack för stöttande svar Miss Hyde! Jag började gråta av tacksamhet! Att jag fick berätta det som tyngt mig så länge och att jag fick ett så stöttande svar så snabbt! Gråter igen! Hur i helvete kunde det bli så här, ,liksom!! Men jag vet varför, men orkar inte berätta just nu.

Det ligger ett stråk av sorg, desperation och uppgivenhet över dina rader. Förstår att du har en tuff livssituation just nu; maken har dött och ditt alkoholberoende eskalerar mot din vilja. Det är egentligen inte så konstigt, livskriser utlöser lätt alkoholism.
Du gör helt rätt i att vända dig hit till forumet, här kan du skriva om allt du vill och få råd och stöttning. Det är ett modigt första steg.
Du ska tro på dig själv, Piazza Duomo - det går att sluta dricka och bli en hel människa igen även om det känns omöjligt till en början.
En dag i taget. Ta all hjälp du kan få.
Lycka till på resan! Det blir bättre.

Vilken svår situation du beskriver. Du känner en stark oro för ditt ex och har en önskan om att hjälpa honom i den mån du kan. Samtidigt har du stått bredvid under en längre tid och vet att det i slutändan är ditt ex som behöver fatta beslut om att ta steg mot en förändring. Jag gissar att du känner dig trött, ledsen och frustrerad över det som händer just nu. Det är vanligt att slitas mellan känslor av att vilja hjälpa till och behovet av att hämta kraft och energi för egen del. Berätta gärna mer om hur du mår i allt detta, om du vill. Finns det någon i din närhet du kan prata med om du skulle behöva?

Ibland kan det kännas skönt att bolla med någon utomstående. Om du vill är du varmt välkommen att ringa till Droghjälpen, som ger råd och stöd till personer som oroar sig över en närståendes droganvändning. De har öppet mellan 9 och 16 på måndagar och torsdagar och det går bra att ringa anonymt. De finns på telefonnummer 020-91 91 91.

Fortsätt gärna att berätta om hur du har det. Vi finns här.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Kul att läsa att det går hur bra som helst för dig, Ollebulle. Grattis till nykterheten, goda energin, pengasparandet och viktnedgången!
Jag känner igen mig så väl i att kriser utlöser riskbruk/alkoholism... Det är lätt att trösta sig med alkohol när ens nära och kära går bort eller man råkar ut för andra tråkigheter i livet. När jag miste min mamma för några år sedan började jag att dricka mer och mer. Jobbstressen höll på att knäcka mig samtidigt som äktenskapet havererade - då blommade alkoholisten i mig ut på allvar. Tragiskt men sant.
Du skriver klokt att "jag måste verkligen passa mig i kriser". Det tror jag gäller för oss alla i det här forumet.
Tack för att du delar med dig och lycka till framöver!

Jag tänker att ensamheten lätt gör att vi dricker i brist på annat. Kan en anhöriggrupp/sorgbearbetningsgrupp eller liknande via kyrkan vara ett alternativ? Då träffar du andra och har en bra anledning att hålla dig nykter, åtminstone den dagen.
Kram, ?

Att din morbror verkar väldigt mån om dig och barnen.
Ni har ett ömsesidigt stöd i varann.

Sen har han sin beroendesjukdom som han försöker skydda dig från.
Att komma in i denna symbios av ansvarstagande hjälp och omsorg,även från hans sida är svår att ta sig ur.
Han är säkert medveten om de känslor det utlöser hos dig när han dricker.

Men han kan inte låta bli.
Säkert är du och dina barn jätteviktiga för honom på många sätt.
Men när alkoholism har gått långt så förmår de inte att avstå.

Jag har inga goda råd.
Antingen fortsätter ni finnas för varann
Eller så kanske du behöver glesa ut kontakten.
Läs runt här i forumet och ta till dig vad du kan göra för din egen och barnens skull.
Din morbror kan du tyvärr inte påverka.
Han måste göra sin egen resa.

Välkommen hit till forumet! Jag tänker att du kanske kunde prova Alkoholhjälpen egna program? Det är väl via internet? Ta iaf någon form av hjälp. Du har ju en väninna som är nykter alkoholist. Kanske vågar du be henne om stöd?
Lycka till! ?

Jag känner igen mig i en hel del av din historia och förstår verkligen att du har fått nog. Det är hög tid för dig att sluta dricka, bra att du har kommit till insikt och börjat skriva i forumet. Abstinensen kommer att vara tuff i början, men om du hoppar över första glaset och tar en dag i taget, så kommer du att lyckas. Du har allt att vinna på att göra slut med alkoholdjävulen även om den kommer att viska lismande saker i örat på dig. Du kommer att få stöttning av medsystrar och medbröder här så att nykterhetsresan blir så smidig som möjligt. Det kan vara smart att prata med din make så att han förstår vad du tampas med. Han vill säkert hjälpa dig.
Se till att vara snäll mot dig själv i början, du är superduktig som tar det här steget.
Det är klokt att komma igång ordentligt med promenader och fysisk träning som roar dig för att avleda tankarna och ge kroppen endorfiner. Man känner sig extra duktig om man ger sig själv en "hälsoboost" i samband med alkoholstoppet. God, nyttig mat, motion och rejält med sömn.
Jag önskar dig varmt lycka till!

Du är förstås klok som väljer att inte dricka alkohol när tråkigheter förmörkar din tillvaro. Smart att resa bort ett tag, få distans och distraktioner.
Jag tycker definitivt att det är värst med en mamma som försvinner in i demensens förvirrade värld jämfört med en aktiv alkis som själv kan välja att bromsa sjukdomen genom att sluta supa. Har själv upplevt hur min mamma fick pannlobsdemens i 60-årsåldern (ej på grund av alkohol), det var sju års fruktansvärd erfarenhet innan hon till slut gick bort. Alzheimer är en västanfläkt i jämförelse, anser jag. Mamma glömde visserligen bort mycket, bland annat kände hon inte igen mig alltid på slutet, men åren med stegrande, total personlighetsförändring (grov i munnen, dålig hygien, elak mot folk, snatteri på Ica osv, osv) var tyngst.
Nu ska jag inte skriva mer sorgliga fakta i din tråd.
Hoppas att du får rätsida på saker och ting. Din nykterhet är prio ett för att lyckas.
Ha det så gott trots besvärligheterna!

Hej, ,Maria heter jag egentligen. Tack vare din tråd och vad du och andra skrivit så har jag också blivit medlem i gruppen! Jag dricker så jäkla mycket vin så att det börjar påverka min vardag rejält, och jag döljer det också för min make! Så, mycket tack vare din tråd, så är det STOPP fr.o.m. imorgon!

Hej! Ny här! Hittade denna sida och läste en tråd av Pellis som jag tyckte om!
Jag har varit halv, eller hel, full varje kväll under semestern. Och har druckit vin dagligen under de senaste typ 10 åren. Jag har dolt det väl; rödvin kan döljas i färgade cola-glas för då ser det ut som Coca-cola ju!
Eller drickas i tvättstugan när man stryker tvätt. Dock är det jobbigt att smuggla in alla bag-in-boxar. Och man får handla på olika Systembolag för att inte få skämmas! Min make vet inte alls omfattningen av mitt drickande, även om han tycker att det han vet är "för mycket" på helgerna. Han ser dock inte vad jag dricker på vardagarna... Det har gått helt överstyr med drickandet! Maken har påpekat att jag, på en söndag, blev helt plakat så att även sonen blev orolig! Jag skämdes som en hund och skyllde på att jag tagit Lergigan-tabletter. Det var en lögn; jag var så jävla packad så jag kissade på mig faktiskt!! Förvisso hade jag tagit Lergigan också, men de brukar inte påverka.

Min bästa vän är nykter alkoholist. Hon säger att jag är "nära" beroendesjukdomen. Men hon vet inte heller om hur mycket jag faktiskt häller i mig!
Jäklar vad man blir duktig på att manipulera och ljuga när man är missbrukare! För nära och kära! Jag kan prata med henne i telefon trots typ 1 promille i utandning och hon märker ingenting! Ändå vet både hon och jag att missbrukare ljuger och manipulerar, men jag är tydligen duktig... tyvärr!

Det är första gången jag säger/skriver detta; att jag faktiskt är missbrukare av alkohol! Och det har sedan länge påverkat min vardag. Idag, t.ex., så har jag "migrän och kräks". Sanningen är att jag inte kunde köra till jobbet i morse! Eller jag kunde säkert, men jag "blåste inte rent" i morse i Drägern som jag köpt. Den har jag såklart också gömt för min man så han inte ska se att jag blåser varje morgon. Den jäkla apparaten har ju ett räkneverk för varje prov man tar!

Jag är så jävla less på alla lögner som jag börjat med, smusslandet och att det första jag gör när jag kommer hem är att hälla upp ett stort glas vin!! Eller tre...

Så-och detta tar emot så för jävligt!!!- jag är alkoholist! Tur att man är anonym....

Ja, nu har jag berättat allt fruktansvärt om mitt missbruk! Skönt och behövligt att få sätta det på pränt! Och att få vara helt ärlig, fast man skäms som fan när man läser det!!!
Jag skulle gärna gå på AA-möten, men eftersom jag är lite av en halv-offentlig person genom jobbet så känns det inte bra att göra det i min lilla stad!

Men imorgon så är det slut med alkoholen för min del! Hoppas jag... Jag ska försöka i alla fall!! Jag måste!! Man kan allt man vill!!

Hej Pertta-67!
Jag har inga piller nu. Men när jag första gången bestämde mig för att ta hjälp för det beroende jag utvecklat, så fick jag naltrexon utskrivet mot suget och antabus, för att s.a.s omöjliggöra drickandet. Naltrexon tabletterna åt jag i en månad skulle jag tro. Vet ju inte hur det hade varit utan..men det tog inte bort suget för mig..kanske hade varit sju resor värre utan dock, vem vet. antabus tog jag aldrig. Jag fick också ett uttag av ångestdämpande oxsascand, som hjälp de tre första dagarna mot den värsta abstinensen. Detta fick jag tillsammans med ett par träffar med en alkoholterapeut. Detta sammantaget var till hjälp för mig då. Och även om jag inte tar några mediciner idag, så tycker jag att man ska våga prova om man känner att den hjälpen behövs!
Lycka till ?!
Kram
/Fibblan ?

Du har verkligen bestämt dig nu för att förändra dina alkoholvanor, det hörs tydligt. Det är mycket som krockar för dig med det beteende du haft med alkoholen, värderingar som förälder, ditt mående, som partner med mera. Det är starka drivkrafter att ha med sig. Nu behöver du verktygen för att klara av förändringen och ett steg för att hitta dem är att du skriver här. Bra gjort.

Finns det något mer du tror kan vara hjälpsamt för dig just nu? Om du vill kan du anmäla dig till ett självhjälpsprogram här hos oss, det finns möjlighet att få stöd av en rådgivare längs vägen om du önskar i det, man anmäler sig på startsidan: www.alkoholhjälpen.se

Det finns även en nationell kostnadsfri telefonlinje du kan ringa helt anonymt för att prata om detta, om du vill. Alkohollinjen 020-84 44 48

Fortsätt såklart också gärna skriva och läsa här på forumet!

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du tog steget nu, startade ett konto och lade in en tråd. Av titeln låter det som du vill göra en förändring av dina alkoholvanor nu, innan det går längre.

Berätta gärna lite mer om du vill så kan vi följa dig här och försöka ge dig stöd längs vägen.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och skapat en tråd, du vill veta lite kring andras erfarenheter av mediciner för alkoholberoende. Klokt att starta en tråd och fråga, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Berätta gärna lite mer om du vill, om du själv har tankar om det, funderar på det eller liknande.

Välkommen hit hur som helst, bra att du tog steget att skriva här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du var här tidigare sen tittade du in och startade en tråd nu igen. Kanske en tanke om att fortsätta din resa med alkoholen och ta stöd av forumet här. Du har döpt tråden Limbo. Berätta gärna lite mer, om du vill såklart- vad du tänker kring det, hur det går med alkoholen nu så kan vi försöka ge dig stöd här på forumet.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet