Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt att få känna hopp. Önskar dig flera sådana dagar. Det är svårt att sätta fokus på sig själv. Men det går. Undan för undan.

Grattis till dag 2, ta en dag i taget och känns det för mycket, en timme i taget.. och känns det för mycket.. en minut i taget :)

Det fixar du :) jag tror på dig, och jag tänker så här, har bestämt mig - men om jag skulle ta ett snedsteg så är inte det världens undergång, jag har i så fall ändå varit nykter i en hel vecka.

Har inga tankar på det nu och har bestämt mig, men det har man ju hört många säga förr så vill bara försöka förklara mitt förhållningssätt, en dag i taget och fira varje dag jag lyckas och inte gå ner mig om dagen kommer då jag misslyckas. Fokusera på det goda, det positiva som är A-fritt!

Brukar bli kalkon med sömnen i början. Det blir bättre, men bra? Beror på hur du är. Jag sover aldrig bra. Tre nätter när jag var ute och vandrade sov jag toppen.blev ett lugn därute jag inte var van vid!

men sen fann jag Byron Katie, genom Navid Modiri.

Och ja.

Jag vet inte om det är så viktigt längre.

För första gången känner jag hopp. Jag har alltid hävdat att den enda man kan förändra är sig själv. Men ändå har där funnits en tagg. Om jag bara kunde hindra andra (läs honom) från att såra mig igen. Men det är ju omöjligt eftersom det är jag som orsakar såren.

På väg. Äntligen på väg.

Att sätta sig själv först är ovant och kräver träning. Det är inte helt enkelt att bryta ett helt livs vana, men det går!

En hel vecka. WOW. Hoppas jag med kan ta migdit. I dag är min andra dag.

Nej, inte annat än som du säger. Du kan inte göra annat än att visa med handling. Det är ungefär samma som tilliten till dig själv. Du måste visa dig själv och andra.

Anhöriga är trötta på ord. De vill ha handling. Men tilliten växer långsamt tillbaka med tiden. Precis som alla andra förbättringar när man slutar. Du måste vara lite ”omänsklig” och se strategiskt på din situation. Det finns ingen quick-fix (men viss hjälp kan man få bla. av vården) men på längre sikt kommer du att må bättre och alla runt om kring dig.

...men jag drack inte. Har dock sovit uruselt i natt utan alkoholen :-/

Okej. Har ni några bra tipps på hur man får tillbaka tilliten ifrån dom som lästår än närmast? Kan ju bara visa med sina handlingar och de tar ju tid.

Tror det är första gången jag tänkte på mig och mina känslor. Och satte dom först. Är annars mästare på att sätta andra före mig och mina behov. Känns dock lite ovant. Tack för respons Spinoza?

Kan inte svara på det fullt ut, men många jag pratat med säger att det helt försvinner.

Jag får inget ”sug” eller stark längtan längre. En saknad kommer då och då när jag vill ha en ventil eller kring alkoholhögtider. Det kommer som ett eko. Jag behöver inte ta till järnviljan längre. Vaksam måste jag nog vara livet ut men jag tvivlar inte på att det försvinner helt.
Oavsett kan jag säga att jag är på en bättre plats nu än när jag drack.

Jag är tacksam över att jag har semester.
Jag är tacksam över att ha en sådan fin familj.
Jag är tacksam över att jag kan känna alla känslor, även skam och ledsenhet utan att fastna i dygn (tog mig ur mörkret på bara någon timme igår).

Okej men kommer man alltid gå och sakna alkoholen, eller kommer den försvinna helt ur ens tankar, om man är ifrån de tillräckligt länge?

God morgon,

Jag hoppas det gick bra för dig igår. Att du orkade stå emot. Hinner själv inte kommentera så mycket, men vill säga det att, jag läste några av dina inlägg i annan forumtråd rörande familjeliv och preferensen/behovet att vara ensam. Kände så väl igen mig. Exakt så. Du är inte ensam i din kamp. Skriv här! Dag två på semester för del. Söker också avkopplingen, men försöker tänka att A inte är vägen dit. Kämpa på! Håll ut!

Ironwill, du har så rätt. Det där mottot ska jag sätta upp någonstans för att påminna mig själv om att vara sårbar :) tack, det behövde jag

I dag är det dag 7, alltså en vecka, jag ahr tänkt på alkohol såklart men det har inte varit så himla svårt. Det jobbigaste har varit alla tankar om varför jag inte tänkt på att ajg drack för mycket kommit upp tidigare. Nog har jag vetat att jag druckit för mycket men har på något sett mörka det för mig själv. Tror jag har ett självskadebeteende (jag vill inte lyckas, eller pröva och misslyckas) på så sätt, jag bryr mig inte tillräckligt om mig själv för att vilja och våga ta hand om mig själv. Dvs. få kärlek, gemenskap, äta rätt, träna, må bra osv. Men vet också att det med umgänge och andra människor är triggerpunkter för mig och mitt mående påverkas så innerligt av andra människor och min relation till dem. Säkert därför jag stött bort människor hela mitt liv, min egen medicin för att kunna reglera det interpersonella (och så alkoholen därtill för att medicinera ensamheten).

usch.. måste sluta tänka och aktivera mig lite nu. I dag ska jag hämta min hund och har bestämt mig för att inte dricka :) Det kommer bli en bra dag känner jag

Burr så kallt och tråkigt väder. Lever skärgårsdliv och är ute på sjön, det är ju inte varmt precis!

Jag älskar att läsa era rader och suger i mig det ni skriver. Vaknar också ganska pigg, man sover ju inte jättebra direkt. Det gnisslar i tampar och fendrar och när mannen dricker alkohol snarkar han. Idag eller ikväll ska jag skriva, kommer jag inte dricka en droppe vin och vakna ännu mera pigg och fylld med energi. Drösvis med kramar tillbaka ?

hitta nån du litar på och prata av dig allt som tynger dig är en bra väg. Att få tömma "ryggsäcken" och få plats med nya, friska, tankar är en skön känsla.

Jag är så jävla arg på mitt ex.
Jag antar att det är lite friskt också, efter två år av konstant skuld och mindrevärdeskomplex har jag gått in i en ny fas. Men jag kan ju inte gå runt med den här kokande bomben i magen. Förstått att det här är nåt man jobbar med inom tex aa, så nån här inne kanske har lite tips. Kommunikation och förändring är stängda vägar, jag måste hitta acceptans av situationen och lösa upp det här i mig själv. Hur gör man?

Tänkvärda ord i arla stund, tusen tack!
Precis som du är jag djupt tacksam över att vakna utan spår av bakfylla. Forumet har räddat mig flera gånger..!
Visst känns kampen mot a hopplöst svår ibland, men vips fylls jag av ett äkta lyckorus - jag är fri, dagen är min!
Så sakteliga börjar jag ta tillbaka kommandot över mitt liv, dag 25 som nykter.
Att välja nykterheten är en ren kärlekshandling till en själv och ens nära och kära.
Drösvis med kramar

Bra att du lägger ansvaret där det hör hemma och att du är tydlig med att det är hans val som får konsekvenser nu.
Det verkar vara klassiskt att inte se sitt eget ansvar, utan att i stället lägga över det på någon/något annan/annat.

Och på så sätt få din tid och uppmärksamhet. Kunde varit en beskrivning av en trotsig tre-åring! Andas och försök att inte slösa din energi på hans agerande. Hans val är hans ansvar. Förstår precis hur du känner. Kram

Instämmer, tillslut fanns det bara 1-stegs principen kvar för mig också, och det fungerade. Jag slutade dricka alkohol en gång för alla. PUNKT.

Liknelsen med Marathon är väldigt bra, vi som druckigt på ett osunt och ohälsosamt sätt tror att det ska vara lätt att sluta dricka och att allt ska kännas tipp topp dag två. Testa och spring 4,2 mil otränad. Det kommer att krävas träning, hårt arbete, vara skitjobbigt i början. Men allt eftersom går det lättare. Så är det med nykterheten också, det kan jag skriva under på.

Mvh

Du går från klarhet till klarhet, som det så fint heter. ? Vill skriva mer, men måste rusa. Återkommer.

Kram

Hinner tyvärr inte skriva så mycket, men vill iaf skicka en hälsning. Miss Hyde skriver så klokt, hoppas du kan ta till dig orden.

Jag skrev nyss ett par korta rader i min tråd om att välkomna dagen, inte problemfri, men nu möjlig att leva med. Tror att precis så är det för många av oss.

Håll i och håll ut, eventuellt häll ut. ?

Kram