Senaste kommentarerna i forumet

för jag känner igen den. Tankarna och lidandet.

För några dagar sen upptäckte jag Byron Katie och det har förändrat mig så mycket att jag börjat tipsa. Kanske är det ingenting för dig. Kanske är det.

Oavsett. Ta hand om dig. Skriv mer. Skriv inte mer. Men ta hand om dig först och främst. För det är det finaste du kan ge dem runtomkring dig. Inte lätt jag vet. Kanske hopplöst råd. Men ändå det enda jag har att ge.

Bra skrivet, ja separeringen har säkert ett finger med i spelet, men har aldrig känt såhär innan, trodde jag hade hjärtfel först o åkte in till akuten där dom sa att allt såg prima ut men att jag var akut uttorkad o att jag måste börja äta igen, åt inget under de veckorna heller, bara öl.

Vaknar upp med bullrande hjärta på nätterna har märkliga ryck när jag är nära o somna, vilket brukar ske 5 på morgonen.

Jag har redan startat processen med att få hjälp, har tid på Soc snart så vi får se vad som händer, dricka vill jag ej iaf.

Jag är definitivt ingen läkare, och förstår att processen ser olika ut för oss alla men människans mående sätter sig allt som oftast i kroppen, psykosomatiskt. Jag antar eftersom du precis separerat att även detta kan vara en orsak till att du känner panik, eller panikångest som jag ser det. Mitt tips är att prata med någon om dina känslor, även om du inte vill ta upp alkoholen så kanske en del av ångesten kan släppa. Eller prata med oss här.

jag har själv, förr , innan jag hamnade i den situationen jag är i nu, innan alkoholmissbruket, haft kraftig ångest. Det som hjälpte mig var medicin och att få strategier och tala om det.

Nu behöver det ju inte vara så för dig, men tillåt dig och känna... hur kosntigt det än låter så är det bra att man mår lite dåligt, det visar att du lever ett sunt liv och är NYKTER.

Hoppas det går över av sig själv för dig snart, eller rannsaka övrigt i livet men förlåt dig själv för det som har varit. Det är gjort.

Nu har det gått ytterligare en tid. Jag har hämtat mina saker och nu även bilen som han haft men som står på mig. Han ville ses, det ville inte jag. Eller jag ville nog det men jag visste att det skulle bli för jobbigt.
Han säger att han slutat dricka men jag märker på sättet han pratar och skriver på att han inte har det.
Det är så upp å ner känslomässigt, ena stunden känner jag mig så lycklig och fri, andra stunden har jag ångest. Man glömmer ju så lätt de dåliga stunderna. Försöker komma ihåg dem och tänka på allt han utsatt mig för. Efter ett tag känns det bättre.
En vän sa till mig att antalet år man haft tillsammans, så många månader tar det att gå vidare. Vi får väl se! Det kommer bli bra, det kommer bli bra!!! Jag är stark.

Jag det är jag glad för, bara det här är det värsta jag varit med om, ngt helt otroligt vilken super panik man får

Förvirring,icke verklighetskänslor, orolig för allt och massa annat skit är vanligt. Jag har varit i en värld med demoner. Vet fortfarande inte om jag var vaken eller ej då. Jag har känt mig så sjukt nära döden i den vevan. Njurarna gick in och hjälpte till att rensa alkoholen min kropp svullnade upp med vatten här och var. Åt jag salt kom det direkt. Då hade jag väl druckit minst en liter sprit, dygnet runt i fem dagar. Det är det värsta jag varit med om. Vet fortfarande inte vad som var verkligt och inte där. Jag har även haft ett rusande hjärta - och då menar jag inte hög puls utan det rusade. Kändes som fler slag i minuten än vad som är max. Så du kan glädjas åt att du inte är där!

Ja jag känner igen det där med pinkandet ?

Du skriver att "det är nu det gäller", samtidigt som du inte riktigt vågar lita fullt ut på dig själv. Gör det. Lita på att du hoppar över första glaset på den där resan.
Det är tufft att utsätta sig för ett eldprov så tidigt i processen, men då kommer också segern över alkohol-djävulen att kännas desto sötare! Ladda för fullt med distraktioner; testa alkispodden, en riktigt bra bok, morötter i massor (ja! du får vara en hälsosam jäkel som alla stör sig på), vatten - allt som får dig på andra tankar är toppen, du vet nog själv bäst vad. Jag brukar använda ljudisolerade hörlurar, sovmask och ta med egen liten kudde och någon jacka/tröja att dra över mig för att kunna sova gott på tåget.
Vet inte riktigt vad du menar med "sociala utmaningar". Blir du nervös av andra människor, eller vad? Föreställ dig dem spritt språngande nakna så verkar de mindre "farliga". Nä, det var nog ett dåligt råd, förlåt... Oftast är folk förvånansvärt trevliga om man själv ler och har ett öppet och vänligt bemötande, tycker jag.
Lycka till på resan! Håller tummarna för att du håller dig nykter och fin. Tänk så nöjd och tacksam du kommer att vara när du nått din anhalt!

Skickar all pepp jag har. Tänk så här, om du klarar detta - då klarar du allt. Försök även att ta med något du kan sitta och klura med, vad vet jag.. sudoku eller något mobil-spel, något som ditraherar hjärnan. Eller lyssna på en podcast om beroende som alkispodden eller beroendepodden... det har givit mig en extra push nu min första vecka :)

I vilket fall, gör det som är rätt för dig :) Jag tror på dig!

Nej, de flesta behöver inte oroa sig oavsett mängder och cold turkey etc, men det är individuellt och bättre tadet säkra före det osäkra i många situationer. Men har du inte druckit på fem dagar så är det nog lugnt. Infaller oftast 1-3 dygn efter man slutade. Vatten är det viktigaste att få i sig. Jag dricker och pissar tio gånger om dagen när jag har sådan abstinens.

Igår blev det fyraöl (om än bara tre st egentligen) samt min lilla flaska vodka om kvällen. Känner inte av det alls just nu. Idag är det fokus på att hitta rätt buss och resa vidare till Gdansk. Tankarna kommer, vad ska jag dricka idag då, och när? Det ger trots allt ett litet lugn i huvudet. För inköpa något och ha som reserv. Bussresan vill jag inte få abstinenstecken på. Men på väg mot ett riktigt bra hostel nu. Lär också göra mig Lite lugnare,även om jag har sjukt mycket att ordna på hemmaplan. Det stressar mig lite men får jobba på det kommande dagarna!

Jag fick också akut vätskebrist i samma veva pga värmen o att jag enbart drack öl under dessa veckor, inget vatten alls.

Sen undrar jag, behöver jag oroa mig för dilerium?
Kände mig lite förvirrad för ca en vecka sedan, men nu känns jag klarare i knoppen än på länge.

Det är helt upp till dig vad som krävs! Allt handlar i grunden om att jobba med sig själv. Inte svårare att sluta dricka än att dansa kontinuerligt!

Byron Katie är fantastisk och tack för att du påminde mig om henne. Jag har tittat en del förr och nu känns det ju högaktuellt!

Tror ni att de är nödvändigt att vända sig till vården för att lyckas eller kan man klara det på egen hand med stöd av anhöriga?

Tack så mycket Miss Hyde ❤️
Ja jag måste nog distrahera mig lite, nu sitter jag bara o är ledsen o tänker på allt jag gått miste om.

Du har tagit ett stort beslut, snyggt jobbat!
Abstinens är helvetiskt jobbigt. Det blir bättre. Kroppen städar upp i systemen just nu. Hjärnans belöningssystem har vant sig vid alkohol och protesterar vilt. Härda ut ett tag till så kommer besvären att ebba ut, lite individuellt hur länge det dröjer.
Hoppa över det första glaset - det är den gyllene regeln.
Var snäll mot dig själv; gör saker du gillar (återuppta en gammal hobby?), lyssna på musik du älskar, gå ut i skogen, laga en god måltid, skriv dagbok/på forumet, vila när kroppen vill. Allt som distraherar dig från abstinensen är bra.
Du känner dig som ett vrak just nu, men det kommer att vända! Du är på rätt väg! Lycka till.

Idag har jag varit nykter i 3 dygn. Har trillat ner på noll igen många gånger under våren. Det känns som att det är nu det gäller!! Jobbar med programmet här på hemsidan och försöker hitta strategier för när motivationen sviktar. I kväll står jag inför en risksituation som är väldigt nervös inför. Jag skall sitta ensam på ett natttåg genom sverige. Det innebär att jag blir utsatt för alla mina triggers på en och samma gång. Dötid, ensamhet, restaurangmiljö, lätttillgänglig alkohol, sociala utmaningar, svårt att sova. Det är precis den här typen av situationer jag har fallit dit på under tidigare försök. Jag försöker förbereda mig så gott jag och göra en plan. Kom gärna med all pepp ni kan!

Tack för alla svar, det hjälper verkligen att bara få prata ❤️

10-14 dagar!? Ojdå hoppas verkligen att det inte tar sån tid.

Nej att misslyckas är inget alternativ, tänker inte dricka mer, det är dags att bli fri från detta, jag är en 37 årig man som gillar livet allt för mycket

(Det ska tilläggas att jag käkar
12 Neurol om dagen för o stå ut, det hjälper flämtandet lite)

Drick mycket, ta långa promenader så kroppen får fokusera på komma igång.

...kan vara till någon tröst upplevde jag själv liknande abstinens som vände på riktigt efter 10-14 dagar. Men håll ut! Du vill inte börja om från noll igen. Ring alkohollinjen om det blir för jobbigt? Eller ta hjälp sv vården?
Heja dig

Jag tycker också att den borde släppt, men här sitter jag ?

Du har så rätt. Jag tar hand om mina vänner allra bäst genom att ta ansvar för mina problem. Och att berätta det för dem. Det jobbigaste när jag själv var anhörig var att betrakta bristen på vilja/förmåga till förändring. Då kände jag att spriten hade makten. Inte bara över alkoholisten i fråga utan också över mig eftersom jag blev bortprioriterad. När jag döljer saker för mina vänner låter jag alkoholismen skapa distans mellan oss.

Den borde släppt! Fyll på med vatten, c-vitamin och b-vitamin i massor. Kan hjälpa.

Hejsan, ny här!
Jag har under några år format ett folköls beroende, har druckit 3ggr i veckan, ca 12 öl per dag, ibland nån mer, ibland nån mindre.

På midsommarafton separerade jag o min sambo, som jag har tagit mycket hårt, började dricka 12+ folköl per dag varje dag i veckan sedan midsommarafton, jag har nu varit utan i 5 dagar och abstinens besvären har varit ett helvete rent ut sagt, hög puls, skakig, svettig, kraftig oro, skräck känslor och panikattacker titt som tätt, andas som att jag varit ute o sprungit en mil även fast jag bara sitter stilla i soffan, o ja, ingen sömn o snacka om heller.

Jag undrar nu, när fan ska det vända? Jag har bestämt mig för att bli kvitt alkohol och än så länge fungerar den planen, men abstinens biten knäcker mig, orkar inte sitta och andas o må såhär mer nu.

O som grädde på moset är jag ensam, inte ngt stöd, ingen o prata med, det är den tuffa biten.

(Ber om ursäkt för slarvigt skrivet, men jag är ett vrak, både känslomässigt och fysiskt)