Senaste kommentarerna i forumet

Serva honom inte med saker som underlättar för honom att bete sig som han gör. Låt honom nu ta konsekvenserna av sina handlingar så att det inte blir lika enkelt att göra det igen.
Blocka honom på telefon, SMS mm om du behöver för att kunna släppa!

Jag tror på att minimera kontakten för att kunna komma ur ett långt förhållande. Man har ju så mycket gamla vanor att falla tillbaka på och det känns både lite sorgligt och jättejobbigt tycker jag när man märker att man hamnar i gamla mönster i hur man pratar med varandra. Bara det där att sluta säga Vi är ju inte helt enkelt...

Mitt X har i ett par månader tyckt att han kan bo i lägenheten så slipper han pendla till jobbet och att det funkar bra att vi är där båda två. Jag får varje gång säga att det inte funkar för mig, men det är som att det inte går in. Nu har jag i alla fall slängt ut dubbelsängen och skaffat mig en ny säng som är lagom precis för mig, så det är ju en tydlig markering (mest för mig kanske) att det inte är möjligt längre!

Jag håller med Azalea, gör något kul som ger dig energi så är det enklare att flytta fokus.

Kram

Stilla morgon med fint väder och en stunds reflektion över kaffet.

Jag mår tyvärr allt sämre psykiskt. Orkar inte träffa folk alls. Fixar med bina och iordningsställer biboden. Det ger lite avledning iallafall. Har ingen lust att rida, ingen lust att springa och ingen ork att lyfta blicken och se framåt. Maler mig igenom dagarna som i bästa fall känns skapliga. Ofta är jag ledsen, har molande ångest. Ibland börjar jag gråta, men det ger ingen större lättnad. Orkar snart inte mer.

Kontaktade psykmottagningen igår på exmakens inrådan. De ställde en massa frågor och antydde att jag nog skulle få avslag på egenremissen. Efteråt kände jag mig mest bortgjord och att jag hade lämnat ut mig själv. De gav mig rådet att gå till vårdcentralen eller ringa akuta psykteamet om det blev värre. Kommer att ta upp till en månad att få svar. Den jag talade med var psykolog. Hoppas jag inte träffar honom fler gånger iallafall.

Igår åkte jag till systembolaget och handlade. Drack 2 glas vin och läste om biodling. Det kändes som att få en frist och en paus från tillvaron. Sen lite film och chips på det hela. Somnade gott och har sovit bra. Vaknade pigg och neutral till sinnet. Tänker ändå att om jag knappt orkar med mig själv, hur ska andra orka med mig?? De har rätt till att känna sig glada och tillfreds. Jag vill inte belasta dem, och kan knappt hålla fasaden längre, så jag undviker umgänge. Vill inte vara en humördämpare för andra. Mitt exekutiva jag fungerar fortfarande tack och lov.

Idag hoppas jag att det ska bli en fin dag. Åtminstone verkar det bli fint väder.

Du är har problem med alkoholen då händer det "saker", inget konstigt. Efter första glaset så bestämmer alkoholen. I bland händer inget, det vissa kallar "gå bra" och ibland händer det något, det vissa kallar "katastrof".

Sluta drick så bestämmer du vad som händer. Att trappa ner själv är ingen bra idé, ta hjälp av sjukvården.

Mvh

Funderar på att jag alltid är beroende av något, nu är det väl hälsa och träning som skall begränsas.
Att vara en människa som alltid gör allt för mycket eller inte gör något, är jobbigt. Givetvis är det adhd som spökar man är en människa utan skal, älskar och känner för mycket i alla situationer.
När skyddet som alkohol gav innan även det blev ett problem är det som att leva naken och utan skydd.
Träningen ger mig utlopp och funkar som min livlina, men saknar stunderna när man stänger av huvudet och bara slipper känna och reagera på livet.
Är ju bara i början så kanske kommer att lära mig det också, eller så får jag leva med det.
Idag väljer jag att vara nykter vad som än händer önskar er en fin dag med styrka, vilja och mod/: kram Strulan ❤️??❤️??

Vad händer med mig? Kände mig bra och allt. Drog ivög till en "större" affär här. Köpte nypotatis, fläskkarre och massa godis. Sen 30cl vodka och fyra öl. Tanken då var att ha någon öl till maten och ev film. Lite vodka till att sova på. Dricker en öl till maten vid 17. Dricker nästa vid 19.30 typ och följer travet. Sen går jag på lite vodka för jag är uttråkad trots trav. Sen efter 21 går jag på än mer vodka och sen tömmer jag ölen. Vid 02.30 är jag speedad som en kanonkula i full fart. Beger mig ut på en timmes vandring i jakt på 20 cl vodka, sen ska jag sova.hittar inte ett jävla ställe som har öppet. Ger jag upp? Jag vinner alltid. 50 meter från mitt hostel ligger ett hotell, drar in där. Han hade ingen vodka men tre öl. Nöjer mig och drar hem.

Hur fan funkar min hjärna? Idag drack jag enbart för njutning och avkoppling. Blir speedad som fan på det. Bara jag och en till på rummet så det är inget som stressar. Bra hostel som fan. Allt finkar här. Då ska jag "kröka loss"!

Tankarna var att alla i hela världen kan fara åt helvete. Jag är ensam, ska förbli ensam och ska förinta allt fel på jorden. Bra tankar. Precis så jag vill ha det! Suck!

Samtidigt ligger det lite sanning i det. Har blivit så sviken genom livet att jag inte tänker ta nästa smäll. Jag ska agera utåt istället. Show them!

Får svepa ölen och försöka sova sen. Kommer vakna imorgon, vara trött, uttorkad i halsen. Kanske bakfull. So it be.

Vet inte vad jag ska säga. No one lives me. Not even me?

Min sambo kan inte kontrollera mängden alkohol han dricker. Han lovar varje gång att ta det lugnt och bara dricka lite. Han lovar att bara ta någon öl men sen övergår det till starksprit för att ” komma igång”
Min sambo blir otrevlig mot mig och jag får nästan inte komma till tals när vi är med vänner på fest.
Om jag vill gå hem är jag tråkig eller begriper jag inte hur det är att ha roligt. Jag blir ledsen och besviken när han hela tiden lovar att bättra sig men han gör inte det. Dagen efter är han ångerfull och säger att han har gjort helt fel och att han inte kan behärska drickan. Han lovar och bedyrar att det ej ska hända igen,,, tills nästa gång.
Jag får ständigt höra att jag inte bestämmer vad han ska dricka trots att han själv sagt han ska dra ner. Jag är inte värd något och han skrattar mig ofta rakt upp i ansiktet, hånflinar när jag påpekat att han ör för full. Varje gång han är på fest eller vi är på någon annan tillställning så väntar en mardröm med hur fel det är på mig och att jag kan flytta,, men han ångrar sig alltid
Detta tar på min energi, jag är så nedbruten
Vad ska jag göra ?

Det sitter ju lite i ryggmärgen att svara direkt. I mitt fall bli det ju liv i luckan annars.
Snyggt att du lät det vänta och andades och funderade först. Jag ska ta lärdom av dig.?

Jag kan inte låta bli att småle lite. Du radar upp massa frågor som man borde betrakta från sitt eget perspektiv men hux flux på punkt fem så kommer ett direkt påstående att återställare inte är bra :)

Så hur kom egentligen den där punkten med? För att chockera läsarna så de uppmärksammar hela inlägget? :D

Håller dock med allt i inlägget i övrigt typ! Speciellt texten :D Men kunde inte låta bli...

Så härligt att läsa att det verkligen går att lämna. Att man faktiskt klarar det och kommer ut på andra sidan igen.
Vickan 73, jag är också i startgropen att lämna efter 30 år som gifta.
10 senaste åren har varit skit med utryckningar, bråk, böter, fängelse , you name it!?!
Jag har också hindrats och inte vågat eller orkar på grund av hus, lån och allt praktiskt.
Men se på Spinoza och säkert många fler, det går och är inte omöjligt.
Vi kan inte vänta och tro att det blir bättre, utan bättre att få 1 jobbigt, för det blir det säkert, år istället för 30 jobbiga år om vi stannar.
Du klarar det?
Kram

Mannen åkte ambulans idag efter ha blivit medvetslös på tåget och hamnade och blev inlagd på beroende enheten med promillehalt på 5,0

1. Får ditt drickande oönskade konsekvenser?
2. Fokuserar du på och längtar du till tillfällen då du kan dricka?
3. Har du svårt att sluta när du väl börjat?
4. Bryter du kontinuerligt löften till dig själv rörande hur mycket/ofta du ska dricka?
5. Återställare är inte bra.
6. Blir det oftare och oftare?
7. Dricker du ensam?

Där var några saker jag minns på rak arm som kan vara bra att fundera över.
Att grubbla på om man är alkoholist eller inte är lite ointressant tycker jag eftersom vi har olika definitioner av vad det är. Vissa tänker parkbänkshängande, andra vinpimplande tanter, och den tredje sin periodande pappa. Och om alkohol orsakar problem för en, eller hindrar en från att leva ett fullgott liv så behöver man fundera på att ändra något, det är allt.

Efter att ha spenderat 2 nätter på hotell i stan, varit på sjukhuset med hög puls och påverkan på hjärtat skulle han ha tåget hem idag. Ringde och stimmade över vilket tåg och jag fick så klart skicka över tidtabellen.
Har inte hört ett ljud från honom på hela dagen, skönt.
Fast ikväll rinde han och då är han på beroendeenheten.
Hade tydligen blivit medvetslös på tåget och skickad med ambulans därefter hamnat på beroende enheten med 5,0 i promille. Galet mycket. Fast efter 6 veckor med 70cl gin varje dag så är det inte så kobstigt.
Pratade mest om att de klippt sönder hans kläder, på sjukhuset antar jag.
Men också sur över att blivit bestulen på snuset och flaskan.......
Han sa också att: Nu är jag här och det var ju det du ville!
Jag blir så trött. Det är 4:e gången han är där på avgiftning men han har inte fattat sin situation de andra gångerna och kommer säkert onte göra det nu heller. Eventuellt sprifri ett antal månader och sen till baka igen.
Han räknar nog med att jag ska komma upp med kläder och hämta och fixa och allt ska vara som vanligt igen. Pallar inte det.

De är verkligen mästare på att blunda för verkligheten. Tror och inbillar sig att allt är som vanligt.
Försök att ta ledigt från honom och tanka in lite ny energi i dig själv. Är som du säger skönt att vara ifrån lite själv och komma i fas. Gör något mysigt i helgen som du tycker om.

Kram

Kände mig irriterad i dag. Tänkte göra mycket i huset. Istället åkte både jag och mannen till släktingar och vänner som behövde hjälp. Känns som mannen bara kör på och det känns som att han nästan tror att vi är ihop igen. Han pratar om saker vi kan göra och åka till. Han tyckte jag kunde sova i huset med honom. Alltså har han glömt varför vi flyttade isär? Har han glömt att jag inte vill att han ska dricka? Sa till honom, jag vill inte bo här i huset för jag vill inte se dig full.
Det känns som jag måste vara ifrån honom några dagar nu. Få distans igen. Göra en markering. Ska bli skönt när vi gjort klart allt, och har var sitt boende.

Just nu är huvudet bara fullt av idiotiskt medberoendetänk. Allt jag måste göra för honom. För att han inte ska hamna hos kronofogden. För att han ska få a-kassa när han är arbetslös en månad. Till saken hör att han aldrig lärt sig använda bank ID osv ordentligt själv. Eftersom hans svenska och datorvana inte är så bra. Och sedan vi fick barn har det inte funkat att kräva att han ska lära sig eftersom det inte funkar och sitta och vara pedagogisk med ett litet barn omkring dig.
Dessutom kommer han begå självmord?
Bli galen och föra nåt idiotiskt och hamna i fängelse?
Vägra betala underhåll?
När ska jag hinna jobba och försörja oss? Har två åldrande föräldrar varav min pappa är påväg att bli dement. Dottern går förskola 4 tim/dag och skulle vilja slippa att hon ska gå heltid. Är egenföretagare men sjukt svårt jobba när hon är hemma.
Måste hålla att vi inte kan vara ett par om han inte går på ordentlig behandling, äter sin medicin och går med på parterapi. Måste. Får inte vika mig. Inte kompromissa. Funkar inte att han håller sig nykter utan behandling. Måste sova. Hur orkar man??

Tack Skrållan! Behöver verkligen någon som lyssnar just nu. Har haft en bra period sedan jag skrev inlägget ovan. Han började ät medicin både för alkoholen och sina depressioner och har aldrig mått så bra sedan vi träffades. Men tog alla mediciner utan att äta något och fick akut magkatarr. Efter besök på akuten slutade han med alkoholmedicinerna eftersom det var deras fel att han fick ont i magen. För mig kändes det bara som en ursäkt för att kunna dricka igen. Jag blev livrädd och tänkte att det bara var en tidsfråga innan han började dricka igen. Sedan slutade han med de antidepressiva eftersom doktorn tyckte han kunde testa annan sort pga magen. Blev helgalen av 1 tablett av nya medicinen. Inte ätit någon medicin efter det trots att han genast blivit arg, stressad och nere. Bestämde att han får en chans när han slutade med alkoholmedicinerna. Att dricker han en gång så säger jag att nästa gång han dricker får han flytta. Idag var andra gången. Jag packade lite kläder och annat, hans tält, sängkläder osv och lämnade till honom där han var och fiskade. Sa att jag älskar honom men att han förstör allting och att han inte ska ringa mig när han är onykter och att jag inte heller vill träffa honom då. Åkte hem till mina föräldrar med dottern.

.

Han kan ju mycket väl mena allvar med det! Precis som mängder av oss efter en hård kväll sagt. Jag ska fan aldrig dricka mer. Sen går det en vecka och blir fredag igen och "löftet" från förra lördagen/söndagen är bortblåst!

Att han låter dig följda med etc är ingen garanti. Det kan lika gärna om du tänker negativt betyda att han vill visa dig att han menar allvar för att du ska känna dig lugn. Han kan ju säga vad som helst där etc. Skulle han vägrat dig att följa med så unde det betyda båda saker också. Att han verkligen vill ta tag i _sitt_ problem. Eller att han inte vill att du ska veta något och han kan fortsätta.

Det enda du ska följa är vad människor gör och inte vad de säger. Det var nog det klokaste min mor sa till mig! Alla människor säger saker för att ens omgivning ska bli nöjda etc! Vi ljuger, lurar och bedrar! Human race!

Okej, jag hoppas verkligen han menade allvar med det där. Han ringde iallafall behandlingsenheten och dem kommer ringa tillbaks. Han sa även att jag får följa med på samtalen, så jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att han menar allvar med att ta emot denna hjälpen. Just nu finns det inte i min värd att lämna honom, för jag älskar honom verkligen så otroligt mycket och han är verkligen världens snällaste kille jag träffat. Så jag hoppas verkligen han menade allvar, han ringde dit iallafall och sa till den som svara att han har problem med alkohol.

Det är omöjligt att svara på. Rent statistiskt så önskar han väl att det stämde men de flesta säger det som behövs för att manipulera sin omgivning. Jag har t ex inte fått dricka hos min syrra etc men kan ändå sköta det snyggt där. Finns ett sug för att dämpa stress, ångest etc så är man inte helt klar i skallen och tänker på vad man lovat för några veckor sen etc. Min far lovade att sluta dricka många gånger! Han var världens snällaste men den där spriten kom alltid tillbaka i bilden. Jag tror inte han ville dricka men det var det han hade för att dämpa något inom sig. SÅ det är omöjligt att svara på dina fråga.

Rådet här brukar vara att du ska fokusera på dig bara! Han får göra sina val och du dina! Håller han det han säger utgår du från det och gör han det inte så utgår du från det i dina val vad du ska göra!

Ja har nog kommit till insikt till att eftersom drickandet blir så viktigt att de måste ske bara för att det är helg och helst lite större mängder så låter de ju ganska osunt men inte någon katastrof. Känner lite åt vilket håll de går åt så därför tänker ja sluta min alkohol konsumtion här. Tror de är lättare innan man börjar gå ner sig för långt. Jag kör med hjärnvilja.

Äntligen91, jag tar det som en fråga. Tycker du att det är ett problem, om vi säger att jag skulle fråga dig detsamma, för jag har suttit i princip samma sits. Skulle du då säga att jag hade ett problem?

Jag är/var i samma sits, men skulle om det var möjligt vilja dricka varje dag - fast ändå inte. För mig så gick det lite längre, att jag försökte hitta ursäkter att "jobba" hemifrån och då kunna ta ett par flaskor kvällen innan på en vardag. Skulle aldrig dricka i anslutning till mitt jobb på min arbetsplats. Men dessa ursäkter skrämde mig, det var ett steg närmre vardagsdrickande. Varje semester eller helgdagar så var det ju självklart ok att dricka sig till sömns och under sådana perioder drack jag nästintill varje dag.
Men nu är det slut med det för min del i alla fall, har hållt mig i 8 dagar nu, men det är också första gången jag försökt att sluta. hittills går det bättre än förväntat men utmaningarna kommer ju komma såklart. Jag satsar på ett helnyktert liv, men man vet aldrig vad som sker.

Hoppas du kommer till rätt insikt för dig och om jag har lärt mig något från alla trådar här så är det att 1. Man måste vilja sluta dricka, inte att man önskar att sluta, 2. Många hjälps och klarar sig mycket bättre genom stöd, vare det är inom sjukvården, AA, terapi, tala med någon nära dig eller detta forum. Jga använder endast forumet, men vi är ju alla olika.

Hej!
Min pojkvän har en tendens att dricka lite för mycket, han har tidigare haft ett drogmissbruk men det har han tagit sig ur och han går även behandling och får medicin för det och den behandlingen sköter han. Däremot dricker han en del alkohol, jag har försökt prata med honom om det länge och han har nu sedan en månad tillbaks sagt att han ska dra ner på spriten. Han bor fortfarande hemma hos sin pappa och jag är oftast där också, och hans pappa har massa sprit som står på en hylla som då min pojkvän går och tar ifrån, och sen fyller han upp det med vatten för att det inte ska märkas att han tagit något tills han köper nytt sprit som han kan fylla upp det med. Men han har nu sedan en månad tillbaks lovat att han inte ska hålla på så och han säger att våran kärlek går först. Imorse när jag vakna så fick jag se att han stod o luktade på en wiskhey sort, han drack dock ingenting för det såg jag, men han stod o luktade och blev jätte stressad när han upptäckte att jag märkte det. Nu idag var han även ärlig och sa att han gjort samma sak igen med en av de andra spritsorterna, druckit av hans pappas sprit och sen fyllt på med vatten. Jag har sökt hjälp hos psykolog för att jag behöver prata med någon, men idag fick jag nog och sa till honom att det är väldigt orättvist att jag ska vara den enda som söker hjälp. Han verkade då ta det på allvar och sa att han håller med mig och ringde behandlingsenheten (jag stod o hörde på när han gjorde det) och de på behandlingsenheten kommer ringa upp honom. Han säger även att jag får följa med på alla samtal så jag kan vara delaktig. Vi gjorde även ett alkohol test via systembolagets hemsida för att han själv bad om att han ville göra det för o få se hur hans drickande ser ut och det testet visade då att han har alkoholproblem. Man märker att han har skuldkänslor och jag vill gärna tro på att han menar allvar med denna hjälpen, ska man lita på det? För jag vill inget annat än att ha en framtid med honom, det är han jag vill leva mitt liv med och jag har ju även sett att han kan vara utan alkohol, så jag tror det är ett psykiskt beroende han har. För när han väl är utan alkohol så får han ju inte de där fysiska abstinensbesvären. Men ska man lita på att han verkligen menar allvar med detta? För var ju ändå han som tog initiativet till att kontakta behandlingsenheten och han säger ju även att jag får vara delaktig i detta. Det är första gången han tar detta steget att ringa behandlingsenheten för alkohol, han har inte tidigare velat för han har inte tidigare sett det som ett problem. Men idag bara han fick för sig att ringa.

Tack för stödet. Har ju inte druckit varje dag men helg drickandet har ju varit väldigt viktigt dom senaste åren och ibland har de blivit så illa att man har fått Ligga i soffan å må skit hela dagen efter. Har märkt att de inte är detta romantiska med ett glas rödvin man tar till maten man är så förtjust i utan två flasker och lite tilltugg, de är då man börjar bli nöjd. Och då har man väl problem av något slag?