Senaste kommentarerna i forumet

En öl dracks strax efter 18. Tror inte jag hade behövt den. Kännt noll abstinens idag. Blev mer en vana och lite back up mot tristess på bussen. En dryg rem timmar resa. Köpte 30cl vodka också, så mindre mängd totalt än igår.

Tankarna går att dricka den lilla på bussresan. Kanske blir lite roligare,men fan. Lätt ramla in i slentrianmässigt drickande.

Ändå nöjd så här långt från halva helvetet i fredags ?

Sitter på tåget nu. Har fasat hela dagen. Och nu rinner det om mig av svett. mina käkar är så spända att de gör ont. Det är så starka krafter i mig som skriker att jag borde passa på att dricka. Att det inte är någon som kommer fara illa och att ingen känner mig här. Att 3 dagar mer eller mindre inte spelar någon roll. Att jag ändå inte kommer att ha möjlighet att dricka imorgon (men jag brukar ju alltid hitta en möjlighet).

Jag påminner mig själv om att det är en SJUKDOM som gör att jag vill dricka just nu. Annars hade det inte varit så svårt att avstå. Och den här sjukdomen kommer bara att bli värre och värre. Jag måste behandla den, ju förr destå bättre. Dessutom har jag faktiskt saker att göra ikväll. Jag behöver förbereda mig inför kommande veckor. Skall jobba på annan ort. Och jag kommer att göra ett SÅÅ mycket bättre jobb om jag är nykter.

När man hade varit själv i ett år. Då hade man upplevt alla årstider och högtider en gång själv. Kanske känns långt men ett år springer snabbt iväg. Ett år som du kan ägna åt dig själv, inte åt en som super och gör dig ledsen. Du är stark och klarar detta. Kram

Jag är så tacksam för alla som har önskat mig lycka till och alla goda råd osv, det gör verkligen det här så mycket lättare.

Har tagit kontakt med alla jag behöver ta kontakt med för att få det här ur mitt liv.

Tack så hemskt mycket alla ni fina kämpar ❤️❤️❤️

Han vet också precis att jag blir förbannad över sånt. Att jag tycker det är så onödigt att bara kasta pengar omkring sig.
Hans var idag var ju såklart att jag spenderar också . Ja, fadt på mat och bensin....Morr.
Nej du har rätt Nordäng?ska försöka att inte bry mig fast det retar mig.
Kram

Du har märkt att alkoholen kommit in mer och mer efter din Gastric by pass operation. Du vill inte ha det såhär och vänder dig hit som ett steg på vägen att hittat sätt att göra en förändring på och få stöd. Det krävs mod och kraft att berätta om hur det är, öppet såhär på ett forum. Kanske kändes det nödvändigt och inte alls modigt, jag vet inte hur det var för dig men det krävs resurser för att kunna sätta ord på hur det är. Bra gjort.

Du får stark ångest kring den konsumtion du har nu, det krockar verkligen med hur du vill ha det med alkoholen låter det som. Trots att du bestämt dig för att inte dricka blir det som att alkoholen tar överhanden. Du vill ta tillbaka den kontrollen och klara dig utan.

Du har klarat det, en dag, ibland två. Du vill klara det flera och flera dagar.

Du vill inte gå till klinik och därför är du här. Om du vill kan du också anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan: www.alkoholhjälpen.se
Det finns också en nationell kostnadsfri stödlinje om du skulle vilja ringa och prata med någon, Alkohollinjen 020-84 44 48.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger i sin tråd.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har aldrig övervägt om jag har ADHD eller inte, men när jag läste din text så kände jag igen mig så mycket. Att tänka på olika nivåer, komplext, att ha svårt att ställa om, hyperfokus vid intresse, behov av struktur - men saknar i mångt och mycket förmåga att skapa struktur. Det är jag.

När jag hållt mig nykter, ser att det funkar och läst på lite mer ska jag ta tag i detta och se om detta är jag, och om jag kan få någon hjälp med det.

Du har verkligen jobbat hårt och kommit över den första och högsta tröskeln. Bra gjort! Du tog steget att sluta och mådde fruktansvärt, det låter som du fortfarande mår dåligt på flera vis och är hjälpt av att skriva och läsa här. Jättebra att du gör det, berättar hur du har det och kanske läser runt lite hur det är för andra.

Du har fått flera fina tips och mycket stöd här, både erfarenheter kring abstinens och tips om att ringa Alkohollinjen (020-84 44 48). Känner du att prata med någon vore skönt är det ett alternativ, vardagar, kostnadsfritt och du kan vara anonym.

Som någon nämner här borde värsta abstinensen vara över, du kan läsa under fliken fakta ovanför och läsa under akut- abstinens för att kanske få aningen mer information.

Som du också får som tips här kan det vara en god idé att prata med någon inom vården, kanske inte längre för risken för svår abstinens men för att få hjälp kring att återhämta dig, kanske med vitaminer eller liknande. Även för att kolla upp de symtom du känner av som kan vara svårt att veta utan att ha träffat dig vad de beror på. Det ser olika ut för olika personer och bäst svar får du från någon inom vården och som du kan träffa.

Du kan alltid testa att ringa 1177 och prata med en sjuksköterska för lite rådgivning som ett första steg om du vill.

Vi har också ett självhjälpsprogram du kan anmäla dig till här på vår startsida: alkoholhjälpen. se kanske kan det vara något för dig?

Du är verkligen bestämd att du vill klara detta, du har fått nog av den plats alkoholen tagit i ditt liv och vill ge dig själv chansen att må bra. Som du skriver du känner att du måste. Du kommer må bättre och detta är ett jättebra steg för att komma dit.

Fortsätt skriva och läsa här! Bra jobbat med alla steg du hitintills tagit, du är inte ensam i detta.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja precis, vill egentligen inte äta då jag inte har nån vidare matlust, men magen kurrar hela jäkla dagarna och jag känner mig tom i magen trots att jag äter hela tiden

Det där med maten känner jag med. Inte att jag är sugen mer, snarare mindre. men är hungrig hela jädra tiden. Aldrig upplevt detta tidigare, jättejobbigt då jag tänkte att jag kanske kunde droppa några kilon nu när alkoholen försvann. Men icke...

Tog mig ut, och gick i 1 timme, det var skönt. Har huvudvärk nu, men överlever.

Känner mig så fruktansvärt ensam och uttråkad. Försöker finna aktiviteter och roliga saker, men tiden går så långsamt. Vill ha närhet men ändå inte...

Ska försöka diska och laga någon sorts trevlig kvällsmat sen tänker jag, sen blir det kanske lite jobb också. Denna dagen har varit jobbigast hittills. Men känner inte för att ge upp, långt ifrån - måste bara acceptera nuläget och börja förbereda för framtiden :)

Jag har ADHD och alkohol är lugnande för mig, allt blir lättare, därav problemet ?

Bra skrivet till arbetsgivarna, AlkoD.

Jag vet inte heller om vad som är hönan eller ägget. alkoholen eller adhdn. Men får ingen utredning om jag inte hållit mig nykter i 3 månader viket är svårt. Tar antabus på söndagar så att jag inte kan dricka på vardagar men dricker en del typ torsdag till lördag.

En sak till, vet ej om detta har med saken o göra, men jag kan inte äta mig mätt, eller mätt kan jag bli men 30-60 minuter senare kurrar det i magen igen.... Får stå o laga mat hela tiden

.

Stay strong, har själv påbörjat min kamp nu, o det är tufft, men det går ❤️

Tack för många bra råd. Just sociala utmaningar är nog mest att det alltid brukar vara nån som sitter i samma kupé som börjar prata med en. Och när man skall sitta tillsammans i många timmar så är det lätt att jag känner att jag inte fixar att vara sådär avslappnad och trevlig som jag tycker att jag borde vara.

Detta skulle ju bli en bra dag... hunden skulle komma hit och jag kände mig så pepp i morse. Nu blev det ändrade planer och hunden kommer inte. Jag känner mig så borta, känner mig så sjukt ensam och vill bara försvinna in i vindimman och glömma och inte ta ansvar för mitt liv. Men icke, det ska inte och kommer inte ske. Inte i dag.

Har så sjukt mycket energi och är hungrig hela tiden, men är samtidigt så orkeslös. Har suttit och försökt gå ut på en långpromenad nu i 2,5timmar men det går bara inte (klart det går - men har så sjukt dålig karaktär att jag ibland fysiskt känner att handbromsen ligger i). Skulle bara vilja gå och lägga mig och sova, så nästa dag kunde komma, och nästa.

På måndag nästa vecka så får jag en ny lägenhet, då kan jag börja flytta, packa, trixa och har ett syfte. just nu är alla bortresta i min närhet, sitter ensam hemma och försöker intala mig själv att jag kommer fixa detta och att allt kommer bli bättre. Har som sagts innan, inga problem med ensamheten (att bo ensam och så) men BEHÖVER umgänge på en arbetsplats, hatar semester. De flesta kan inte förstå det, men enda anledningen till att jag funkar ok, inte är nedsupen helt och totalt är för att jag har mitt jobb och de personerna som finns där. Sommaren är låååång för mig då jag jobbar inom skolans värld.

Har alltid haft en inre klocka, som en känsla att kroppen och framförallt benen måste röra på sig, tick tock liksom, känner av det sjukt mycket. Restless legs på steroider typ. Åååå håller på att bli tokig, har ingen jag kan ringa heller tyvärr. Ska inte gå ner mig nu - måste hålla min positiva syn för att fixa detta.

Måste gå ut.. måste gå ut nu.

Ja precis så är det, det känns som att hjärtat slår fel en gång, mycket obehaglig känsla, jag har nu insett allvaret i det hela o kommer att göra alla nödvändiga förändringar så att jag börjar må bra igen, för nu e det inge kul längre

Man ber om att visa ditt ex Tolerans, medlidande och tålamod och bli fri från sorg och ilska. ?

Det att rycka till precis när man somnar är vanligt i den.processen. jag inbillar mig odta att mitt hjärta hoppar över slag också i samband nör man håller på att somna. Tror dock bara det att uppfattningen inte stämmer med verkligheten där.

Om man krökar är mat och vatten så sjukt viktigt. Utan det är abstinensen ett helvete sju gånger värre. Bara måendet efter en normal utekväll blir så mycket bättre med någon extra liter vatten innan man somnar. Glad min autopilot på min resa fixat mat och vatten också och inte bara öl och vodka!

men ett återfall på tio år låter faktiskt som ett ganska bra "track record".

Tack så mycket, ja jag har inget annat val, såhär kan det inte fortsätta.

Är så känslomässigt trasig att jag MÅSTE ta tag i det, eller så kommer det sluta illa ?

Vad skönt att höra att du tar hjälp, det gör mig så glad. Ta hand om dig, det är mycket du går igenom nu samtidigt.

Kram

Starkt, modigt och klokt av dig att skriva här. Bra gjort!

Du mår inte alls bra just nu och vänder dig därför hit som ett steg att ta hand om dig och ditt barn på bästa sätt. Alkoholen låter som den har blivit en form av ventil när du mår riktigt dåligt stundvis och du vill verkligen klara av att vara helt utan den nu.

Det hörs att du är medveten om alkoholens negativa spiral för dig. Även om det lindrar i stunden så kommer ditt dåliga mående tillbaka och du får dåligt samvete som i sin tur leder till ännu mer negativa tankar om dig själv. Det låter också som att det krockar helt med dina värderingar. Dina tidigare graviditeter har du klarat av utan alkohol. Du vet att du kan göra detta samtidigt som du vill hitta verktygen för att klara det på framöver nu.

När du skriver att du dricker då du har det psykiskt jobbigt funderar jag precis som flera här i din tråd redan nämnt, ditt stöd i övrigt, hur ser det ut?

Vad hjälpte dig om du mådde psykiskt dåligt då du var gravid tidigare?

En idé, som du också redan fått som ett tips här är om du inte redan gjort det är att prata med din barnmorska och se vad de har för stöd, kanske samtal eller liknande. Vad tänker du själv kring mera stöd?

Fortsätt såklart gärna också skriva och läsa här, det ger oss chansen att följa och stötta dig!

Om du vill kan du anmäla dig till vårt program på startsidan. www.alkoholhjälpen.se. Kanske finns lite där som kan vara hjälpsamt om inte nu så efter din graviditet.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet