Senaste kommentarerna i forumet

Sådär ja..
Jag klarade 16 dagar utan alkohol, utan problem.
Detta främst pga smärtstillande mediciner som jag inte vågade blanda.
Men 16 dagar!
Har inte känt mig så stark som jag kände mig just då.
Tur i oturen just efter dessa dagar blev jag inkallad för provtagning gällande mitt körkort. Nollade både peth och cdt.
Jag trodde aldrig att proverna skulle ge bra resultat med tanke på hur jag drack innan mina nyktra dagar.
Jag kan ha manipulerat proverna en del också omedvetet och medvetet.
Höga järnvärden sänker de andra värdena.
Men jag är nöjd, att mina problem med alkohol inte går ut över körkort, jobb, inkomst.
Mindre nöjd över att jag aldrig tar situationer som dessa på allvar.
Det borde ju ha varit en väckarklocka.
Men nej, istället dricker jag ändå.
Trots stoltheten jag kände över mina nyktra dagar samt ångesten och rädslan över provresultaten.
För att inte tala om min extrema dödsångest inför operationen som sedan gav mig alla smärtstillande.
Hur långt ska det behöva gå innan man tar detta seriöst?

Vem bryr sig om den där fåniga medaljen ändå?

Funderar på att strunta i mötet och stanna hemma. Jag har inte orkat duscha och håret ser för jävligt ut. Är verkligen allmänt "låg" idag. Nyss upptäckte jag översvämning i tvättstugan. Min man klarar ju ingenting så det blir väl till att ringa någon rörjour. JAG kommer få ringa eftersom min man inte klarar av mer än att hälla upp ett stort glas vin till brädden åt sig själv när kan kommer hem från jobbet. Jag tror inte jag varit närmare ett återfall på hela månaden än nu...

Hittar inte John. Var är du :)?

Jag mår fint ! Jag är inte helnykter men har inget sug och dricker mestadels inte. Vikten går långsamt nedåt, men den går nedåt.
Jag har förlovat mej med kärleken och är lyckligare än på väldigt länge.
Det här forumet är underbart och har varit och förblir ett fantastiskt stöd för mig.

Kramisar ?

Vad ville du skriva, vännen ?

Styrkekramar ?

Nurture

Tack Strulan!
Idag mår jag föresten helt normalt igen, det va skumt igår. Kände mig trött, bakis och svettades av typ ingenting.

?❤️?❤️??

Då har man klarat tre veckor, så underbart!
Nästa stopp är en månad.
Idag ska jag i alla fall va nykter, det är helt säkert!
Ha en underbar dag, vart ni än bor i detta land. Eller kanske någon till och med bor utanför landet ? Vem vet ?

Jag har litet samma känsla. Men känslor kommer och går, medan resan består. När vi kommit över vårt antiklimax kommer vi vara så tacksamma att vi inte gav upp idag. Kram

Du får se övningskörningen från den positiva sidan PimPim... Med världens sämsta körskollärare blir sonen en suverän bilförare med nerver av stål, helt för egen maskin. Han blir tryggare ensam ute på vägarna sen, än med lärarens spattiga sällskap ;)

Vinäger! Jag tror det är semestern som gör mig så aktiv. När jag jobbar orkar jag bara jobb, i princip. Ibland får jag förvisso kreativa, energiska ryck även då... men har lärt mig att stå emot dem, för orken räcker inte till både jobb och ett liv :/ Men nu kan jag göra allt som legat på is :)

Vad är det för fel på mig? Har sett fram mot den här dagen men istället för att känna mig glad känner jag mig håglös och nere. Trött. Negativa tankar om meningen med livet. Nu har jag uppnått en månads nykterhet - och sen då? Jag förstår mig inte på mig själv. ?

hela tiden. Nör jag ska skrapa under ytan. Men hittar lite här och där. Små små stycken.

Att hålla fokus på mig. Ovant. Och inte leta hos den andre. Där jag hela tiden landar till slut ändå.

Går framåt dock. Den stora frågan är ju. Varför gör jag såhär mot mig själv.

Men vad ÄR ens en destillations-mojäng-mollijox...? Nä, du behöver inte förklara. Min arma hjärna kommer stöta bort detta komplicerade... Men jag reviderar min uppfattning om dig Berra. Du är inte bara en ”riktig vuxen”, utan självaste Mc Gyver! Man ba’ ”Buhu buhu jag totalkvaddade bilen. Det är bara sätet och en ratt kvar!” Berra ba’ ”Lugna ner dig fan. Hämta tre kottar, fyra gem och en gammal rostig ugnsplåt bara, så fixar jag det.”

och som du är värd att må så bra som du gör idag?Du får mig att vilja kämpa för att komma dit jag med. I morse när jag vaknade tänkte jag på hur tacksam jag borde vara Jag har en sjukdom men jag har själv möjligheten att kunna bota den och det är ju inte alla som har den turen.

Önskar dig en riktigt fin tisdag?

Kram
Liten tjej

det är komplext. Särskilt när om den andre hela tiden glömmer vad han sagt. Medan den andra sitter där med orden fastetsade i sitt inre. Och sen tvivlar på om man uppfattar innebörden rätt. Eftersom den andre då kan hävda. Det var inte så jag menade. Och det är så det är för honom. Men inte för mig. Kan inte tvätta bort orden.

Att prata förbi varandra är fruktansvärt.

Just nu är jag egentligen på tok för trög för att ge mig in i denna diskussion... men jag skramlar ihop de sömndruckna hjärncellerna och gör ett försök ändå, för ni är något så viktigt på spåren här... Som Strulan skriver, så tror jag att det ofta är vi, patienterna, som i desperation driver på. Vi behöver något NU pronto, helst igår, som tar udden av själens vånda. Svaret är piller. Och det är helt sant. Vi behöver akut intervention, något som snabbt får näsan ovanför vattenytan, så vi kan andas igen. Sedan är det väl meningen att vi ska använda den andningspausen klokt. Samla kraft och mod att hitta det som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på naturlig väg i framtiden. Men pillrens verkan är bedräglig. Man mår bättre och känner inget tvingande behov av förändra just någonting. Tills man upplevs ”botad”, slutar med piller. Och utan sin kemikaliesköld skavs man snart sönder och samman av livet igen. Så var det iaf för mig... Jag trodde att jag hade lärt mig att flyta ovanpå, hålla distansen, hantera överkrav och en skandalös arbetsmiljö med jämnmod. Men det var ett kemikalieinducerat lugn i själen, som snart var ett minne blott när pillerkuren var avslutad. Då kan man förvisso be om en ny pillerkur. Det får man förmodligen utskrivet utan vidare bekymmer. Eller så får man äntligen lov att ta i det där som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på sikt... Det kan handla om att jobba med sin egen självkänsla, som Adde skriver. Eller så kan det handla om att göra sig av med toxiska relationer (har läst flera exempel här på forumet). Eller så kan det handla om att lämna en ohälsosam arbetsplats. Eller så kan det handla om att släppa kontrollen över omständigheter man inte kan kontrollera. Och tusen andra saker. What ever, liksom. Skav finns det lika många som det finns människor som skavs sönder...

En dag ska ni få veta.
Och kanske kommer ni att förstå.
Vilken kamp det har varit.
Alla tankar som föregått varje beslut. All den kraft det har tagit. All rädsla jag har känt. All smärta det har gett mig att se er besvikelse. Att all er sorg också är min sorg.

Att allt alltid har varit av kärlek.
Och jag har gjort så gott jag har kunnat.
Och att mitt hjärta alltif har varit fullt av kärlek till er - även då jag har varit trött. Även då jag har tagit beslut som fått er att känna så mycket ilska mot mig i stunden. Då. Framför allt då.

Jag känner fortfarande skuld över hur jag inte lämnade tidigare. Att jag tillät oss alla att bli så sjuka. Men jag gjorde så gott jag kunde - för jag var också sjuk.

En dag ska ni få veta.
Och kanske kommer ni att förstå.

I går kom jag in på mötet med terapeuten och sa nu skall vi inte prata om 12 stegsprogrammet utan hur jag tänker och alla mina strategier. Efter en timme skrattade denna underbara människa och sa nu har vi bara pratat om programmet, ljuset gick upp för mig att jag lever ju i det hela tiden och vill leva så.

Att det går bra denna gången är mkt tur fått hjälp, insikt att jag har sjukdomen, slutat komma med undanflykter om varför jag druckit och skaffat mig en riktig plan. Min stund på morgonen är viktig så den håller jag på, motion för att få ur energi och att välja tillställningar med omsorg och att använda de livlinor jag skaffat mig. Men givetvis finns det stunder jag bara vill skita i allt, men låter mig inte glömma känslan av ångest och avgrund, påminna mig om att det är bara ett glas bort.

Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer och önskar er en fin dag med vilja, mod och styrka ❤️???❤️???// kram Strulan

svackor i livet är helt normalt men för mig som alkis är det ett litet varningstecken. Framförallt om jag gottar mig i "tyckasyndom"syndromet....inte bra. Det är helt ok om jag får ett sånt litet anfall och tycker synd om mig själv ett tag men jag får inte stanna i känslan för länge.

Likaså följer tappet av självkänslan med ner i "tyckasyndom'et" och det är för mig jobbigare. Under min aktiva tid var mitt självförtroende skyhögt men min självkänsla var mikroskopisk. Det var en rätt arbetsam tid med att börja tyck om mig själv och känna på riktigt att jag verkligen duger precis som jag är. Jag fick ju rådet att varje morgon stå naken (huuaa!!) framför spegeln och säga åt mig själv "Du duger precis som du är och är värd att älskas för din egen skull". Satan vad fånigt det kändes i början !!

Men det hjälpte !!

Jag har nu lärt mig att jag måste fylla på mitt må-bra-konto så jag inte tömmer min självkänsla och blir en förvirrad gammal alkis som inte vet vem jag är. Hur det än är runt mig så är jag ju den viktigaste personen i mitt liv, jag ska ju leva resten av mitt liv med mig själv, och jag måste ju tycka om den personen. Har jag den kärleken till mig själv så har jag också verktyg att hantera min alkoholism som ju defacto är rent skadlig för mig och den man älskar vill man ju inte skada.

Så ta hand om er och inse att ni är så viktiga för er egen skull.
Ge dig själv en klapp på axeln och säg att du är duktig !

Jag kan inte ta bort båda sakerna samtidigt. Pratade med min kurator och hon sa detsamma. Tanken var god men alla som säger så har rätt. Jag tror allt kommer att ge sig efter ett tag då, eller hoppas att det ger sig såklart. Igår körde jag ett riktigt svettigt träningspass, så skönt! Jag ska iaf kämpa kämpa. Ha en fin dag Kraaam

timmar, minuter och sekunder är viktigt när man firar något och framförallt en vit månad! Grattis till er!

...kändes som man var med er hela helgen men ni mötte ju ingen :-)

Skön läsning som vanligt??
Måsar som skriker efter öl har jag då aldrig hört...?

Kramar
???

Har haft 9 månaders nykterhet då jag vet jag haft problem. Trodde jag kunde ta några öl nu men blev full i flera dagar istället. Alltid velat maxa allt, behov av en medicinsk utredning?