Senaste kommentarerna i forumet

Är det sällan det går att få en problemdrickare/alkoholist att inse eller våga möta sitt problem genom samtal med sin partner. Du har ju försökt också. Det är väl därför de flesta råd här brukar vara att se om sig själv och eventuella barn, och inte fokusera på eller städa runt sin partner och dennes missbruk. Missbrukaren måste komma till en egen insikt och vilja ta sig ur det med egen drivkraft och givetvis hjälp i den mån det behövs och fungerar.

Hej Zindi.
Hur gick det med anhöriggrupp som du skrev om i december? Har du varit i kontakt med vårdcentralen om de kan hjälpa dig med samtal? Jag anser att om du inte får hjälp av kommunen borde det vara tjänstefel från dem och borde anmälas högre upp.
Men framför allt måste du ta hand om dig och se till att du mår bra. Hoppas du får den hjälp som du behöver för att må bra.

Känner med dig Mrx. Det har ju varit min raket ut ur problemen också. Jag har nog ungefär som du, snittat runt 20 pass i månaden januari, februari, mars och allt i livet bara fungerade, mådde toppen. Men när motivationen till träningen började sina är det som att allt hänger ihop och pusselbitarna faller isär en och en igen.
Förlåt, jag ska ju peppa och säga nått som kan hjälpa dig att hitta motivationen och inte komma med domedagsprofetia.. jag är väl bara så frustrerad, att jag själv inte kommer runt det där. Det är ju som du säger, man bygger upp nått under lång tid och lägger ner en sån effort för att känna sen hur man håller på att tappa allt och få börja om på noll. Motivationen är drivkraften till nästan allt men vad är drivkraften till motivation..? Tänk den som listade ut det...
Har en teori om att det är kemi allt det där. Man rider på endorfinernas våg i början av träningen men när motivationen tryter har endorfinerna (och alla de andra bra hormonerna) börjat avta i effekt och då räcker det inte att hålla igång med små promenader och liknande. Frågan är vad som "räcker"
Skönt att du inte har nått A-sug i alla fall! Jag klarade det inte igår.. kände mig både nere, trött och hungrig (jag försöker få tillbaka målvikten..) Blev pannkaka av allt, gav upp helt enkelt. Idag försöker jag vara snäll mot mig själv.

Fortsätt vara arg och nykter och använd den energin konstruktivt! Till slut har du arbetat dig genom värsta ilskan och är bara nykter! Och kanske lite trött men nöjd med dig själv.

Vaknar till en ny dag efter att ha sovit gott. Härligt! Inser att jag är på dag tio idag. Skönt att ha den där appen att klicka på så ser man direkt hur länge man varit drogfri. Jag ber till Gud varje morgon om hjälp att vara nykter det närmaste dygnet och ännu så länge har det fungerat lekande lätt. Jag tror "kampen" bara pågår så länge man inte vill släppa taget om A. Så länge illusionen lever kvar. Hoppet om att kunna dricka normalt i framtiden. Dividerande om hur man ska klara det. Alla påhittiga sätt att uppnå maximal njutning med minimala konsekvenser. Det kan ju uppta ens tankar 24/7 men leder ingenstans.

Idag ser jag fram mot kvällens möte. Onsdagar går jag till en annan grupp.
Ha en fin dag!

Idag flyger jag hem från landet och ska traggla mig igenom de sista kapitlen i boken. Kan inte identifiera mig alls med henne och jag känner mig lite besviken eftersom typ ALLA tycker den är så bra. I början sträckläste jag men sen har jag fått kämpa. Nåväl, kanske ska läsa den igen för att få ett annat perspektiv.

Har sovit så dåligt inatt, snurrat som en propeller i sängen och tänkt på alla tråkiga måsten hemmavid som jag har svårt att sätta mig in i (byggnationer). Det blir ju så ångestladdat på natten och det förvärras såklart av att man druckit vin.

Voffvoff - det är nog som du skriver, fortsätter vi att dricka blir det till slut en annan botten. Flygresa och bilkörning ikväll så slipper man fundera på vin. Ha en fin dag!

kramar Santorini !!
Din erfarenhet av det nyktra livet skriver jag under helt och hållet på !!
En mycket bra sammanfattning är när du skriver : "Friheten jag har nu är värd allting" !!!

Just friheten är så viktig i mitt liv nu så jag har väldigt svårt för att binda upp mig på vad det än kan tänkas vara. Bara tanken på att jag kan göra vad som faller mig in idag är så obeskrivligt underbart att inget kan jämföras !

Ha det gott och njut av din frihet på alla sätt du kan tänka på !!

Ytterligare en dag gryr och jag ser fram mot den med tillförsikt. Jag har många aktiviteter idag som jag vet tar energi samtidigt som jag behöver dem. Det är besök på VC för för att få min Antabus, det är blod- och urinprov i granstaden och det är ett möte med in alkoholteraput. Sen behöver jag plantera ex antal tomatplantor som jag fått av några kompisar, & så ska jag investera i en billig solsäng så att jag kan ligga på uteplatsen och sola de dagar det blåser för mycket för att vara på stranden.

Jag har ju haft alkoholsug de senaste dagarna så jag ska be att få Campral utskrivet. Jag hoppas även att de kan skriva ut någon slags benzo som jag kan få ta när jag får mina ångestattacker omkommit allt tätare just nu, möjligtvis för att de har ändrat mina antideppmediciner. Jag förstår liksom inte hur jag ska klara mina ångestattacker och den konstanta ångest som hela tiden ligger som en blöt filt över mitt liv just nu. Just nu känns det som en frågaom liv och död. Jag fungerar helt normalpå benxo om jag tar det regelbundet (typsom insulin) och får inga rus och har heller aldrig använt dem i rusningsyfte, bara fatt kunna fungera normalt.

Så det är en fullspäckad dag och nästa gpng jag skriver har jag passerad 49 dagar vilket betyder att det är 50 dagar i morgon, Det är helt sjukt, det trodde jag aldrig. Men fan va jag är grym!

Du är värd många fina presenter!!
Fantastiskt med 7 år?

Många kramar
???

...känner riktigt hur det sprudlar i texten. Jag ser också framemot att få höra mer om din resa!

Ja, tack min sömn är bättre?

Men i går fick jag tyvärr ett dödsbud igen.
Ännu ett alkoholrelaterat sådant.
En relativt ung person, strax över 60 år som de senaste åren supit konstant efter att ha fått sparken från sitt jobb.
Suck, det är då så jävla tragiskt!!!☹️

Hörde på nyheterna om en forskningsrapport som visade att de alkoholister som håller sig helvita har de bästa förutsättningarna. Det stämmer ju på oss som är här på forumet eller hur!?

Önskar alla en bra dag??

Kramar
???

Ja det verkar ju konstigt. Vad jag hört så har du ju rätt att få hjälp från kommunen.
Och orosanmällan ska ju tas på allvar. Det var en underlig kommun.

Så skönt att allt blev bra för dottern och dig. Tur att några positiva saker hände som kunde lyfta din man. Du har ju kämpat för att din dotter skulle ha en bra dag. Och så blev det. Bra kämpat.
Nu kommer det gå framåt för dig, och det blir skönt för dig när mannen flyttar.

Det där med att läkemedel tar slut är ju skrämmande, verkar vara ganska många sorter som man helt plötsligt inte få tag på!
För min del så är träningen ett substitut, funkar inte allltid, men är något som börjar ta överhand. Sabbar så mycket när om man tar något, så det blir mindre och mindre värt.
Hoppas det funkar bra med samtal.
Kämpa vidare!! ?

Det blev en jättefin dag och dottern var SÅ lycklig!
X:et sa på morgonen att han nog inte skulle orka stanna så länge eftersom han mår så dåligt.
Men sen ringde de om en jobbintervju (han söker jobb nära landstället dit han ska flytta) och så blev bilen klar på verkstan tidigare än väntat och då blev allt bra igen....

Det funkade helt OK med honom under större delen av tiden, men han drack för mycket och även om han var social och trevlig så var det inte kul att se.
Nu ska han stanna i lägenheten en natt till och sen åker han till landet några dagar.
Vi har ju inte gjort bodelningen än, även om vi delat upp alla saker och möbler. Så länge vi inte gjort det så bor han i lägenheten större delen av veckorna. Jag har ju tidigare bott på landet i veckorna, men nu vill jag inte det längre. Alla hans saker är där och det står kartonger överallt, så jag känner mig verkligen inte hemma där längre. Sen vill jag vara i lägenheten där jag vill börja mitt nya liv nu.
Jag vet inte riktig om jag ska pressa på med bodelningen eller inte, men jag har i alla fall sagt att jag inte vill att vi bor tillsammans efter midsommar.

Längtar tills han flyttar för gott!!!

Fattar inte forumet riktigt så här kommer inlägget:

Hej!

Jag letar efter en artikel eller krönika jag läste för cirka 5 år sedan. Jag vill minnas att jag läste den och tyckte att det lät vettigt men självklart ignorerade jag budskapet. Nu sitter jag här själv, fem år senare och inser att skribenten hade helt rätt. Temat var farorna med "finöl", att det inte är att supa utan något fint och därför ett intresse och inte ett missbruk. Själv kan jag bara konstatera att det ÄR ett intresse eller hobby MEN också ett missbruk/ursäkt till att missbruka. Jag vill som sagt ha hjälp att hitta krönikan (kan ha varit magasinet Café) men jag är även sugen på att ta mig ut.

Lägg till ny kommentar

Att vara arg kan vara nyttigt och att säga ifrån med nyktert sinne är fantastisk. Det ger styrka att fortsätta resan/ kram Strulan

Jag har gjort det där och det funkar inte. Jag har pratat med ett privat behandlingshem i vår kommun, och dom säger att våra kommun är tröga för anhöriga att få hjälp hos. Jag har gjort 9 oros anmälningar på 12 månader. Skriftliga eftersom dom måste bokföras för muntliga försvinner bara. Jag får väl sitta här och invänta att ett dödsbersked. Man ber dem ringa upp eftersom man mår fan, men dom ringer inte upp!!!! Sist jag pratade med någon så fick jag höra att jag fantiserar ihop saker som inte har hänt. Vad då fantiserar, jag ser allt som han spyr upp, för det är jag som måste ta hand om det. Till och med min chef på jobbet säger att den här kommunen är trög på att hjälpa. Dom blundar för problemen.

Nu satte Sisyfos tummen på något som grott i mitt medvetande ett tag... Det här med att det går bra att begränsa drickandet, tills det börjar handla om självmedicinering. Jag hade en intressant diskussion med en kollega här om dagen. Hen kommer från en kultur där de flesta inte dricker alkohol alls, av religiösa skäl. Vi pratade om 90-talets kris. Då var hen chockerad av hur alkoholmissbruket eskalerade bland de människor vi jobbar med. Utan att avslöja allt för mycket, så kan jag säga att vi arbetar med människor, i ett socioekonomiskt utsatt område. Iaf... Vi kom fram till att problemet är den svenska kulturens grundinställning till alkohol. Normalkonsumtionen ligger farligt nära riskbruk. Det krävs ”bara” någon form av livskris, tex att förlora jobbet eller aldrig lyckas få ett jobb, för att väldigt många ska självmedicinera och tippa över kanten till ett missbruk. Under 90-talets kris befolkades området vi jobbar i mestadels av svenskar (och finländare) med låg utbildningsnivå och olika sociala problem. Nu befolkas området däremot i högre grad av nysvenskar. Trots att de människorna är minst lika socioekonomiskt utsatta som tidigare befolkning så stöter vi sällan på alkoholmissbruk. De kommer från kulturer där man inte dricker alkohol alls. Vår eminenta slutsats blev att det är mycket svårt att bli alkoholist om man inte dricker alkohol. I know, just call us Einstein 1 and 2 from now on ;)

Missförstå mig rätt nu.. Underbart att läsa det du skriver, så insiktsfullt av dig, trotts din situation.
Samt att du känner en befrielse någonstans.
En dag i taget så går det framåt....
Mv Peter

Varning för gnäll! Jag känner mig så sur och tvär, på ungefär allt. Som om jag mentalt går omkring och pekar fulfingret åt allt och alla. Efter att jag sade upp mig från jobbet har luften gått helt ur och dammarna öppnats, på något vis. Jag ser allt så tydligt i retrospektiv. Den skamlösa exploateringen, som jag i åratal var för upptagen för att skärskåda. Den lätta går jag inte på igen. Nu sätter jag hälarna i backen och slutar leverera det omöjliga. Idag vill jag dricka. När jag dricker ersätts ilskan av lulligt lugn. Men jag tänker inte dricka bort ilskan. Utan känna den. Annars kanske jag lurar mig själv till att acceptera det oacceptabla. Igen. Jag är arg. Och jag är nykter.

Att begränsa sig och inte ramla dit igen, kan det verkligen fungera?
Visst, funkade alldeles utmärkt för mig så länge jag mådde bra. Men sen när det hände något hemskt och det blev för jobbigt medicinerade jag med alkohol som tidigare. Då var det snabbt utför. Har ännu inte fått helt ordning på det, men det går hyfsat.
Ska vi som har druckit för att bli fulla klara det, så tror jag att man måste må bra och strypa tillgången de gånger vi dricker. Begränsa, aldrig bli för fulla igen och absolut inte medicinera med a.
Låter ju sjukt enkelt... men jag vet inte jag. Vi lever lite farligt tror jag och ändå är jag inte beredd att ge upp det. Konstigt det där.

Lång nykterhet-långt och fint liv..Det är ju det man ofta får när man slutar dricka..Jag minns när jag fortfarande drack och läste på forumet både nykter och ibland full..Kommer ihåg ditt nick och dina inlägg..Sen gick det en tid och jag lyckades också sluta..Superbra jobbat..Kram

Nu får du gå över till att räkna årtionden i stället då ;)
Snyggt! Är det nån skillnad mellan de första åren och nu?

Förstår att inget ger samma kick. Det är väl bara att acceptera att den delen av ens liv är slut. Det goda med det dåliga. Sjukt eg att man räknar dagar och år sen man sist kunde droga sig, och fly livet med hjälp av lösningsmedel. Är väl iofs inte det mest konstiga i världen men ändå. Kanske därför.

tack för feedback
problemet är ju att min sambo inte anser att han behöver hjälp, han har ju inga problem....
Jag vill ju oavsett om vi kommer att leva ihop eller inte att han ska må bra och att mina barn ska få den pappa de förtjänar