Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att du får känna den här styrkan! Jag är ännu tråkigare än dig. Hatar fester, även med alkohol. Kanske kan jag lära mig att gilla dem utan alkohol. Då har man ju liksom en ursäkt för att vara litet tråkig och vilja åka hem tidigt... Ser fram emot att läsa mer om din resa :)

Han dricker sig redlös när vi har varit ovänner, och ställer till med så mycket dumheter som jag inte kan släppa, och så blir det en sån ond spiral

Kommer hem sent efter jobbet, jag provade med ett samtal vid lunchen att jag inte vill att han blir arg när jag känner en oro, har att göra med sms som han skickat och fått. Tog det samtalet, när jag kände att ingen konflikt fanns i luften. Försökte förklara att ilskan bekräftar bara det jag misstänker. Men han blir arg, vi hade en del sms konversation och jag sa att jag vill inte ens komma hem. Men jag måste hem för att hämta medicin.
När jag kommer hem, anar jag att han är onykter, sen blir han arg att jag inte far. Och så tar han motorcykeln och sticker iväg, med den farten och sprit i kroppen så knyter det sig i magen. Jag orkar inte! Här fått ett livstecken, men han vill inte bli hämtad... Jag har lagt mig och bävar för ytterligare jobbiga dagar

Så inser jag att jag aldrig heller eftersträvat något ”normaldrickande”... Det har alltid handlat om avtrubbning för mig :/ och jag tror liksom du att då är det nog helnyktert som gäller. Eftersom längtan efter avtrubbning eskalerar mer och mer för varje gång man ger vika. Men den där ambivalensen du beskriver så väl, den känner jag mest hela tiden. Är det A-djävulens lockrop? Ingen aning. Just nu slår jag dövörat till. Kram på dig!

Det blev en dubblett

Jag har idag varit helnykter i 4 månader och 7 dagar! Jag kommer att skriva mer om min resa till detta välbefinnande som jag har nu, men just nu vill jag bara dela en väldigt god känsla jag fick för 2 veckor sedan när jag och mina kollegor var och festade på en foodcourt i Saigon. Jag skriver festa för jag hänger med fram till folk börjar bli för fulla och väldigt kloka då fungerar det inte att vara nykter så då får man dra vidare. Under kvällen när vi satt och åt och jag drack mina sodavatten (samma takt som jag drack öl tidigare) så fick jag en sådan känsla utav nöjdhet och styrka för att jag hade full kontroll på vad jag gjorde och skulle må bra dagen efter. Känslan i sig gör att jag inte vill dricka A, visst får jag kämpa för att försöka släppa loss lite av mitt ”tråkiga” nyktra jag, men det fungerar!
För alla oss som kämpar med att inte kunna kontrollera A intaget, när man lyckas tänka och förändra sina hjärnbanor kan det bli bra! Vi är inte ensamma och mig har det hjälpt att få hjälp då jag inte varit tillräckligt stark själva!

Mina barn var nästan vuxna när jag började få problem med att inte kunna hantera alkoholen, min fru såg ingen utväg annat än att lämna mig efter många gånger jag lovat dra ner på drickandet. Jag klarade hålla upp någon vecka sen var jag tillbaka igen. Jag skrev på skilsmässo ansökan på fyllan och hon skickade in den, oops det va ju inte vad jag trodde och det tog mig ganska hårt. Slutar dricka helt gjorde jag inte förrän jag fick träffa en professionell alkohol terapeut som tryckte på rätt knappar och fick mig att inse att jag inte kan dricka överhuvudtaget.

Som du säger den som man Birde betyda allra mest för och som borde finnas vid ens sida i vårt och torrt är den som är allra elakast.
Det gör det ju omöjligt att känna några varma känslor. De har ju försvunnit under åren då man sett den raglande, däckade personen på olika ställen, fått höra de mest elaka kommentarerna . Det är inte konstigt om kärleken har försvunnit på vägen.
Kram

Ja precis så Azalea. Så skönt att skriva här. Där alla förstår. Känns som en livlina att kunna skriva och läsa här.
Skönt för dig att ha en lista. Då tar du ett steg i taget.

Efter ytterligare tråkiga dagar med fylla så har jag ringt advokaten och fått punkter på vilken ordning jag ska fixa allt.
Känns skönt med en checklista att följa då hjärna och hjärta inte alltid samarbetar.
Ett steg framåt.

Har följt dig ett par år, mer eller mindre frekvent, jag är här inne emellanåt, och dina inlägg är de jag mest ser fram emot att läsa. :) Du är både klok och underfundig!
Jag förstår dina känslor och tankar, jag har samma funderingar. Men konstigt nog, när någon annan skriver ut det man själv funderar på, står det plötsligt så klart för mig. VARFÖR? Varför ska du (eller jag) ta det där glaset? Vad vinner vi på det? Och vad riskerar vi? Är det verkligen värt att gambla om nykterheten på det viset? Jag är övertygad om att det är A-hjärnan som spelar oss ett spratt. Varför alkohol överhuvudtaget? Jag kan inte berätta för dig eller någon vad som är rätt att göra, men när jag tvingas fundera på vad jag vinner resp. riskerar att förlora så står det klart för mig - det där glaset kan jag vara utan. :)
Kram/M

Det är så fantastiskt att ha hittat hit där man kan få stöd men också en förståelse hur det faktiskt är. Ingen som nånsin har levt i en missbruksfsmilj kan förstå hur det är.
Hur tankarna fungerar hos oss.
Hur vi kan stanna så länge som vi gör.
Hur man kan må så dåligt och bli så nedtryckt av någon som borde finnas där och ta hand om oss.
Hur man tänjer gränserna för vad som är normalt beteende mot sin käraste och accepterar för andra helt onormala händelser eller ord.
Ingen kan sätta sig in i det och förstå utan att ha upplevt det.
-Det är väl bara att lämna eller ryta i och säga ifrån?!?! Nej, inte när man fastnat i den dåliga spiralen som anhörig till brukare.

Fast något positivt idag: Jag ringde advokaten och har fått en checklista på hur jag ska agera nu. Känns skönt då känslorna studsat fram o tillbaka att ha en rak lista att arbeta efter. Det kommer att bli små steg med planering så allt är klart.
Känns befriande trots allt.
Önskar en fin kväll❤

Oja, jag känner igen mig. Har aldrig haft ett så rent hem som nu. :) Var tom uppe kl 6 och sprang en runda .. det har nog aldrig hänt

Hej!!
Jag är helt ny här, detta är min första kommentar
Jag lever ihop med en man sedan 12 år tillbaka, vi har 2 fantastiska döttrar 7 och 4 år.
Han har alltid varit glad i flaskan och har problem med vilken mängd alkohol han klarar av, han blir nästan alltid fullast på festen eller somnar han. Problemet när han dricker är ju såklart att han däckar av och det är väldigt svårt att få kontakt med honom. Han går dessutom i sömnen när han dricker, han pratar, gapar går omkring och tänder lampor, sätter på kranar, kissar lite överallt. Det är sååå jobbigt och jag kan såklart inte sova dessa nätter, jag vill ju inte heller att våra barn ska behöva hitta sin pappa sovandes på toagolvet, så jag springer upp och ser till att de inte ser detta, men ibland hinner jag ju inte och våran äldsta dotter har ju sett och hört honom flera gånger. jag har ju såklart sagt till honom vad som hänt under natten, även barnen har sagt till honom attde blir rädda för honom när han gör så, men ändå finns problemet kvar flera år senare. han dricker inte varje dag med i snitt 3-4 dagar i veckan, blir inte full varje gång, men tillräkligt för att gå i sömnen. Jag har sagt att det är ett problem för mig att han dricker, att jag tycker det är jobbigt och att jag oroar mig för barnen, han säger då, ja det är ett problem att jag går i sömnen.. men problemet är ju inte att han går i sömnen, utan att när han dricker går han i sömnen, men det tycket han inte verkar vara ett problem. Tyvärr har det ju hänt flera gånger att när jag jobbat kväll eller varit bortrest att han duckit så att han däckar av, fastän han är själv med barnen. våran äldsta har till och med sovit jämte honom på toagolvet när hon inte fick väckt honom, hon blev så ledsen och rädd såklart, hon ska inte behöva ta det, vid detta tillfälle var hon 6år.
Jag har de sista månaderna känt mig mer och mer uppgiven, jag har till och med talat om för hans föräldrar om problemet och även de har försökt att prata med honom. Nu känner jag mer att nu är det nog, det kommer inte bli någon förändring...
nu känner jag mig dock kluven, vi säger att vi separerar och han ska ha barnen varannan vecka , jag får panik när jag tänker på det, jag vill ju inte att barnen är där nattetid ifall han nu dricker. hur ska jag göra tycker ni??
tacksam för svar och råd

Jag ringde socialen i min kommun. Där fick jag numret till anhörigstödjare, om du själv vill ha stöttning. Annars kan väl göra en orosanmällan till socialen om mannen. Sedan kan du kontakta vårdcentralen och begära att du får prata med någon. Hoppas något kan hjälpa.

Nyss hemkommen från kvällens möte. Det känns bra.

Tack allihopa för responsen!
Upplever ni att kroppen ställer in sig på kl 16:20 och KRÄVER det stora A´et?
Jag upplever det som värst vid den tiden!

Annars har jag bara fått en otrolig rastlöshet i kroppen, strippade ner en diskmaskin och lagade den idag, haha! Tack youtube!
Nu ska jag ta en sväng på hojen, i regnet, bara för att jag kan, och sedan ska jag vittja min hemmabyggda råttfälla!

Det går väldigt bra tycker jag och ångesten har lagt sig men dessa tankar.....! Tjejen tycker nog att jag blivit lättretlig också!

Nu kör vi, dag 4 kommer om en liten stund!

Har fått svårt att motivera mig att besöka gymmet. Tror det handlar om en tillfällig svacka. Vädret gör ju att man vill vara ute så mycket som möjligt nu. Sedan januari har jag deltagit i 37 st grupptränings-, 22 st individuella- och 9 st yoga pass. Jag vill absolut inte tappa träningen igen och börja om på noll. Träning har gett mig enormt mycket energi och styrka. Visserligen cyklar och promenera jag rätt mycket men det är inte lika givande som ett hårt spinnings pass. Idag är det tisdag. Jag känner inget sug efter A.

Jag är fortfarande nykter. Men den sista veckan har vart lite jobbig. Det var några grillfester med kompisar där alla drack alkohol. Själv testar jag på alkoholfri öl. Måste erkänna att efter nästan två månader utan alkohol, Smakade den alkoholfria ölen jättegott.
Det känns otroligt skönt att man kan njuta av sommaren nykter och det utan baksmällor!
Idag är det min 53 dag nykter!

Tveksam, osäker, kluven...

Motstridiga känslor - men framför allt tankar - har tagit över och för en kamp i min kropp.

Det självklara "jag vill vara helvit" ifrågasätts plötsligt. För mig har det varit den enda planen sedan jag började hänga här för snart två år sedan.

Jag har kämpat, kämpat och åter kämpat sedan dess. Ibland med perioder av framgång, ibland i den värsta av motgångar. Alla som följt min utdragna resa med massor av stopp, byten och ännu så länge utan destination, vet vad jag talar om.

Brutal ärlighet har jag förknippats med. Och så är det nog. För mig är det ingen vits att skriva här om jag samtidigt mörkar läget. Själva styrkan med anonymiteten (även om jag haft förmånen att träffa en del av er IRL. Tycker själv att jag var modig som vågade, speciellt med tanke på handspriten...).

Så, vad har hänt?

Som sagt, den totala nykterheten har börjat ifrågasättas. Är det min A-hjärna som talar, breder ut sig, håller på att ta över? Ja, förmodligen.

Men...

Tänk om det skulle funka som det har gjort i ett par månader nu? Jag tar några öl då och då, njuter (ja, till hundra, där har A-genen verkligen gjort sitt jobb), men har konstigt nog kunnat stanna vid det. Inga karatefyllor, inga bakisdagar, inga ångesttankar.

Ja, jag vet...

Det brukar vara så det börjar - eller slutar. Beroende på hur man ser det. Eftersom jag aldrig eftersträvat detta blir jag tveksam.

Hur går då tankarna i detalj? Jag är en person som är analyserande och reflekterande in absurdum - om nu någon skulle ha missat det.

Fakta:
- Jag har aldrig eftersträvat "normaldrickande".
- Jag tror egentligen på att helnyktert är det som gäller för de allra flesta med ett uttalat alkoholmissbruk.
- Jag har som sagt varit ärlig och försökt att inte låta A-tankarna lura mig.
- Jag äter Naltrexon och tar L-glutamin varje dag, vilka har hjälpt mig mot det värsta suget.
- Jag tänker att ovan nämnda preparat kanske ger mig tillräckligt för att leva ett någorlunda hyfsat A-liv.

Så vad vill jag ha sagt med detta?

Hm...

Kanske bara att jag är en människa med samma brister som alla andra (även om jag ibland får för mig att jag är stålkvinnan, typ...).

Kanske att allt inte är svart eller vitt. Har trots massor av kommentarer till andra i forumet aldrig dömt någon. Har alltid varit noga med att alla måste göra sin egen resa.

Kanske vet jag inte alls vad jag vill förmedla, mer än mina tankar.

Ja, så är läget just nu i alla fall.

I dag är jag nykter. Det är bra.

Kram på er

-----

Tack finaste Skillnaden, det behövde jag höra just nu. Du gör just det - skillnad. Du fixar det du vill. Bara bestäm dig för vad.

Jag är anhörig till en missbrukare, och jag måste säga att du är duktig, och du är bara 33 år och du har livet framför dig. Jag hoppas att denna resa kommer att gå bättre än förra gången. ♥️

Fy vad jobbigt du har det. Kan du berätta lite mer runt din situation? Vet inte om jag missat att läsa något. Bor ni ihop? Hur länge har det pågått med han drickande?

Jag känner mer och mer att jag inte får någon hjälp, jag behöver få någon och prata med, men jag får inget gehör....
Jag hoppas att era kommuner runt om i Sverige har ett bättre stöd än min kommun. Det enda jag vill är att få träffa någon och bolla mina tankar med, för att slingra bort kaoset.

Tack för era kommentarer, Denlillamänniskan och EnsammaPappan. Det betyder mycket att ni skriver, känns liksom värt att fortsätta kämpa.

Mina känslor har absolut varierat. Något mer rastlös och irriterad på sistone, kanske är någon typ av abstinens eller sug. Jag upplever mig dock samtidigt lugnare, paradoxalt nog. Nog är detta en resa alltid.

Det långsiktiga målet nu är att stå ut över sommaren, dvs att inte dricka alls. Att få ett normalt förhållande till alkohol skulle jag givetvis önska mig, men min största svårighet ligger i att sluta dricka när jag väl börjat. Således är total avhållsamhet det enda som gäller nu. Kanske kan jag på sikt hantera alkoholen bättre, men det är ju högst tveksamt.

Har klarar av dagens sug, stått emot. Hoppas ni två också kämpar på!

Hej! Eĺler vad jag ska säga. Jag kanske bör ta min bakgrund först, när jag var 12 började jag röka marijuana och sen blev det opiater via läkare pga en hel del diagnoser. Bland annat ångest, depression, Asperger och ocd. Jag levde med en missbrukare av amfetamin i flera år fast han blev nykter när vi träffades. Alltså från amfetamin. Men vi gjorde mycket tillsammans men jag fattade det inte som missbruk då. Vi drack "bara" varje helg. Annars var det piller och annat. När vi slutade med allt, jag slutade tom dricka, gick förhållandet utför. Jag flyttade utomlands och jag gjorde ingenting alls. I över sex år var jag nykter från allt, i nästan sju år. Jag har en magsjukdom som gjort mig rädd från att dricka men tillslut, utomlands, där jag nu bor, tog jag ett glas champagne och jag kände ett Buzz på en gång. Sen dess har jag mer eller mindre inte slutat dricka. I den kultur jag bor i just nu "finns inte" alkoholism för alla dricker mycket eller är känsliga, så jag vet verkligen inte om jag är beroende eller bara en del av den nya kulturen. Låter helt sjukt och jag skäms. Jag har gått igenom tunga drogmissbruk, min lillasyster som är/var min bästavän blev tom dödad av heroin, så att tänka att jag blivit alkoholberoende känns jättekonstigt. Dricker öl just nu men har haft en tung dag på universitetet. Är helt nykter och obakis ungefär tre dagar i veckan. Blir blackout full bara en gång i månaden men bakis många dagar i veckan. Vet inte om Jag nojjar för mycket? Låter mycket värre när jag skriver det än vad jag upplever det. Förlåt. Och jag ber om ursäkt för min halvdåliga svenska,använder inte vårt modersmål så mycket som jag önskar haha.