Senaste kommentarerna i forumet

Ja så är det ju. Just att man får ju inget tack, om man nu väntade sig det. Och det blir ju den beroende som verkligen står i centrum, hur man än gör. Jag har pratat och pratat för att jag trodde min man skulle förstå till sist. Tankarna var ju på honom hela tiden. Hur skulle jag få honom frisk? När skulle han förstå? Vet att han ibland tyckte att ”jag minsann var såå duktig”, när jag kom med mina goda råd, på ett ironiskt sätt. Han visste tydligen inte att jag inte var duktig utan jag slogs för hans och mitt liv.
Inte undra på att jag känner sig helt tom och trött ibland nu.
Men sedan finns det ju bra dagar nu. Som jag känner att det är såå skönt att slippa sätta någon annan främst. Att bara tänka på mig och vad jag vill. Men det är ovant.

Nu sitter jag med ångest ... allt har gått så bra.. drack sååå mkt under 8 dagar för 6 veckor sen och det gick inte sluta.. tog ett peth test idag så 45 dagar, 6 veckor sen ngn alkohol. Kommer jag klara mig??? Vill inte visa för min arbetsgivare att jag fuskat var svag... har ngn egen erfarenhet om hur länge det syns på test??? Vill inte utsätta mig för sån här ångest och misslyckande

Varning för grov generalisering :-)!
Jag tänker att vi kvinnor (ofta) är vana att sätt andra i första hand och att män (ofta) är vana att komma i första hand. När en man är väldigt egocentrisk som ju missbrukare är så blir det ju dubbelt upp och en väldig obalans.
Jag inser att den där tacksamheten jag gått och väntat på för att jag satt X:et i första hand aldrig kommer och nu tänker jag sluta vänta på det.

Ja skönt att inte känna sig ensam i sina grubblerier. Så känner jag också, varannandag. Fast när jag läst i min tråd så är jag ibland ledsen på morgonen, sedan bättre på dagen, eller tvärs om. Skönt för dig att du tog in städfirma. Det underlättar ju verkligen.
Ja det kanske är dags att sätta sig själv först nu.
Tack för dina kloka ord.

Jag tror inte att vare sig du eller jag kommer att få svar på de frågorna och jag försöker låta bli att fastna i det.
Ja, vad ska vi lära oss? Kanske att inte sätta en annan människa på första plats igen. Om jag sätter mig själv där i stället så kan jag kanske ha en vettig relation med någon som gör detsamma. Om inte så kan jag ju ha det bra med mig själv!

Jag är också inne i varannandagshumör och hade en rejäl svacka igår när jag mest grät.
Idag känns det lite bättre. Eftersom det kändes övermäktigt att både röja och städa så tog jag in en städfirma som storstädat hela huset. Då kunde jag ägna mig åt trädgården och fixa i ordning gästhuset och nu är det superfint överallt.

Hej Sofia!

Tack så mycket :) Ja det har blivit väldigt mycket och i ensamhet samt fel tillfällen. Ja, det var nog övergången till 2,8or ändå trots att dem blev någon form av eco-driving. Sen plötsligt så kom ju svaret som jag hade vetat om så länge men velat förneka; - Allt jag skäms över eller dem gångerna jag har mått dåligt så har alkoholen varit där. Jag har inte kunnat avsluta kapitel i mitt liv pga alkoholen eller klarat av relationer pga av alkoholen. Det var ju inte så att jag tänkte så men jag har ju insett mer och mer att det är ju den och sen en hög känslighet hos mig som människa.
Tack för tipset och det varma välkomnandet :) Jag ska kämpa på! 22 dagar senare så har ångesten släppt lite mer, jag känner mig lite gladare och påminner mig själv hur duktig jag är i stunden och idag.
Vänliga hälsningar
OrkaAlkohol

Nu har 22 dagar passerat och jag känner att jag har mer ork och kraft. Det är bara en av de fördelar jag upplever av att ha slutat med alkohol.

En dag snart ska jag försöka skriva ner vad jag utsatt mig för den här våren. Och hur jag till slut inte såg någon annan utväg än evig sömn. Det händer fortfarande att jag snuddar vid tanken men när jag inte dricker är det inte en tanke som tar över. Den bara finns där i periferin, som en liten djävul som inte helt har försvunnit ur mitt system.

Men idag är jag nykter och njuter av sol och värme. Och för varje dag som går blir jag starkare.

Heja mig.

Hej Sommarflickan 2018! Kolla dagboken nu och det är min 22a dag idag också! Jag ska ladda ner den där appen. Allt som kan hjälpa en i rätt riktning :)

Första dagarna så kände jag mig väldigt konstig i kroppen, jag började iallafall dra ner till 2,8or sen januari så jag tror det gjorde så min övergång blev sånn enorm chock, om du förstår vad jag menar? Däremot så spelade psyket spratt med mig, klarade inte av ljus, ljud, blev även lite paranoid, har ingen sånn pyskotiskerfarenhet sen tidigare så känns som det kan kopplas ihop. Sen var det ju dem konstanta tankarna på alkohol. Gick inte ut på 3-4 dagar. Hur var dina?

Jag hade otur att falla mellan stolarna, jag har studerat i två år men var ju påväg in i en uttmattning / depression i höstas. Jag ignorerade tecknen och tog avbrott från studierna/ CSN, fick ett vikariat men klarade av att jobba där i en vecka innan jag totalt föll ihop och kunde inte gå tillbaka. Jag var inte inskriven på AMS eller något sånt heller eftersom jag hade fått vikariatet så tänkte jag inte att jag behövde det just då. Innan jag började plugga så var jag ute och reste så när jag sökte FK så hade jag inget inkomstgrundande till sjukpenning. Därmed inga pengar, sen har jag haft för "mycket pengar" d.v.s några tiotusen i buffert som tur var, därmed kunde jag inte söka andra bidrag. Jag har väl någon "falsk stolthet" att jag verkligen drar mig för att söka socialbidrag, känns som att andra behöver det mer än jag. FK hade ju rätt men dem var ju inte hjälpsamma med hur jag kunde gå tillväga på annat sätt.

Du med grymt bra jobbat! Grattis till 22 :)
/ OrkaAlkohol

I dag känner jag mig så ledsen och arg. Varför? Varför blev det så här? Varför måste han dricka och förstöra för oss? Vi som hade många bra dagar. Allting kommer ändra sig, Vi får sälja vårt underbara hus som vi kämpat så med. Allt för att han väljer att dricka. Jo jag vet att han inte väljer, det är en sjukdom. Men i dag är det så svårt att förstå. Jag sörjer den tiden vi hade det bra. Jag vill inte gå, men jag måste. I går kände jag mig så stark. Kände äkta glädje. Men i dag sjönk jag igen. När tar det slut? Jag vill inte ta en massa beslut. Jag vill inte flytta. Jag vill ha ett vanligt liv med en man som älskar mig. Nu undrar jag, vad ska jag lära mig av det här? Ja just i dag förstår jag inte det. Fy vad jag får kämpa, jag vill inte.
Men jag vet ju att jag inte kan gå tillbaka till det som var. För då mår jag dåligt varje dag, med en sur man som retar sig på mig. Och helgerna, dom blir ju inte heller som jag tänker mig. Med fylla och allt. Skönt att spy ur sig alla besvikelser.

Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum, OrkaAlkohol! Vilket ärligt och insiktsfullt inlägg du startar med. Du har druckit mycket de senaste 4-5 åren och sedan tonåren brottats med återkommande depressioner. Förra året blev det riktigt illa med en utmattning som höll dig sängliggande i flera månader och ställde livet på ända. Så himla starkt av dig att mitt i detta bestämma dig för en så stor förändring av dina alkoholvanor! Jag funderar på om du skulle kunna hitta några guldkorn i vårt program här på Alkoholhjälpen (blå rutan på förstasidan), för att bibehålla nykterheten? Du får gärna läsa mer och se om det kan vara något för dig. Där tas t.ex. just det där med hur man kan tacka nej till alkohol upp.
Lycka till framåt och grattis till dina nyktra dagar. Hoppas att du ska få ut mycket som du kan ha nytta av här ifrån Alkoholhjälpen.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hjälp alltså. Min man var på AW igår. Han skulle köra sa han. Som också varit nykter (dock misstänker jag att han fuskat) med mig denna tid.
Han kommer inraglandes stupfull kl 23. Fick skjuts av en nykter arbetskamrat. Kräks i toan och spottar och fräser på golvet i badrummet. Lägger sig för att sova på badrumsmattan. Vill inte gå och lägga sig. Mumlar ”du är bäst”. Jag lägger en morgonrock över honom, tvättar bort kräk. Går och lägger mig. Imorse var han så ångerfull, mådde illa och masade sig till jobbet. Skickar ångestfyllda sms om att han blivit påmind om varför vi tog beslutet om nykterhet.
Usch, jag är äcklad, påmind om hur äckligt det är att dricka alkohol! Äckligt!

Hej och välkommen till Alkoholhjälpens forum, Villvaraenbramamma! Vad fint att du har hittat hit och att du redan har startat en tråd här med kloka reflektioner och mycket motivation, mod och styrka! Bara ditt användarnamn skvallrar ju om dina starka, grundläggande värderingar - du vill vara en mamma som vill vara närvarande och kärleksfull mot dina barn och genom dina val den senaste veckan tar du stora steg i den riktningen! Det låter som att din tillvaro innehåller en del prövningar och stress, där alkoholen har kommit in som en tillfällig lindring som blivit alltmer närvarande i vardagen, tills du upptäckt att den tar för stor plats. Många här kan nog känna igen sig i det mönstret. Finns det andra saker som du skulle kunna göra för att ge dig själv lite guldkant på vardagarna hemma, eller för att ladda på med energi?
Återigen, varmt välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej, mina barns pappa har ett beroende, dricker varje dag och kan inte kontrollera. Jag har hjälpt honom till beroendeakuten/centrum, han höll sig nykter i ca 3 veckor. Nu är han mest gnällig och tycker inte att problemet är så stort, han går inte till inbokade läkartider och drickr i smyg när barane är med honom (vi bor separat)
Bara jag som anhörig vet hur illa detta är. Vad ska jag göra: kontakta andra anhöriga?
Hans särbo vet om alkoholproblemen men inte djupet och allvaret, tror han håller sig någotsånär när de ses. Ska jag involvera henne?
Jag har så svårt att välja mellan att inte reta upphonom och sätta press då jag tror att han dricker mer då och att han nästa vill dricka ihjäl sig. Samtidigt vill jag ställa krav och ultimatum: att han ska följa med mig när jag bokar besök för hjälp.
Han vägrar att gå någonstans där det journalförs då han tror att jag ska använda det emot honom, vilket jag aldrig skulle göra.
Vad ska jag göra: ställa krav att han måste söka hjälp, annars stannar barane hos mig eller ska jag vänta tills han vill?
Barnen säger att de vill vara hos honom även om han dricker....de tycker synd om honom. de är tonåringar.Svårt för mig som samtidigt ser de är
oroliga , jag kan ju inte förbjuda dem att träffa honom, samtidigt som jag inte vill att de ska vara med honom...
Hjälp

Hej.

Känner igen mig så mycket i det du skriver och jag är själv på dag 22 så vi kan följas åt. Jag har försökt innan men hamnat just i den där tankevurpan då det inte känns så farligt att dricka och då tagit ett första glas, vilket lett till 2, 3, 4 etc. Den här gången kör jag antabus och tar hjälp av sjukvården och kommunen. Jag har även installerat en app som heter EasyQuitDrinking som bla berättar för mig vilka positiva vinster jag får av att sluta dricka.

Hur mådde du de första dagarna efter att du slutat?

Får jag fråga varför FK inte godkände ersättning för dig?

Hur som helst, starkt jobbat och grattis till 20 dagar!

/Sommarflickan18

Vilken jävla skillnad ett år kan göra... kontrasterna. Det hårda arbetet bakom. Beslutsamheten. Självkärleken. Att ge upp men sen vända skiten som ur ett jävla mirakel. Råstyrkan. Vännerna och hoppet. Facebook påminde mig om idag för ett år sedan. Jag var så ledsen då. Idag väckte MrNiceguy mig med att ge mig hans ena hemmanyckel. Kontrasterna.

Jag har jobbat hemma på förmiddagen, min chef tyckte det var en bra idé. Jag är lycklig.

Försöker spara känslan. Memorera varje litet ögonblick. ❤️

Fridens ?

Skriver av mig

De va som jag sa att han stanna till efter jobbet igen. Drack där och sen hemma, han vart rätt påverkad. Varje dag.... varenda dag och va har jag missat? Plus vätter i sängen. Vet inte hur många gånger det hänt. Vissa gånger skämdes han, försökte ta reda på det, sen efter några gånger så knappt gjorde han nått. Skaka lite på sig när jag sa åt han att ta bort täcken mm, ska det behövas ? Säga till?

Går jag misste om nåt? Nej

Tack, Zindi! Det var fint av dig.
Jag önskar dig som anhörig allt det bästa tillbaka och att du får en fin dag!

Så härligt, spara stunden och känslan//kram Strulan

Just nu sitter jag på en klippa vid havet sydväst om Kungsbacka och äter en kexchoklad. Fikadags. Jag kör ett kvällsfiske. Hoppas på havsöring. Det blåser en del. Jag har solen i ansiktet. Solglasögon på. Jag brukade älska att fiska. Sedan kom vinet och tevesoffan emellan. Nu är jag tillbaka där jag trivs. Ensam. Havsluft. Med ett spö i min hand. Hur kunde jag försaka det här under så många år? ?

Jag vill som anhörig till en alkolist ge er som kämpar mot missbruket en stor styrkekram, kom ihåg att ni är värdefulla.

Jag har inga alkohol problem men har en pojkvän som är gravt alkolist.
Alkohol skapar ångest och svarta tankar, ni mår bra under ruset och sedan kommer den starka ångesten. Dina känslor blir starkare.

Bada barn blir tusen gånger bättre än att bada hjärnan!!

Ja, det är inte klokt hur mycket av livet som man låtit följas åt av alkohol. Utan att tänka, utan att ifrågasätta. Framgång; Ja då ska det firas! Trött efter dagens måsten; Ja, då ska det kopplas av!! Och så går tjatet i huvudet stundtals. Det är först när man håller upp och börjar reflektera, som man lägger märke till hur många tillfällen på en vecka som hjärnan glatt nickar; Ja, tack! Gärna ett glas.

Men vi fortsätter, Barnmorsan! En fin dag i taget, när vi bit för bit slipar bort gamla vanor. Grattis till ett bra resultat på tentan! Nu är du värd en rejäl godisskål.
Bjud det lilla badbarnet på godis också till sagan!!

Heja dig! Vilka bra val du gör för dig och dina barn!

Då har du gjort vad du kunde. Det är bra. Återstår LVM-anmälan.

Det kan kännas helt hopplöst att inte din pappa får hjälp, och att lagarna är skrivna så att det krävs mycket för att sätta någon under tvångsvård på sjukhus. Men förhoppningsvis kan socialtjänsten utdöma LVM-vård. Sen prioriteras inte missbrukare inom den somatiska vården. I synnerhet inte om de motsäger sig hjälpen.

Jag tycker att det är bra att du tänker på dina barn. Men jag tror också att du måste få möjlighet att bearbeta din egen situation.

Tack så mycket för att ni delar med er, behöver verkligen alla ord man bara kan få just nu, känner att jag vacklar i tanken flera gånger nu när det är så nära.
Lättaste sättet är ju att stanna men inte det rätta, orkar inte göra om hela denna resa som tagit mig drygt 1 år innan jag bestämde mig och fick en egen bostad.
Kom hem i kväll från jobbet möttes av en ledsen man som bönar och ber, men när jag stod på mig i mitt beslut blev han arg och tyckte att jag packade alla fina saker vi hade här hemma, fast han själv har bett mig packa själv för han inte orkar se när jag packar, fick oxå fan för att bilen inte stod fulltankad på gården och att jag lämnat massa återvinning till honom.
Han hotar med att flyttar jag kommer jag aldrig få komma tillbaka oavsett vad som händer eller hur det känns mellan oss.
Just nu känns det skönt att komma här ifrån.
Tack så mycket för er tankar.