Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat.
Själv vågar jag inte testa mina bromsar, tror de är ur funktion :)

Välkommen hit .. Det låter som en bra idé att sluta med a .. Du har ett nytt liv som väntar på dig därute ... Stor Kram o Lycka till ?

Igår var vi bjudna på 40 årskalas. Tänkte många tankar om hur jag skulle göra med alkoholen. I bilen på vägen dit bestämde jag mig för att dricka alkohol. Frun blev orolig av tanken på att jag skulle bli tokfull. Än en gång måste jag berömma mig själv. Under de 7 timmarna festen varade drack jag följande. Ett glas välkomst bubbel, ett glas rött till maten och därefter 3st små öl. Bromsen funkade och jag hade en super trevlig kväll. Fick faktiskt lite beröm av frun idag när vi satt i bilen på väg hem.
/Mrx

Nu kan det bara bli bättre ?

Grattis, Nejlika! Starkt, inspirerande! Tre månader är ju en evighet. ???

Tyvärr har jag haft litet baksteg...
Men jag trodde jag skulle sjunka under jorden!! Nu låter det som att det är ju inte nåt bra tecken att jag INTE sjönk men jag vet varför!

Det handlade inte om kärlek utan ett behov och jag vet det är idioti men jag känner inte att jag går tillbaka i känslor, utan det här var ytligt. Jag kan känna mig lite taskig däremot, nästan som jag utnyttjat situation, och det är fel.

Jag har huvudet med mig och känslorna i behåll den här gången. Jag vet inte om jag älskar honom som jag gjorde förut ?? känns mer älska som vän.. jag saknar honom inte längre, och heller inte när jag åker iväg och reser. ...
Undrar om det är normalt att tappa det efter alla bråk mm som vart.

Så härligt att du var sur men ändå kunde se tillbaka och skratta åt ditt dryckesval, tomatjuice?

Med nya insikter och krafter tar du ett nytt kliv idag! Genom åren har jag gjort många bakslag som jag där och då ångrade djupt. Idag tror jag att man får samma läxa om och om igen, tills man lär sig. Då får man nya test på nästa nivå!
?

Den boken (bl.a) har hjälpt mig genom svåra tider.
Han som skrivit den beskriver hur han själv led av ångest och hur han en natt hittade ”koden” för att komma ur känslan/tvånget/beroendet/vad man än kallar det.
Cool! Vi behöver själslig vägledning i vårt stressade samhälle. Vi är känslovarelser.
?

Jag har ju tackat ja till en lägenhet med i flytt redan i början på maj, blir han helt galen får väl jag och dottern flytta hem till mina föräldrar fram tills dess. Det känns som att när jag äntligen tog mig i kragen och gick på lägenhetsvisningen så förstod jag att det är såhär det måste bli.

Vilken kraft och styrka, du hjälper oss andra att fortsätta kämpa. Så grattis igen ?????

Yes, jag klarade det!!! ?

Mitt mål var tre månader och nu är jag där, har vart nykter i tre månader, personligt rekord så långt tillbaka jag minns!

Har ju redan beskrivit mycket av allt det positiva som hänt för mig i min resa. Min hjärna har byggts om, den behöver inte längre snabba belöningar eller flykt vid minsta oro. Jag är starkare, kan jobba för mer långsiktiga mål och är så oerhört mycket mer stabil i mitt mående, känsloliv och känner mig inte så jäkla förvirrad hela tiden över vem jag är och vad jag vill.

Vad har gjort att jag klarat det? Finns ju mycket att nämna där men håller mig kort just nu:

1) Motivation. Jag hade nått botten mentalt och alkohol funkade knappt längre för dövande av ångest, ens tillfälligt. Det var ett evigt lidande och jag hade inget att förlora. Jag bestämde mig för att fullfölja minst tre månader och Aldrig tillåta mig ens överväga snesteg. Livet med alkohol var för mig inte ett liv och i kombination med mina andra problem hade jag dagliga självmordstankar - det var inte ett liv att gå tillbaka till.

2) Träning. Träning har väckt mig till liv igen, gett mig energi och gjort mig mer balanserad, klartänkt och gett massa må-bra-kickar utan baksmälla. När jag springer får jag perspektiv, världen utanför mig själv växer och resten sker "under huven" - jag VET att träning vart magi för min hjärna och hjälpt den omprogrammeras till det bättre.

3) Möjlighet till vila och sömn. Sovit massvis och har respekt för de som klarar kampen utan att ha den möjligheten att få vila ut. Vila ska aldrig underskattas och det är då det riktiga jobbet sker tror jag. Utan vila tror jag kampen förlängs avsevärt, det skulle den iallafall definitivt ha gjort för mig.

Flyttar snart till "det vidare livet" och hoppas vi ses där ? Där kommer jag reflektera vidare över nästa steg.

Många kramar till de som kämpar ? Håll ut - det blir bara bättre!

Brukar läsa här i forumet nästan varje dag. Gläds åt att så många klarar av att låta första glaset vara. Även åt de som försöker men ibland inte kan låta bli. Det viktigaste är att hitta sin väg till ett liv där alkoholen inte är det viktigaste. Nu ska jag ut och byta till sommardäcken på bilarna. Våren är här. Jag låter fortfarande bli att ta det första glaset alkohol. Tänker njuta av den tredje våren som nykter. Fortsätt kämpa alla här på forumet.

Du har ju så rätt.

Den vän jag har mest och bäst stöd av är också den jag lättast tar återfall med, haha. Men jag måste nog börja involvera fler i det här även om jag inte riktigt vill.

Att kunna skriva och läsa här hjälper också, eller att bara veta att jag kan öppna mig till jämlika som inte dömer eller känner mig.

Tack, Nejlika. Precis. 6 veckor har gjort underverk med min gamla kropp. Känner mig pigg. Och glad.

Nordäng67 o Skrållan, tack för era stöttande ord och att ni bjuder så frikostigt på era erfarenheter.

Så skönt att höra att jag ska stå på mig... nånstans är det ju det jag vill men inte riktigt orkar när han är i närheten.
Ska verkligen tänka på det du skrev, Nordäng67, att hans välmåeende är hans ansvar, inte mitt. Igår var jag fruktansvärt nervös o hade ont i magen när jag visste vi skulle ses. Jag var sur o avmätt, konstig mot andra o såg antagligen riktigt trist ut. Å sån vill jag ju inte vara.

Jag försöker vända över allt på honom när vi pratar, att han har betett sig illa, att det ör han som har ansvaret, att det är han som måste jobba för att ändra sitt beteende. Men ändå hör jag mig själv tveka när han frågar om vi ska ses, om jag kan hjälpa o stötta honom... bläää jag blir så trött på mig själv.
Jag vet ju att han har druckit igen, antagligen så sent som i fredags, kanske även i natt... var det därför han åkte hem tidigt från dansen?

Tänker oxå sådär knäppt att, tänk om han nu verkligen blir nykter igen o klarar det. Då har jag ju missat en väldigt go man.
Men nä, nu har han haft tre återfall sen januari, dessutom har han blivit uppsagd från jobbet... så nä, jag tror inte han kommer klara nykterheten. Å jag vill ju heller inte leva med oron kring återfall...

Nä, nu får jag skärpa mig, inga träffar o inga telefonsamtal.
Tack för stöd ?! Kram ?

Vad trist att du tog dig ett återfall efter 3 veckor. Det är bara upp på hästen igen, det är ju bara du som kan styra över situationen.
Bra att du såg vad nykterheten kan ge dig, för mig är det exakt det samma. Sparar pengar som aldrig förr, unnar mig saker jag inte haft råd med tidigare, slappnar av mer gällande ekonomin som varit en sjuk stress tidigare, utöver den fysiska och mentala vinsten är ekonomin verkligen en av de högsta vinsterna som också är riktigt konkret.

Jag har förstått, under min resa, när jag läst här på forumet, att det där med första glaset är en riktigt farlig grej. Att tänka att "det går nog bra med ett glas nu när jag varit nykter x antal veckor/månader, för jag kan ju uppenbarligen vara utan det" Det tog inte jättelångt tid innan jag fattade att jag aldrig kommer kunna dricka igen. Det är en rätt ångestframkallande tanke så jag väljer att inte låta den ta upp mer tid i mitt huvud än nödvändigt, de enda gångerna jag tänker på mitt livslånga beslut är egentligen stunder som denna, där jag skriver det såhär.

Du har sett de positiva sidorna mer än väl - mental hälsa och ekonomi, så nu är det nya tag och total nykterhet som gäller för att vinna denna kamp och det kommer du att fixa om du har fokus på belöningen!!
Har du något stöd från någon nära vän eller familj?
Det kan vara bra att vara öppen med detta till folk du litar på, och umgås med dom ett tag framöver för att läka ihop och hitta den inre styrkan så du kan gå ut och dricka alkoholfritt när dina vänner dricker alkohol!
Heja dig!
/Dee

6 veckor är en milstolpe, så kände iallafall jag när jag var där. Mycket som hänt i kropp och knopp vid det laget, bara positivt. Grymt bra kämpat! Keep going strong! ?

Läser att du haft lite bucklor i din resa, skönt att höra att du laddar om och satsar på nytt. Låter klokt att testa antabus, testa något nytt. Nya tag ? Har en känsla av att det kommer gå vägen för dig nu Allterbra! Och du har alla nyligen avklarade nyktra dagar i bagaget att ta lärdom av. Hoppas du fortfarande har stugan att se fram emot i sommar! ??☀️ Stort lycka till! ?

"Berusad av livet" - tänk hur skönt det är att komma ut på andra sidan och kunna ha ett helt annat perspektiv på livet. Så mycket viktigt i ditt inlägg, så mycket inspiration, säkerligen en stor tröst för de som fortfarande kämpar, och jag kan inte annat än att stämma in - det är värt kampen, det blir bättre - så jäkla mycket bättre! ??

Keep up the good work Jagäger ??

Många kramar

Bakfull...

Jag har haft 3 veckor av nykterhet. Jag har sparat pengar och gjort annat jag aldrig tagit mig råd till eller brytt mig om att göra. Spenderat mer tid med min partner och allmänt mått bättre.

I förrgår tog min bästa vän en öl efter lika lång tid och det gick bra för henne - men jag är ju inte henne. Igår drack jag lite vin med en vän. Supermysigt, alldeles lagom. Men efter lite ville jag åter igen ha mer.

Så kvällen blev lång och dyr. Slutade hemma med mat som aldrig åts på diskbänken, hinken brevid sängen, alldeles för lite på sparkontot (pga bjuder hela tiden på fyllan) med ångest och huvudvärk.

Ville ju inte vara här igen, varför i helvete intalade jag mig att det skulle vara annorlunda den här gången bara för att jag mått så bra nykter i 3 veckor?

Så besviken men det är bara att börja om. Från vad som skulle vara dag 1 på vecka 4 till dag 1 av vecka 0 igen.

.... går det över ? Eller är det ständigt återkommande ? Lära sig leva med att övervinna sina begär varje dag....som en ständig bantarperiod.
Idag funkar grapefrukt väldigt bra.
Undrar vad som funkar imorgon?

Jag går också på CA möten och AA. Det är samtalen och gemenskapen som räddade mig. Jag höll mig nykter över ett år innan jag tog mitt återfall som höll i sig i 6 veckor. Jag kunde alltså inte sluta att dricka utan att bli tvärsjuk. Jag drog ett djupt andetag och sa fuck it, nu ger jag upp. Jag ringde avgiftningen och blev inlagd med ett gravt förhöjt blodtryck och skenande puls. Abstinensens mindre trevliga sida. Det var så skönt i hjärtat att be om all hjälp som finns, JA, jag vill ha samtal, JA, jag vill ha hjälp med min besatthet.
Just att prata öppet med andra som förstår är en otrolig befrielse. Jag är öppen hemma om jag känner sug och känner irritation.
Jag blir arg när Alkohol-djävulen stör mina tankar inför en vacker skogspromenad. Jag är jävligt arg på mig själv när jag tänker på hur jag har hanterat ekonomi och tid pga alkohol.
Det är skönt att dela och samtala om i down perioder.
Jag vill inte gå in i en torrfylla och handla eller trycka i mig godis men en sak i taget

100 dagar! SÅ stort! Ja jäklar, du har gjort det ? Det är en jäkla bragd och du SKA vara stolt! Fira dig ordentligt nu, för vid det här laget har vi lärt oss bättre och härligare sätt att fira, eller hur?! ? Utan baksmälla, ånger och besvär ???

Vi ses i det vidare livet, flyttar över dit jag med ??

Tar med mig texten, skall läsa Tolle❤️
Ha en fin dag