Senaste kommentarerna i forumet

Vad modig du är, fantastiskt att du vågar ta steget, jag tror att jag också är där nu, jag orkar helt enkelt inte mer nu. Så sjukt less på att det är någorlunda en helg, för att helgen efter vara ett rent helvete. Sen ska det alltid diskuteras mängden han dricker. Men det är ju hur han beteer sig när han dricker som är det stora problemet men det verkar inte gå in.

Varför är han så snäll helt plötsligt, känner han på sig att jag ledsnat på allt..?!

Har en vän som jag länge tänkt har alkoholproblem. Har tänkt att jag ska prata med henne, kanske kan jag hjälpa. När vi träffades i lördags och satt i solen och delade på en flaska vin kom jag plötsligt på att hennes drickande nog inte skiljer sig så mkt från mitt eget. Blev omtumlad och har bestämt mig för att inte dricka en längre period efter händelsen i lördags. Känns inte så svårt just nu men vi får se hur det går...

Alltid räknar hur mycket jag dricker, aldrig håller jag det jag lovat mig själv, ljuger inte direkt men förskönar lite, drar av några öl men räknar alltid. Fan, jag borde nog bara skita i att dricka. Det är ju så mycket skam o skuld hela tiden............i mig själv, inte utifrån. Hjärnan jobbar med det dagligen , så less. Magknip, igår drack jag upp resten av vinet i flaskan istället för att bara ta ett glas........Det fanns bara 2,5 glas kvar, så egentligen.......men jag upplever att jag hela tiden måste ha en försvarsställning inför mig själv och min konsumtion. Jag är inte nöjd med mig själv, vill inte kröka till, vill inte bli packad.......FAN, vilka jobbiga val det är hela tiden, fy

idag är en helt vanlig dag. En sån dag då jag i vanliga fall skulle ”förgylla” kvällen med alkohol. Jag skulle välja rödvin eller kanske gin eller whisky för att inte bli så rödvinsplufsig. Sen skulle jag laga mat, och när maten väl var klar, skulle jag inte ha nån aptit eftersom jag druckit på tom mage. Jag skulle bli irriterad på min man och tycka att jag har rätt att vara sur på honom för nåt gammalt som min formalinhjärna skulle ha grötat ned sig i. Efter gräl och barn som smiter ifrån på varsitt håll skulle jag gå och lägga mig. Ta vätskeersättning för att förebygga det dåliga måendet dagen efter. Skulle vakna kl 03 med ångest, irritation, törstig, bultande hjärta. Vakna igen kl 6:30, sur och på pissigt humör, försöka duscha och sminka bort det jag och monstret orsakat. Sitta med dimmig hjärna, svettig och med dålig humor på jobbet. Köra hem, inom systemet för att ”bota” med en återställare, en stark öl, 10,2%! Gömd i garderoben. En vanlig öl i kylen. Och så fortsätter veckan sådär. På fredag en flaska vin och somna i soffan, på lördag party och mer alkohol, på söndag orkeslös och ångest. Så har det sett ut för länge.
Men inte NU!

Men IDAG,,, NU är jag nykter! Jag väljer att gå och träna ikväll. Men innan dess ska jag se till så barnen äter middag, jag ska fråga dem om deras dag, vad har gjort dem glada idag.

NU vill jag vara nykter! ?
Jag önskar oss alla ett LUGN och STYRKA att stanna i NUet! Stanna i dig själv, lyckan finns inte utanför dug själv. Våga sjunka in i dig själv! Sök svaren inombords.
?

Jag har kollat efter inlägg från dig...
Vi är med dig! All styrka och LUGN till dig!
Stor KRAM?

Skriver av mig

Igår ville exet ringa, jag kände mig en aning obekväm. Kände att nu kommer han slå på charmen, rösten som är förstående, mjuka mm. Jo de va exakt så. Jag hade alla händelser med mig när han pratade, den sista med för och inte charmas. Han vet inte mina arbeten, han vet inte att jag jobbar för att säga ifrån det intima. Och sen kom frågan. Jag vill ju få tid i veckan att träffa dig, hålla om o sova med dig....
Jag vred på mig o svara med vi kan ses ute nån dag, jag ska ut i helgen så....
Så vi får se hur det blir.....
Han fatta inte utan fortsatte prata.
Jag ska styra upp det bra i helgen, helst dricka bara nån enhet för då kommer inget att ske. Jag vet att efter några försök så kommer frågan om varför, då kommer jag förklara. Men först kommer jag säga nej till det intima några gånger.

Jag känner att nu är det läge och jag kommer att klara av det. Jag vet att så småningom då jag säger nej till det så kommer han nån dag träffa någon ny! Jag var inte beredd med det förut, de va nog en av anledningarna till att jag va med honom, att jag ville inte att han skulle gå till någon annan än mig. Nu är läget annorlunda och jag är redo för det.

Jag VET redan nu att han kommer bli förtvivlad, kanske må så pass dåligt att han gör allt för att få mig tillbaka. Jag har redan nu allt i beredskap på vad som kommer hända. Jag har skydd ända upp till öronen och bevis och erfarenheter av honom så jag är inte orolig.

Bra steg att börja skriva här, alltid skönt att det finns flera och kunna utbyta tankar.
Tycker du skall prata med din fru, för skam, ångest och flykt är en grogrund till att hälla i sig alkohol.
Är väl ett bra förslag att blåsa, få kontroll på dig själv och din fru kan ge dig stöd.
Kram Strulan

Hej!
Jag är ny på forumet. Har lurkat en del genom åren. I höstas tog jag beslutet att sluta med alkohol för gott. Jag har dragits en del med psykisk ohälsa genom åren men inget extremt. Lever ordnat med jobb och familj. Har en fin liten kille på fem år därhemma. Jag självremitterade mig till öppenvården på orten där jag bor och testade förutom samtalsterapi (vilken jag fö går i fortf) även Naltrexon (som jag tyckte gjorde varken till eller från) och Antabus (vilket jag tyvärr inte tålde och tvingades sluta med). Efter fyra månader som helnykter tog jag ett återfall. Jag mådde dåligt och tyckte att det kändes som en läxa. Pratade med min fru och min terapeut och tog nya tag. Bestämd om att hålla mig på vägen mot ett nyktert liv. Den senaste tiden har jag dock tagit några nya återfall. Senast igår. Ångesten är givetvis väldigt stark. Jag var ensam med min son under em. Jag vill prata om det med min fru men är så rädd för vad som kommer ske. Hon är underbar och jag förväntar mig stöd, men skäms så mycket. De här gångerna är de första som jag verkligen känt mig sjuk i mitt missbruk också. Att dricka har bara känts tvångsmässigt och konsekvenserna av ångesten det inneburit efteråt har inte gått att vifta bort. Hur tar man sig ur ett återfall? Spiralen av tvångsmässighet och ångest bara snurrar i huvudet. Är jag fortfarande på rätt väg? Motivationen har givetvis sviktat då jag nu druckit vid upprepade tillfällen. Vill ju njuta av min familj och mitt liv och inte ha dimmiga dagar. Tänkte gå och köpa en alkoholmätare idag och be min fru låta mig blåsa dagligen när hon kommer hem från jobbet. Känns som att det skulle kunna ge något. Kontrollförlusten känns så jävla jobbig. Samtidig mer konkret än den någonsin gjort.

Hej Amanda. Fint skrivet. Din hjärna verkar ju funka utmärkt men dragningskraften från alkoholen är ju stark. Men så bra att du tänker kämpa varje dag. Lycka till!!!! Kram
SB

I helgen har jag druckit. Minnet av kvällarna är borta. Minnet av känslan jag ville åt är också borta. Vad är det då för vits? Vad är det för mening för mig att dricka mer än två glas vin när det bara blir svart? Det obehagliga är ju att trots att jag inte minns något så ser jag ju på morgonen efter att jag fungerat som vanligt... Plockat in i diskmaskinen, barnen är i sina pyjamasar, jag har tvättat av mig sminket och katterna är inne och har både mat och vatten. Mina kläder hänger prydligt på stolen vid sängen...
Jag blir inte ens rädd längre. Det är ju bara ett kvitto på att min hjärna inte orkar längre.
Jag säger inte att jag slutar dricka idag, att nu är det stopp, men jag tänker i allafall försöka. Varje dag kommer jag försöka.

i ögonen. Och säga. Ja jag visste. Och jag gjorde det här och det här och det här. Såhär fungerar sjukdomen. Ge dem tips att läsa. Jag kan göra någonting. Nu ska jag vila i det här idag. Känner mig lite fri.

Nu så äntligen. Bara för några minuter sen. Sjönk det in. Vad jag faktiskt kan göra. Oavsett mina känslor som kommer fortsätta pendla.

Jag kan fokusera på att mina barn har alternativ för vad de vänder sig till när livet är svårt. Hur de lättar på trycket? Hur de kan vila? Hur de kan hitta aktiviteter de tycker om.

Jag kan göra massor av det. Jag kan inte göra någonting åt det andra. Utan förvärrar bara situationen för oss alla då. Säger jag något går det att avfärda som min galenskap och överdrivenhet.

Men jag kan lägga fokuset ännu mer på vad jag vill att barnen ska ta med sig in i tonåren. Om hur man handskas med känslorna och livet. Särskilt de svåra. Men skratten är ju inte många nu och det plågar mig. Men måste fortsätta. En dag kanske det lossnar.

behövs för att jag ska tro på en förändring.
Hade jag velat satsa på honom så hade jag absolut kunnat leva utan alkohol själv.
Men det är så många andra saker utöver alkoholen som inte fungerar mellan oss, så jag har efter mycket vånda och funderingar bestämt mig för att jag vill att vi skiljer oss.

Jag hoppas att han kan fortsätta sin nyktra väg och att vi var och en för sig kan skaffa ett bra liv. Men jag är färdig nu.

Sträcksåg störst av allt på Netflix igår. Herre jävla Gud, se den.
Lämnade en bismak i munnen som jag kände igen allt för väl.

Detta med att försöka rädda andra hela tiden. Att vuxna lämnar en eller inte vill se. När man är ensam med honom mot världen. Manipulativt och hjälplöshet.

Pratade med mamma idag, hon har oxå sett serien. Jag sa att den påminde om robin och att jag är så glad att jag inte är tonåring längre. Hon mindes honom ”han var elak mot dig”. Det var han, riktigt elak och jag skulle rädda honom.
Ganska mycket att bära på en 16årings axlar för att göra historian kort. Jag träffade honom andra veckan i gymnasiet, han ”räddade” mig ur en buss, jag var alldeles för full. Det var inspark i skolan och efter den sommarnatten var jag fast. Han hade mig i 3 år. Minns en natt specifikt när han kom hem mitt i natten med blod över hela honom. Han hade varit ute på en gängskjutning i Täby. Han var skakig och rädd. Jag funderade lite varför tidningarna inte skrev om detta då. Men han sa att tidningarna var korrupta, att hans liv inte fick plats i media. Så jag köpte det. Han slogs mot många. Jag blev ombedd att kolla mig över axeln ute. Vara försiktig.
Jag var allt han hade...

Tjena.
Minns fortfarande när hans hjärntvätt sprack. Jag vet vart jag satt. Jag vet hur tom jag kände mig och jag minns hur isolerad jag var när luftslottet sprack. Inga vänner kvar, bara han. Allt jag visste då var ju inte sant. Hans lögner var min verklighet och den var inte riktigt.
Efter honom ser jag sociopatiska drag ganska snabbt i andra. (Men Hey bara för att jag ser dem betyder inte att jag inte vill leka med dem) (pga uppenbarligen korkad och tycker om att leka med elden). Jag lite dras mot dem, de karismatiska världsvana elaka manipulativa jävlarna. På något sätt dras dem till mig med, kanske för att jag varit naiv? Eller för att jag anses vara vacker? Kanske kombinationen?
Jag hoppas att exet var min sista psykopat.

Vilket som! Se serien, den finns på Netflix. 6 avsnitt. Fruktansvärt bra.

Påfågeltime,
Fridens?

?Så fruktansvärt sorgligt att du miste din bror så! ?
Det är skönt att skriva av sig och en liten tröst i igenkänningen.
Skriv gärna av dig igen..
Kram?

Grattis till de små underverken! ?

Igår fick min tik valpar, fyra små underverk❤️ En kväll som jag inte hade velat missat, så idag är jag hemma för vård av tik och valpar? Så idag blir det promenad med pappahund och njuta av en extra ledig dag.
Skall hålla mig i stugan i skogen, så Draken kan sura bäst den vill för kommer inte närma mig byn och bolaget.
Så hoppas ni får en fin dag//Strulan

Nä, det vill inte funka för mig med en öl, ett glas vin eller liknande. Jag super till. Håller hemligt hur mycket jag dricker, frågar någon, drar jag ner på antalet öl etc. Finns det en öppen vinare hemma , dricker jag upp den, ensam , i smyg, tänker att jag kan köpa lite vin o hälla tillbaka , så det inte ska märkas att jag ensam drack upp allt i måndags........Så jäkla svårt ibland.
När jag dricker, röker eller snusar jag igen. Nä, jag pallar verkligen inte. Hoppas på att en leverans med antabus kommer snart, jag vill inte ens gå till VC o berätta.

Oj vad igenkännings faktorn är hög när jag läser ditt inlägg. Min morsa var inte alkis och skötte sig bra. Hon jobbade deltid och ställde alltid upp. Min farsa var handikappad men envis som synden. Jobbade heltid och belönade sig med alkohol. Jag förlorade min storebror i en tragisk olycka när jag var liten. Den händelsen har satt spår som aldrig går ur. Har gått i KBT under flera år. Oj vad jag flummar ut men våra bakgrunder skiljer sig åt. Ditt inlägg förövrigt känns väldigt mycket MIG.
/Mrx

Grattis till dina nyktra dagar! Låter härligt med din självkänsla! Känner likadant. Blir starkare av nykterheten.
Ibland när jag skriver kommer det ut saker jag inte hade tänkt. Men jag bryr mig inte längre, låter känslan komma ut. Förr hade jag skämts över sån flummeri.. men äh.
Jag ältar inte min barndom, trodde jag hade accepterat den. Att min mamma är alkoholist. Bor på ett hem.
Men tydligen hade jag lite ”ont” fortfarande, visade det sig när terapeuten började rota igen bland minnen. Jag trodde att jag var lite tåligare än andra, lite rough, efter min kontrastrika barndom. Jag ser en massa fördelar som kommit ur den. Jag är spontan, energisk, fantasifull, barnslig och allvarlig. Men för snäll....måste visst lösa upp knutar som hämmar mig från att leva fullt ut. Är lite stel i relationer. Den där staty-känslan infinner sig emellanåt. Den ska bort. Den behövs inte. Jag har ju redan överlevt. Behöver inte vara på helspänn och känna oro.
Jag försökte reparera mig själv genom att ge mina barn det jag hade behövt. Men inser att de har helt andra förutsättningar och egna behov. De känner inte min smärta. Jag ska inte projicera den på dem. Bara finnas för dem, stärka dem inför livet.

Terapi, nykterhet, träning, massage, skratt... behöver vi. Goda vänner. (håller på att sortera, blir inte många kvar)
Ha en skön dag!?

TROLLDRUVA? första natten inatt då jag börjar om igen utan a. Hjärtat hoppat lite hit o dit sen slutade det och jag har sovit ganska gott faktiskt mem ska ha lergigan i åtanke om det inte blir bättre? yes vaknade nykter ??hur går allt för dig?

I morgon är det dags att sluta igen.
Finns det något man kan äta eller dricka för att må bättre för ångesten och bakfyllan. Den kommer inte bli rolig men hoppas det löser sig. På onsdag ska jag som sagt få antabus, finns det nåt annat Man kan få så man överlever dom första dagarna utan alkohol? Tips och råd tack ?

Ledsen själ
Jag fick ett läkemedel som heter Lergigan. Det brukar jag ta framåt kvällen. Det är då jag blir mest sugen på att ta ett glas vin (som blir oftast till bra mkt fler än det där enda jag tänkte från början). Det läkemedlet har tagit bort det värsta suget och gör även att iaf jag sover som en stock. Det man får räkna med är att man drömmer mycket, kanske bara bra för jag tror man reder ut saker i sitt undermedvetna då.

Jag ivll så gärna göra nåt annat.. jag vet att jag kan.. jag har gjort det innan..

Tar detta via dator snart..
<3