Senaste kommentarerna i forumet

Börjat läsa hela din tråd, jag håller med femtonåringen jag vill också bli en Berra. Skall läsa den med andakt, tacka för dina tankar och betraktelser❤️
Hölsningar Strulan

Höhö måste hitta motivationen att gå till arbetet. Var en trött tjej i morse, ni vet nät man inte riktigt vaknar Fasten man typ är vaken. Låg en hel timme i sängen och övervägde hur jag lättast skulle slippa att gå dit. Meeeeen nu sitter jag på tuben in iaf. Blir lite sen, men Vafan ?‍♀️ Har fortfarande komptimmar att ta ut (som jag inte får ta ut, som jag ändå tar ut ?).

Fokus denna veckan blir sömn som alltid. Hade velat komma igång med träningen som alltid. Kanske ska försöka komma ut på promenader efter jobbet. Fick seriöst träningsvärk i röven från igår. Det är orimligt ?

Annars känner jag mig fin idag. Håret låg fint redan när jag vaknade och jag vågar ha en tröja jag inte brukar ha på mig. Men den är fin och det är jag med. Så idag rockar vi den looken.

Nu påfågeltime!
Fridens ?

Sovit länge, blev så förvånad när jag insåg att jag sovit längre än till kl 5 det tillhör inte det vanliga. Brukar ju vara uppe och väcka tuppen, men vem vet mitt nya jag kanske är en sömntuta.
På den här månaden har det börjat hända saker med mig, lite nyfiken på att lära känna mitt nya jag och upptäcka nya vägar.
Känner mig ego i min nykterhet, vill må bra och döda Draken en gång för alla. Skall skynda långsamt och ta mig tid att lära känna mitt nya jag, men även den missbrukande kvinnan som bott i mig.

Ibland känner jag fast mark under fötterna, men oftast balanserar jag på en tunn tråd i denna kamp ett felsteg så faller jag.

Resan hem från jobbet är fortfarande ett krig med Draken om några snabba glas vin så fort jag kommit hem. Vanans makt är lika stor som begäret, men kämpar för en ny vana och få nya vanor som kan ta över.

Beundrar er som kan vara sociala och ha alkohol hemma, jag har rensat ut all alkohol och vägrar umgås just nu där det finns. Vågar inte lita på mig själv ännu, kommer väl en dag när jag kommer tycka det är ok igen. Men just nu är jag inriktad på krig för ett liv med lugn och värdighet, så det andra får vänta.

Tankar över en kaffekopp och styrka till era krig// Strulan

Jätteduktig att du slutade efter de där 2 dl.
Jag är lite rädd att just ta de där lilla lilla glaset för då blir det väl ett till och ett till tills flaskan är slut.
Det var inte kul direkt att sitta och titta på och egentligen hade jag nog sagt nej om jag kunnat att ha någon sitta här och dricka,känns så onödigt då han ju faktiskt har ett eget hem att sitta och dricka i men jag var på jobbet så skadan var redan skedd när jag kom hem. Härifrån kommer man inte utan bil. Sedan var det bara 2 dagar kvar till mina 21 så då bet jag ihop och nu är jag där.
Funderar verkligen på om det är värt att försöka ra ett glas till maten, känns som det är ett högriskprojekt, jättestarkt av dig att stoppa vid 2 dl.
Kram

Tack Nordäng67 för dina ord.
Känner så igen mig i din beskrivning, man vill säga nej men hör sig själv säga ja. Eller när jag upptäckte att jag hamnat i situationer som jag bestämt minns att jag sagt att jag inte vill... minns att jag tänkt många gånger ”det här vill ju inte jag, hur blev det så hör?”

Jag lyckades hålla mig ifrån honom igår, men jag avverkade verkligen en timme i taget. Alldeles ensam. Inte ens ett telsamtal med ngn. Men jag tjuvläste mailen några gånger... mailade honom först när jag gick o la mig, då kände jag mig säker från att bli övertalad.
Svaren jag fick var både hot, skuld o skam.
Hur kunde jag avvisa honom? Är jag inte kär i honom? Vill jag inte träffa den jag älskar? Han sitter ju o väntar på mig, vill ta hand om mig som bara han kan. Jaha, jag måste ju ha dejtat ngn annan eftersom jag inte var med honom.
Å så kom koden till mitt jobbs entré.
Å min reaktion blev - ja visst där är jag inte ensam...
Idag vill han träffas för lunch... puh ?.

Han är ofattbart intensiv... jag hade gett upp för längesen. Vad ör det som driver den hör typen av människa egentligen?

Än har jag inte svarat, vet inte riktigt hur jag ska bemöta.
Kram

DU var mycket duktig Trollduva!! Heja dig! Mycket duktigare än jag. Känner mig väldigt kluven.. Klarade av veckan jättebra och ambitionen var att inte
dricka någonting alls under hela helgen. Men på fredagseftermiddagen när jag var ute och gick en promenad kände jag bara helt plötsligt att varför skulle jag inte kunna njuta av något glas vin? Livet är för kort för att inte njuta och att avstå... Bara lite... Eftersom det betyder så mycket för mig och sanningen är att jag verkligen njuter av ett glas gott vin. En del av mig sa nej - du kan vara utan och den andra - passa på och njut - imorgon kan du vara död.
Så vad gjorde jag ? Jo öppnade en flaska rött och tog först ett litet glas - ca 1 dl. Drack det under en timma med små små klunkar och verkligen njöt. Tog sedan efter det ca 1 dl till. Det var underbart och jag hade svårt att skämmas även fast jag lovat mig själv att vara utan.
Jag är ändå glad över att jag stoppade efter 2 dl... och det är ju så jag vill kunna dricka. Bara några glas - inte så himla mycket.
Igår var jag JÄTTESUGEN på ett glas när jag stod och lagade mat - det var sååå nära... men jag tänkte att NÄ - nu klantade du dig i fredags så nu får det vara bra.
Så det blev vatten igår och ska så bli till fredag kväll då jag får ta 2 små glas igen :-)
Trollduva: Det måste vara svårt att titta på när någon dricker - det måste kännas frestande... Otroligt bra jobbat av dig !! Kram

Jag är glad att sonen är stor nog att bestämma, samtidigt skulle han vilja bo hos pappan halva tiden, men det går inte nu... Tiden rullar på..Snart är det gymnasium och trolig flytt till den staden..Jag känner själv att mitt avstånd till pappan går automatiskt när sonen bor hos mig..Det känns lugnt och skönt..Nu har jag fått nytt fast jobb iland igen, som känns toppen..Kramar?

och reflekterar.
Och försöker få fatt på känslan av att vara på flykt som många av oss härinne är.
Jag har fortfarande kvar en del av mina dyssiga beteenden.
Sånt som förr inte märktes så mycket då det såg bra ut utifrån.
Jag bakade 2 liter bullar istället för en halv.

Jag ringde en vän som jag visste behövde stöd,fast jag inte alls orkade osvosv.

Dvs jag såg till att den oro och energi som jag har mycket av blev lindrad.

Jag skulle vilja likna mig vid en hund som hålls ovanför vattnet,den simmar per automatik trots att det inte behövs.
Den vill inte blicka ned och se att det faktiskt är lugnt,utan simmar för säkerhets skull.

Jag försöker sluta simma när jag känner oron komma.
Jag försöker sätta ned min hundbak och sluta vifta på svansar öron eller tassar.
Känner in oron,låter den tala till mig och är i den tills den klingar av lite.

Sen får jag göra det där som jag hade impuls att göra på studs.
Ibland struntar jag då i det där "viktiga",eller så gör jag det,men med mer kontroll.

Dvs jag försöker kontrollera mig själv istället för andra.

Jag har också så tydligt börjat se hur andra människor ofta och gärna går in och försöker styra sin omgivning.
För att de får impulsen att kontrollera,socialisera normalisera,eller vad man nu vill kalla det.

Kanske var det en nödvändighet förr under grottiden då vi alla skulle samsas under ett tak och faktiskt fungera ihop.
Dvs en sund process som inte längre behövs.

Idag ska vi ju alla få vara de vi är,individualister eller tom egoister för att så att säga bejaka oss själva.

Jag har väl inte riktigt hittat balansen där.
Att få säga ja till mig själv och kanske därigenom ibland tacka nej till någon annan.
Det är mycket svårt för mig och skapar gärna en orimlig skuld i att jag inte skulle vara värd.
Jag har nyligen stått upp för mig själv i en situation där jag tidigare likt ett barn fick mitt nej och då som motreaktion rymde hemifrån och hoppades att någon skulle komma och leta rätt på mig och krama om mig.
men det funkar inte riktigt när an är en 55-årig tant.
Utan nu har jag vågat stå kvar,hållit fast vid mitt behov,förklarat värdet och varför och äntligen fått gehör.

Så härligt när två vuxna människor kan mötas just vuxet och hitta lösningar.

Kämpa på alla ni människor som försöker bryta mönster ni inte längre vill ha.
Det går,om än långsamt.

Som vanligt läser jag dina inlägg med stor behållning. Du skriver bra. Har du aldrig funderat på att skriva en bok?
/Mrx

Ja. Jag drack och festade mkt i min tonår vilket var destruktivt för mig. Är nu i 30 års åldern och har dragit ner det till ett par ggr per år, just pga att jag inte mått bra av det och inte kunde hantera det som mina andra vänner. Jag fick ett enormt självhat då som sitter i.

Jag har nu varit på resa där jag drack varje dag (3 dagar ihop med andra)

Jag gjorde det för att jag har svårt för sociala situationer och minska nervositet med magen (behöver ofta akut gå på toa när jag är orolig)

Hur som. Jag gjorde inget uppenbart konstigt men nu efter känner jag sånt förakt och ångest för detta, att jag sjölvmedicinerade , just att jag drack för att döva.

Det ihop med att jag mår ännu värre när alkoholen går ur kroppen gör att jag mår så dåligt.

Jag har trots att jag inte vill berättat precis det här för min mamma, bett om hjälp att hantera måendet för jag fixar det inte själv.
Men hur gör man för att inte känna sig som en sån belastning för anhöriga?

Tack för att ni finns och läser.

Idag igen.
Onsdag kl 9.30 ska jag få antabus.
Jag tycker inte ens det är roligt att dricka, ändå gör jag det.
Vad jag tänker om antabus, jag tänker det är for svaga människor som inte kan sköta sig. Som jag ?
Men jag längtar så mkt efter det, så jag inte har ett val.
Hoppas bara att det inte ställer till det för skallen, det finns väl biverkningar ? Jag drack några öl idag, men kan givetvis inte sova ?

Idag igen.
Onsdag kl 9.30 ska jag få antabus.
Jag tycker inte ens det är roligt att dricka, ändå gör jag det.
Vad jag tänker om antabus, jag tänker det är for svaga människor som inte kan sköta sig. Som jag ?
Men jag längtar så mkt efter det, så jag inte har ett val.
Hoppas bara att det inte ställer till det för skallen, det finns väl biverkningar ? Jag drack några öl idag, men kan givetvis inte sova ?

Mobilen var värst. Vilken ångest att ta upp den och kolla vem man kontaktat och hemska tanke om man ringt någon....

Hur går det för er?
Jag har klarat mina 21 dagar och nu ska de utvärderas. Börjar bli lite van vid att inte dricka vin nu. Särbon har haft en flaska som han öppnade och tog vin ur i två dagar. Den står kvar och det är kvar i den. Nu jobbar jag så tänker knappt på att den är där. Det var lite trist när jag kom hem i fredags och han satt där och drack vin, men då hade jag bara 2 dagar kvar så ville inte sabba så jag bet i det sura äpplet och tog en ramlösa ist.

Javisst rör jag mig i kretsar där det dricks en del alkohol, jag har väl säkert varit med att driva upp dem.
Men om det är mer än normalt, är inte jag rätt person att kunna bedöma, mina referensramar är lite för utbredda om man säger så.

Men jag kan berätta en liten kul anekdot som jag fick höra just idag.
Våra kompisar har en dotter vilken är i femtonårsåldern, hon debuterade för ett tag sedan med sin första fylla, vilket är nog ganska så normalt antar jag.
Hon satt med två tjejkompisar på den lokala badplatsen och drack grogg, de tog sin första och tyckte det var spännande.
Den drivande kompisen fick ett samtal och gick ifrån en stund, de andra två tyckte nog att nästa grogg skulle göra det ännu mer spännande.
Men det slog över och hon blev sådär förskräckt full, man brukar bli rädd när man tappar kontrollen på sin första fylla.
Hennes kompisar som ör sådana där riktiga kompisar tar mod till sig och ser till att hon kommer hem, trots risken att bli utskällda och bli skvallrade till sina föräldrar, all heder till dom.
Hon, kompisarnas dotter blir omhändertagen av sina föräldrar och de vakar oroligt vid sin dotters säng, hon yrar...
Hon säger att hon ska bli som Berra, aldrig dricka någonsin mer, hon och jag ska bli kompisar, bästa polaren Berra...
Man kan skratta åt eländet men ändå inte låta bli att bli lite charmad av en första tonårsfylla, att bli omnämnd i detta sammanhang.
Att min nykterhet har satt sådana referensramar att till och med en femtonåring kan bara komma på att tänka på det vid sin första fylla.
Det ör stort, och visst blir jag lite rörd och samtidigt stolt, även om sammanhanget är lite generande.

Så jag sätter mina spår, gör intryck på såväl ung som gammal.

Hon fyllde nyligen år, och hade fått ha en tjejmiddag, det var kliniskt rent när föräldrarna kom hem, hons sade att hon behövde bygga upp ett nytt förtroendekapital hos sina föräldrar, hur gulligt var inte det sagt?

Okey, vad annars nytt?
Egentligen ingenting som är intressant att berätta om i forumet, då det inte har så mycket med alkoholen att göra.
Men å andra sidan, jag försöker också berätta om vad som upptar mina intressen ifrån alkoholen, vad uppväger avsaknaden av berusningen.

Min familj betyder väldigt mycket för mig, ett socialt umgänge, men det har jag tjatat om mycket förut.
Grabben drog iväg ett par dagar till Spanien med en massa kompisar, kom hem ikväll helt fräsch och utan några rövarhistorier.
Han börjar med sina 22 år att få många vuxenpoäng, naturligtvis berättar han inte allt på en gång, men det brukar inte ta så lång tid innan han behöver ventilera något som han upptäckte som pinsamt, ett par dagar eller så över en vardagsmiddag.

Dottern med pojkvän har i stort sett bott här hela helgen, från lördag frukost till sena natta, för att sedan göra oss sällskap på söndag frukost fram tills för någon timme sedan.
Brudarna drog iväg på en shoppingtur i lördags och lämnade oss mön och hundar hemma med däcksbyten på bara två bilar den här gången.
En skön lördag med mycket sol och härlighet i lä, men desto kyligare där vindarna fick tag i oss.
Hundarna satte vi fast med kopplena i släpkärrans dragkrok på gulnande gräsmatta, tikens svarta strävhåriga päls glittrade i solens strålar.
De låg fint på filten vi lagt ut åt dem medans de på tre meters avstånd kunde särskåda hur ett däcksbyte går till.
Det blev lite av ett äventyr då den nya bilen är betänkligt högre än den förra och frågan var om garagedomkraften skulle räcka till.
Och lite till en besvikelse så gjorde den det, jag som redan hade sett ut en ny på butiken, så det fanns ingen bra ursäkt till att köpa en ny.
På lördagskvällen fastnade vi på Netflix i en seriekavalkad medan svärsonen slamrade betänkligt högt ute i köket.
Han hade ordnat med lördagsmiddagen och samtligt smörjt upp inspirationen med både öl och rödvin, kommer ihåg hur man själv trodde att maten skulle bli så speciell när man lät sig inspireras av alkoholen, men ack så fel man hade, varje gång.
Potatisgratängen flöt omkring i en gräddsoppa, och kycklingen var alldeles svart efter grillen så vi trodde att det var en sothöna.
Man såg besvikelsen i hans blick, men vi lät inte honom få höra våran, utan åt glatt och berömde ändå smaken, som man alltid gör.
Igenkännelsen kommer tillbaka till mig i andras former, men nu så ser jag det från den nyktra sidan, nog så skrämmande.

Läste någonstans i någon annans tråd där man frågade hur man skulle uthärda tiden med att invänta kroppens lugn till att kunna dricka normalt igen.
Gör inte det, de flesta som har lärt sig att dricka för mycket kommer förr eller senare att hamna åter i samma förbrukade mängd som innan.
Enklast för mig var att slå bort alla tankar på att någonsin kunna tänka tanken på att bli en normaldrickare igen, att ge upp alla förhoppningar och helt resignera inför att man kommer troligen aldrig mer att kunna dricka vad som anses vara normalt igen.

Den där lilla hemska tanken på att jag kanske är det där illavarslande ordet ....alkoholist.

Men när man har insett sitt förhållande gentemot alkoholen och att det inte finns någon annan utväg än att ge upp den.
Det är då det händer, vad ska man göra istället för att kröka, det är konstruktiva tankar, då är man på väg framåt.
Kanske kanske någon gång i framtiden så finns det en liten gnutta chans till att man kan börja dricka igen, men det ligger så långt fram att det är ingen idé att ens börja tänka i de banorna just nu, lägg ingen energi på det som inte går att uppnå just nu.
Man kan inte hårdönska sig julafton i morgon, men den kommer så småningom, låt den komma när den kommer.
Det handlar mycket om att frigöra tankar till annat än att tänka på alkoholen, att bortse ifrån de rutiner som du har skapat tillsammans med den, den är död och låt den begravas med dina minnen, släpp fram nya framtidsutsikter istället för att gräva ner sig i sorg.
Ta bort den ifrån högst på piedestalen, lägg den i en gammal skokartong längst in i garderoben tillsammans med andra jobbiga minnen.
För det är just jobbiga minnen man har kvar av den, allt det roliga är redan bortsupet, all glädje och lycka gick ner i halsen, borta!
Det är nu man skapar nya glada tillfällen, de kommer inte til dig, man får börja söka efter dem.
Jag själv har börjat studera andra människor och deras beteenden, det är himla intressant.
Och någonstans där finns det små avskrap från min aktiva tid som dryckeskonstnär, skillnaden är att min konst aldrig sålde något vidare.

Att betrakta livet är en konst i sig, jag sitter på första parkett och låter livet leva, istället för att låta alkoholen ge mig konstgjord andning.
Livet är vackert i all sin hårdhet, erfarenheten ger oss skinn på näsan, nykter står jag stadigt på marken.

Berra

Börjar dagen med 1-2 st 3,5 % folköl på väg till jobbet i bilen, rädd för poliskontroll... sen 1-2 till under lunchen...

Ca 15 cl whisky inför varje natt
3.5 folköl under dagen, ett 6-pack i snitt
Dricker för att slappna av
Gillat alkohol mitt vuxna liv
Har ändå tankar kring om jag dricker för mycket?
Förkortar mitt liv?
Risk för fysiska skador?

parallell det där med sekter som du skriver om. Ska leta upp artikeln. Kände mig kidnappad från mitt eget liv och blev som förlamad och radiostyrd i mitt förhållande. Jag tänkte nej men hörde mig själv säga ja typ! Låter som du är på rätt väg! Starkt av dig att stå emot! Vet själv hur otroligt svårt det är när man får höra allt man vill höra om kärlek mm! Bra att du har börjat fokusera på dina behov??Kram

Vinäger, tack för ditt positiva stöd när vi sågs vid träffen på Liljeholmen. Full fart framåt igenom för dig och för mig!

Jag skrev en kommentar till dig nyss i en annan tråd.
Jag antar med din rubrik att du syftar på alkoholen. Im with you there.
Alkoholen fick inte förstöra hela mitt liv, tack och lov, men delar utav det.

På vilket sätt upplever du att den förstör ditt liv?
För mig är listan lång, men jag kan nämna några saker:
Min karriär, mina relationer, min fysiska hälsa, min psykiska hälsa och min ekonomi och mitt arbete.

Sen jag blev nykter har jag funderat mycket på fördelarna med alkohol. Jag hittar absolut inget argument över huvudtaget till att det finns något positivt med att jag skulle fortsätta dricka. Absolut 0 anledning.
Men steget att bli nykter är skitsvårt. Och skitjobbigt. Men det går. Med eller utan hjälp.
De sista tre åren när det var som värst för mig var jag full dygnets alla vakna timmar. Jag kunde inte göra något utan att vara full. Jag utvecklade någon slags "social fobi" och kunde absolut inte föra ett samtal med någon annan människa utan att vara full, jag kunde inte tänka mig att gå till mitt jobb utan att ta med något att fylla på fyllan jag grundade med hemma för att över huvudtaget kunna gå till jobbet. De enda gångerna jag inte drack var när jag sov. På slutet gick det över styr ordentligt och för fort för mig när jag till och med inte ville sova för att jag ville fortsätta dricka, vilket resulterade i att jag sov extremt lite. Någonstans där nådde jag min botten på mitt psykiska mående.

Det finns hjälp att få för dels att bli nykter men också dels för att få ordning på de dåliga tankarna. Att du kommit hit och skriver här är ett bra steg i rätt riktning!
/Dee

Jag ser här ovan att det är en gammal tråd som du kommenterat i, därför väljer jag att replikera till dig Grodanx, även om jag såklart undrar hur det gått för Jessica som skapat tråden.

Låter jobbigt med självmordstankar, har du pratat med någon om hur du mår?
Innan jag slutade dricka, i december förra året, hade jag också en hel del självmordstankar. Och ångest. Överjävligt mycket ångest.
Det är ju inte bra att gå runt och tänka på självmord, delvis för att det är nedbrytande för en själv, men att välja en sån utväg är ju verkligen sorgligt att känna att man behöver välja, och för min egen del när jag nyktert ser tillbaka på mina hjärnspöken kring det - en ganska självisk utväg kanske?

Mycket av min ångest, som var själva fröet till att jag tänkte att jag ville dö, försvann i samband med att jag blev nykter och är för mig en solklar anledning till varför jag ska hålla mig på fötter gällande den linje jag valt att gå nu dvs nykter linje, men jag har vid sidan av min kamp för nykterhet även tagit tag i äldre saker som legat och skräpat (dålig självbild pga svår mobbning, prestationsångest etc) hos en psykolog jag faktiskt fick en remiss till från vårdcentralen, många utav dom grejerna som fått mig att börja dricka mer - jag gjorde mitt val ganska tidigt att inte nämna min alkoholproblematik för sjukvården pga att jag inte ville ha det journalfört, utan har jobbat mig igenom nykterhetens första del via alkoholhjälpens program du hittar på startsidan här, parallellt med att jag pratade med en psykolog om de andra bakomliggande faktorerna till min ångest. (ja, jag vet, det låter lite invecklat)
Det jag vill trycka på är att det finns hjälp att få, för självmordstankar är absolut inget som gör en klokare att gå runt med, utan det drar en bara djupare ner i det träsk man redan trampar runt i.

Ta hand om dig,
Dee.

Det ingår i processen att resonera. Bara du håller kursen rakt fram
och inte faller.Ge dig själv löftet varje dag att vara nykter..
När man slutar tänka på A någon dag och vid flera tidpunkter så har man nått
ett delmål. Om du tänker på hur jävligt det kan vara vid hög konsumtion
så är halva jobbet gjort. Tror att man måste tänka på konsekvenserna ganska
ofta. Man får inte glömma. Läs dina inlägg som en påminnelse.
Allt står där och nyttan av att läsa om hur man en gång mått är klokt även
om det är något provocerande. Man mår lite dåligt när man läser om sina
klantiga saker och beslut gällande A. Man blir påmind om alla dåliga beslut
som man tagit.Läser min egen tråd och ser att det har varit riktigt jobbigt periodvis.
Vill inte må så igen. Aldrig mer.. Grattis till tid vännen Vinäger...

Kram

John

Häftigt att uppleva livet, naturen, en älg?!! Stort!! Så mycket fint det finns i världen, när man är nykter! Och visst mår familjen bättre, är mer harmonisk, när föräldrarna är i balans! Du verkar ha en sund grund i dig själv! Luta dig i den!?
Att springa är skönt, jag springer ensam, rensar själen och tankarna, kommer hem som en bättre människa efter spring-rundan ? Men idag blev det gymet. Inte lika själsligt, men behöver styrkan.

God natt! Hoppas alla får en god sömn och nya krafter! ?

Verkligen ett stort steg framåt att inte tänka fredag=adag.
Stort grattis till 3veckor och väl genomfört lopp var väl bästa belöningen!!! :)

I kväll är jag så less på allt. Känns som om jag ger allt i detta förhållande, och får inget tillbaka. Känns som att bara jag vill att allt ska fungera och bli bra. Känns som att jag hela tiden funderar på hur vi ska lösa saker och få glädjen igen. Och mannen?
Han dricker och flirtar med andra. Fy vad allt är jobbigt.