Senaste kommentarerna i forumet

är jag av din renovering! Känn dig jättestolt! Och vilken bra strategi att åka och renovera när det är otrivsamt där hemma. Då har det kommit nåt gott ut av den tiden! Heja dig?? kram

Såklart att det har varit mitt val att använda alkohol för att kunna slappna av när inget annat val har funnits. I vissa situationer så finns det inte så många val tyvärr. Det som gör mig upprörd är att alla nu bara ser till mina fel och brister och inte bryr sig om orsaken till att jag tog till alkoholen. Det är det som gör det svårt för mig att lägga av med alkoholen, att all skuld läggs på mig och att den som har orsakat allt inte har någon skuld alls. ? Det får livet att kännas väldigt orättvist och ger mig inte mycket hopp om att må bättre tyvärr.
Jag har inga nära vänner och jag är inte speciellt social av mig, så att söka stöd ifrån nära och kära är inte direkt aktuellt.

Vad du jobbar hårt. Du står verkligen upp för dig själv. Bra gjort.
Styrkekramar

Nykter idag. En ynka liten dag. Men många fler ska det bli. Jag är klar med det här nu.

Tack vinäger. Kusligt att texten känns såå bekant. Slås av hur alkoholismen får många att bete sig så lika. Det fanns väl ingen manual eller något att lära sig smusslandet och planeringen ifrån? Ändå har jag gjort nästan exakt likadant. Nu håller vi i nykterheten!

Heja vilket bra beslut. Angående tios på avgidtning. Jag har slutat (försökt) flera ggr och ibland avgiftat mig på egen hand. Men sist var abstinens för svår så blev inlagd o övervakad av vården. (B-vitamin sprutor, lugnande etc). För svår abstinens har jag lärt mig kan vara farlig.
Tror b-vitaminer är bra att trycka i sig även om man avgiftar sig själv. Men alla experter rekommenderar ju hjälp av vården.
Vill inte skrämmas på ngt sätt o det är vanskligt att rekommendera medicinska bitarna. Så massa hejarop till dig, du låter bestämd o kommer klara detta!
(Jag ringde ofta alkohollinjen för att bolla också där riktiga experter finns) :)

Jag har tagit 2 glas varje kväll i många många år. Nu vill jag inte dricka längre . Jag har inte druckit på 2 veckor. Känner oro i maggroppen. Är så otroligt trött. Känner någon igen sig

Åh, herregud, vad är klockan? 03.37 bara. Vad hände i går? Vad f-n hände? In i hjärnans minnescentrum och leta. Få se, hm... Just det, skyllde på huvudvärk för att lägga mig tidigt. Det vill säga, stänga in mig i sovrummet och halsa i mig riskfritt från gömman i garderoben. Självklart somnade jag "helt naturligt" redan vid 21-tiden. Hoppas bara att jag inte spillde så att jag lämnade några lukt- eller färgspår. Tror i alla fall inte att jag vaknade och sluddrade en massa när M kom och lade sig. Svammel jag måste bortförklara i dag.

En snabbkoll på telefonen. Tack o lov, har varken ringt, sms:at eller gjort en statusuppdatering på Facebook.

Gode värld, vad jag mår illa. Tänk om jag måste kräkas. Snälla, låt M hinna i väg före i så fall. Jäklar, nu var det nära...

Måste kolla hur mycket - eller lite - det finns kvar. Har för mig att jag öppnade även andra tetran. Nej, det kan inte vara sant, knappt hälften kvar av den. Helvete... En och en halv liter 14-procentigt vin på bara ett par timmar. Varför varför varför? Jag skulle ju bara ta ca hälften av den första. Inte undra på att magen är i uppror.

Just det, i dag är jag på kurs hela dagen. Samåkning = inget besök på Systemet. Hur f-n löser jag det? Det enda som ligger i närheten stänger 18.00. Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden... Det blir snudd på omöjligt att kunna komma hem senare än M och ha chansen att gömma alla.

Om jag skyller på att jag ska byta något i köpcentrat kanske kollegorna går med på att svänga förbi. Måste komma ihåg att ta med ett klädesplagg för låtsasretur. Köper jag Explorern i plastflaska får jag plats i den stora handväskan. Får bara inte glömma att byta till den innan vi åker. Starksprit är ju å ena sidan perfekt, då ruset kommer snabbt redan vid liten mängd. Å andra sidan lite för snabbt, betydligt svårare att kontrollera. Får verkligen skärpa mig i kväll...

Eftersom M alltså är hemma före mig måste jag göra mig av med de tomma tetrorna. Hinner jag förbi papperskorgen vid J-parken? Där har jag inte slängt något sedan i onsdags. Helt klart mindre risk att någon ser mig där.

Jag borde sluta dricka så här mycket, men inte just nu. När jag mår så här dåligt och är så stressad är det nog fel tillfälle. När nästa konferens jag håller i är över borde det funka att ta tag i mitt drickande. Så får det nog bli. Precis som jag tänkte för ett par månader sedan. I och för sig gick det inget vidare, men kanske den här gången...

Åh, vad är klockan nu? 04.53. Snart dags att gå upp. Planeringen för dagen börjar i alla fall bli klar. Det kommer nog att funka att inte bli avslöjad i dag med. Puh!

-----

Ja, så såg en typisk dag i mitt tidigare liv ut. I princip all vaken tid gick åt till att planera för A.

Hur kan jag ens tänka tanken på att utsätta mig för risken att ramla tillbaka dit...

Jag hoppas verkligen du har rätt!!

Kommer ihåg men det är som en förlossning, man glömmer hur j-vla ont det gjorde men ändå gör man det igen. Tyvärr fungerar ju hjärnan så. Den kommer inte ihåg när det var som allra värst utan den vill liksom försköna det hela! Den är så märkligt!! När man vaknar o har druckit a ja då är ångesten och skammen där direkt på morgon för att sedan avta ngt under em och då börjar tankarna på a igen. Ska vi klara det tillsammans? Försöka i alla fall??

Detdär kunde det varit jag som skrivit Skrållan! Enda skillnaden att min man just nu dricker oftare igen än på länge. Kämpa på, en dag i taget och ja det lär ta tid dethär att lära sig sitt eget värde igen!

LöpCoach låter härligt! Jag gillar att springa!
Man känner sig fri, lycklig, stark!
Det finns en del intressanta böcker om löpning. ”Den livrädda löparen” bla verkar intressant!

Går i kbt, tycker psykiatern är bra. Ska även utredas för diverse diagnoser. Bla bipolär/adhd. Inte berättat fullt ut om alkoholen pga körkort osv, men dock berättat att jag dricker onormalt när jag mår dåligt och att det är ett problem.

I will live to fight another day

Jag har snart slutfört det omöjliga, en renovering helt på egenhand och det till på köpet med en smärtsam skada som väntar på operation. Jag ska slita några få dagar till innan bostaden blir klar, jag har bestämt mig för att få det gjort före min operation för sen kan det dröja innan jag klarar av att hålla i ens en hammare. Och allt detta slit för att min man dricker. Jag tål inte alls vara i samma hus mer när han druckit, han behöver inte vara mer påverkad än att jag ser han druckit nåt så åker jag iväg och byggjobbar, istället för att kunna vara hemma och vila som jag ibland så desperat skulle vara i behov av.

Men ilskan och obehaget för hans fylla får mig att åka och slita ändå, för jag vet att åtminstone det leder framåt till nåt gott. En egen bostad som ser ut och fungerar exakt som jag vill ha den, där det finns lugn och ro och harmoni framför allt. En oas för mig och barnen dit vi sen ska kunna åka för att koppla av och umgås kortare eller längre tider, antagligen sen också bo på heltid.

Jag försöker känna mig tillfredsställd att jag åstadkommit nåt för mig själv men kan i samma andetag ändå inte låta bli att känna det är så orättvist att jag måste göra detta. Han dricker och slappnar av, jag dubbelarbetar för att ens kunna existera. Det har i alla fall stärkt mig och nu har jag åtminstone tak över huvudet vad som än händer sen!

Tycker det är så jobbigt nu. En man som inte druckit så mycket, men andra problem som blivit under jobbiga perioder, kommer upp. Min man tror att allt blir bra, bara han dricker mindre. Och det klart att det är bättre, men allt löser sig ju inte av sig själv, i ett vingslag. Saker ska pratas om, redas ut, diskuteras. Inget han är villig att göra.
Så konstigt, vissa dagar är så bra. Andra dagar är det som han blir en annan. Han blir sur, retar sig på allt jag säger. Inget blir rätt i hans ögon. Känner mig inte älskad. Känns som jag vänder ut och in på mig själv, men inget blir bra. Vet att jag måste ta ansvar för mitt liv. Och det försöker jag göra. Men ibland är det så svårt.

Starkt jobbat. Har långt ifrån tämjt min drake. Men samma känsla av ro när systemet stängt fick jag av att börja äta antabus. Slapp bråka så mkt med draken då alternativet stängdes.
Heja dig

Känner igen känslan att man är trött, lite håglös men Nykter så vi kämpar på.
Dag 12 går emot sitt slut.
Nu ska jag iväg o leka löpcoach o när man om några timmar joggar hemåt brukar en lyckokänsla infinna sig.
Ha en fortsatt bra dag ?

Samtalet var helt ok, men vet inte om företaget insett att det tar ett år en behandling. Ett år låter ju väldigt länge, vi börjar med 5 gånger så får vi väl se.
Det skall väl vara om det är avdragsgillt för dem om det kan vara möjligt.
Men som sagt känns helt ok att prata med honom, nu får jag tumla det en stund och sortera lite.
Annars är det vår här och 15 grader, Draken skriker vin, jag skriker håll käften och väntar på att bolaget stänger så slipper jag det tjatet. Är en frihet när det är stängt, då släpper en viss spänning i kroppen.

Trött och gillar läget. Lyckokänslor är inte långvariga, däremellan får jag bara vara. Vila, träna, leva, i nuet. Behöver inte söka utanför mig själv.
Inga kickar behövs.
Det får kännas tråkigt. Förr fyllde jag på med vin. Men inte NU.
NU är jag nykter!?

Du lever i ett sammanhang där du inte kan vara öppen med den du är, utan behöver förställa dig. Tungt. Alkoholen har här blivit som en snuttefilt, något som kanske i alla fall i stunden lindrar smärtan i att behöva leva på det här sättet. Och under sex års tid har det också utvecklat sig till en vana, du känner paniken komma krypande om det inte finns alkohol hemma.
Du har nu hittat ett ställe där det går att få hjälp mer eller mindre anonymt. Många är hjälpta bara av att skriva och läsa här på forumet för att få nya strategier att avstå/skära ner på alkohol och för att bibehålla motivationen att göra en förändring. För andra är det nätbaserade program som vi erbjuder här en bra start för att börja bygga nya, hälsosammare vanor. Du kan genomgå programmet på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Läs gärna mer här om det kan vara något för dig: https://alkoholhjalpen.se/programmet/om

Hoppas att du hittar en väg framåt som passar dig och sammanhang där du kan få vara den du är, precis som du är. Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej och välkommen till Alkoholhjälpen och Anhörigstödet, Nummer 2! Du och din man har i flera år bråkat om hans alkoholvanor, där gränserna hela tiden flyttas och du har till slut fått nog. Han har åkt MC onykter med er dotter och varit otrevlig mot barnen när du har varit bortrest. Vad modigt av dig att ställa ett så tydligt och klart ultimatum - ett år utan alkohol eller så är det slut mellan er. Och så fint att du har hittat hit och vill dela med dig av din resa och förhoppningsvis få stöd och nya infallsvinklar från andra i liknande situation. Det är starkt och klokt av dig att du har börjat lägga fokus på att hävda dina egna gränser, att se till dina och barnens behov. Oavsett utfallet av det här, så har du tagit väldigt viktiga steg för dig och för barnen.
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Hej Rosa ljus. Du har det verkligen jobbigt just nu. Du slits mellan att verkligen vilja ta steget att flytta till en egen lägenhet och en väldig ångest och rädsla. Hur gick det idag, blev det någon visning? Skriv gärna mer om hur du mår, det finns mycket stöd att få här om du tycker att det känns hjälpsamt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Med. Älskar mitt rödvin och det tär på mig myvket psykiskt.Har hållt upp kortare perioder och märker enorm skillnad på mitt psyke. Så bra jag mådde. Ska försöka tänka på det när jag nu ska börja om igen!! Hur tänker du??

Känner igen mig i dina ord.

Jag har satt som mål att vara nykter till 1 juni och se hur jag mår och hur min tillvaro har påverkats av att vara nykter.

Hitintills är jag gladare, sover bättre, och en mer allmänt trevlig prick! ??

Kan man bara komma ihåg den här extrema känslan av skam borde det vara ganska enkelt att aldrig välja att dricka igen.