Senaste kommentarerna i forumet

Min kloka vän. ❤️

Nog är det så. Bunkra och göra det som vi behöver för att inte komma dit att rastlösheten och irritationen börjar få utrymme.
Jag ska träffa min sponsor efter jobbet och han har en plan, vad det nu innebär. :-)
Pratade med både honom och min fantastiska Biggan igår, och det som var så avlägset förr i det här med att sträcka ut handen och be om hjälp är nu något helt naturligt. Märkligt hur snabbt saker ändå kan förändras till det bättre.

Började gårdagen med Dagliga Reflektioner och avslutade med det som skulle vara någon sida ut Stora. Jag fastnade, rycktes med och fortsatte läsa i närmare en timme.
Nu tänker jag mycket på texten, händelserna och reflekterar över den. Precis så som jag vill.

Ha en underbar dag, Ellan. Tack för att du tänker på mig. ❤️

Jag måste ge mig tid att andas och slappna av och leva i nuet. Känner att min inre stress börjar bli lite för hög och det är inte bra. Det triggar min förmåga att vara högpresterande vilket inte är bra för mig. Jag måste andas, stanna upp och inte köra full fart framåt. Ta mig tid att reflektera och balansera min energi. Det gäller att se upp med energi tjuvar och andra fällor.

Jag har skällt ut min pojkvän och varit hemma från jobbet. Jag kommer förlora både pojkvän och jobb

Det är bra, du kan vända det nu. Allt går!!

Nu ska jag inte dricka mer idag

Drick batten, jos, vad som helst... få bort smaken och suget i munnen o kroppen. Gå ut o ta en rask promenad...

Sitt inte o "prata" med suget utan gå vidare och planera en nykter dag. Du kan vända det NU!

Du vill vara nykter. Du mår bättre närdu är nykter.
Du har ett förhållande som du vill ha.

Ge inte upp!

Konstaterar att jag är nykter.
Mår bra! Jag är glad över mitt uppvaknande! Väldigt tacksam!

Jag önskar oss alla superstyrka idag! Vi är nyktra NU ?

Klarade mig 14dagar utan socker, trillade dit i måndags o frossade.

Socker suget är ett dolt sug efter rätt kost.

Jag får socker sug när jag har slarvat med mat och energiintag. Att ha en bra kostplan med ren mat och inga halvfabrikat är grunden. Även se över det "dolda sockret" då det kan trigga upp ett sug...

När jag väl har vart ren från socker ett par dagar så blir det lättare. Testa även om tillskott med krom funkar.

Usch drömmer så konstiga drömmar, är en befrielse när larmet ringer på morgonen. Måste väl bero på stress och alkoholstopp, men är helt slut på morgonen.
22 dagar och det går upp och ned, Draken skriker skit i detta och få lugnet, själen viskar du dödar mig om du dricker igen. Pågår ett krig i mitt inre, men känner mig stridslysten och denna gången måste jag vinna kriget.
Lyssnade på en bok som heter Skål, ta mig fan skriven av Torbjörn Åberg tyckte den var riktigt bra, skall lyssna på den en gång till lite senare.
Tid att sätta på ett ansikte och köra ett långpass på jobbet, skönt att vara där för då vilar Draken och tankar är på annat.
Ha en fin dag

Jag kunde inte uthärda ångesten, var tvungen att dricka upp det sista. Ett glas vin kvar fanns det. Nu är det slut och jag får panik, nu vill jag bara ha mer!

Jag åt antabus i 2 månader, sen hade mottagningen jag går på ont om tider, så jag blev ombokad till en tid jag inte kunde och jag började dricka på en gång! Min pojkvän vet inget, och vi har det knackigt just nu, på väg att ta slut.
Fasiken vad jag mådde bra under de två månader jag inte drack. Som du säger fick jag massor gjort, mådde bättre sov bättre. Pratade med min pojkvän igår lite halvonyktee, skällde ut honom delvis. Grät även massa i telefon, skulle inte ha reagerat så om jag hade varit nykter. Så nu år den relationen paj antar jag. Jag är hemma från jobbet idag igen och har sån ångest! Kommer förlora jobbet om jag fortsätter såhär! LEDSEN

Wow, är det sant?!
Det du skriver låter exakt som mig!
Betryggande för mg är dock att du varit nykter längre ån mig, det är verkligen en push för mig att se nån som fortfarande mår bra tre år senare!

Kram,
D

Sitter i samma sits, vill inte ha barnen bara 50%
Vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt och barnen vill verkligen bo kvar i sitt hus där de alltid har bott.
Älskar min man så mycket när han är nykter men känner hur jag äts upp inifrån.
Jag skäms över att jag har misslyckats, imorgon måste han välja, mig eller alkoholen tyvärr så vet jag nog vad valet blir.
Vill ta tillbaka mitt ultimatum och bara låtsas som ingenting men vem hjälper det?
Jag har ångest inför varje semester.
Ingen självkänsla kvar.

Passa på nu medans du känner dig stark för när man hamnar på botten så är det väldigt svårt att hitta en väg ut.

Jag funderar på hur man ska göra med barnen, man måste ju kunna ställa ultimatum att de ska vara helt nyktra de dagar de ska ha barnen, eller?

Har så ont i bröstet så jag går snart i bitar, försökte diskutera med min man idag som så många gånger förr.
Han håller med om att han har vissa problem men säger också att han inte vill välja bort alkoholen för han gillar känslan.
Gränserna flyttas, så fort jag åker bort så dricks det en massa. Han har kört motorcykel alkoholpåverkade med dottern bakpå för att han inte vågade tala om att han hade druckit.
Vi har bråkat om detta i flera år men det blir bara värre och värre. Nu har äldsta dottern börjat vakta honom när jag är borta. När vi åkte bort i helgen och han inte svarade kom det fram att han druckit massor när jag var bortrest och att han var otrevlig mot barnen.
Gör så ont, 20år har vi bott ihop, min första riktiga kärlek och jag älskar honom så mycket.
Skrev ett kort brev till honom som han kan läsa på jobbet imorgon.
"Jag är ledsen men tyvärr så ser jag ingen utväg längre. Du har fått din sista chans, du måste välja mellan mig och alkoholen och då gäller det inte en vit månad utan då gäller det ingen alkohol alls i ett år. Väljer du alkoholen så har du till sista april på dig att flytta ut men jag vill ha ett svar imorgon. Jag klarar inte av det här längre utan måste gå vidare. Jag älskar dig så otroligt mycket. Kram"
Tyvärr så vet jag nog vad valet kommer att bli men någon gång måste jag ta smällen och försöka gå vidare.
Vill bara låtsas om som ingenting men det går inte, speciellt inte nu när barnen har börjat lida så mycket och jag vet att jag inte kan lämna dom ensamma med honom igen.

Du måste vilja sluta! Exakt så tänker jag. När jag var i mitt mörkaste och fick en möjlighet att pausa livet och få hjälp. Inga försvarsmurar fanns kvar då gav jag ett löfte till mig själv. Det var dags för mig att få må bra. Jag gjorde det för min skull främst. Jag skulle ta hand om all skit och försöka hitta mig själv igen. Nu tre år senare kan jag känna en enorm tacksamhet och stolthet för att jag tog steget. Det har varit tufft att hitta den riktiga Ellan bakom alla masker och föreställningar. Hon är här nu och jag gillar henne mer och mer.
Hej förresten och jag gillar vad och hur du skriver.
Kram
Ellan❤️

Jag har harvat fram och tillbaka härinne. När jag började min bana var jag en sån där som drack för mycket i veckorna och plötsligt knappt hade några vita dagar alls. Slutade nästan helt under 9 månader och började sen igen, men inte dagligen.Nästan precis tre år har jag nu druckit då och då istället. Ofta ok mängder. Men så en dag..., Periodarnas”(ursäkta uttrycket) beteende, var så främmande för mig tidigare, men så en dag...
Så en dag har jag druckit utan stopp i ett dygn... eller inte utan stopp men börjat om på morgonen och fortsatt under dagen. Än så länge kan jag stoppa, men vad kommer beteendet ifrån. Jag känner inte igen mig själv i det och det skrämmer mig.
Funderar mycket på hur det hänger ihop med stress, oförmåga att varva ner och som Granit nyss skrev i sin tråd , känsla av rastlöshet. Elllan svarade att hon jobbar och reflekterar och jag tror att mina problem grundar sig i att hjärnan inte får vila. När det har pågått tillräckligt länge dricker jag. Hjärnan får sin vila för stunden, men drickandet stressar kropp och själ och plötsligt är hjärne inne på att släcka ner fullständigt.
Det beteendet är fullständigt främmande och skrämmande för mig.Funderar mycket på orsaker till att man plötsligt, från att ha varit en åtminstone ganska kontrollerad och sansad person, utan märkbara (för andra) problem med a går till att ta risker med drickandet. Riskera att bli upptäckt.
Jag tror verkligen att man får jobba för att finna lugn och reflektion. Försökte slappna av idag och det är gräsligt svårt. Just nu är det för mycket. Men idag inget a-sug i alla fall.
Både skriva o läsa är ett sätt för mig att slappna av tydligen för jag somnar i princip direkt, som nu. Sov gott allihop!

Skriver nästan aldrig härinne nuförtiden, men jag måste bara säga att din tråd och dina funderingar i den är så tankeväckande för mig.

Jag har harvat fram och tillbaka härinne och jag känner igen mig så mycket i ditt drickande och hur det fullständigt kan slå slint. Och det från att ha haft en annan typ av drickande innan. Fortsätter detta i min egen tråd. Det blir så långt annars! Men tack Vinäger för din fullständiga ärlighet här inne. Du är till god hjälp när jags KS förstå mig själv.

Jag är inte så stark som jag ger sken av. Men jag har en strategi. Och det är att acceptera att jag vill vara nykter, att det känns pissigt (typ supersug varje dag mellan 17-19!!!), att jag stänger av tankar och känslor som är positiva gällande alkohol.. Jag tror att man kan vänja sig vid annat. Med tiden bör hjärna, kropp, psyke kunna vänja sig vid att inte få alkohol. Kan jag bli ”beroende” av annat kl 17-19? Byta ut vinet mot något? Använda KBT mot tvångstankarna om alkohol. För visst är det som ett tvång? Acceptera och observera att känslan/tanken kommer men i samma veva låta den passera - och byta fokus till något annat. Ett intresse, en bra bok/tidning, träning, barnen, husdjuret...vad som helst! Till slut sker det automatiskt?
Misstaget jag gjort förr är att älta och drunkna i suget. Låta alkotankarna surra runt och bli stora i huvudet. Blev ett stackars offer inför suget. När de kommer nu, tänker jag ”jaha, nu kom den där känslan, det är bara en känsla, jag behöver inte agera på den, låter den passera.” Förr har jag haft teorin men faktiskt inte använt mig av den, inte satt den i praktik.
Skillnaden nu är att jag går hos en terapeut, ett proffs på alkoholism. Hon klargör många beteenden/känslor hos mig. När man ser sitt beteende och ursprunget är det lättare att förändra. Men jag ÄR rädd! För jag vet hur lätt det är att falla, så fort man blir ivrig. Jag är bara på dag 10! Små steg!
Grattis till oss!
Önskar oss alla styrka att vara nyktra!
?

Grymt peppad av ditt inlägg - addar ditt inlägg till dagens lista över vad jag känner tacksamhet till!
Tack ??

Dee

Härligt att du hittat hit!
På Alkoholhjälpen finns en hel del bra fakta och forumet är en liten guldgruva av berättelser många nog kan känna igen sig i!

Jag känner igen mig i allra högsta grad i vad du skriver och i din fråga!
För mig var det så under många år (jag har just skrivit ett eget inlägg som berör delar av det på min egna tråd som heter "samtal med en främling")

Om jag går till mig själv så var det rätt länge jag höll mig i riskzons-drickandet. Det var alkohol för att slappna av till en början men som sedan övergick till alkohol för att prestera osv. Det slutade inte bra.
Läs gärna mitt inlägg jag skrivit, kanske du känner igen dig lite granna, eller så gör du det inte, vad vet jag.
Hur som helst så tycker jag det är bra att du skriver här och att du reflekterar över din situation, sen kan jag personligen vara lite skeptisk till mätningar och grejer man ska fylla i osv. Jag tror det viktigaste är att man fokuserar på varför man dricker som man gör. Vad syftet är med att dricka alkohol.
Vad tänker du själv kring det?
/Dee

- Jag vet som sagt inget om dig, så du kan väl berätta det du vill berätta om dig själv?
- Jag är ... (tystnad) .. Gud, jag vet inte vad jag ska säga, det känns så himla svårt att prata om sig själv som anonym.
- Du behöver inte säga något du inte vill säga, ingen exakt ålder eller så, bara så jag får en hint om du är mitt i livet eller vad du nu än är.
Jag tar ett djupt andetag och gör ett nytt försök.
- Ja, jag provar igen. Jag är 34 år. (Berättelsen fortsätter)
- Hur märkte du att du hade problem?
- Såhär i efterhand kan jag se tillbaka på mitt liv jämte alkoholen och förstå att jag hade ett riskbruk från i stort sett den där första fyllan. Det var inte så att jag drack ofta, nej tvärt om, mer sällan än andra, men den där längtan efter känslan av alkoholen i kroppen är något jag nu i efterhand förstår var det allra första varningstecknet. De tre sista åren, levde jag i ett rejält missbruk, där jag drack i stort sett 24:7. Det enda undantaget var de få timmarna per natt jag sov.
- När blev du medveten om att du hade en problematik / missbruk?
Tystnad. Jag vet att mitt svar kommer att kunna väcka en del reaktioner.
- Egentligen, om jag ska vara helt ärlig och uppriktig, så har jag, när jag tänker tillbaka på hur allt började, varit införstådd i att det här kommer aldrig att sluta bra. Jag var helt medveten om vad jag gjorde. Jag lät det hända. Jag visste exakt vad jag höll på med, men jag kunde inte stoppa det.

Detta är en liten del av ett samtal med en främling per telefon som arbetar som journalist.
Jag är väl medveten om att den sista meningen här ovan kan verka extremt provokativ för en del människor, men låt mig försöka förklara mig.
För 4 år sedan var jag strax på toppen av min karriär, jag var medveten om att jag pikade och njöt helt och fullt av det från början, men den inre rösten slog ner på mig och min självkänsla allt hårdare ju högre upp på toppen jag kom.
Från allra första gången till att dricka mig redlös varje kväll, var det ett oskyldigt glas vin för att slappna av efter jobbet. Att komma ner i varv. De där glasen vart två, tre, en flaska ganska så snabbt men inte höll den där kritiska jäveln i mitt huvud käften för det.
Det blev ett glas innan något större framträdande, två glas inför stunder då jag skulle prestera, ett glas för att orka prestera, en flaska på kvällen för att jag hade presterat, och ett glas på morgonen för att kunna orka upp och leverera nya prestationer.
Hela tiden helt och fullt medveten om vad det var jag gjorde.
Men jag ville aldrig stoppa det. Trodde inte att jag kunde stoppa det. Orkade inte stoppa det.
Jag är ganska så säker på att man inte vaknar upp en dag, flera år senare, kravlandes ur ett berg av gamla BiB:s och undrar vem de tillhör. Nej, jag vill tro att man är väl medveten om två saker:
1. Att det man har börjat syssla med inte är bra.
2. Att en dag kommer man behöva att göra ett val. I mitt fall var det så krasst att jag tänkte att antingen så super jag ihjäl mig, antingen super jag mig till skador som kommer leda till en riktigt plågsamt slut, eller så tar jag tag i det här och väljer att leva. Svårare än så är det inte. Det finns inga genvägar eller mittenfiler, inte när det gällde mig och mitt missbruk i alla fall.
Hur man når till den insikten är förstås väldigt olika och helt individuellt, och det är oerhört viktigt att man är ödmjuk inför att den just är individuell.
Jag gjorde aldrig några försök att sluta dricka. Det var en gång då jag försökte gå i samtalsterapi hos någon som kallade sig livscoach för drygt 2,5 år sedan som jag gjorde "ett försök" efter att hon sa rent ut till mig:
- Dee, du måste sluta dricka. Kan du inte hålla upp med enkelhet 3 veckor, då måste du lägga in dig på rehab.
Jag vet att jag av bara skammen av hennes ord lyckades hålla mig nykter "en hel vecka". Jösses va stolt jag var och som jag kämpade. När vecka hade gått tänkte jag att den där jädra människan inte hade rätt att säga till mig, en vuxen människa, vad jag ska göra och inte göra, så jag korkade upp två flaskor vin den kvällen och var rätt så nöjd över min "detox". Så, egentligen kan man väl inte kalla det där för ett "försök".
Jag har bara gjort ett enda ärligt försök att sluta med mitt missbruk och det var den 8/12 2018 då jag skrev in mig på alkoholhjalpen.se och skickade in en ansökan om att få ta del av det internetbaserade programmet.
Jag gjorde det inte för att någon annan sa åt mig att jag borde, måste eller skulle.
Jag gjorde det för att jag själv ville.
För att jag var redo. För att jag hade två val. Att välja livet eller att faktiskt dricka tills jag dog. (Jag tittar på den här meningen och tänker nu att det måste låta helt sjukt i dina ögon, men det var så. Det är så och det kommer alltid vara så.)
Jag gjorde det här för min egen skull. Inte för någon annans. Jag gjorde det av vilja. Inte av krav på att jag måste.
Jag skrev och fyllde i alla uppgifter under programmet för att jag ville. Hade mitt bollplank på Alkoholhjälpen som varit som min virtuella mentor återkopplat och frågat varför jag inte gjort det jag skulle hade jag troligtvis stängt ner datorn och börjat dricka igen.

Det här är egentligen det enda jag på riktigt gjort bara för mig själv. Sorgligt men sant.
För min egen skull. För mitt egetintresse, som bara jag fick vinna den riktigt stora vinsten på och det är väl egentligen det jag vill försöka få sagt med detta:
Du kan inte tänka att du måste sluta dricka.
Du måste vilja sluta.

Hej - försöker komma fram till hur detta fungerar. Jag har gjort en mätning och jag ska vara riskberoende. Jag har gjort mätningar förut som visat samma sak.
Har satt mig själv i två program och tyckte inte då att det var svårt att avstå från att dricka. Kände inget speciellt sug. Så jag skrevs ut från programmen. Men det är lätt för mig att gå tillbaka mina vanor att ta ett par öl och slappna av, när jag ska tänka och koncentrera mig.... mitt drickande hör ofta ihop med att jag ska jobba med ngt och jag får för mig att jag blir mer fokuserad då. Dricker mig naturligtvis inte asfull - det skulle självklart inte fungera. Undrar om det är någon som känner till det här beteendet?

Att känna stolthet.
Förundras över hur livet ter sig som hel nykterist. Känslan av ärlighet rätt i genom.
Folk får tycka vad de vill. Lev och låt andra leva. Inget behov av att tycka om andras liv.
Vill påminna om att lycka inte är likställt med att vara glad. Lyckan är något djupare.
Känslor kommer och går som vågor på vattnet.
Kram alla?

Hej igen,
Jag känner av rastlöshet och irritation när jag inte tar mig tid till mig själv. För mig handlar det om tid till reflektion, eftertanke, yoga, meditation och lugn. Slarvar jag med det så kryper gamla beteenden fram. När det gått en tid i nykterheten kanske vi tar den lite för given. Just kring årsdagen har jag upplevt detta och då fokuserat mer på just detta. Under mitt andra år var jag väldigt vaksam över just detta med att ta det för givet. Fokuserade på att skapa en rutin som gav mig en dos av ovanstående varje dag. Ibland blir jag trött på allt och vill bara ösa på som förr... men då behöver jag påminna mig om vad jag egentligen behöver. Ett återfall börjar ju egentligen långt tidigare än själva drickandet så därför försöker jag vara uppmärksam på mina tankar och beteenden.
Tacksamhetstankar, läsning eller vad som hjälper dig att hamna på rätt bana igen låter väldigt klokt. Vi springer lite ur kurs ibland men efter en ganska kort tif brukar jag hitta tillbaka. Jag känner en enorm tacksamhet till min man som står kvar och tydligen gillar han den nya Ellan mer än den gamla. Så upp på banan igen.
Kram
Ellan❤️

Visst är det så, men vem har sagt att det är enkelt. Jag använder all min envishet som jag förut använde till att få dricka och försvara mitt drickande. Det finns inga mer envisa än alkoholister.

Mvh