Senaste kommentarerna i forumet

Solen som drar i mig. Nu är den tack och lov snart nere.

En kompis jag ofta spenderar såna här dagar med (och med att dricka öl) hörde av sig i ett helt annat ärende och det var så svårt att inte föreslå en öl "när du ändå är ledig i morgon du med" (jag tentapluggar dock så är ju inte ens det egentligen). Jag gjorde det inte och jag ser fram emot att vakna upp i morgon i min nystädade lägenhet både nykter och inte bakfull, dricka en kopp kaffe och dra ner på stan för att träna och plugga jävel.

Jag kan inte för allt i världens förstå hur så tillsynes små saker kan trigga. Hade jag sagt "vill du ta en öl" hade hon varit game liksom. Det är allt som behövs. (varken hon eller jag är svårövertalade när det gäller alkohol). Kanske är det därför det enkla sms:et triggade så hårt? För att jag vet att om jag sa något hade det blivit så av bara farten trots att det är en måndag (hon jobbar precis som jag alltid gjort obekväma tider och dagar).

Hur hanterar ni sånt här? Det gick bra nu, men nästa gång? Solen, värmen... allt triggar lite smått just nu. Behövs så lite känns det som.

Hoppas ni har en fin början av veckan.

Undrar vart du tog vägen ? Känner en viss oro för att du inte är ok.
Ser fram emot att läsa ditt nästa inlägg.

Kram och styrka!

Tack FinaLisa, för din fina hälsning!
Kram??

Ja, vi har nog hittat på alla möjliga anledningar för att dricka alkohol.
Jag hade också hög puls dagarna efter sista drickandet. Det är skrämmande.
Hur mår du nu?

Dag4 och jag hade en situation som grovt triggade mitt drickande... men jag står emot.

Däremot hjärtklappningen ligger i nu efter ett par timmar. Vill bara gå förbi bolaget och köpa vin o dränka pulsen och hjärtklappningen.

Snälla säg att det är normalt med kraftigare puls och att det går över, att det bara är kroppen som vill lura mig att jag måste ha vin för att bli lugn igen.

Jo, vi pratar mycket, min fru och jag. Får en del positiva reaktioner från henne. Hon dricker inte hemma när inte jag gör det, det underlättar ju för mig. Hon har för övrigt alltid druckit väldigt normalt. Hon tog två glas en fredagskväll, jag två flaskor. ?

Jag tror att det är viktigt att känna att man får stöd av sin respektive. Det är ju delvis för hennes skull jag vill sluta att dricka. Om jag skall vara ärlig. ?

en dag i taget. Tar det lugnt. Går på gym och AA. Lyssnar på böcker och ser på TV-serier. Äter regelbundet och nyttigt. Tänker jag ordet tråkigt, så ändrar jag det genast till tacksam. Ja, tacksamhetslistan är lång. Nu tittar solen fram.

Så kom den dagen då bubblan sprack, min arbetsgivare påtalade att jag drack för mycket. Till företagsläkare fick lämna prover och de visade oroande resultat. Första tanken att fly, byta jobb, ta livet av sig eller något annat smart min reptilhjärna kan räkna ut på 20 sek.
Konstigt att det alltid blir flykt på något sätt så fort det blir obehagligt, nu är det riktigt obehagligt.
Fick skriva på att jag skulle gå på behandling, jag som hatar att tala om mig själv eller om några problem. Nu har jag ju inget val, så måste ju gå dit.

Det är 20 dagar sedan mötet och denna veckan skall jag börja samtal och är så jäkla nervös, enda som är bra är att jag varit nykter i 20 dagar.

Inser ju själv att det säkert är bra, men vill verkligen inte

Haha så sant!! Jag älskar vinter, för då kan man gömma sig inne bara?? Sommar och vår är verkligen värsta tiden att vara som oss.

Jag blir så sjukt irriterad. Min man går på AW, festar, drar på resor med jobbet osv. Och verkligen bara kör sitt race. Han vet vad jag går igenom och jobbigt det är men har inte en enda gång sen jag tog beslutet frågat ”hur mår du?”. Men det kanske är normalt.

Hur förhåller sig din fru till ditt drickande? Pratar ni öppet om det hemma??

Ja, vi har nog inga andra val än att kämpa. Jag tycker också att det är svårt nu. Solen och våren får mig att vilja dricka. Fast jag är jävligt kluven. Vill ju också må bättre i det långa loppet.

Man borde flytta till ekvatorn så man slipper årstider. Nu super man på våren för att det är vår och på hösten för att stå ut.

Skriver av mig

Vi har setts två dagar i rad. Vart för mycket dricka. Så fort jag umgås med han blir jag påverkad av hans sätt o vilja umgås.
Det låter som jag skyller på han men det är inte det jag menar. Det jag menar är att jag inte tog ansvar över mig de här två dagarna. Jag lät mig påverkas och det vart fest osv.
Jag vet att jag inte mår bra av det och det är bara jag som kan säga nej!

Nu har jag ångest. Ångest över alkoholen och att jag förstört för mig själv. Han mår topp av de här dagarna med mig. Jag har inte sagt att jag mår dåligt.

Jag känner iallafall att känslor till han börjar förändras

Bra jobbat!!

Jag är inne i en oerhörd svacka där jag tvekar på mig själv? Jag känner mer och mer hur jag börjar planera att jag ska vara ”tråkig” i ett tag till men sen blir jag roliga och sociala jag igen. Att det nog funkar den här gångern.... och tänk om det gör det?!

Men jag VILL inte tveka, hade ju bestämt det här! En sida av hjärnan säger att jag varit så duktig nu ett tag och att jag blivit ”frisk”, den andra SKRIKER tvärtom!

Så sjukt jobbigt att inte ge efter för dumma sidan av hjärna. Samtidigt mår jag bättre nu, kroppen känns bättre, huvudet är klarare, jag hänger med på ett annat sätt, vaknar pigg varje dag, kommer ihåg allt, gör inte bort mig, kan köra bil hela tiden och en massa andra positiva saker. Hur svårt kan det vara då att inte bara hålla det där och hålla sig nykter?!?!? Det är ju nu jag mår bra och dessutom kan man göra allt det andra man vill såsom resor utan att dricka... fan inte lätt det här. Förstår dom som är schizofren?

Jag tycker vi är sjukt stark som jobbar mot denna hemska kraft inom oss. Vi ska fasen fixa det!!

Kämpa på Themistokles!??

Vad fruktansvärt du mått! Det är minst sagt glädjande att du valde att hejda dig själv på flera sätt den där natten. Du räckte ut en hand genom att skriva här, du har berättat för människor runt omkring dig och du har nu sökt mera hjälp och stöd utifrån.

Detta har du nu gjort fast du just där och då kanske inte trodde alls på att du kunde må annorlunda. Nu i efterhand kan du se och känna att du inte fortsatte att må precis så dåligt som du gjorde just då.

Du berättar att när du mår bättre vill du hjälpa andra som kanske hamnar i en liknande situation och mår som du gjorde. Du har redan gjort mycket för andra också i och med att du berättar här vad som sedan har hjälpt dig.

Även om det kändes hopplöst och oöverstigligt där i stunden valde du att söka hjälp, stoppa dig själv från det som i stunden kanske kändes som den enda lösningen. Alkoholen förvärrade allt i stunden, ökade kanske risken att du skulle gjort något du sedan ångrat.

Tack för du skrev i lördags hur det gått och berättade, och fortsätt gärna uppdatera här, om du vill såklart och är hjälpt av det. Hoppas du mår betydligt bättre nu.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner igen tanken om att bara ta nån bira. Funkar oftast inte för mig. Det är tyvärr så vi lurar oas själva.

Tack för kommentarerna.
Det känns bara så hopplöst, fast än man innerst inne vet så lurar man sig till att tro att efter ett långt uppehåll så är det lugnt.
Ska bara ta ett par bira, det är ju Fredag...

Du är inte ensam med att ha ångest. All fysisk aktivitet lindrar min. Just nu är jag ute på lunchpromenad. Så jäkla skönt att resa skallen. Du har ju massor av vita dagar i ditt bagage. Falla kan alla göra. På det igen. Sluta aldrig kämpa.
/mrx

Det är inte för sent att sluta dricka.
För din egen skull. För att du vill.

Inte för att rädda relationer.
För att du är värd livskvalitet.

Ta nya tag o kämpa.
Ut o rör dig, andas ut ångesten.

-

Måndag på Kliniken. Dags att blåsa. Dag 22 idag. Än så länge funkar det. Känns fortfarande rätt och tufft att vara nykter. Och solen skiner i Göteborg.

I väntrummet på samtalsmottagningen. Kära rymden och allt som är större: låt det här bli dagen jag hittar någonting att försöka.

Jag bestämde mig nyligen för att vara nykter, det som känns spontant svårast är just den typ av förändringar som du beskriver. Att en har vänner som en liksom alltid umgås med på ett visst sätt som då måste göras om på något vis. Det KAN ju vara kul att festa som alla andra (dvs. med A) men sen vet vi ju egentligen att det finns skäl till att vi valt att låta bli A.

Jag och min bästa vän ska åka till Amsterdam i slutet på nästa månad. Det känns som ett svek att jag blivit nykter trots att det är aslöjligt egentligen. Men jag känner att hur kul kommer jag vara? Detta trots att vi inte ens åker dit för att kröka och festa utan uppleva konst, kultur och annat mys. Känns svårt, men jag ska göra mitt bästa ändå. Vi kommer ha kul ändå!

Bra insikt. Du har kommit fram till. Här inne är vi många som kämpar mot A. Visst A har sina stunder fylld med liv och glädje. Jag blir social, glad och energis när jag dricker. Gillar precis som du sociala sammankomster. Min kropp och min hjärna mår dock inte bra av A. Jag får ångest och magen ballar ur.

Helgen var sjukt rolig. Massa massa massa med kul!
Mindre vila tho, så idag är jag trött. Fick åkt till Ikea och shoppat en hel del igen till lägenheten.

Sov sjukt oroligt i natt så tog beslutet att jobba hemifrån. Inte fått ett ok ännu, men Hey antingen godkänner de att jag arbetar eller så får jag helt enkelt sjukskriva mig. Really dont care just nu, men sitter iaf med datorn och arbetar.

I kväll ska jag på intervju igeeeeen.
Men det är den enda intervjun jag bokat in denna veckan. Så det känns okej. :)

Nu mer kaffe och mer jobb ^^

Fridens ?

Tack...dina ord lägger sig i mitt medvetna och försöker nu tränga undan alla dom lögner som alkoholen lovar.

Rasmuspåluffen
Varit Nykter 45 dagar
Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning