Senaste kommentarerna i forumet

Inget behandlingshem, men någon form av terapi. Fick skriva på att jag skulle fullfölja behandlingen. Vet ju inte ens hur lång den är.
Kanske känns bättre när jag varit där, just nu känns det för jäkligt.
Är inte typen som gillar att blotta och vända ut och in på mig själv.

Jag har erfarenhet av behandlingshem samt samtalsbehandling.
Här även blivit konfronterad av arbetsgivaren.

Vad vill du veta?

Mvh

Antar att det är många faktorer som spelar in. Hur förhållandet i övrigt ser ut. Jag och min man har varit tillsammans i mer än trettio år. Vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans och är extremt nära varandra. Jag vet att det är ett privilegium och att det inte ser ut så för alla.

Förstår tankarna kring att ingen ska behöva avstå för att jag har problem. Samtidigt är det ju inte vem som helst, utan min absolut närmaste i livet. Antar att det inte finns något rätt eller fel vad gäller detta. Framför allt ska vi inte döma, vi vet inte alltid varför andra agerar som de gör.

Japp, det är berusningen vi vill åt. Att dricka ett eller två glas är ju helt meningslöst, såvida det inte rör sig om två stora glas starksprit...

Fint att vi kan diskutera och bolla tankar här. En riktig hjälp när det är jobbigt.

Tack, ha en fin och vit kväll, ni med. ?

Jag är här men vill undvika att det blir ett måste att skriva i min tråd bara för att, sånt känns så himla onödigt och tråkigt.
Jag skriver när jag vill och när jag har inspirationen till det!
Just nu har jag mycket med mitt nya jobb så dagarna snurrar på, sen ska jag hinna med att träna mina 4 pass i veckan och helgen går åt till skogspromenaderna med jycken, det enda sättet jag kan återhämta mig på.

Vad gullig du är som frågar, jag är här varje dag men skriver när jag har lust och när jag känner inspiration - det är ju då jag skriver som bäst! Har en massa på gång att skriva om, väntar bara tills tankarna formats klart och är redo att åka ner i fingrarna ;-)
Kram på´re tillbaka!

Jo den berömda botten kanske är här. Skulle det vara så är jag tacksam att den inte var längre ned.
Är det någon som vill berätta hur det går till vid en sådan här behandling med samtal?
Hur länge måste jag hålla på med det, tusen frågor som snurrar i huvudet?
Läser här och full av beundran för alla er som kämpar, det ger mig hopp

Tack för fin respons. Så mycket klokhet vi besitter tillsammans.

Svewild: Vill krama om dig och säga att jag är jätteglad för din skull. Du vet vad som gäller och kommer att fixa detta. Att ta hjälp är bra.

Themistokles och Tackohej: Håller med er i vartenda ord. Angående att "predika nykterhet" tänker jag att det kan göras på många sätt. Vill man inte berätta om sina problem kan man ändå belysa A-frågan på en samhällelig nivå, diskutera mer allmänt runt den. Om man vill och vågar kanske nämna att man tycker att det lätt kan bli för mycket. Att man tar en vit period på obestämd tid för att det helt enkelt började bli farligt då man såg fram emot fredagen då man ville ha ett glas för att slappna av (naturligtvis nämner man inte att det snarare handlade om två flaskor...). Inte vet jag, men jag har börjat så.

Vad gäller att ge råd här på forumet är det alltid en balansgång. Man vill så mycket, men är rädd för att låta mästrande. Jag tänker att alla måste göra sin egen resa och komma fram till vad som fungerar bäst. Däremot inte sagt att man inte kan få stöd och hjälp på vägen - tvärtom. Om det presenteras på ett respektfullt sätt och med tydlig omtanke brukar de flesta ta till sig det man vill förmedla. Men, som sagt, det är en balansgång...

Tack för att ni finns, alla fina forumvänner. Utan er vore jag garanterat inte där jag är i dag. ?

Kram på er

så mycket att skriva och läsa här, så många kloka och öppna människor som delar med sig! Det som är bra med att skriva är att man även kan följa sig själv. Läste igenom min tråd häromdagen och då inser man att man har kommit framåt även om det inte känns så för stunden! Blir som en slags dagbok och som andra läser och kommer med reflektioner på. Så värdefullt.
Försök att verkligen bestämma dig för att du inte ska träffa honom! Du skriver att HAN TOG för sig. Om du tänker mer att DU GAV honom vad han ville ha så känns det annorlunda och man blir mer beslutsam tycker jag. Varje gång jag gav efter för mitt ex kände jag mig utnyttjad och ledsen. Nu när han hör av sig svarar jag inte ens. Tänker ”ger han mig det jag behöver nu? Svar nej, inte svara”! Om du känner dig redo starta en egen tråd och skriv. Bara det att sätta ord på känslor mm gör en mer medveten och man blir bättre på att sortera sina tankar och känslor! Stor kram

Ett dilemma. Å ena sidan finns här massor av fantastiskt stöd, å andra sidan håller det tankarna på A vid liv. Hmmm...

Tycker att du resonerar rätt kring ångesten över vad man gjort under påverkan - på fyllan helt enkelt. Det är inte bra att förtränga, samtidigt som man inte får älta det i evighet. Det gäller att hitta balansen, möta ångesten, acceptera och sedan gå vidare. Lättare sagt än gjort dock...

Skönt att det går åt rätt håll på många plan för dig. Du fixar det här.

Kram

Hoppas att livet blir lite snällare mot dig snart. ?

Vad glad jag blir av att läsa dina rader. Det känns som att du har hittat hem.

Hör av dig när du vill, jag ser fram emot några rader då och då. ?

Kram

Ja, det är trixigt. Det är så svårt att veta vad som är okej och inte eller hur andra par hanterar det när någon väljer att avstå från alkohol. Man har inte så många att bolla med?

Jag tycker på nåt sätt att det känns orättvist att han kan vara med på allt och göra allt men jag får inte göra någonting... men samtidigt har ju jag själv tagit det här beslutet och satt mig själv i den här situationen. Men lite bitter är jag nog? Men det stör mig lite också, är ju att han mer eller mindre förbjudit mig att dricka men själv så fortsätter han likadant.

Det där med att dela en flaska... jag har vid flertal tillfällen smugit i mig en flaska innan. Värsta är när jag smugit i mig vin och han överraskar med mer vin, då har jag ju typ inte kunnat dricka mer risk för att bli för påverkad. Skönt att man slipper det där! Det låter ju brutalt, men dricker jag så vill jag bli påverkad, det blir jag inte av två glas och då kan jag lika gärna låta bli.?

He en fin kväll vinäger! Skönt att höra lite inputs hur någon annan har det☺️☺️☺️

Wow, vi närmar oss hundra dagar. Känns ofattbart med tanke på hur det var för bara några månader sedan.

Saknar också många här. Ju längre man hängt på forumet, desto fler hinner helt naturligt komma och gå. Förhoppningsvis har de försvunnit för att de inte längre behöver stöttning en härifrån utan klarar att stå på egna ben. I den bästa av världar är det så.

Vad gäller lakrits, ok, inte det bästa, men tusen gånger bättre än A i alla fall.

Kram ?

Det är ju inte klokt vilken stor plats alkoholen tillåts och accepteras ta i vårt samhälle. Precis som du skriver, den gör ju enorm skada, inte bara för den som dricker utan alla runt omjring,inte minst barnen.

Usch, vilken jobbig situation med din son. Hoppas han själv kommer till insikt. Med dig som nykter mamma har han alla förutsättningar. ?

Gillar din sista mening: "Tur att vi har förmåga att prata om problemen". Ja, inte minst här på forumer, där vi anonymt kan diskutera det mesta.

Kram till dig

Vad skönt att höra, även om det kanske är en klen tröst. :-) Bara att bita ihop.

Har också en partner som avstår för min skull. För honom var det en självklarhet, vilket jag är oerhört tacksam för.

Isvinge, jag brukar säga att jag beundrar er som klarar av att sluta trots att ni inte har stöttning. Speciellt ni som har en fru/man som fortsätter dricka mitt framför ögonen på er, trots att ni kämpar.

Igenkänning på att alltid dricka mest. Antingen smyga i lite extra i glaset eller faktiskt kunna dela en flaska vin - efter att ha grundat med minst en före i hemlighet...

Kanske har du nått den. Det brukar vara den som till slut får oss att inse allvaret. Inte sällan kommer den efter ett avslöjande eller en annan pinsam situation.

Förstår att du känner dig obekväm just nu, men förhoppningsvis leder det fram till något riktigt bra.

Grattis till tjugo dagar och välkommen hit!

Alltså, du har en helt annan inställning nu. Håller med MM fullt ut. Så härligt att läsa.

Kram på dig

Tack snälla du! ❤️
Det går sakta åt rätt håll för mig just nu. Trampar försiktigt fram nya stigar, utforskar mig själv och söker efter positiva energier som ger mig styrka att bli stabil igen.
Brottas med en utmattningsdepression som varit en anledning till min självmedicinering med alkohol. Har kommit till insikt med hur mycket denna substans förvärrat mitt mående, förstärkt min ångest och fått mig att snabbt sugas in i ett svart hål fyllt av vakum. Skrämmande!
-Ta ett glas vin så blir det bättre! "Sätter lite guldkant på tillvaron". ?
Sen sitter en där med förvärrad ångest. Nej, nyktert gäller för mig.
Tränar på att sätta gränser, prioritera det som på sikt ger mig styrkan och hälsan tillbaka. Möta alla känslor och tankar som fladdrar runt istället för att fly eller döva. Sluta behärska eller bemästra känslolivet som ju faktiskt vill mig väl, leda mig mer "rätt". Lyssna på mig själv istället för att vara så duktigt rationell! Ja! Har hittat en bra samtalsterapeut. .. ?
Är oerhört tacksam över att detta forum finns. Vi är många som kämpar❤️

Är olidlig!
Ena företaget ringde i morse (ett av 2 företag jag faktiskt kan tänka mig att arbeta på?) och bad om referenser. Jag var på sista steget i fredags. Så nu ickebinära, damer och herrar nu håller vi fan tummarna. Skickade iväg 4 reffs som jag vet kommer ge mig bra ord. Gör inte om samma misstag 2ggr inte. Min ena referens hörde av sig precis och sa att de kontaktat henne. Hon nämnde att det lät lovande.

Kom ut från en annan intervju nyss men kände ganska direkt att den tjänsten inte var vad de målat upp på sin annons. Så det blir ett nej ganska snabbt där från min sida.

Jag är så redo!
Kom igen nu ödet ?

( företaget jag vill till skulle ge besked i morgon. Shit jag kanske har en helt ny framtid i morgon kväll!!)

Fridens ?

Helt rätt angående beroendecentrum, det är väl bra att blanda in dom.
Ifall barnen mår dåligt utan att man själv fattat det.
Om det fortfarande är lugna puckar och ingen mår dålig.
Ja då kan jo drickande eskalera och plötsligt är det ett problem.
Eller så är det ingen fara och det blir en nykter framtid med berondecentrums hjälp.
Mina barn visste inte att jag drack, iaf inte sonen.
Dottern tyckte jag drack lite då och då, fast inte varje dag som jag i verkligheten gjorde.
Nu vet dom allt och det är faktiskt skönt för mig, det ger mig motivation att inte svika dom.
Å dom håller nog ett öga på mig numera, skulle jag tro..
Det va tufft för dom att höra hur det låg till, men tror och hoppas det går över.
Så länge jag är nykter ?

Förmodligen bara vi svenskar som tycker det är en trigger att dricka öl på en uteservering i "värmen" när det är 5-10 grader varmt. Samma temperatur som i mitt kylskåp. Blå himmel är ett bra skäl att få dricka alkohol.

Man får väl bara vänja sig vid det om man vill hålla sig nykter för varken solen, den blåa himlen eller den 5 gradiga marsvärmen kommer att försvinna.

Har läst ditt svar flera gånger o låtit det sjunka in. Du verkar så klok, jag ör tacksam för att du tar dig tid o är aktiv i detta forum.
Jag har sedan nästan ett år valt att inte prata så mycket med mina vänner, de har inte haft ett spår av förståelse, istället tyckt att jag varit vek som inte visat min vanliga styrka. Jag försöker jobba med mig själv, har gått på kbt men gjorde sista besöket där i augusti. Kanske jag ska återuppta det...
Igår trillade jag dit igen, han besökte mig hemma o berättade om sin kärlek o hur bra vi har det tillsammans. Jag avvärjde iaf dusch o säng men han tog för sig av annat. Jag hade INTE kraft att säga nej. Jag tar till mig o konstaterar att jag inte ska träffa honom själv.
Det är såååå svårt att avhålla sig.... å andra sidan kanske det kan jämföras med hans avhållsamhet från alkohol ...? Elller?
Han ör nykter sedan snart två månader (igen), senaste återfallet slutade med att jag o en vän åkte hem till honom, möttes av en helt utslagen o uttorkad man så det blev ambulans o dropp ett par dagar för honom.
Är det vanligt? Jag ör så fruktansvärt oerfaren av detta sätt att leva sitt liv....
kram till er alla

Det kommer alltid finnas anledningar till att dricka, bra väder dåligt väder, elak fru mycket på jobbet eller vad som helst. Det är du som bestämmer. Jag dricker inte alkohol så därför finns det under inga omständigheter några anledningar till att dricka. Jag tjatar om, jag vet. Men sluta vela så kommer det gå lättare. Var bestämd, oavsett. Njut av livet, det blir fantastiskt mycket bättre utan alkohol.

Mvh

Det är samma här hemma. Han tar två glas jag, jag två flaskor. När vi delade en flaska såg jag alltid till att hälla upp så jag kunde smyga i mer till mig???

Det är min familjs skull jag slutar oxå. Skönt för dig att ni kan prata om det. Jag tycker att det skulle vara enklare om min man också avstod från att dricka ett tag tills allt lugnat sig. Men jag vill lixom inte begränsa honom bara för att jag inte kan kontrollera mig. Han ska inte straffas för mina bekymmer. Jag är super-rädd att jag ska ses som jättetråkig nu framöver.? Finns ju inget mysigare än att få egentid och till exempel gå ut och äta, men i mitt mys ingår det vin annars är det inte lika mysigt och nästintill ingen idé.

Ha en fin kväll!!?

Jag har haft alla möjliga jobbiga symtom när jag slutat. Se upp för skakningar etc, får man kraftig abstinens rekommenderas vård. Pulsökning och blodtrycksökning är väldigt vanligt vad jag förstår. Heja dig