Senaste kommentarerna i forumet

Rasmuspåluffen
Varit Nykter 45 dagar
Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Rasmuspåluffen
Varit Nykter 45 dagar
Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Är så glad att du är på G!!???
Önskar dig en riktigt skön vecka?

Kramar
???

Grattis till dina 9 dagar. Bra jobbat! Min fru vet allt och vi pratar öppet med varandra om allt. Hon förstår mig bra. Hon har själv tidigare varit stor konsument av vin i bib. Hon insåg att det var på väg åt fel håll och var nykter i 4 år. Nu dricker hon väldigt måttligt. Våra tre vuxna barn vet att vi ändrat på våra alkohol vanor men inte övriga vänner och släktingar.

Du lyckas skriva ned dina tankar på ett sätt som gör att man känner igen sig väldigt väl. Ångest är min värsta fiende. Jag har lyckats varit utbränd två gånger och din beskrivning av utbrändhet är klockren. Kämpar mot stressen varje dag för jag är känslig mot den. Precis som du har jag tidigare själv medicinerat med alkohol. Har ändrat mitt förhållande till alkoholen rejält de sista 7 månaderna. Lever i tron att jag ska kunna bli normal drickare. Just nu dricker jag 1-3 gånger per månad men mår inte bra av det. Reflektion är väldigt viktig om vi ska må bra. Det har min psykolog sagt till mig. En del av mig säger att jag är alkis på riktigt. Jag måste dock bara vänja mig vid tanken. Ser jag bakåt på farsans sida finns det väldigt många i släkten med samma problem. Alla har skött sina jobb och levt vanliga liv men med en hög konsumtion av alkohol.

Så underbart att det går så bra för dig!!
???
Just nu har det varit lugnt och skönt för mig också ett tag. Ingen alkohol och så har jag minskat ner min aktivitet här på forumet.
Det gjorde susen för mig, ibland kan det slå över och bli en fixering istället för en hjälp.
Men i det stora hela är forumet fantastiskt såklart!!???

Kramar
???

Ta hand om dig och njut av LIVET ?
Kram PimPim ??

En ny vecka och startar med pigg och klar hjärna, inte massa sus i huvudet o orolig mage efter helgens drickande...känns sååå skönt o lite stolt är man.
Kattskit hej, min fru vet allt men att berätta för andra som barn, syskon, vänner skrämmer mig.
Ha en bra måndag ni alla ☺️

Så är det nog för många av oss som växt upp i missbruksfamiljer, att "systemet svek". Det gäller även mig. Jag kan önska att alla som visste - släkt, socialen, snuten, skolan - hade ryckt in och tagit hand om mig och mina syskon när det var som värst. Men det skedde aldrig. Ett sätt att i någon mån "laga" allt som blivit fel i efterhand tror jag kan vara att inte följa i föräldrarnas spår. Att göra tvärtemot vad de gjorde. Att försöka bli bättre än de. Att inte själv förstöra sitt och kanske andras liv genom att supa. Så försöker jag tänka (utan att för den sakens skull mästra, det är lättare sagt än gjort att förändra sitt liv).

Ibland stör det mig att många här på forumet inte vågar söka hjälp på beroendekliniker eller socialen av rädsla för en s k orosanmälan. Jag kan tycka att det är feltänkt, att man sätter sig själv framför sina barn och deras behov av trygghet. Jag önskar att någon hade gjort en orosanmälan när jag var barn. Barn som växer upp i missbruksmiljöer behöver lika mycket stöd som den missbrukande föräldern, på vissa sätt antagligen mer.

Det är bara att komma igen och börja på nytt, Allterbra! Ny vecka, nya möjligheter.

Ha en bra måndag!

Det kändes väldigt bra för mig att ta en liten paus från Forumet.
Jag blev nästan som fixerad och tänkte på alkoholen från det jag vaknade tills jag somnade.
Men under denna paus har jag sluppit detta och kunnat koncentrera mig på annat.
Jag håller mig nykter och så får det vara?
Nu väntar jag på vårvärmen och att få börja pyssla med balkongen.???
Ska läsa några av era trådar nu.
Tittar in om ett tag igen.
Kramar
???

Har mycket tankar kring alkoholismen och dess följder. Barnens pappa är ju en följetong som hänger med, förmodligen resten av mitt liv, men förhoppningsvis mer i periferin. Nu har han blivit ihop med en kvinna som är så alkoholiserad så att hon har blivit av med sina barn. Detta är en mindre ort så alla känner alla. Jag har sagt till honom att en alkis har väldigt svårt att hjälpa en annan alkis att bli nykter, ofta är det tvärtom. Jag nämnde mig och honom som exempel som istället drog ner varandra. Sonen bor ju fortfarande hos sin pappa v/v och det är därför jag måste bry mig. Sonen vill bo hos pappan trots att jag sagt att det är frivillig. Jag funderar en del kring detta. Det blir en skam för mig också att exet nu är ihop med en kvinna som är så nedgången i missbruk. Hon har varit på flera behandlingshem men inte orkat ta sig ur missbruket..Jo, det är hans val. Men måste ändå ha kontakt så länge som sonen vill vistas hos sin pappa..Måste prata mer med sonen. Är ju livrädd att sonen ska ta mer skada (medberoende, skam, skuld) än vad han fått tidigare av mig och pappan. Så skönt att sonen snart börjar gymnasium. Tur att sonen är stark, så han bestämmer en del hos pappan. Tex vilka som får vara där när han är hos pappan..En annan sak jag tänker på när jag läser om anhöriga..Varför säger folk ”min alkoholist?”. Äger dom personen? Det är också stigmatisering tycker jag. Det är väl ingen som säger om sin fru tex att ”min diabetiker” eller min ”sexmissbrukare”? Jag tycker det låter mycket märkligt..Mitt mående är just nu sådär..Svänger en del..Läser väldigt sporadiskt på forumet. Kände att nu att jag är lite ”anhörigsaktig” ..Bra att det finns även den sidan här..När det handlar om beroende så är det bra att läsa om båda sidor av helvetet..Att en substans kan påverka oss så otroligt mycket, och göra en sådan enorm skada..Inte bara i nuet utan även på våra barn som vuxna..Tur att vi har förmåga att prata om problemen..Varm kram?

Du behöver inga råd. Du behöver ta beslut i ditt liv för dig.

Fan oxå. Öl i fredags och idag ?
I fredags blev det många, chattade med en kompis som inte haft det lätt.
Hadde ingen aning att han haft det så, trodde hans syskon tog hela smällen.
Men det va han med, en mamma och pappa som drack förstås.
så vi tryckte i oss öl tills 9 på lördags morgon, mens vi pratade.
Han berättade många saker, systemet som svek han.
När jag tänker på det, så har han helt rätt.
Dom vuxna svek och blundade för missären.
Å det är nog så sant, när jag tänker på det nu.
Nykter i morgon. Det lovar jag, men hans historia va tuff.
Så jag blev helt matt och började dricka ?

”En dag, ett liv” sade Farbror Melker i Saltkråkan...
Jag brukar tänka, en vecka, ett liv, och så sätter min hjärna igång och börjar värdera den.
För mig är det viktigt att reflektera över veckan som har gått, väga det som var dåligt mot det som var bättre.
När jag gick hos en terapeut vid min utbrändhet så tjatade de båda om att acceptera läget.
Vadå acceptera?, tänkte jag, varför ska jag acceptera allt som var dåligt, jag borde mera reagera istället i min iver att snabbt bli frisk.
Många ord slutar på -era, och jag bestämde mig efter ett tag att ta emot ordet reflektera istället.
Som en reflex studsa tillbaka ljuset och görs mig oåtkomlig, en skyddsvall, lite mera nonchalera.

Många saker påverkar en när man är utbränd, det känns som allting är emot en, minsta lilla grej är där för att jävlas med en.
Det kan låta löjligt, men så upplever man det, hjärnan är i ett kaotiskt läge och kan inte hantera informationen rätt.
Man vänder allting emot sig, ingenting är bra, allt är skit och man söker med ljus och lykta efter ett sätt att ta sig därifrån.
Det var där alkoholen fick en allt för betydande roll, en flykt ifrån verkligenheten som egentligen inte var en riktig verklighet, men den var min.
Allting blir vara värre om än bättre för stunden så länge fyllnadsgraden går upp, men när den planar ut eller blir för mycket så ändras den lilla lyckosamma stunden till ett inferno av ännu mera konstiga tankar blandad med ångest....
För att inte tala om efteråt, då finns det ingenting av den lilla stunden av lycka kvar, bara samma skit som innan, men nu blandad med ännu mera ångest, den som skapades under fyllan.
Ingen kunde förstå mig under den tiden, terapeuten nickade medlidsamt men fattade egentligen nada.
Familjen stod handfallen och kunde bara se mig brytas ner, bit för bit, allt de sade hade ingen verkan, för de kunde inte känna det jag kände.
Hela världen var emot mig, det fanns ingen hjälp som kunde lindra, bota eller kurera.

Så här tio år i efterhand så kan jag väl säga att det fanns två saker som betydde mest, nykterheten och tiden.
Att inte dricka alkoholen var ett sätt att inte spä på ångesten, varje gång jag drack så förvärrades den med lät oss säga tio procent.
Medans tiden fick den att kanske tappa med en procent i veckan.
Så länge jag drack så fördubblades den vartannan månad istället för att ha tappat tio procent.

Långsamt långsamt började min hjärna att återhämta sig, saker som jag tidigare tyckte hade varit våldsamt jobbiga började nu blekna av.
Nu förstår jag inte ens vilka de var, kommer inte riktigt ihåg dem, de minnena ligger dammiga längst ner för den långa spiraltrappan längst bort på lagret för oviktiga minnen, delvist klara för leverans till det runda arkivet, papperskorgen.
Ingenting som jag behöver eller ens vill återminnas, vet bara att det är passé.
Det som finns kvar är alla känslor kopplade till dem, dem minns jag, t.om de fysiska tillstånden som de skapade.

Jag vet att jag numera har en överkänslighet för stress och slår direkt bakut om jag känner att det kommer krypande.
En sorts självförsvarsmekanism som är helt nödvändig, och jag är inte rädd för att göra mig ovän med den som är oförstående.
Bara de som har varit i samma sits har en förståelse.
Precis på samma sätt som två alkoholister kan känna en samhörighet, de förstår varandra, har varit där och vill inte tillbaka.
Den som inte har varit alkis kan aldrig veta vad man pratar om, möjligen de som vägrat kalla sig alkisar men ändå haft samma beteende kan känna samma sak.
Att kalla sig alkoholist är en befrielse, att ge upp alla möjligheter att försöka fortsätta dricka alkoholen, jag ger upp och faller in i segmentet alkoholist, jag är handfallen till att leva ett liv förutan alkoholen, uppgiven och beslutsam, besegrad men inte viljelös.
Det är där det nya livet tar sin början, se skillnaden mellan att ha kontrollen och den man inte hade tidigare.
Att vara nykter betyder makt, makten att kunna bestämma över sitt egna liv, jag gör så här och vet hur det slutar.
Tråkigt?, tja det beror på vad man jämför med, inte för att det är roligt att vara ångestfri, men vad är alternativet?

Så ikväll ligger jag som vanligt en söndagskväll och reflekterar på vad som var bra och vad som var dåligt under veckan.
Den har absolut inte varit händelselös, det har hänt massor av saker som kommer ta tid att smälta in.
Förändringen är konstant och jag försöker se fördelarna med detta.
Jag har umgåtts med de jag älskar mest, de har givit mig glädje och energi, trygghet och förtjänstfullt inre lugn.
Jag skyndar bara när jag känner för det, och allting blir inte som jag har planerat men istället för att se problemen så ser jag på fördelarna, förändring är bra, slentrian och rutiner är både en trygghet och en lustdämpare.
För att få andra kickar än den från alkoholen så behöver man söka upp dem, inte vänta på att de kommer.
Min bästa kick nu är våren som nalkas med stormsteg, vår vän från Norge som åkte hem ikväll väntar ytterligare ett nytt snökaos med två decimeter nysnö under helgen, jag avundas henne inte och hon hoppas innerligt att plogbilen har hunnit ploga upp hennes backe upp till stugan.
Här hemma dignar snödropparna sedan veckor tillbaka och fredags såg jag tussilagon för första gången, massor av dem.
Gräsmattan liknar mer en lervälling och snart så torkar den ur och de första knallgröna gräsbladen spirar upp mot himlen.
Med sol och värme börjar livet utomhus ta fart och det avfrostar även min frusna själ.
I skogsbrynens norra skuggdelar ligger små spillror kvar av vintern i form av grådaskig snö, snart tar våren över och smälter vintern bort.
Det kliar i fingrarna att smutsa ner dem med trädgårdsjord, men än är det för tidigt, med trånande blickar tittar jag på trädgårdsredskapen i affärerna och bara längtar, snart så Berra, snart...
Det är viktigt för mig att längta till något har jag upptäckt, man måste ha framtidsutsikter, hela tiden...
För när man inte längtar framåt, vad har man då för sorts liv?

Mitt liv innehåller så himla mycket, förutom alkohol, fylla, berusning och ångest.

Mors Berra

Tänker på dig och jag hoppas innerligt att det är bra med dig ?

Kram PimPim ?

Man blir lätt orolig när det är tyst från andra. Vet ju själv att nör jag blev tyst ja då var jag föll tillbaka pladask i A-djävulens klor, som att trilla ner i helvetesgapet... det känns som jag äntligen klättrat upp den lååånga vägen igen men tyvärr är jag inte fri, för något slags grepp har den i skallen ändå men för tillfället lätt att övervinna! ✨??✨
Ta hand om dig ?

Kram PimPim ?

Tack ? Jag blev alldeles rörd av ditt svar.
Jamen, visst! Så bra att du satte ord på min strategi, som jag inte ens själv var medveten om! Då fortsätter jag att tänka just så!
NU vill jag vara nykter. Det får kännas pissigt eller fantastiskt eller inget alls, jag bara gör det här NU! Jag ska vara nykter!?

Gonatt alla kämpar!
Jag önskar oss alla en god natt och styrka att göra sunda val imorgon också!
??

Min helg har oxå varit bra! För mig blev det ett glas vin till maten fredag o lördag kväll! Helt lagom ska försöka hålla det på helgerna när vi är själva och inte umgås med vänner! En sak är säkert dessa helger utan mkt A ör otroligt mycket bättre än de med mycket A? Ha en fortsatt skön kväll!

83 dagar, snyggt jobbat!! Så det är lakrits nu hehe, kanske inte så farligt ändå men förstår frustrationen av att det är som att det alltid behöver vara nått! :) Jag har också känt ett behov av att försöka rensa bort de flesta av de gamla "dåliga" vanorna men jag är också rätt duktig på att unna mig:) Man har ju precis klarat av något av de svåraste sakerna någonsin. Släppt sin kära snuttefilt alkoholen och behöva hantera livet precis som det är. Inte alltid lätt! Men det går...det har vi båda nu kunnat bevisa :)

Skönt att läsa dina uppdateringar och att det går bra för dig.

Ha en härlig kväll!

Kram och kärlek från Nejlika

Fint att se frågan om hur jag har det ?
Helgen blev fin, inte helt utan alkohol men det var ganska välplanerat. Ett glas vin i fredags och en öl lördag för att jag inte orkade förklara just nu... det gjorde ingen direkt skillnad på kvällarna. Däremot delade jag och sambon på en flaska bubbel ikväll och det var mer onödigt. Överlag har jag stått emot mycket mer än en vanlig helg, var knappt intresserad i fredags utan tröttnade faktiskt på vinet. Drack otroligt långsamt och då tappar jag liksom intresset.

Nåja. Verkligen bättre än många andra helger. Bubblet ikväll går bort men i övrigt sådär normalt som jag drömmer om...

Hur har du själv haft det?

Att hålla mig borta från forumet har nog vart bra för mig i steget jag kommit till då jag tror att det fått mig att tänka mindre på alkohol. Känner att jag sakta men säkert börjar skilja mer och mer på mig själv och på alkoholmissbruket. Jag känner mig mer som jag tror jag. Har vart inne och kikat ibland för att se hur det går för alla fina människor jag följt sida vid sida, men inte stannat länge eller fastnat.

Veckan har fortsatt gått lite upp och ner men dalarna är fortfarande mycket mindre djupa än de var när jag drack. Visst blir jag stressad ibland och kan känna flyktbehovet börja pocka på, men att fortsätta nykter har ändå vart självklart.Finns nog dagar nu då jag nästan inte tänker på alkohol alls. Känner mig säker nu att jag kommer klara mina tre månader som planerat, men vet fortfarande inte hur jag gör efter det. Nykterhet är inte en självklarhet för mig därefter, men ett av alternativen.

Men fokuserar på nu och de återstående veckorna.

Jobbar mycket på mig själv och det kan ibland göra väldigt ont. Saker jag gjort, sagt, bakis eller alkoholpåverkad tidigare tänker jag ibland på och har insett att det inte går att smita från det. Men med tiden kommer minnena blekna mer och mer och tror inte det hjälper att förtränga, inte för mig. Minnena kommer alltid ikapp.

Minskat min antidepressiva nu till hälften och kanske är det det som gör att jag ibland känner mig lite extra låg. Men jag är fast bestämd över att bli medicinfri och nu när jag inte missbrukar alkohol så känns tillvaron hanterbar. Tänker hitta andra sätt att må bättre även om det kan komma att ta tid. Men fungerar bra, jobbar, tränar, träffar vänner osv. Njuter av att våren är här - som jag har längtat! Bara det kan komma att göra en del.

Tänker på de jag följt här och hoppas det går bra för er.

Kommer nog fortsätta skriva här varje söndag.

Kramar från Nejlika.

Bra nick... :-)
Det är klart att psykiatrin blir oroliga när de hör ordet A.
Är man i en psykisk sjukdom och självmedicinerar med alkohol ska man naturligtvis bli orolig som läkare.
Man ska se det som en bekräftelse på att något är fel. De receptorer som tillhör GABA centrum
har nämligen alkohol som en fantastisk dämpare av ångest.Utifrån anamnesen bör läkaren sätta
in lämplig ångestdämpare som ersätter A som är värre än allt det värsta ...

Hoppas att du fixar det..Håller på dig Kattskit :-)

John

Hoppas er vecka har vart bra!

Hoppas du är ok <3