Senaste kommentarerna i forumet

Idag känns det som dag två eller tre efter en lååång period på fyllan, hur kunde det bli så? Trodde det skulle va över nu på dag elva?
Ångest, hjärtat slår för fort, svettas.. ja alla symptomen man får i början när man slutar dricka.
Hur kan de plötsligt dyka upp idag, det känns som kroppen försöker lura in mig i en fälla.. drick lite, kom igen en stänkare.
Jag tänker inte dricka, men kan tänka mig att många hade gått i fällan!! ?☹️

Så sant... vissa dagar är bättre än andra. Men det det känns som att det är typ varannan dag för mig?! En dag är bra, nästa dålig, sen en bra, nästa dålig. Det är jobbigt och jag fattar inte varför? Kanske är det vanligt, vad vet jag. Eller att mitt humör kan ändras på 5 minuter.
Jag är väldigt intresserad av meditation men har inte försökt än... vet inte varför faktiskt. Kanske är det någon sorts skepticism inblandat. Men kan ju testa i alla fall.
Kram tillbaka!

Ja två extra starka under läppen gör susen på fyllan, tur man har slutat med såna dumheter ??

??? vill bara kika in i säga shit vad härligt att läsa om ert snusade. Aldrig träffat nån som snusar lika mycket som jag brukade - konstant prilla inne, ibland två. Inte kopplat belöningssystem-grejen, men det låter ju helt logiskt!

Jag tappade 8 rör i morse och jag som redan har järnbrist är galet trött nu ikväll. Väntar med spänning på provsvaren! ?

Tack Jasmine för din omtanke och pepp! Jag har också varit i situationen då man träffat knäppgökar, upptagna män som vill vara otrogna, narcissister och annat pack. Man får lyfta på många stenar innan man hittar den lilla guldklimpen. Fast med min har det varit en rejäl berg-och dalbana och vi har haft några brejk genom åren.
Skulle så gärna vilka dela denna resa med honom och hoppas att jag en dag kommer kunna kunna förklara för honom vad jag vetkligen kämpar med och mot! Ni här inne är de enda som vet! Har ingen aning om om mina barn egentligen har reflekterat över mitt ständiga drickande innan till att jag nu inte dricker alls?
Jag har aldrig fått något påstående eller suck om ”måste du dricka vin nu igen” eller nu dessa två månader har de heller inte sagt att de tycker det är skönt att jag inte dricker. Vet inte vad jag ska tro?
IRL känner jag mig ensammast i världen ?

Nåväl... nu får bi se vad mina blodvärden visar. Skulle de visa dig att leverproverna är dåliga får jag väl gå igenom den resan.

Ha en underbar kväll allesammans ❤️

Kram PimPim ?

Oj Skrållan jag lider med dig. När man får det man begärt är det inte alltid på det sätt man önskat. Kom ihåg och dra upp alla minnesstänk där han varit full, elak, pinsam, jobbig, stridslysten..påminn dig själv om varför det är en bra sak att ni inte är under samma tak! Du överdriver inte och du har rätt till dina känslor och dina reaktioner på hans drickande! Om han druckit mycket eller lite, ofta eller sällan spelar egentligen mindre roll - det som spelar roll är att du mått dåligt av det! Och han har struntat i dig och dina känslor. Väljer drickat flre dig utan att blinka och flyttar hellre än gör nåt åt problemet. Säger mer om honom än dig.

Kämpa på vännen, nåt gott kommer ur detta!

Så bra att något händer. Det är klart att han inte vill flytta. Det blir ju mycket jobbigare för honom när ingen finns omkring honom.
Försök att vara stark nu , ta inte på dig det han säger. Det är ju inte någon riktig sanning i det. De behöver bara npgon att skylla sitt eget dåliga samvete och angetts på och vi som är nära är ju den självklara att slänga allt på.
Håll ditt huvud högt och håll dig borta från honom. Förstår att det känns hårt när du inte vill något hellre än att ringa honom. Men det är en strid han måste ta själv nu.
Passa på och använd tiden nu för att läka dig själv. Du är den viktigaste i ditt liv?
Skickar dig ett helt fång med kramar.

Svewild, det är härligt att läsa dina ord. Du har fått ett uppvaknande och är klok så du väljer att använda det på rätt sätt. Håller alla tummar för dig och är stolt över dig.
Min man har tyvärr aldrig förstått. Jag har hällt ut och gömt alkohol. Sen har jag bönat, gråtit och bett, får erkänna att det är flera år sedan, de sista åren har jag mest varit förbannad och skrikit och till slut när allt är skit kört hemifrån. Bodde borta i 2 månader förra sommaren sen var jag tyvärr tvungen att flytta hem igen. Det har inte hjälpt ett enda dugg. Han förstår fortfarande inte att spriten tagit över hans hjärna.
Jag gläds med dig och skickar dig kramar

Jag kunde inte hålla mig
Han var aktiv runt fyra i morse, jag skrev undrade va han va vaken för, jo ja hade rätt han va ute efter slutar jobba vid 22:00 o kom hem runt fyra i morse. Jag vart arg men vet inte om han märkte det, ja pikade han genom att skriva jaha full igen o sen en garvande smil!! Nej skrev han

Vi ringdes på chatten och ja han va onykter men inte full. Han sa att han hade druckit 5 öl o en grogg. Tycker ändå de är väldigt dumt o osunt när han hela tiden springer ute bland krogar efter krogjobb.

Han sa att han saknade mig, jag sa inget tillbaka utan pratade snabbt om annat..
Han avslutade me o säga ja älskar dig. Jag sa inget utan sa hejdå ses imorgon

Nyss va han vaken igen... helt galet
Jag pikade med ett medelande va nu vaken för o garvande smil. Eller har du vart på efterfest o kommit hem nu?
Inget svar än..
Han ska köra bil idag, de sa han imorse, hur nu han tänkte när han stannade kvar o drack tills imorse...
Jag är väldigt upprörd o kan inte ta på varför utan det är massa känslor, sorg, ilska, besviken, vill inte träffa han, de blir för mycket, han är inte värd min närhet

Jag skulle sjukskriva mig om jag va du, skit i jobbet och hur stor högen på dit skrivbord blir.
Är man sjuk så är man sjuk, så är det bara.
Ta en vecka och ta hand om dig själv, strunta i att dricka.
Sov, promenera, vila, mysa och tänk endast på dig själv.
Nån vecka när du inte har barnen förstås, jag har inte riktigt koll på hur du har dom.
Har inte hunnit läsa allt, men läser lite varje dag ?

Snälla Jasmine!
Det är faktiskt bättre idag, svullnaden är nästan borta tillsammans med smärtan.
Så jag hoppas på ett mirakel, att jag slipper tandläkaren den här veckan.
Har fullt upp med att bli mig själv igen, nästa vecka skulle passa så mkt bättre.
Allt beror på smärtan.
Jaja Det är dag 11 och solen skiner i huvudstaden ☀️

Tack Jasmine❤️ Det värmer jätte mycket att höra!
Imorgon är det exakt en vecka sedan, jag har inte varit frivilligt nykter sen kanske 7-9 år sedan... en hel vecka!!! Känns helt fantastiskt!!!!
Nu börjar det synas i ansiktet att ”fluffigheten” börjar försvinna( jag som inte trodde det syntes nått utåt, tji fick ja) ... tar långa promenader med hundarna så orken är på tillbaka gång, fasen Jasmine, känner mig stark just nu!
Att få höra från Er, läsa andras och peppa andra, det stärker och jag inser att jag är långtifrån ensam och har det långt ifrån värst. Det stärker när jag svarar någon som är i min motsatta position, att de inte ska ta skit från sådana som jag när a sätter in... får mig att inse HUR jävlig a är och hur förändrad jag/ vi som använder a blir... De stackarna som bara älskar oss och vill hjälpa oss, hur utsatta de blir.
Min man frågade mig i fredags om hur jag tänkte mig helgen, han trodde jag tänkte ta nått då... ” inte den här helgen och inte nästa, jag tar en dag i taget och har inget mål på att DÅ ska jag”
Sa inger till honom, men det kanske är så att det är slut helt o hållet... inget jag kan svara på idag, jag hoppas kunna dricka nått på normalt sätt i framtiden men räknar inte med det!
Först o främst ska jag vara fri lääänge!!!!
Känns som vår i hjärtat ❤️❤️
( trodde inte det här var möjligt, så tacksam)
Tack alla goa ❤️

Har en blogg och dagens inlägg om egots eller den narcissistiska sidan av en väckte en massa tankar i mig.
Vill inte klistra in den då det troligen inte är tillåtet.

Skämsrosor..det där är jag. störst bäst vackrast i en ständig tävling med mig själv som jag förstås aldrig vinner. Allt i syfte att bli eller vara någon som duger och räknas. Egots eller narcissismens drivkraft kanske? Eller det dåliga självförtroendet,eller eller. Mycket tänkvärda ord och att bara luta sig tillbaka är väldigt svårt när hela ens inre vill ut och synas för att få den där nödvändiga bekräftelsen. När vi troligen innerst inne behöver en samhörighet,delaktighet.Och att ta strid,ge sin åsikt (fast den kanske inte är efterfrågad) Allt för att få ta plats och synas.

Det behöver vi ju alla och jag som så många andra sitter och hänger i forum facebook eller något annat för att få en liten skärva av meningsfullhet,delaktighet i något som inte ens är vårt.
Utan bara en yta av något skapat av någon annan som kanske inte ens är sann.

Vilken typ av värld skapar det?
Var är grunden i vår verklighet om vi inte tillhör?
Och vad tillhör vi idag när allt är så föränderligt.
Familjer splittras,skapar nya konstellationer där nya människor ingår och andra utgår.
Man är tvungen att anpassa sig till detta rörliga mönster av relationer där man inte har kontroll eller makt över vilka nya mönster som bildas,eller gamla som håller på att vittra sönder.

Det skapar en otrygghet och kanske också en ovilja att knyta an,att stanna kvar.
Att kämpa på.

Kanske därför vi medberoende har så svårt att släppa taget.
För att vi faktiskt på riktigt har förmågan att knyta an,även och kanske mest? till de destruktiva mönstren.
Just för att de skapar en konstant cirkel som vi behärskar,om än den är destruktiv.

Kanske lite virriga tankar,men jag återvänder för jag tror att det är något viktigt för mig som jag håller på att få fatt i.
I denna strävan att omforma mig till ett nytt bättre jag.
Hur strunta i denna jakt?
Hur välja det friska i alla lägen och det sanna?

Skrållan
Vi är inte mer än människor, vi måste få vara svaga o små ibland, jag tror att det är det som får oss att växa o bli starkare?
Lyssna inte på din man, han vill lägga över allt på dig så han kan fortsätta som han gör. Han är liten o rädd i sitt, rädd att mista a. Alltså är han inte riktigt redo än eller / och han har inte insett hur långt det gått!
När min man kom på mitt smygande förra veckan ( han har hittat o sett förr men denna gång tog det ordentlig skruv) så blev han skit arg( självklart!!). Och jag blev som tokig, han hällde ut helt oöppnade rödviner på både 5 liter o 2 tre liters ( vi har nyss haft en stor fest och det hade blivit kvar). Han ställer ner dem i diskhon och massakerar dem med en kniv, hål överallt.... MITT vin bara rinner ner i avloppet.... Jag blev helt galen vråla o skrek... den natten sov vi inte mycket.
Nästa dag skulle vi jobba båda två...
När jag parkerat så bara vänder allt i mitt huvud.... Va faaan håller ja på med??? Han häller ju ut för min skull, han vill ju att jag/ vi ska må bra...
Jag skriver ett långt mess till honom o tar på mig ALLT, att jag måste inse att problemet ligger hos mig!
Det din man gör ( och som jag o många med oss gör) är att lägga över på er, våra närmaste... vi tycker ni tjatar om bagateller och att det är ingen stor grej. ( Vill ju inte bli av med a)
DET ÄR en jätte grej och så länge vi förminskar och förstör oss själva med a, desto mer förstör vi för Er som älskar och bryr sig om oss ?
Jag hoppas du står ut Skrållan och att din man inser hur jäkla bra han kan ha det, all den kärlek du ger honom!
Men snälla, för din egen skull, han måste söka hjälp/ inse att problemet ligger hos honom!!
Tänker på dig, Varma kramar till dig?

Tack, min helg har varit lugn och vit.
Haft syrran med familj här på söndagsmiddag.
Veckan som gick var ju aningen turbulent och jag kom in i ett flöde av vin som inte var så bra men ändå ingen katastrof.

Men nu kör vi vidare på vita vägar igen Jasmine!
Både du och jag ska fixa detta, vi har ju kämpat tillsammans förut...?

Kramar
???

Vad bra att du har en plan för veckan!
Träning, träning, träning???
Första veckan är ju tuffast att klara av sedan går det lättare, det vet du ju.

Helst hade jag sett att du sjukskrivit dig men det verkar inte vara något alternativ för dig...(grunnar på vad för jobb du har som gör dig så oumbärlig..??)

Hursomhelst så skickar jag styrka och lyckokramar till dig!! ??????
Vill så gärna att du ska må bra ??

???

Det där med att inte få hjälp med barnen när man behöver det är hemskt! Man blir så otroligt låst! Det närmsta o det jag mest kan relatera till är när jag bröt fotleden för två år sen. Åkte in med ambulans till sjukhuset fullständig kaos i hjärnan...mycket surrade hur sjutton gör man nu? Barnen mat träningar jobb ja allt...
Messade barnens pappa o frågade om han kunde ta barnen trots att det inte var hans vecka. På hela dagen sket han i att svara alls (trots att jag vet att (ursäkta) fanskapet sitter med mobilen hela tiden i handen. Sent på kvällen svarade han att det tyvärr inte gick först till helgen...
Jag hade såklart fixat med sambon att han tog barnen (men kände att det inte var hans yttersta ansvar att 150% ta hand om barn o allt...) besviken? Förbannad? Less...ja allt det o jäkligt ont...
Skrev till pappan att han aldrig skulle be mig någonsin om hjälp på sina veckor för jag kommer aldrig ställa upp eller byta...
Har försökt att hålla det ganska bra men är i grunden för snäll så ibland hjälper jag fast jag inte borde...men egentligen brukar jag se det som att jag hjälper inte för honom utan att han ytterligare en gång skulle skapa kaos för barnen annars. Han är en genom egoist precis som jag kanske tänker att din mamma är. Man ska skita i dom precis som du gör!! Det är absolut din mammas förlust som jag tänker i mitt fall att det är barnens pappas att han försakar sin tid med barnen.
Han börjar smått förstå att barnen glider honom ur händerna - dom vill inte vara där på hans helger (ja det var en sak barnen valt bara varannan helg från tidigare varannan vecka) men inte ens helgerna är dom där hela utan är hos mig till o från. Det blir jobbigt men man gör det för barnen Jasmine förstår det! MEN nu har jag en sambo som ställer upp men har för något år sen varit i din sits. Ensam mamma ska fixa o trixa allt själv för stolt att be om hjälp av mina föräldrar jobbade massa...min vän vinet var en falsk vän då...
Slutade med att jag gick in i väggen sjukskriven en månad och försökte omvärdera o förändra mitt liv.
Summa sumarum du måste snälla be om hjälp förstår att du vill vara stark men man behöver tid att återhämta sig. Antingen be vänner om hjälp eller kanske hyra in barnvakt för egentid behöver o måste man ha. För att pusta o bara vara sig o tänka sina tankar. Vin är absolut ingen hjälp det stjälper! Känns bra för stunden men i längden mer katastrof (ja du vet men snälla lyssna på oss)
Långt svar men känner o lider med dig!! Har varit i din sits o gjort dom misstagen så snälla sök o ta hjälp man måste inte vara så stark ❤️❤️
Din mamma ja det är hennes förlust låt henne komma krypande o var hård! Precis på samma vis försöker jag behandla mitt x benhård det ska kännas någonstans att dom förlorar något. Vi sitter på det dom vill ha för vi är dom bästa mammorna o barnen älskar oss! Vill dom ha del i det får dom krypa o be eller framförallt engagera sig bry sig visa barnen att dom vill ha dom!
Önskar dig en lugn fin vecka o helst utan vin! Träning är bra o helt rätt!
Varm kram ??

... men vi ska sluta med det där;) Fast ibland får jag energi av att bara fixa saker trots att jag egentligen inte orkar, speciellt om det är något "fixande" för barnen.

Hur går det för dig nu? Har du haft en bra helg?

Kramar ❤️❤️

… av att läsa att du fortfarande är nykter!!! Bra jobbat!!! När du är ensam på kvällarna den här veckan får du gå in och skriva i din tråd så ska vi stötta dig!

Kramar❤️

Mina "gamla" vänner Vinäger, FinaLisa, Morgondag och alla nya PimPim, Fibblan, Allterbra, Denhärgången, Svewild… ni anar inte hur mycket det betyder att någon "ser" och bekräftar det jag känner och det jag kämpar med!

När det gäller barnen så har jag har en del vänner jag kan be om hjälp, men i det här fallet tänkte jag att det borde vara enklare för ett pensionerat par att ta hand om barnen än vänner som har fullt upp med jobb och egna barn. Tänkte dessutom att en mormor borde vilja umgås med sina barnbarn (de har inte träffats sedan nyår trots att de bara bor 1,5 timme bort), men det var tydligen för "jobbigt". Men, nu slipper hon det, jag kommer inte att be om mera hjälp. Frågan är om det är en större förlust för henne eller mig? ;) Och om hon förstår min situation? Nej, det har hon aldrig gjort, hon fanns inte ens som hjälp när jag hade ett barn som var dödssjukt. Det resulterade i fem år av icke-kontakt från min sida, jag var så otroligt besviken och ledsen.

Helgen har inte inneburit någon total krasch, men jag har inte lyckats ge upp min "vän" ännu. Lördag var dock alkoholfri eftersom jag hade barn och deras kompisar här. Idag lämnade jag barnen till deras pappa. Var helt dödstrött, men plågade mig iväg till gymmet och kände mig rätt nöjd när en vän kom förbi med en flaska vin som present för att jag vattnat hennes blommor. Jag borde förstås ha sagt tack och sen illa kvickt hällt ut den i vasken, men så blev det inte. Jag hamnade i soffan med ett vinglas och somnade vid 23. I soffan.

Jag måste sluta nu... säger jag för femtielfte gången. Läste lite i min tråd och inser att sist jag kände mig "lycklig" verkar ha varit under min alkoholfria semester med barnen i juli. Sedan dess har följande hänt:

1. Jag fick återfall med min destruktiva relation och "föll dit" igen bara för att bli utnyttjad och sedan "bortkastad" igen
2. Ångesten över att gå upp i vikt har "besannats", väger nu 4 kg mer än i somras
3. Jag ser 10 år äldre ut när jag tittar mig i spegeln
4. Jag vaknar nästan varje natt vid 4 med ångest och hjärtklappning
5. Jag som tidigare var så noga med min kost äter nu urdåligt
6. Jag funderar på sjukskrivning varje vecka

Ett litet bokslut över hur snabbt det kan gå utför. Juli är bara sju månader bort. Var kommer jag att befinna mig om ytterligare sju månader?

Apropå sjukskrivning... Det känns som ett så stort steg av flera anledningar.. ekonomiskt vore det katastrof och sen har jag ett jobb som bara läggs på hög när jag är borta. Med andra ord, om jag är sjuk en vecka så måste jag jobba dubbelt så mycket veckan efter, något som bara stressar mig ännu mer.

Tack för att ni finns där ute- ni betyder så mycket!! Och nu vill jag verkligen bli "tvåbent" som FinaLisa brukar säga. Jag skriver Dag 1 idag och har lovat mig själv att inte boka in en enda sak den här veckan.... förutom träning.

Kram till er alla ❤️❤️❤️

Har nu läst hela din tråd, tack för att du delar med dig! Känner igen stora delar av det du skriver. Vissa dagar går utmärkt och andra dagar är tuffa och jobbiga. Precis som livet är. Acceptans inför sig själv, allt är okej! Du är super duktig som håller ut och belöningen är på sikt! Njut av saker du gillar! Har du mediterar något? Jag gör det regelbundet och det hjälper!
Använd någon meditationsapp med vägledda meditationer om du är ovan.
Stor kram till dig?

Säger bara WOW vad duktig du har varit! Jag önskar ju själv att jag klarade 50 dagar, men jag har knappt nått 40 som bäst. Det låter mysigt att ha en särbo att umgås med på helgerna ❤️. Tänker ibland att det hade varit så mycket enklare att sluta med alkoholen om jag hade en fungerande relation... Men, nej, sen tänker jag att det aldrig är enkelt att sluta med alkohol, oavsett livssituation. Är sååå imponerad av er som lyckas så bra!! Heja dig!

Kram och ha en fin (vit) vecka!

Vad du kämpar och du gör det så bra! Du kämpar för dig själv och fortsätter sprida så mycket kärlek och energi på forumet ❤️. När det gäller snus har jag inga råd att ge, just nikotin har jag aldrig fastnat för. Men, beroenden och belöningssystemen känner man ju till ;). Jag undrar ibland om man som "beroendeperson" kan bli helt "fri" eller om man bara måste försöka hitta ett beroende som inte är skadligt. Typ något handarbete som stickning :)

Stor kram på dig och önskar dig en fin vecka!!!

Och bra att du redan funderar på nästa möte... Tänker att det måste vara ännu bättre att få träffa likasinnade IRL än här på forumet. Men, som sagt, själv skulle jag aldrig våga ;)

Och bra att du redan funderar på nästa möte... Tänker att det måste vara ännu bättre att få träffa likasinnade IRL än här på forumet. Men, som sagt, själv skulle jag aldrig våga ;)