Senaste kommentarerna i forumet

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Det gör ont i mig nästan!
Jag önskar att jag kunde få öppna min dörr för dig och be dig kika in hos mig - idag är det 12 veckor av nykterhet som förändrat mitt liv på så himla många olika sätt, från att ha missbrukat alkohol i dryga 3 år men under inprincip hela mitt liv där jag haft en relation till alkohol druckit på ett osunt sätt.

Att du har kommit hit och skriver här är ett steg i rätt riktning!
Jag kom hit för dryga 12 veckor sedan och jag kan lova dig - här inne på forumet finns en massa bra information och framförallt stöd från andra.

Jag kände och känner delvis fortfarande att det är jättejobbigt att behöva erkänna för sig själv att man är en beroendeperson, det går lättare nu när jag varit helt nykter i över 2 månader att se klart på saker och ting, att acceptera detta till min styrka och en livserfarenhet få "förunnad".

Min uppfattning är att om man ska sluta med alkoholen så behöver man vilja det. Man kan inte sluta så länge man känner att man måste. Man måste vilja. Jag kan bara gå till mig själv och hur det var för mig så fick jag tillslut nog av att förstöra mina relationer med både vänner, kärlek och familj + att alkoholen födde en avgrund av ångest med panikångest som inslag, och på slutet, dryga året innan jag slutade, kunde jag inte stå ut med att vara nykter någon gång under dygnets vakna timmar pga ångesten.
Jag googlade runt lite granna och hittade in hit, och jag anmälde mig till det programmet som erbjuds på startsidan, där man får gå igenom ett 11 veckors program med så mycket nyttiga saker, och får ett personligt stöd från Alkoholhjälpen. För min egen del var det att min botten var nådd och den hjälpen jag fått från forumet samt min familj och min vän som vet om mina problem som gjorde att jag lyckades släppa min flaska tillslut.

Vad tror du att det krävs av dig för att kunna sluta dricka? Vad är det som rent konkret känns omöjligt med ett liv utan alkohol?

Kämpa på Gullvivan, jag tror på dig, jag önskar också att jag fick vara en normal 33 åring som kunde hantera alkoholen, men det kommer nog aldrig bli så, å andra sidan mår jag så mycket bättre utan så det positiva väger över faktiskt.
Kram och styrka, mod och vilja!

Skrållan
Du gör HELT rätt, sätt ner foten och visa dig stark... ta ingen skit!
Här är det jag som har a problem och min man gjorde klart att han inte vill leva så här.
Alltså, problemet ligger hos mig och jag måste VILJA göra skillnad, jag måste be om ursäkt och förstå vilken jäkla skitstövel jag blir mot honom med a i kroppen.
Håll ut, jag hoppas han vaknar och inser hur mycket han är påväg att mista.
Styrke kramar till dig o de dina ?

Nu har han lämnat mig. Vi bestämde att vi skulle bo isär ett tag och se hur vi ville ha det. Mer min ide än hans. Han var arg och ledsen när han åkte. Fy vad jobbigt detta är. Känns som hjärtat ska slitas ur kroppen på mig. Vill bara ringa honom och be att han kommer hem igen. Men jag vet ju att han måste sluta dricka, för min skull och även för sin egen skull.
När vi pratade igenom allt så tyckte han att jag överdrev med hans drickande. Att jag tänker för mycket. Alltså jag blir tokig, det är som man börjar fundera om man överdrivit. Men sedan när jag läser saker från tidigare, så kommer jag ju ihåg. Han dricker ju för mycket. Och han valde ju hellre att dricka, för att det är gott, än att stanna hos mig nykter. Fy vilket gift alkohol är. Det som är jobbigt också är att han inte kan förstå hur han har gjort mig illa, genom att dricka, och vara dryg och dum. Han medger ingenting. Det är inte han som vill flytta.
I kväll känner jag mig inte speciellt bestämd med vad jag vill.

Du inspirerar! Du är superduktig, WOW! Tycker du ska besvara det där intresset nästa gång ;)

Kramar till dig!

Tack för det! Du inspirerar! Tycker du ska besvara det där intresset nästa gång ;)

lyssna gärna på alkispodden, massvis med bra tankar inte minst för unga människor. Kan ge dig en bra skjuts att du faktiskt har allt att vinna och inget att förlora på att ge upp alkoholen. Kram/Fenix

Var inte orolig (om det är nån som bryr sig) jag har inte druckit och planerar inte att dricka heller.

Idag känner jag mig bakis, groggy. Tog ett par ångestmediciner igår för att somna, det är det enda det gör för mig. Gör mig sömnig. Känns som ett skämt ibland, som att jag är med i en placebo trial där alla mina piller är sockerpiller. För de gör fan ingenting mot ångesten i alla fall. Anledningen till att jag tog dem var för att jag hade tagit några andra piller under dagen. Ska väl inte skriva ut namnet, men jag får dem inte skrivna av min doktor utan jag köper dem online. De är en typ av låg stimulants för "alertness, wakefulness and concentration". Inte olagligt att ha, men egentligen ska man ha recept på det. Jag är så jääääävla trött hela tiden så tänkte att jag skulle testa. De funka väl sådär, blev lite piggare och så men problemet för mig var att jag "förväntade" mig att bli lite hög, och blev besviken när det aldrig hände. Om inte det är en varningsflagga så vet jag inte... jag vill alltid känna något. Annorlunda än de normala. men mest av allt vill jag väl bli fri från ångesten.

Ni kan väl skamma mig för detta men tänkte att jag skulle vara ärlig i alla fall... jag ska träffa min psykiatriker om några dagar. Vet inte om jag ska berätta för henne om det här eller inte. Jag vill ju bara må bra. I hemlighet hoppas jag att hon skulle kunna skriva ut stimulants till mig, men det är nog inte bra heller. Fan, jag orkar inte.

Ps. Rekommenderar inte att köpa piller online!!

Fyfan för alkohol. Jag har egentligen så mycket ambitioner och intressen men håller på att slänga bort precis ALLT pga alkoholen. Började på läkarprogrammet i höstas men började dricka mer och mer, även själv på vardagar, så klarade knappt av utbildningen. Har nu studieuppehåll och dricker mest varje dag i min ensamhet då jag förlorat det flesta relationer pga mitt alkoholmissbruk. Vill inte leva det här livet och vet att jag måste sluta helt med alkoholen, men det känns omöjligt.

Det är så oerhört jobbigt att just acceptera att jag blev en beroendeperson och att komma över sorgen att jag inte kan dricka normalt. Det förtär mig att jag inte kan ha det där härliga livet med lite alkohol ibland som alla andra. Att jag inte kan få vara en vanlig 21-årig student.

Hur gör man egentligen för att sluta med alkoholen och kanske framförallt acceptera att livet blev såhär?

Onkel F och Evaa
Tyvärr så är det så att mannen el den man lever med inte alls märker, jag drack bakom min mans rygg i flera, flera år... Det är ”bättre” med vitt vin, luktar inte lika mycket som rött... käka oliver( som påminner om vinsmak), skölja munnen med munsköljet, dra igång ett bråk så det inte blir ” närhet” av den kvällen ...så han inte kommer alltför nära...
När man håller på ett tag så blir man, tyvärr, skickligare och uppfinningarna på HUR man ska få i sig a utan den man bor ihop med ska fatta, blir avancerade.
Tyvärr Onkel F, Evaas man är nog dragen vid näsan och Evaa... mitt tips till dig är, OM du vill sluta... berätta för din man! Han älskar dig och du får hjälp på din resa att sluta( om han är som min man).
Jag önskar dig styrke kramar Evaa?

Jag är ny här och har samma problem. Min sambo har vid ett tillfälle för någon vecka sen erkänt sitt missbruk och gråtit för första gången på 10 år. Men nu idag så säger han att han inte har problem med alkoholen även då han festade i 24 timmar i helgen. Jag sa idag att antingen söker du hjälp eller så får du flytta ut och det verkar som han hellre flyttar än slutar dricka. Vi har vart tillsammans i 20 år och har två tonårsbarn som var med och sa att nu räcker det men det verkat han inte bry sig ett dugg om tyvärr..

Jag vet varken längre ut eller in. Min sambo dricker 2-3 gånger per vecka och han dricker sig alltid full. Han tar inte bara nåt glas utan säger själv att det är meningslöst att dricka om man inte blir full. Han har nu 2 helger i rad festat från fredag kväll till lördag EM eller kvällen utan att varken sova eller äta. Jag känner att jag alltid förlåter honom då han säger varje söndag att han är en idiot och att han ska skärpa till sig fast det vet jag inte händer. Idag så satte jag och våra två gemensamma tonårsbarn ner med honom och sa att vi är oroliga för hans hälsa och vill att han söker hjälp och kommer under behandling men han skrattade bara och sa att han har inga problem med alkoholen och att jag som sambo också bör ändra mej. Jag dricker inte ens men han tyckte att det är andra saker som jag bör ändra. Vi sa att om han inte söker hjälp så kan vi inte längre bo tillsammans och då ansåg han att jag ska söka en lägenhet åt honom då han är arbetslös. Vilket jag sa att jag inte tänker göra utan det får han lösa själv om han nu hellre flyttar en söker hjälp. Han tog oss inte på allvar utan nu ligger han på soffan och sover framför tvn. Jag känner mej så oerhört ensam och värdelös. Jag är även rädd för att kasta ut honom då jag tror att han kanske går ner sig helt och super ihjäl sig eller något. Hur ska jag tänka? Varken jag eller barnen mår bra när han dricker. För övrigt när han är nykter så är han en underbar person som jag och barnen älskar otroligt mycket. Vad gör jag nu?

Och vad härligt att dansa nykter så länge ?? det är ju ett härligt steg framåt! Så det blev inte en enda liten flirt eller blinkning? ?

Skön men blåsig dag idag! Jag är så glad att mars är på intåg för jag behöver ljuset, värmen och allt det gröna som våren erbjuder oss ?

Hoppas du får en fortsatt underbar söndag!
Kram PimPim ?

.

Usch förstår hur ont det gör, hoppas du kunde avlägsna dig ifrån situationen
Kram

Ja, vad ska vi göra med våra hjärnor..?! Längtar så efter att bli frisk. Att systemen ska börja jobba för mig, istället för emot mig. Så är det väl inte i realiteten, men det känns så..?. Som att jag kämpar så himla mycket. Ska det vara så här. Tror det är ngt fel på mig..?.
Kanske inte läge att sluta snusa, men vill ju det samtidigt. För tänk om nikotinet bidrar till och gör det svårare för hjärnan att blir frisk. Tänker på det här med dopaminkopplingarna och belöningssystemet.. usch, önskar jag hade en hjärnforskare som bara sa åt mig hur jag skulle göra, och på vilket sätt, för att inte gå under på resan..
Känner mig låg nu.
Men annars har helgen varit av blandad kompott i vanlig ordning. Berg-och-dalbana. Slitsamt. Men tur samtidigt att det är lite upp också, annars hade jag gett upp för längesedan..

Har varit ute i vårluften och
fått lite ☀️ på näsan ?!

Ta hand om dig, du med vännen ❤️!

Stor kram
/Fibblan ?.

...men idag är det tillbaka.
Har mediterat i solen och känt mig lugn och fri inombords. Tacksam! Även om jag vet att det kanske vänder imorgon tänker jag njuta av den här stunden av frid ☀️

Var ute och dansade igår. Första (?) gången nykter någonsin? Dansade flera timmar med några vänner. Var först lite obekväm mest pga ovanan att vistas på klubb nykter (har inte ens begett mig till en klubb på flera år) men kunde snart slappna av och bara ge mig hän. Flera killar visade intresse men låtsades inte märka det. Är fortfarande för osäker på mig själv efter år av destruktivt leverne och tänker att "de vill nog ändå inte ha mig när de ser att jag är giftig". Så elakt mot mig själv men jag jobbar på det. Dock oerhört smickrande och blev glad av lite positiv uppmärksamhet efter att ha "gömt mig" i flera år efter senaste förhållandet tog slut.

Gårdagen gav mig energi, en känsla att det går att ha roligt utan alkohol, men att det kräver jobb med sig själv förstås, men det går!

Vaknade upp trött men nykter och har som sagt tagit en lugn morgon och mediterat en stund. Snart ut och springa. Dammsugaren får fortfarande vänta, haha.

Förresten 6 veckor idag.

Spring för livet säger jag! Han kommer sannolikt inte ändra sina vanor och tio år fram har du barn och huslån och allt omkring att trassla dig ur med en man som dricker lika mycket eller mer. Jag har genomlevt ditt ditt liv när jag var 25, valde att stanna och hoppas för att tio år senare genomgå en bitter skilsmässa med en man som drack allt häftigare och med en ett litet barn som då skulle rivas upp från allt och skickas varannan vecka till en full pappa, familjerätt och barnombudsmän och gud vet alla instanser som blev indragna efter dramatiska hämtningar av barnet med polisens hjälp från pappans lägenhet när pappan slocknat med en treåring ensam hemma hos sig...Det kan bli din verklighet också om ni fortsätter så tänk dig noga för hur du vill din framtid och din kommande egna familj ska se ut. Kanske inte det liv du sett framför dig? Jag trodde också sånt bara händer andra mänskor, socialfall och problemfamiljer, sån var ju inte jag men ja du där hittar man sig ändå mitt i allt och inser verkligheten. Spriten finns där och den stannar. Jag är väl ett rent skräckexempel, villinte skrämma upp digi onödan men förhoppningsvis väcka tankar om hur det kan gå. Jag är också välutbildad, normal och familjekär och liksom mitt ex var men med alkoholen som förvrängde hans person till slut till någon som inte gick att känna igen. Det kan hända vem som helst och varningsklockorna ringer noghos mig när du beskriver din situation.

Hoppas du hittar mycket nyttigt här i andras trådar också, fortsätt skriv och ventilera så möts du av massor med stöd och peppande ord från andra som könner igen sig!

Här finns många historier om livet med alkohol och hur den påverkat oss fysiskt och psykiskt.
Många olika sätt hur man gjort för att bli kvitt den, hur man återigen fallit tillbaka och kämpat sig ur skammen, skuldkänslorna och fått bukt med oron igen.
Hoppas du finner din egna väg och olika råd och tillvägagångssätt som skulle funka för dig! ?
Vi ska varken döma eller predika! Majoriteten är lyssnande och excellenta peppare här!
Ta hand om dig! ?

Kram PimPim ?

Och välkommen hit! Tycker du har tagit flera bra och viktiga steg: att börja läsa och skriva här och också att berätta för dina nära och kära! Hade det ungefär som du har det tillsammans med mitt ex! Han blev så personlighetsförändrad och elak när han drack. Efter större drama och bråk kunde han låta bli att dricka en vecka eller två för att det skulle ”va lugnt”! Sur och irriterad var han då, saknade väl sin bästa kompis alkoholen. Du är ung och jag antar att ni inte har barn! Låt inte dina bästa år bli dina värsta! Det är inte så här det skall vara ett år in i ett förhållande. Eller det skall ALDRIG vara så! Läs runt här och se hur dom som har barn ihop med en alkoholist har det. Du kanske snart kommer till den punkten att du vill ha barn! Är din sambo material för det? Det är också skrämmande hur man sakta men säkert vänjer sig vid detta liv! Till slut reagerar man nästan inte för elakheter och glåpord! Eller rättare sagt hjärnan reagerar men man kan inte känna något! Man vet att det händer fel saker men man är känslomässigt avtrubbad och är inte i kontakt med sina känslor. Var väldigt rädd om dig själv och ta vara på ditt liv! Livet går inte i repris! Kramar

Bara en tanke; du har sagt att du lämnar honom om han dricker mer - så du är på väg ut genom dörren nu, idag, antar jag?

Han kommer ju aldrig begripa att du menar allvar om du INTE gör allvar av saken, utan istället - på ren svenska - ljuger för honom.

"Här går min gräns" säger du.
"Det tror jag inte på" säger han, med sitt beteende.
"Nej, du har rätt, jag ville bara skrämmas" svarar du, genom att INTE lämna honom när du sagt att du ska göra det.

Ultimatum är farliga på det sättet; man MÅSTE hålla fast vid dem. Annars är de värdelösa.

Hoppas du har någonstans att ta vägen nu, och lycka till :)

Att vara ensam i ensamheten... vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt för den där vilan är då viktig i vårt tillfrisknande! Att bara få vara!
Hur har helgen gått för dig? Hunnit vila upp dig något eller har det blivit total kollaps?

Ta hand om dug fina du ?

Kram PimPim ?

Heja dig Fibblan!
Jag vågar inte ställa mig på vågen! Dock känner jag mig mindre plufsig nu än innan men mitt tidigare obefintliga hodisintsg har ökat vilket inte är bra. Mår konstant illa när jag äter socker mem min hjärna ör en beroendehjärna som så gärna skriker efter något! Och då är sockret lättast att ta till.

Hur har denna helg funkat för dig? Hoppas du kunnat njuta lite av vårluften och någon bra bok/serie eller annat!

Ta hand om dig fina du ?

Kram PimPim ?

Och det är så skönt att slippa baksmällan och all ångest den framkallat!

Ha en fortsatt härlig söndag ☀️

Kram PimPim ?

...om helgerna då jag 24/7 umgås med min särbo. Jag fattar inte hur jag orkat hålla på att smygdricka och kunnat dölja det för honom i då många år? En stor gåta! ??‍♀️

Jag var på AW i fredags... och med nyktra ögonkunde jag lägga märke till hur mycket andra egentligen dricker och får i sig och det är stora mängder hos en del. Vips så ser man ett riskbruk mitt framför ögonen!
Jag höll mig till mitt alkoholfria vin mem åkte hem framåt 21:00 och kröp ner jämte min älskling i hans säng. Och så tittade vi på ”På Spåret” ihop.
Sömnen - min kropp är helt slut! Jag vill bara sova och sova och om helgerna sover jag 11-12h och min mage har kapitulerat. Jag knarkar dimor i mängder för att slippa springa på toa så fort hag ätit.
Har äntligen beställt tid för provtagning och kommer begära att få göra avföringsprov på mig också. Något som är nödvändigt nu!
Olika händelser i livet gör att suget infinner sig emellanåt mem förståndet finns jos mig och jag kan stå emot suget. Jag tycker om att vara nykter och min kropp behöver denna vila och återhämtning som den jobbar med nu. Med tanke på nästan sju års dagligt supande så är knappt två månaders tid en väldigt kort återhämtningstid... jag behöver längre tid och kommer låta mig själv ta den tiden ❤️

Ta alla för ert pepp! ❤️ Ni är då fantastiska alla här inne och jag hoppas ni skapar em FB-profil. Jag heter PimPim AH där!
Vi ör många som kämpar nu, på olika sätt, med olika tankar men med samma bov som jagar oss hack i häl! Låt A-djävulen inte komma ikapp och fånga oss igen ❤️
Idag är jag nykter och imorgon ska jag fortsätta vara det! Dag 55 är här ☀️

Kram PimPim ?

Det är otroligt bra! Du är jätteduktig! Heja dig!!!??
Om ja inte räknar med när ja va gravid så kan ja inte minnas när ja va utan A så länge.. Vad har du för målsättning?