Senaste kommentarerna i forumet

Har en blogg och dagens inlägg om egots eller den narcissistiska sidan av en väckte en massa tankar i mig.
Vill inte klistra in den då det troligen inte är tillåtet.

Skämsrosor..det där är jag. störst bäst vackrast i en ständig tävling med mig själv som jag förstås aldrig vinner. Allt i syfte att bli eller vara någon som duger och räknas. Egots eller narcissismens drivkraft kanske? Eller det dåliga självförtroendet,eller eller. Mycket tänkvärda ord och att bara luta sig tillbaka är väldigt svårt när hela ens inre vill ut och synas för att få den där nödvändiga bekräftelsen. När vi troligen innerst inne behöver en samhörighet,delaktighet.Och att ta strid,ge sin åsikt (fast den kanske inte är efterfrågad) Allt för att få ta plats och synas.

Det behöver vi ju alla och jag som så många andra sitter och hänger i forum facebook eller något annat för att få en liten skärva av meningsfullhet,delaktighet i något som inte ens är vårt.
Utan bara en yta av något skapat av någon annan som kanske inte ens är sann.

Vilken typ av värld skapar det?
Var är grunden i vår verklighet om vi inte tillhör?
Och vad tillhör vi idag när allt är så föränderligt.
Familjer splittras,skapar nya konstellationer där nya människor ingår och andra utgår.
Man är tvungen att anpassa sig till detta rörliga mönster av relationer där man inte har kontroll eller makt över vilka nya mönster som bildas,eller gamla som håller på att vittra sönder.

Det skapar en otrygghet och kanske också en ovilja att knyta an,att stanna kvar.
Att kämpa på.

Kanske därför vi medberoende har så svårt att släppa taget.
För att vi faktiskt på riktigt har förmågan att knyta an,även och kanske mest? till de destruktiva mönstren.
Just för att de skapar en konstant cirkel som vi behärskar,om än den är destruktiv.

Kanske lite virriga tankar,men jag återvänder för jag tror att det är något viktigt för mig som jag håller på att få fatt i.
I denna strävan att omforma mig till ett nytt bättre jag.
Hur strunta i denna jakt?
Hur välja det friska i alla lägen och det sanna?

Skrållan
Vi är inte mer än människor, vi måste få vara svaga o små ibland, jag tror att det är det som får oss att växa o bli starkare?
Lyssna inte på din man, han vill lägga över allt på dig så han kan fortsätta som han gör. Han är liten o rädd i sitt, rädd att mista a. Alltså är han inte riktigt redo än eller / och han har inte insett hur långt det gått!
När min man kom på mitt smygande förra veckan ( han har hittat o sett förr men denna gång tog det ordentlig skruv) så blev han skit arg( självklart!!). Och jag blev som tokig, han hällde ut helt oöppnade rödviner på både 5 liter o 2 tre liters ( vi har nyss haft en stor fest och det hade blivit kvar). Han ställer ner dem i diskhon och massakerar dem med en kniv, hål överallt.... MITT vin bara rinner ner i avloppet.... Jag blev helt galen vråla o skrek... den natten sov vi inte mycket.
Nästa dag skulle vi jobba båda två...
När jag parkerat så bara vänder allt i mitt huvud.... Va faaan håller ja på med??? Han häller ju ut för min skull, han vill ju att jag/ vi ska må bra...
Jag skriver ett långt mess till honom o tar på mig ALLT, att jag måste inse att problemet ligger hos mig!
Det din man gör ( och som jag o många med oss gör) är att lägga över på er, våra närmaste... vi tycker ni tjatar om bagateller och att det är ingen stor grej. ( Vill ju inte bli av med a)
DET ÄR en jätte grej och så länge vi förminskar och förstör oss själva med a, desto mer förstör vi för Er som älskar och bryr sig om oss ?
Jag hoppas du står ut Skrållan och att din man inser hur jäkla bra han kan ha det, all den kärlek du ger honom!
Men snälla, för din egen skull, han måste söka hjälp/ inse att problemet ligger hos honom!!
Tänker på dig, Varma kramar till dig?

Tack, min helg har varit lugn och vit.
Haft syrran med familj här på söndagsmiddag.
Veckan som gick var ju aningen turbulent och jag kom in i ett flöde av vin som inte var så bra men ändå ingen katastrof.

Men nu kör vi vidare på vita vägar igen Jasmine!
Både du och jag ska fixa detta, vi har ju kämpat tillsammans förut...?

Kramar
???

Vad bra att du har en plan för veckan!
Träning, träning, träning???
Första veckan är ju tuffast att klara av sedan går det lättare, det vet du ju.

Helst hade jag sett att du sjukskrivit dig men det verkar inte vara något alternativ för dig...(grunnar på vad för jobb du har som gör dig så oumbärlig..??)

Hursomhelst så skickar jag styrka och lyckokramar till dig!! ??????
Vill så gärna att du ska må bra ??

???

Det där med att inte få hjälp med barnen när man behöver det är hemskt! Man blir så otroligt låst! Det närmsta o det jag mest kan relatera till är när jag bröt fotleden för två år sen. Åkte in med ambulans till sjukhuset fullständig kaos i hjärnan...mycket surrade hur sjutton gör man nu? Barnen mat träningar jobb ja allt...
Messade barnens pappa o frågade om han kunde ta barnen trots att det inte var hans vecka. På hela dagen sket han i att svara alls (trots att jag vet att (ursäkta) fanskapet sitter med mobilen hela tiden i handen. Sent på kvällen svarade han att det tyvärr inte gick först till helgen...
Jag hade såklart fixat med sambon att han tog barnen (men kände att det inte var hans yttersta ansvar att 150% ta hand om barn o allt...) besviken? Förbannad? Less...ja allt det o jäkligt ont...
Skrev till pappan att han aldrig skulle be mig någonsin om hjälp på sina veckor för jag kommer aldrig ställa upp eller byta...
Har försökt att hålla det ganska bra men är i grunden för snäll så ibland hjälper jag fast jag inte borde...men egentligen brukar jag se det som att jag hjälper inte för honom utan att han ytterligare en gång skulle skapa kaos för barnen annars. Han är en genom egoist precis som jag kanske tänker att din mamma är. Man ska skita i dom precis som du gör!! Det är absolut din mammas förlust som jag tänker i mitt fall att det är barnens pappas att han försakar sin tid med barnen.
Han börjar smått förstå att barnen glider honom ur händerna - dom vill inte vara där på hans helger (ja det var en sak barnen valt bara varannan helg från tidigare varannan vecka) men inte ens helgerna är dom där hela utan är hos mig till o från. Det blir jobbigt men man gör det för barnen Jasmine förstår det! MEN nu har jag en sambo som ställer upp men har för något år sen varit i din sits. Ensam mamma ska fixa o trixa allt själv för stolt att be om hjälp av mina föräldrar jobbade massa...min vän vinet var en falsk vän då...
Slutade med att jag gick in i väggen sjukskriven en månad och försökte omvärdera o förändra mitt liv.
Summa sumarum du måste snälla be om hjälp förstår att du vill vara stark men man behöver tid att återhämta sig. Antingen be vänner om hjälp eller kanske hyra in barnvakt för egentid behöver o måste man ha. För att pusta o bara vara sig o tänka sina tankar. Vin är absolut ingen hjälp det stjälper! Känns bra för stunden men i längden mer katastrof (ja du vet men snälla lyssna på oss)
Långt svar men känner o lider med dig!! Har varit i din sits o gjort dom misstagen så snälla sök o ta hjälp man måste inte vara så stark ❤️❤️
Din mamma ja det är hennes förlust låt henne komma krypande o var hård! Precis på samma vis försöker jag behandla mitt x benhård det ska kännas någonstans att dom förlorar något. Vi sitter på det dom vill ha för vi är dom bästa mammorna o barnen älskar oss! Vill dom ha del i det får dom krypa o be eller framförallt engagera sig bry sig visa barnen att dom vill ha dom!
Önskar dig en lugn fin vecka o helst utan vin! Träning är bra o helt rätt!
Varm kram ??

... men vi ska sluta med det där;) Fast ibland får jag energi av att bara fixa saker trots att jag egentligen inte orkar, speciellt om det är något "fixande" för barnen.

Hur går det för dig nu? Har du haft en bra helg?

Kramar ❤️❤️

… av att läsa att du fortfarande är nykter!!! Bra jobbat!!! När du är ensam på kvällarna den här veckan får du gå in och skriva i din tråd så ska vi stötta dig!

Kramar❤️

Mina "gamla" vänner Vinäger, FinaLisa, Morgondag och alla nya PimPim, Fibblan, Allterbra, Denhärgången, Svewild… ni anar inte hur mycket det betyder att någon "ser" och bekräftar det jag känner och det jag kämpar med!

När det gäller barnen så har jag har en del vänner jag kan be om hjälp, men i det här fallet tänkte jag att det borde vara enklare för ett pensionerat par att ta hand om barnen än vänner som har fullt upp med jobb och egna barn. Tänkte dessutom att en mormor borde vilja umgås med sina barnbarn (de har inte träffats sedan nyår trots att de bara bor 1,5 timme bort), men det var tydligen för "jobbigt". Men, nu slipper hon det, jag kommer inte att be om mera hjälp. Frågan är om det är en större förlust för henne eller mig? ;) Och om hon förstår min situation? Nej, det har hon aldrig gjort, hon fanns inte ens som hjälp när jag hade ett barn som var dödssjukt. Det resulterade i fem år av icke-kontakt från min sida, jag var så otroligt besviken och ledsen.

Helgen har inte inneburit någon total krasch, men jag har inte lyckats ge upp min "vän" ännu. Lördag var dock alkoholfri eftersom jag hade barn och deras kompisar här. Idag lämnade jag barnen till deras pappa. Var helt dödstrött, men plågade mig iväg till gymmet och kände mig rätt nöjd när en vän kom förbi med en flaska vin som present för att jag vattnat hennes blommor. Jag borde förstås ha sagt tack och sen illa kvickt hällt ut den i vasken, men så blev det inte. Jag hamnade i soffan med ett vinglas och somnade vid 23. I soffan.

Jag måste sluta nu... säger jag för femtielfte gången. Läste lite i min tråd och inser att sist jag kände mig "lycklig" verkar ha varit under min alkoholfria semester med barnen i juli. Sedan dess har följande hänt:

1. Jag fick återfall med min destruktiva relation och "föll dit" igen bara för att bli utnyttjad och sedan "bortkastad" igen
2. Ångesten över att gå upp i vikt har "besannats", väger nu 4 kg mer än i somras
3. Jag ser 10 år äldre ut när jag tittar mig i spegeln
4. Jag vaknar nästan varje natt vid 4 med ångest och hjärtklappning
5. Jag som tidigare var så noga med min kost äter nu urdåligt
6. Jag funderar på sjukskrivning varje vecka

Ett litet bokslut över hur snabbt det kan gå utför. Juli är bara sju månader bort. Var kommer jag att befinna mig om ytterligare sju månader?

Apropå sjukskrivning... Det känns som ett så stort steg av flera anledningar.. ekonomiskt vore det katastrof och sen har jag ett jobb som bara läggs på hög när jag är borta. Med andra ord, om jag är sjuk en vecka så måste jag jobba dubbelt så mycket veckan efter, något som bara stressar mig ännu mer.

Tack för att ni finns där ute- ni betyder så mycket!! Och nu vill jag verkligen bli "tvåbent" som FinaLisa brukar säga. Jag skriver Dag 1 idag och har lovat mig själv att inte boka in en enda sak den här veckan.... förutom träning.

Kram till er alla ❤️❤️❤️

Har nu läst hela din tråd, tack för att du delar med dig! Känner igen stora delar av det du skriver. Vissa dagar går utmärkt och andra dagar är tuffa och jobbiga. Precis som livet är. Acceptans inför sig själv, allt är okej! Du är super duktig som håller ut och belöningen är på sikt! Njut av saker du gillar! Har du mediterar något? Jag gör det regelbundet och det hjälper!
Använd någon meditationsapp med vägledda meditationer om du är ovan.
Stor kram till dig?

Säger bara WOW vad duktig du har varit! Jag önskar ju själv att jag klarade 50 dagar, men jag har knappt nått 40 som bäst. Det låter mysigt att ha en särbo att umgås med på helgerna ❤️. Tänker ibland att det hade varit så mycket enklare att sluta med alkoholen om jag hade en fungerande relation... Men, nej, sen tänker jag att det aldrig är enkelt att sluta med alkohol, oavsett livssituation. Är sååå imponerad av er som lyckas så bra!! Heja dig!

Kram och ha en fin (vit) vecka!

Vad du kämpar och du gör det så bra! Du kämpar för dig själv och fortsätter sprida så mycket kärlek och energi på forumet ❤️. När det gäller snus har jag inga råd att ge, just nikotin har jag aldrig fastnat för. Men, beroenden och belöningssystemen känner man ju till ;). Jag undrar ibland om man som "beroendeperson" kan bli helt "fri" eller om man bara måste försöka hitta ett beroende som inte är skadligt. Typ något handarbete som stickning :)

Stor kram på dig och önskar dig en fin vecka!!!

Och bra att du redan funderar på nästa möte... Tänker att det måste vara ännu bättre att få träffa likasinnade IRL än här på forumet. Men, som sagt, själv skulle jag aldrig våga ;)

Och bra att du redan funderar på nästa möte... Tänker att det måste vara ännu bättre att få träffa likasinnade IRL än här på forumet. Men, som sagt, själv skulle jag aldrig våga ;)

Tror du dina tankar kommer från barndomen? Att du inte blev bekräftad som barn? Tänker att dålig självkänsla ofta startar när man är barn och om man inte blir bekräftad. Hur är relationen till dina föräldrar nu? Stöttar de dig eller tycker de också att du har "misslyckats"? Sen tror jag att du kan glömma att barnen tycker mer om sin pappa... tror inte ens att det finns på världskartan ;). Det är fint att du inte visar din "svartsjuka" för barnen, det kommer inte att leda till något gott. Om du vill ha ett råd så tycker jag att du ska vila i vetskapen om att du är precis lika viktig för dina barn som pappan och att de älskar dig lika mycket <3. Det har inget att göra med om pappan "fixar" mer saker än vad du gör eller "klarar av" saker "bättre". Barnen behöver din kärlek och omtanke och det verkar du ge dem. Jag håller med de andra- du verkar vara en fin mamma, klok, beslutsam, reflekterande, nykter (!) och omtänksam.

Kramar <3<3<3

Men, det är nog bara att släpa sig iväg till tandläkaren.. eller kanske det räcker med en läkare och antibiotika? Tycker verkligen synd om dig... nu när det gick så bra... Kram

Men, det är nog bara att släpa sig iväg till tandläkaren.. eller kanske det räcker med en läkare och antibiotika? Tycker verkligen synd om dig... nu när det gick så bra... Kram

Men, det är nog bara att släpa sig iväg till tandläkaren.. eller kanske det räcker med en läkare och antibiotika? Tycker verkligen synd om dig... nu när det gick så bra... Kram

Skriver av mig

Har inte hört av mig, det har vart han som tagit initiativet varje dag, har slutat för idag och han är nog ute igen på krogen...
Han har vart ute ons tors o idag det gör allt ledsamt och tråkigt, men också spär det på att jag är så otroligt less på allt...

Känner mer o mer va ska jag med en kille till som håller på som han o göra. Fattar inte varför det är så roligt att gå ut så många dagar i veckan när han ändå jobbar på den krogen, men han gör det och jag behöver inte ha en sån man i mitt liv..... nu ska va vi ses imorgon och jag vet att han kommer va bakis fast han inte känner av det...

Det känns inge vidare att träffa han imorgon,känns tråkigt för han förstört för oss. Jag skulle vilja träffa han bara som vän, men nu är det bestämt och han saknar mig o vill träffas o följa med mig hem så jag får göra så den här gången

Slutna möten är bara för oss alkisar, på öppna möten kan "vem som helst" drälla in. Ja, jag gillade faktiskt mötet lite grand. Det var som att "komma hem" bland andra människor med samma problem. Lite väl mycket Gud kanske, men det känns som om det här kan hjälpa mig.

Jag har bara varit här i 1 vecka, men redan lyckats reta upp människor. Snälla, bli inte arg på mig, jag vill bara väl.
Jag kom hem för ett par timmar sedan från mitt första AA-möte. Det är mycket Gud på AA-möten men det väljer jag att bortse från. Alla, utom jag, presenterade sig med "Jag heter si och så och jag är alkoholist". Jag fegade ur och presenterade mig med "Jag heter Onkel F och har som alla här problem med alkohol". Jag kunde inte förmå mig att använda ordet alkoholist om mig själv.
Om du, som jag, dricker varje dag i ensamhet så har du inte ett alkoholmissbruk, och du kan kalla dig "beroendeperson" om du vill. Erkänn inför dig själv, som jag borde ha gjort sedan ett par timmar, att du är alkoholist. Glöm det där med att dricka normalt. Det kommer att vara allt eller inget. Det ligger inget fördömande i det jag skriver.
Du har kommit in på Läkarprogrammet? Du är en ugn, smart, intelligent kvinna! Slösa inte bort ditt liv med alkohol.

Tag hand om dig, Gullvivan, tag hand om dig. Försök skippa alkoholen, men som EmmyLou Harris sjöng : Addiction stays on tight like a glove.
Var starkare än du någonsin trott du kunde vara!

I all välmening / Onkel F

På tisdag 19.00 lovar jag att gå på mötet, det är ett stängt möte.. vad nu skillnaden på stängt och öppet möte är.
Bra jobbat, du verkar ändå gillat det lite.. du funderar redan på nästa möte ?

Då var det avklarat. AA-mötet. Jag lever fortfarande. Några reflektioner: Jag har aldrig hört ordet Gud användas så ofta utom i kyrkan (dit jag bara går vid begravningar).
De åtta övriga deltagarna verkade vara gamla "AA-rävar" som var oerhört trevliga och ödmjuka. Jag kanske har något att lära av dem i det avseendet.
Det var faktiskt ganska skönt att uppleva en sorts gemenskap som grundar sig på vårt gemensamma problem. Var och en (förutom jag, som inte vågade) berättade helt öppenhjärtigt om delar av sina erfarenheter. Jag fick höra berättelser som får mitt liv att te sig som rena söndagsskolan Jag förstår inte hur de vågade. Kan ha att göra med det där med Gud... Var och en presenterade sig "Jag heter si och så och jag är alkoholist".
När det blev min tur presenterade jag mig med "Jag heter Onkel F och har som alla här problem med alkohol, men eftersom det är mitt första möte föredrar jag att bara lyssna". Jag kunde inte förmå mig att använda ordet alkoholist om mig själv. Vilket jag naturligtvis är.
Även om jag inte delar AA:s gudstro tror jag faktiskt att detta kan vara något för mig. Jag tror AA kan få mig att erkänna inför mig själv att jag är alkoholist, inte en människa med alkoholproblem. Förmodligen kommer jag att gå på nästa möte på onsdag.

Jag vet inte för vem eller vilka jag skriver detta. Antagligen för mig själv, i rent terapeutisk syfte för att bearbeta upplevelsen.
Om du har orkat läsa ända hit kanske du också skall överväga AA? Vad har du att förlora?

Har fått nån infektion eller något i tandköttet under en tand. Det är svullet och gör skitont.
Tog två citodon, inte ens det hjälper.
Får väl ta mig till sadisten i morgon, men vet ärlig talat inte om jag är i skick till det än.
Dom möten jag varit på har varit jävligt ansträngande, när man varit typ bakis och trött och haft ångest. Klarade det ändå, men tandläkaren ??

Men i mina ögon så verkar du va en supermamma, som kämpar hårt för barnen och dig själv ?
Fortsätt så och lycka till, kram och hej!

Tack, dom orden behövde jag i kväll. Fy vad svårt allt är. Känner mig allt annat än stark i kväll. Men med tiden kanske.
Tack