Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det lördag och i morgon söndag! Imorgon kommer vara min dag 1 och jag längtar verkligen. ? Idag är jag bakis... usch hemska känsla. Skönt att den snart är ett minne blott. I min rusiga värld igår bokade jag visst in en dejt med ett gammalt ragg... ??? Alltså så trött på mig själv, dessutom inte första gången jag gör det mot honom. Jag vill inte gå på nån dejt med nån... eller jo, jag saknar han jag lämnade i måndags, jag saknar honom så mitt hjärta nästan går i tusen bitar. ? Men jag ska vara stark... snart... och gå vidare i livet med huvudet högt och blicka framåt. Mina misstag under de senaste åren ska få bli min språngbräda framåt mot lycka och välmående. ??

.... jag ska bara sörja klart först ??

Har eg bara haft facebook, och siktade på att hålla det mer på riktiga vänner-nivå. Men sen kom svensexor som skulle planeras etc. sen var det där. Det ytliga skitnödiga flödet. Och i en av mina värre depressioner blev jag än mer deprimerad över att alla andra hade familjemys, vinglas på stranden, nya altaner, just bänkat 1ton på gymmet etc. Då stängde jag den dörren och har aldrig blickat tillbaka. Men facebook etc är ju inte problemet, bara symptomet på att det är viktigt att vara lyckad och i vissa fall bättre än alla andra. Jag har bra självförtroende men låg självkänsla så för mig var det oerhört jobbigt att tävla. Även jag och mina syskon har tävlat hela livet. Mest materiellt. Det är mindre och mindre viktigt. Med inre glädje och tacksamhet över vad jag har så spelar det ingen roll om andra har det bättre materiellt, statusmässigt eller vad det kan vara. Inser att jag låter lite som en självhjälpsfanatiker eller något men det är inte meningen. Det har bara inte funkat för mig och jag måste hitta något annat. Kanske funkar det för andra med materiellstatuslycka men man läser ju om ökad press och psykisk ohälsa bland unga.
Men det finns ju så klart en gråskala och vi är alla olika. Ovan är bara en beskrivning om hur jag insett att jag fungerar. Jag är som gladast i interaktioner med andra människor när fasaderna är så nedfällda som möjligt. Jag är inte bättre än någon annan, inte mer lyckad eller oersättningsbar. Och jag kommer bara ha mig själv att stå till svars för på slutet. Gjorde jag vad jag kunde för att ha så trevlig, mysigt och härligt på vägen? Jag är 41, dags att utvärdera och kurskorrigera. Hit gav mig materia men det kostade mycket sann glädje. Kanske inte måste vara superdrastiska åtgärder men att ändra perspektivet och inte jaga materian utan upplevelsen. Acceptans.

Edit: Facebook, instagram, snapchat etc behöver inte vara dåligt, det är inte min poäng, men för somliga av oss är det destruktivt eftersom det driver på ”Tävlingen”.

Edit 2: Om ni tycker att jag övertänker och grubblar för mycket så har jag bara en kommentar...Exakt!

Hoppas du får en fantastisk lördag utan ångest och jobbiga tankar! ??

Har jag tänkt det, har jag uttalat det, ökar jag förutsättningarna att agera därefter. Så tänker jag.
Hade det varit enkelt gjort, hade jag gjort det jag vet jag behöver för längesedan..
men det är ju allt annat än enkelt..
Ett hårt och krävande jobb är var det är, att bryta mönster..phu

Men som sagt på G, är ju alltid ngt. Någonstans ska man ju börja..??!
Och tack till dig för dina varma
och stärkande ord❤️!

Hoppfull och med tillförsikt möter jag dagen!
Nykter.

Önskar dig också en fin helg?!

Kramar!
/Fibblan ?.

Har han rätt att säga nej? Jag har svårt att se att han inte skulle förstå att han sårar sonen.
Hjärnan blir ju iofs påverkad och man tänker inte på ett rationellt sätt när man dricker även om det
är i perioder så tar hjärnan stryk.

Nu har jag snart 3 år helt utan alkohol och jag vågar påstå att hela min omvärld ser annorlunda
ut. Jag kan se andras behov och förstå andras resonemang på ett helt annat vis. Hjärnan har
"mognat" och det jag inte kunde "se" för 3 år sedan är nu så glasklart. De mängder vi dricker
skadar naturligtvis vårt tänkande.

Jag tror att den bekräftelse och förståelse du vill ha kommer när din man bryter ihop och kapitulerar.
När alla väggar rasar ihop och man kommer till insikten att jag super bort mitt liv. Jag super bort min familj.
Han har förmodligen ett "accepterande" från dig så länge du är kvar. Även om du inte accepterar det så är det
så i din mans värld. I sin egen värld så har han inte stört, förmodligen stängt dörren och sover och dricker.
Och så farligt kan det väl inte vara? Min fru är ju kvar, så det är väl ingen misär?
Han har svårt att förstå din medberoende sida. Förmodligen dricker han så mycket i sina perioder att han
inte heller minns eller vet att han har betett sig illa.

Det som hände var att min dotter kom hem i en dålig period. Hon var hos sin pappa och jag erkänner att
jag pga av en veckas drickande inte fattade vilken dag det var. In kliver hon i misären jag har lyckats dölja
under många år. Hon såg på mig med orden: Sök hjälp eller så förlorar du mig.
DÅ i den sekunden fattade jag att höll på att förlora den finaste jag har, min familj.
Nu ser jag att hon räddade mitt liv.

Jag har lyckats förskona min dotter från mina perioder då hon har vart hos sin pappa varannan vecka.
Planerat en period - börja dricka när hon drar - supa i en vecka - ställa mig upp dagen innan hon kommer hem igen.
Nu kom hon hem till att se 6 st liters tomma flaskor runt sin mamma.

Inte bra. Hon har egentligen aldrig sett mig bete mig illa, då jag i princip har levt som nykterist när hon har vart med
mig.

Jag förstod bara att jag var tvungen att bryta detta, jag har inte fysiskt beroende men likt din man velat dra ner livs-rullgardinen i en vecka.
Orsaka mig själv en blackout från livet. Precis så. Vakna till. Snabbt dricka 10 cl sprit. Somna om. Vakna. Dricka - klunka i mig.
Somna om.

Men det är SÅ svårt för din man - att se att man har problem. Periodiskt beroende är komplicerat.
Hur funkar det? Av 12 månader är vi nyktra de flesta av månaderna helt utan tankar på A för att 2-3 månader
totalt supa lita narkomaner. Men läs: Narko - mani, Dipso - mani. Det är mani som ligger i grunden - tror jag
själv. Det finns inget stopp.

Hur ser livet ur efter en period? Lever ni som vanligt utan att prata om det?
Någon skrev tidigare i din tråd: Alkoholen är så mycket viktigare än dig och er son.
Skriver det igen. Det är enbart så i en dålig period. I en bra period så betyder ni allt och
alkoholen har ingen plats.

Jag vågar nog säga att din man inte ens har några tankar på A i en bra period. Inget sug.
Tills nästa smäll på käften kommer oavsett vad som utlöser den.

Det jag har fått hjälp med är under KBT: Konsekvenstänkande, impulsivitet, lära mig att "spela hela filmen - vad händer när jag tar första glaset?"
Det visade sig också under min rehabilitering att jag har ADHD, något jag inte vetat om. Jag fick en utredning som ledde till diagnos ADHD.
Valde att medicinera i låg dos. Det har också förändrat mig i kampen mot A.

MM

Inte konstigt du inte haft ork och kraft till det, med allt som hänt runt dig på senaste..
Ibland begär vi det omöjliga av oss själva..och du har kämpat och fortsätter kämpar på..?!

Känns hoppfullt att blicken får riktas upp och ur gropen ?️?!

Jag tror på dig och vi är många här som vill stötta om vi kan!

Ta det varsamt och vårda den spirande kraften om nya tag och en bättre dag??!

Stor kram/
Fibblan ?.

Bra diskussioner. Håller med om det mesta, även om allt inte är svart eller vitt.

Vad gäller Facebook kan det ju användas på olika sätt. Mycket beror nog på vilken vänkrets man har. Släktingar långt bort, gamla vänner, politiskt engagerade kompisar, arbetskamrater... Som alltid ställer jag mig frågan vad syftet är. Tycker att det går att starta och hitta diskussioner med djup i. Om det är det man vill. Allt är vad man gör det till. Men förstår självklart faran med prestationsångest och lyckliga fasader.

Att inte alltid behöva vara bäst. Jag har sådan tur att min man är lite av den där kompisen som du har, IronWill. En mera grundtrygg person är svår att hitta. Han har inget behov av att strida för att få rätt, utan släpper det mesta. Gode värld, vad jag avundas honom ibland. Samtidigt är det nog tur att jag, då det begav sig, hittade precis just min motpol.

Själv tycker jag att jag har kommit långt, jämfört med hur jag har varit. Har jobbat med mig själv i många år för att komma dit där jag är i dag. Uppskattningsvis är jag tio-femton år äldre än er, IW och Fibblan, men vet inte hur mycket den faktiska åldern spelar in. Det är klart att ju längre tid man levt, desto mer har man hunnit grubbla - på gott och ont. Tycker dock att lite mer av att våga vara sig själv och strunta i normen kommer för varje år, eller för varje ny insikt. De existentiella funderingarna får en annan karaktär.

Äh, jag vet inte... Hade intentionen att skriva någorlunda strukturerat, men det blev mest svammel känner jag nu.

PS! Morgonsex is da shit. Utan bakfylla. Sådeså. ? DS

Min son säger att han har så mycket känslor inom sig och kan inte få ut dem.
Han försöker träna fysiskt och bli helt slut och trött i kroppen men frustration och inlåsta känslor sitter kvar i hjärnan.
Det enda som hjälper är alkoholen säger han.
Han har hållit sig vit i veckor och månader ibland och det är då det byggs upp detta berg av känslor. När han sedan börjar dricka igen så går det över styr.
Han vet inte riktigt hur han ska hantera detta.
Vad tycker ni? Är det en drog terapeut eller psykolog han behöver?
Han var en känslig kille som barn också, antingen jätteglad eller jätteledsen, aldrig mittemellan.
Han kom ut som bisexuell för fem år sedan och vill så gärna hitta en manlig partner men det är svårt då han tvivlar på sin egen självkänsla.
Som mamma vill jag så gärna att han ska må bra och vara lycklig.
Men den helvetiska alkoholen förstör ju så mycket?

Så skönt att höra??
Kramar
???

Tack för att ni orkar läsa och engagera er ❤️
Betyder massor!
Du har så rätt igen Ullabulla! Jag vill ha betalt, vill att han ska skämmas..
Men mest av allt vill jag nog ha en bekräftelse på att han förstår hur illa han gör oss när han dricker. Och den uteblir ju om det bara slätas över.. I fyllan låtsas han åtminstone vara helt oförstående när jag påtalar hur det påverkar oss..
Då är det bara han, hans ångest och spriten som räknas. Åh vilken fin dikt! Precis så!
Har läst mycket om boken och försökt köpa den utan att lyckas. Får kanske prova på biblioteket. Samtidigt tänker jag.. Är det möjligt att vara likgiltig inför någons missbruk om man fortfarande älskar?
Eller det är möjligt först när man gett upp och slutat älska?
MM! Jag erbjöd min man att köra honom till ett hotell där han kunde supa i fred men svaret blev nej.. Han tycks inte förstå hur hemskt det är att tvingas se på misären
Jag tror han är väldigt rädd för att vara ensam.. Båda våra barn blev erbjudna anhörigvecka i samband med min mans behandling. Dottern gick men sonen ville inte. Sonen är mer inbunden.. Säger att han inte orkar bry sig om pappa mer.. Att han har svikit så många ggr.. Att han inte kämpar tillräckligt själv.. Han är uppgiven och även han trött på att det efter en period förväntas va som vanligt. Ska ta upp anhörigvecka med honom igen.. Kanske han är mogen och mottaglig nu 5 år senare.
Ja! Hjälp måste mannen få. Men det tycks finnas mer okunskap kring periodare.. En svårare nöt att knäcka? Och om man är nykter långa perioder vaggas man in i någon sorts trygghet/ förnekelse..
Får jag fråga hur du själv gjort för att bryta ditt missbruk?
Han dricker mycket och allt han kommer över.. Denna gång har det varit bag in box, vinflaskor, bubbel samt otaliga flak öl och cider.. ( då det var vad som fanns tillgängligt)
Han dricker snabbt för att sedan kunna somna, vaknar och upprepar samma procedur.. Det är väldigt destruktivt
Sprit är nog att föredra egentligen då det ger en snabb och önskvärd effekt ganska direkt.
Det är så sorgligt att se.. Hur en människa kan bli som förbytt över en natt.
Kram till er båda ❤️

Tror på det du säger, Sannah. Här är en länk som jag fått av Skillnaden. En hjälp om det känns svårt att hålla fokus.

https://youtu.be/1VgMbYujjS8

Ha en fin helg. ?

Sovit sådär men ganska länge så det var skönt. Vågade aldrig ta ngn insomningstablett? är lite rädd för allt som har med tabletter o göra. Varför känner jag då inte så gällande a?! Idag är en ny dag med mellomys med kidsen ikväll?

Att stanna kvar när den som dricker är som mest inne i det.
Men det är just det som är att vara medberoende.
Vi tappar också omdömet,tar dåliga beslut och har ingen kontroll över oss själva eller den beroende.
Det är just det som är "sjukdomen",att veta vad man ska göra.
Men man förmår inte.
Precis som för er,bara en annan sida av det.

En del säger att det blir ett osunt beteende i en osund miljö. Men jag vill påstå att vi också som medberoende drabbas av vår egen sjukdom.
Just för att vi inte förmår sätta nödvändiga gränser.
Sjunker inför oss själva och flyttar våra gränser bortom rimlighet.

Att hitta igen den röda tråden och förmå sig själv att hålla fast vid den gör vi när vi "nyktrar till"
Eller den i vår närhet nyktrar till.

Men nästa gång så står vi där igen och undrar,hur kunde det bli såhär igen?
Mycket svårt och därför behöver vi ofta hjälp med strategier.
Sätta fokus på oss själv.
Sätta gränser runt oss själv.
Hitta strategier och självförtroende osv.

Grattis, det är din tid nu. ?

En bra start att vara förberedd. Jag skriver alltid om strategier för att förebygga risksituationer och de har du ju redan.

Du är stark (det hörs ju på ditt nick...) och med dina insikter och din medvetenhet kommer du att fixa det.

Jag tror på dig. Välkommen hit.

Kram

Gillar din sammanfattning:

Jag är på gång.

Ja, du är verkligen på g. Tycker att du har en otrolig självinsikt och - kännedom, vilket är en bra grund under den vita resan.

Hoppas att du hittar vad du än söker. ?

Nu håller vi!

Ha en fin helg. Kram

Håller om lite extra och önskar som vanligt att du ska få lite lugn och ro i livet. Att komma tillbaka till det stadium där vägen mot nykterhet inte känns som en kamp, utan blir det naturliga tillståndet.

Tänker på dig. ?

Läser att du har träningen att fokusera på. Det låter ju super. Dock går det ju inte att träna dygnet runt... Jag tjatar ofta om att åtminstone i början ha strategier för att förebygga och minimera risken för återfall,några exempel:

- Inte ha någon A hemma.
- Åka en omväg runt Systemet.
- Ringa in kritiska tider och situationer och se till att vara sysselsatt då.
- Erbjuda sig att köra vid fest.

Självklara saker kan tyckas, men det är just dessa vi snubblar över. Att göra en lista med fördelar respektive nackdelar hjälper en del. Det gäller som sagt att ringa in vilka som är just dina kritiska situationer och förebygga dem.

Lycka till, jag håller på dig.

Kram

Har nu samlat ihop mig och vill möta verkligheten med klar blick och nykter hjärna.
Har inte orkat ta tag i allt det jobbiga förrän nu känns det som.
Har suttit som nedsänkt i en grop de senaste veckorna.
Självmedicinering med vin då och då. Inga större mängder men ändå inte bra alls...
Vill inte dricka över huvud taget!!!!

Nu ska jag bara fixa detta och vet att jag har stöd av alla er fina forumvänner??

Kramar
???

Tack alla för uppmuntran, det betyder mycket. ?

Visst är det så, Prick, att vi ofta känner igen oss, mer eller mindre, i andras berättelser. En av styrkorna med detta forum är ju just att läsa och ibland få en aha-upplevelse, en annan gång pepp. Det vi behöver för stunden.

Precis som MM, skriver, det gäller att inte sänka garden. Men jag är på min vakt. Dock har ett återfall aldrig känts längre bort och jag njuter av den känslan och hoppas att den kommer att sitta i.

Skrev till Gamlahäst nyss att varje nykter morgon är god, även om annat kan vara jobbigt. Dock är det lättare att ta tag i saker när man är helvit, man slipper ju iaf bakfyllan med all ångest den för med sig. Återkommer ofta till Dionysas ord, någon gång i början av min tråd, om att vakna alkoholfri. De går ut på att:

Välkomna en ny dag. Inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med.

Nu håller vi. Kram

-----

Denna har jag fått av Skillnaden, en hjälp att komma ner i varv och vara i nuet.

https://youtu.be/1VgMbYujjS8

Hoppas du sovit lite bättre och kan få en skön lördag.
Jag har sovit ganska bra trots regn och blåst som rasat utanför fönstren där jag bor.

Kramar
???

Vad bra att du hittat hit!
Det låter som du behöver komma till en läkarundersökning först och främst.
Du kan förhoppningsvis få hjälp på din vårdcentral med dina fysiska symptom.
Alkoholen skapar ju många negativa reaktioner i kroppen, bland annat depression och ångest.
Det är inte alltid så lätt att klara ut på egen hand.
Så mitt råd är att söka hjälp och att skriva och läsa här på forumet.

Kramar
???

Då kör vi på det, det nyktra livet är bäst?

Kramar
???

Ja, nu är det en ny dag och nya möjligheter?
Jag gör också en omstart idag.
Nu håller vi i varandra och tar den vita vägen.

Kramar
???

Varje helvit morgon är god, även om andra saker självklart kan kännas jobbiga. Men om grundtillståndet är nykterhet är det andra mycket lättare att lösa.

Kom igen, nu håller vi. ?