Senaste kommentarerna i forumet

För att man "står ut" med fylla och dumheter som sägs och görs på fyllan.
Som inte är den man,man egentligen lever med.
Man vill ha förklaringar och förlåt och gottgörelser.
och det är liksom den betalning,eller lön man får för mödan.
Att de är snälla,bekräftande lite hundiga i sitt beteende.
och man får storsint förlåta dom.

Dvs man är då plötsligt i överläge igen för att tidigare ha varit i ett extremt underläge.

Men det är den karusellen man mår bäst av att bryta.
Och för att bryta måste man göra annorlunda.

Och hur man gör det,det måste man komma underfund med själv.
Men ilska och anklagelser,eller tyst surande biter definitivt inte.
och gör en själv inte ett dugg gladare heller.
För man köper så gärna deras aldrig mer.
Som ingen tror på,men ändå försöker man.
Du kanske har läst Märta tikkanens fina dikt:
Tycker den så fint beskriver hur man beter sig.

Dikt av Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga

"Om jag inte hade älskat dig
så oerhört
och alltid hade trott
på dina ord
om att det här var sista gången
definitivt och oåterkalleligt
allra sista gången
du drack
så hade det kanske varit lättare
att stå ut med
de gånger som kom sen

Men jag trodde ju alltid
på det du sa
och älskade dig
och var övertygad om
att du egentligen inte ville någoning annat
än sluta dricka
och aldrig börja igen

Det föreföll förresten
fullständigt logiskt
för vem skulle frivilligt
vilja ha det så jävligt
som du hade det varje gång
och det blev dessutom alltid
lite värre
än den förra bottenjävliga gången

Nångång när jag misströstade
frågade jag dig
varför du inte hade slutat
fast du så säkert lovade
att du skulle göra det
förra gången

Då svarade du
att du egentligen inte
hade velat sluta
innerst inne
den gången eller nån annan gång
Men, sa du, nu ville du
på ett helt annat
och alldeles nytt sätt
Nu ville du
alltså verkligen
aldrig mera dricka
Och trodde jag dig?

Naturligtvis trodde jag
nu när du ville
också allra innerst inne
Och jag älskade ju dig

Småningom blev det så
att jag kanske egentligen
inte längre trodde
när du försäkrade att du
skulle sluta

men jag kom på mig med
att jag tydligen ändå
hade gått omkring och hoppats
eftersom jag varje gång
blev så ohyggligt
besviken

Man borde förstås
varken tro eller hoppas
utan bara älska
och vara lika
överraskad
och tacksam
varje nykter kväll
efter en nykter dag

Så är det bara inte
det är inte alls så

När jag inte längre tror
och inte längre orkar hoppas
bryr jag mig inte om
ifall du är nykter
eller super

Nu får du tro och hoppas
alldeles för dig själv
jag har tröttnat på
att bli besviken
jag ställer inte längre upp
på dina villkor

Av alla sätt
vi har prövat på
verkar det här vara det enda
som faktiskt har effekt

Synd bara
att det kom för sent
för mig

Så var det alltså
min likgiltighet
du behövde
medan min kärlek tydligen
bara var dig till skada"

Märta Tikkanen
Århundradets kärlekssaga

Jag tog en alkoholfri öl. Kändes lite välförtjänt. Men nu så här vid 22-tiden börjar jag ångra att jag inte tog en springtur. Något visst att vara ute när vädret är emot en och man är ensam på gatorna. Promenader är ett bra substitut men du har ju idrotten i dig vad jag förstod. Jag är impad av ditt emojianvändande, jag fattar inte vad hälften av dem ens betyder (om de inte är riktigt uppenbara). Hur som helst skönt att suget inte håller dig fast. Tycker jag mest får sug nu förtiden när andra dricker, men mitt ”hemmasug” har gått över helt och hållet.
Trevlig kväll!

.. faktiskt.
Hur f*n kan det vara svårt..(?)
Jo, för att jag så länge tryckt undan det min kropp och själ försökt säga mig. Så nu när jag stannar upp och lyssnar, vet jag inte riktigt hur den där rösten låter..
Och det är lite svårt oxå att få till eftersom livet rullar på i samma rasande tempo..
Sjuka barn, läxor, alla hushållsbestyr, renovering, jobb etc m.m.
Och jag ska oxå motvilligt erkänna att det är enklare att inte lyssna..
Bara köra på som vanligt, fast i nyktert tillstånd. Det är både bra och dåligt, tänker jag. Bra, för att ju livet inte stannar upp, och det krävs olika saker av mig i mina olika roller, som gör att dagarna får rulla på och jag lägger dagar av nykterhet bakom mig, med en större enkelhet nu. Känner glädje, sorg, ibland lite energi och en välkommen känsla av att vara alert och klar i skallen. Men mest är jag trött. Och konstigt vore ju annars..Jag har ju bara kört på. Ett par glas vin, och så fixar jag resten med..
Min kropp och själ behöver återhämtning. Svårt bara att förstå vad det är FÖR JUST MIG. Och klarar bara av att va med mig själv i små stunder. Flyr gärna in här på forumet..eller ägnar mig åt annat med skärmen framför ögonen..
Bara jag kan reda ut vad det står för. Men det känns lite som flykt..
Kanske ska ta en paus härifrån och såklart mobilen i stort och då.
Våga ta tid att vara med mig själv. Tror jag ska åka på en sådan där'a tyst retreat. Att tvinga mig att va med mig själv. Ge mig en chans att ta i fatt och lyssna inåt.
Jag har ju en medberoendeproblematik i grunden oxå och duktig flicka syndrom på det. Så att hela tiden sätta alla andras behov i centrum framför mina egna är det jag är van vid.
På ett sätt blev alkoholen ett sätt att bryta det mönstret. Då blev jag lite mer ego, (fast på ett felaktigt sätt förstås).. men jag kunde skita i kraven och tillåta mig att bara vara..
Det var bra, men samtidigt var jag ju i rus. Och även om jag tyckte jag tänkte bra tankar och hade bra idéer, mer kreativ osv. så spädde det ju bara i förlängningen på med mera trötthet och mer ångest..
Alltså, hitta rätt i detta nya..
Har redan gjort bra grejer för mig. Men de kan bli fler. Absolut. Mer av sådant som stärker mig inifrån och ut. Och även det omvända. Behöver komma igång med regelbunden träning. Promenader i all ära, och förstås bättre än inget. Men behöver nog steppa upp den fysiska aktiviteten, för o få lite mer fördelar i form av dopaminpåslag.. kroppen skriker efter det. In med mer av det..!
Vila/återhämtning OCH aktivitet. Ska försöka få till lite mer av båda och balansen däremellan ??!

Snart är fredagskvällen slut och inte känt en uns sug av alkohol - såå skönt?!

Kramar/
Fibblan ?.

...så är träning något jag priotiretar mycket högt! Det får mig verkligen att avstå från vinet. Jag har alltid tyckt oroväckande mycket om vin också men nu försöker jag bara fokusera på alla mina inbokade pass framöver. Som jag tidigare skrivit så hatar ju min man det, träningen alltså. Idag släppte jag bomben med att jag kör imorgon. Inga större protester än. Sa att jag inte ville slösa bort en hel dag med bakiskänslan.Till saken hör att min man är mycket sparsam med alkohol men verkar ju uppenbarligen ”lida” mer av att jag kör bil än dricker vilket iof är positivt. Jag menar det innebär ju att han inte mått dåligt någon gång av mitt alkoholintag. Visst, jag kan höja partystämningen men inte med sällskapet imorgon. De är partyproffs och jag vill verkligen inte vara uppe till sena natten. Vakna med vattniga röda ögon, trött och grinig. Kram allihopa ? snart lugnar det sig för mig. Sjukstuga är jobbigt men heja dig som är helt nykter! Jag är inte helt vit men sansad

Tack igen för kloka ord & input
För att du ger mig nya infallsvinklar.
Skulle behöva en Ullabulla i mitt liv ❤️
Ja.. Vad händer då? Jag kan inte låta bli att känna mig sviken... Och besviken.. Och kan tycka att genom att låtsas som ingenting kommer han lätt undan, utan några större konsekvenser.. Jag vet inte.. Ett förlåt och tack för allt du gör/ står ut med!?
Men det är kanske min sjuka medberoende sida som spökar!? Är kanske inte rimligt...
Men att låtsas som ingenting känns ju som ett medgivande att det är ok?
Gillar att du bråkar med mina tankar?

Då kör vi härliga vi?? kram på dig hur går allt för dig?

Nu har jag klarat att hålla mig ifrån vin flera vardagar i rad och är så STOLT!!

Tar in,ända in att din man är sjuk.
Inte rår för sitt beteende och sitt beroende.

Visserligen är ansvarig för sitt tillfrisknande,men inte egentligen för den sjukdom som han just nu är mitt uppe i.
Om du bara konstaterar att nu är det klart för den här gången. Ruskar på dig och kliver upp ur soffan.
Inte låter honom stå till svars osv.
Utan bara fortsätter med ditt.
Vad händer då med dig?
Vad händer med honom?

Nu stirrar jag tomt på skärmen och försöker komma på hur jag skall uttrycka mig och jag känner mig osäker. Det kanske är så att jag egentligen inte har ett problem. Men dessa ångestfyllda fredagar. Det har pågått i felar år. Det senaste året har jag tänkt varje vecka att nu orkar jag inte längre.

Min man dricker inte i veckorna utan håller sig utan undantag till fredagar och har gjort i många år. Han jobbar som bagare och har därför tidigare dagar än vad jag har. Oftast är han full redan vid 17.00 när jag ringer och är på väghem. Jag måste erkänna att jag även ringer för att kontrollera och höra "vilken slags" fylla han har just den fredagen. Min man spendera nästan alla fredagar med att skriva musik och dricka tills han stupar. Han menar att alkoholen hjälper honom i den kreativa processen. Offtast av det jag ser och uppleber leder det till att han på fyllan välter omkull och tar sönder saker och spiller öl överallt. Mycket värre är hans personlighets förändring som sker så fort han får en droppe alkohol i sig. Han kan bli som förbytt. Min man som jag blev kär i är den snällaste och roligaste personen jag träffat är för det mesta helt underbar att ha i närheten. Men han blir helt annorlunda när han dricker.

Han kan bli så fruktansvärt elak när han är onykter, det är många gånger jag har gått sönder och vart nära på att att ge upp. Men så plötsligt lugnar han ner sig och blir förlåtande och snäll igen och försöker förklara sitt beteende på olika sätt. Oftast handlar det om hur mycket ångest han har och hur han har svårt att sova. Ibland handlar det om att något har hänt som han vill glömma och då dricker han. Dessa förklaringar har fungerat jag tycker synd om honom och vill hjälpa och ta hand om honom. Det brukar leda till fina samtal där det finns ett ljus i tunneln för mig. Lördagen kommer och vi pratar igen om att han borde söka hjälp och gå och prata med en psykolog för att ta sig an ångesten som han verkar bära på. Veckan brukar därefter bli bra och vi har mysigt och en ganska vanlig vardag. Men så blir det fredag igen och allt börjar om på ny kula igen. Jag har låtit det rulla på och anpassat mycket av vårt liv och efter hans vilja och hans krav för att (som många i forumet förklarar ) behålla husefriden. Jag har även försökt att fokusera på allt som är bra och tänkt att jag kanske bara måste leva med det där. Vilket också inser jag kanske låter honom göra det. Så som en medberoende person gör.

Han har sagt att han aldrig kommer att sluta dricka för han anser att han inte har något problem för att han aldrig går ut på krogen och dricker starksprit. Var på jag har poängterat att det inte är någon skillnad bara för att du är hemma. Nu dricker han inte starksprit vad jag vet, utan dricker några starkcider och 12 lättöl på en fredags kväll. Jag avskyr ljudet när en ölburk öppnas.

När jag har konfronterat honom om det jag känner och upplever brukar det slå helt bakut och han anklagar mig för det ena och det andra och säger att han inte kan slappna av i sitt eget hem, var på jag får dåligt samvete igen och jag sluter mig.
Det känns som att jag alltid har dåligt samvete. Jag har dåligt samvete nu för att jag skriver denna texten. Jag känner mig osäker, Överreagerar jag? Har jag rätt som tror att han inte kan hantera alkoholen? Jag har läst så många berättelser på forumet och det har fått mig att börja tänka att min situation kanske inte är så farlig ändå?

Det senaste året har jag börjat fundera på det här hjulet som jag har hamnat i och hur det får mig att må. Jag brukade som sagt konfrontera honom tidigare men har helt slutat med det nu. Det är ingen mening med det. det verkar inte förändra något. Jag har skrivit mycket dagbok på senaste och det tydligaste mönstret jag ser är att allt handlar om hans behov och hur allt verkar handla om honom och hur jag sopar vägen för honom med allt.

Jag vill inte lämna honom, jag älskar honom så otroligt mycket. Men jag orkar snart inte längre. Jag känner själv hur jag sluter mig allt mer och mer både för honom och andra människor i min närhet.

Nu känner jag framför allt bara skuld.

är att dagar blir till veckor som blir till månader och hux flux har ett år sprungit iväg! Jag passerade 50 förra året så kanske är det en ”ålderskris alternativ” som inte handlar om rynkor och hängbröst utan om min tid! Den är dyrbar, en ovärderlig investering och livet går inte i repris. Så bra av dig att du skrev brev om ditt liv som du kunde läsa nu. Då har du svart på vitt att inget har förändrats. Man glömmer lätt. Ta vara på livet och ta hand om dig själv! Du förtjänar att ha det bra utan att kämpa allt för mycket. Kram

Nykter men tilltufsad och säkerligen väldigt ångestfylld sitter mannen i andra hörnet av soffan.. Inte ett ord har han yppat om tokerierna som utspelats här hemma ?
En veckas galenskap...
Jag väntar.. Väntar ut honom.. Väntar på en ursäkt, en förklaring, en plan.. Väntar på något!!?? Någon som känner igen det här beteendet? Är ju vansinnigt att tro man kan bete sig som ett svin och komma undan med det ?

Ja, dessa sociala medier. Det kan ställa till med mycket. Vad fint att du mitt i allt har styrkan att kämpa för, och stötta din dotter. Kan verkligen leva mig in i din oro. Ni har inte funderat på att ta med barnen på resan? Kanske kan vara skönt för dem oxå med miljöombytet?
Mår ganska skit själv nu så jag får inte ihop mer. Vill främst ge dig varma styrkekramar så att du inte känner dig ensam. Kram på dig kämpe!

Hela veckan har det här hållit på. Min dotters ex ringer, sms:ar, skickar röstmeddelande via mejl (på ca en timme i taget) där han bl a reciterar koranen på typ arabiska. Han lyckades hitta henne och hennes väninna på ett café häromdagen och gick dit. Tyvärr hade väninnan lagt upp nån bild utav dem på sociala medier när de satt där. Typiskt dagens ungdom! Varför kan man inte ta en fika utan att lägga upp en bild? Han såg väl nån logga på en kaffekopp och åkte genast dit. Jag har sagt åt dottern att hon måste tänka sig för! Inte läsa/lyssna på något meddelande från honom. Eventuellt får hon byta telefonnummer till ett oregistrerat kontantkort och byta mejladress. Jag och min man har en Greklandsresa bokad i maj månad och min dotter minns inte om hon berättat det för sitt ex. Jag har sagt att jag avbokar, jag åker ingenstans, ifall jag känner minsta hotbild från honom. Jag skulle inte må bra och kunna slappna av en sekund ifall vi måste oroa oss för vår dotter och hennes lillebror ensamma hemma. Aldrig! Jag bryr mig inte om resan. Jag vill bara att han lämnar oss ifred! Han mår inte bra. Han är psykopat, på riktigt. Nej, jag har inte lyckats hålla mig nykter.
Kramar,

Oj vad glad jag blir för din skull!! ? Så mycket värt när han förstår! Du å jag på söndag, då kör vi vin-fritt och pepp ??????

Vin ikväll! Det som var positivt ikväll var att jag berättade för min sambo hur svår min sovsituation är och äntligen förstod han?? så nu jäklar kör vi på söndag du o jag? nu kör vi hårt med att säga adjö till detta gift vi stoppar i oss??

För att slippa ensamhet som jag tror är en vanlig anledning föreslår jag att du pratar med honom om att gå med i AA eller Länkarna. Sedan finns ju möjligheten under tiden han är LVM omhändertagen att genomgå behandling på ett behandlingshem för att få mer redskap att bevara sin nykterhet. Vården är enligt paragraf 27 LVM. Det kan han prata med sin socialsekreterare om. Anhörigprogram tror jag är bra för dig. Både som ett stöd men också för att få insikter och kunskaper om missbruket. En bra bok för att förstå tycker jag är "jaget och missbrukaren" av Craig Nacken. Anhörigprogram brukar kommunen/socialförvaltningen anordna och det finns även Alanon som är för anhöriga. Skulle du nog ha nytta, hjälp och stöd av. Hoppas du kan använda dig av något. Boendefrågan är socialförvaltningen som får hjälpa honom med, om han inte kan det på egen hand. Kommunen har yttersta ansvaret för kommuninvånarna, även om det också för dom är svårt att ordna boende. Hoppas ni får några fina år tillsammans.

Önska att jag var hon... din sambo alltså. Tänk att ha någon som bryr sig så som du gör. Vill satsa, vill vara snygg för den andra, vill verkligen satsa på relationen.

Själv har jag precis avslutat min relation sen två år tillbaka, då med 1,5 år tillsammans med en annan kvinna som han oxå älskade, låg med och verkligen åtrådde. De var även sambos utan gemensamma barn, deras barn fann varandra, hon var oerhört bra som bonusmamma och hon är otroligt snygg för sin ålder. Jag däremot må vara oerhört attraktiv, ung i sammanhanget och extremt framgångsrik i mitt jobb. Extra attraktiv för att jag har stor makt i en mansdominerad bransch. Men jag stod inte ut till slut, insåg att jag brutit upp något som borde blivit bra för alla andra, utom mig själv. Nu skäms jag, är mer ensam än nånsin...

Vill bara säga - heja dig Pianisten! Du är en riktigt grym människa i grund och botten och din sambo ska vara nöjd. Du är fantastisk som kämpar som du gör, med rätt avsikter. Heja dig!!

Problem är till största del ångesten,det är därför jag dricker. Drack inget i måndes o kände ingen skillnad men så kommer en dålig dag o då är bib där igen! Fick idag oxascand och inspmninhstaböetter av en nära vän. Hoppas det funkar i alla fall i början av mitt nyktra liv??? vad duktig du är. Avundas dig och dina dagar. Jag ska oxå komma dit på ett eller annat sätt ?hoppas jag i alla fall ?

Hej, jag och min man har varit gifta i 27 år (gifte oss unga) och har vuxna barn samt en 8 årig dotter.
Sedan 15 år arbetar och bor vi utomlands och då började hans drickande att eskalera. Varje gång han varit på jobbresa så kommer han (oftast) hem full från flyget och fortsätter ofta att dricka hemma ett par dagar.. När vi båda är hemma så dricker han inget alls på flera månader men så fort jag inte är vid hans sida så trillar han dit och dricker som en galning.
När jag väntade vår yngsta dotter så var det så illa att han satt utanför 7-eleven och drack kl 11 på morgonen och jag (höggravid) tog min väska, barnen och checkade in på hotell. Bönade o bad (detta var inte första gången jag gjorde detta) och efter detta så var han nykter i några år.

För några år sedan så dricker han inte när jag är hemma med honom men om jag flyger till Sverige, eller om han åker på jobbresa så vet jag att han direkt börjar dricka.

När han va i Sverige i november så gick han ner sig så han började planera sitt självmord, olika planer som skulle se till att jag skulle få ut hans livförsäkring. liknande tankar har han tidigare förmedlat.

Det jag finner svårt är att det funkar fint när jag är med honom, samtidigt så blir det ju en press på mig, jag limiteras av detta, både själsligt och fysiskt.
Jag avskyr den han blir när han dricker och han har tagit en del dumma beslut som påverkat våra liv (men det nekar han ju till förstås) men då det funkar bra när jag är där, samtidigt som det försvårar då vi inte bor i Sverige och jag inte kan vara kvar i det land vi bor i om vi inte är gifta gör att mitt beslut är så svårt!

Nu är jag tillfälligt på besök i Sverige och har inte pratat med honom på några dagar (han skyller på att telefonen inte funkar) men jag vet ju att han dricker igen, men egentligen inga bevis....jag är såååå trött på att ständigt vara orolig för att han ska dricka, det sätter spår inom mig.

Råd önskas:)

Ni tillför själva mycket tänkvart genom era upplevelser! Det är bra med det här forumet att vi inte behöver spendera energi på att upprätthålla fasader utan vi kan uttrycka oss relativt ofiltrerat. Det ger mig hopp att vi har så få påhopp också. De allra flesta vill hjälpa, diskutera och hälla ut tankar.

Vill bara förtydliga att ”The subtle art of not giving a fuck” är en hyggligt läsvärd självhjälpsbok. Grundtemat är dock ganska enkelt, man har svårare att förändra välden än sitt sätt att se på den och man har en begränsad mängd saker man orkar bry sig om.

Ett till förtydligande är att jag inte heller vill dö. Mer att det känns som jag gjort allt jag ämnade och nu är allt bara mer repetition och kamp för att hålla sig kvar. Så det skulle inte göra så mycket om det råkade hända. Palla.

Tack ullabulla och fibblan! Och hoppas ni får en bra helg. (Det betyder inte att jag sätter någon punkt här, utan bara i den trevliga bemärkelsen.)

JAG FICK LÄGENHETSJÄVELN!!!!??❤️

Herrejävlagud. 2019, här är jag!

Tack ?
Tacktacktacktack!

Det är inte konstigt att det är en sorg. För många av oss (eller alla?) här har goda, roliga och fina minnen med alkohol i bilden. Annars skulle vi inte vilja dricka. Den har hjälpt oss genom svåra tider i livet och vi har en sorts love-hate relation med den. Ge dig tid att sörja över en förlorad vän, men se också alkoholen som den är. Ett gift. Föreställ dig en framtid utan alkohol, och sen föreställ dig en framtid då du fortsätter som du gör nu. Skriv en lista med fördelar/nackdelar med båda. Börja med 30 dagar utan alkohol och se hur du mår.
Jag har inte druckit på 22 dagar och jag kan lova att det blir lättare. Den första veckan är tuff men man anpassar sig snabbt.

Tack för din berättelse. Den gick rakt in i mitt hjärta. När jag tänker, om jag är på samma plats om 5 år, nej jag vill inte. Jag orkar inte. Förstår att det kommer inte bli bättre. Är förvirrad och tänker mycket. Skönt att höra ett lyckligt slut med din man. En berättelse som slutade att du ändå kunde leva med honom.
Något beslut måste snart tas, både för min skull, men också för hans. Vet inte varför jag inte gör det.
Rädsla kanske.

Tack för din berättelse. Den gick rakt in i mitt hjärta. När jag tänker, om jag är på samma plats om 5 år, nej jag vill inte. Jag orkar inte. Förstår att det kommer inte bli bättre. Är förvirrad och tänker mycket. Skönt att höra ett lyckligt slut med din man. En berättelse som slutade att du ändå kunde leva med honom.
Något beslut måste snart tas, både för min skull, men också för hans. Vet inte varför jag inte gör det.
Rädsla kanske.

Samma här, får nog snart acceptera att jag aldrig kommer klara att njuta av ett glas heller! Tyvärr det är faktiskt en sorg konstigt nog ?