Senaste kommentarerna i forumet

Wow, tack for svar och välkomnanden. Det betyder mer än vad ni vet. Jag ska läsa era trådar också.

Absolut, man måste vara förbered på hur man ska hantera sug, situationer och vad folk kommer säga. Det räcker inte med att bara VILJA sluta dricka, det kräver jobb. Varje dag jobbar jag med min nykterhet, annars kan man lätt glömma hur listig alkoholen kan vara. T.ex om du bestämmer dig för att sluta dricka och inte gör någonting mer, vid första tillfälle då du känner ett sug så kommer du garanterat att ge in. Inte så konstigt om du inte har någon aning om hur du ska hantera det! Speciellt i början måste man vara extra på och det kan kännas jobbigt ibland att tänka mer på alkohol nu än vad jag gjorde när jag drack, men jag tänker ju på det på ett annat sätt.

En annan grej som är annorlunda denna gång är hur jag känner inför ett liv utan alkohol. Det känns inte tråkigt, jobbigt, eller ledsamt. Istället för att se det som att jag ger upp något så ser jag det som att jag får något. Jag FÅR ett nyktert liv. Såklart är det en omställning och det kan kännas osäkert ibland. Gör jag rätt? Är det här för extremt? Det är okej att vara osäker och fundera på det man gör. Jag är rätt ung (25, ska fylla 26 snart) och ibland blir det lite överväldigande att tänka mig ett helt liv utan alkohol. Det är där en dag i taget kommer in... ibland en situation i taget, ett sug i taget osv. Min partner är väldigt förstående också vilket hjälper enormt.

Jag följde en förutbestämd bana som skulle följas. Jag hoppade bara av den. Så nu är jag inte populär. Man kan säga att den vägen nu är stängd. Det chockade/irriterade en hel del personer som just ville att jag skulle följa den vägen och räknade med det. Jag var bra på det. Men det kostade för mkt. Min fru hon blev glad. Vill inte gå in på det för mycket i fall det finns någon som känner mig. Så nu ska jag komma på något roligare. Vet ännu bara inte vad det är...
Jag blev lite inspirerad av Vinäger till det steget.

Skrämmande men intressant dokumentär som snurrar på BBC Brit nu. ”Louis Theroux spends time at King's College Hospital in London - a specialist liver centre - where he immerses himself in the lives of patients in the grips of alcohol addiction and the medical staff trying to make them better”. Otroligt så starkt missbruket kan vara. Man förstår att det är oerhört komplicerat.

Antagligen kanske han känner att det är lite mycket för hans del med men inte är redo att fundera på det. Skulle vilja säga att det är ju skönt att prata här men jag förstår att det inte är samma sak. Men fördelen här är ju att alla vill prata om det här. Tror inte mina kompisar skulle orka älta ämnet så mycket som jag skulle vilja.

Kort svar på stort och komplext problem. Försök att fokusera på vad du behöver för att må bra och ha en fungerande liv. Skriv ner allt du kommer på. Fundera sedan på vilka förändringar du behöver göra för att ta hand om dig själv. Vilket stöd och vilken hjälp kan du få för egen del? Det enda du säkert kan förändra är det som du rår över. Han måste själv komma fram till om han vill ändra sina beteenden. Förstår också din oro över vad som kan hända honom men du kan ju inte styra hur han ska bete sig. Känns som hans nykterhet vilar på dina axlar. Vad skulle hända om du släppet taget och fokuserar bara på dig och familjen? Hoppas du kan hitta någon att prata med om allt detta. Det finns en del bra böcker om medberoende som kanske kan vara till viss hjälp tex Bli kvitt ditt medberoende av Melody Brattie ( obs finns säkert nyare som är mer up to date) Lycka till/ Mattan

Några små framsteg...

Jag har inte varit den som tagit kontakt de här dagarna, jag vill inte för jag är less på hans sätt att leva, gå ut efter jobbet, dricka komma hem sent.... det känns på nåt sätt att jag inte vill ge bort nåt fint till han... mig!!!! Då menar jag att han på nåt sätt skitar ner sig och det här med lägenheten som han struntar i när de gäller ett hem... det är så oansvarlugt och oattraherande så jag finner inga ord, och sedan allt med alkoholen och samma umgänge som dricker där han är, och sena nätter som en 20~25 åring tycker de är kul o vara uppe så sent som möjligt o gärna dricka tills han somnar.... då tycker inte jag att han är värd mitt sällskap som vi haft, ja kan komma o träffa,han ute nån dag jag går ut, för jag ska försöka att inte ta hem honom, varför ska han få allt han vill, dricka flera dagar, bakis jobba o sen när ja kommer hem då vill han ses för då är han nöjd med veckan.... nej de känns i inte ok!!!! Bättre träffa han ute där han trivs

Har försökt att prata med en kompis. Hans första kommentar va att du å jag är ju på samma nivå med alkoholen. Vi sköter våra jobb och dricker bara under helgerna. Det är lungt vi har inga problem. Sedan var det slut pratat om den saken.

Mina närmsta 2 vänner har jag gett hela fulla osminkade versionen. De fattar och dömer inte även om de så klart skulle vilja att jag drack av egoistiska skäl. Tycker övrig omgivnig är mer förstående än vad jag trott till halvdana förklaringar också. ”Har blivit för mycket så nu är det en lång paus”, eller bara ”började gilla det för mycket”. Nästan ibland så jag anar en viss avundsjuka. Du kommer att ha kul ändå på festen med gamla kompisgänget. I alla fall tills de blir för packade ;)

Klart du ska behålla ditt driv! Det är verkligen en tillgång och en del av dig tänker jag!
Jag skulle nog må bra av hitta tillbaka till mitt..!
Har ju varit i den berömda väggen med utmattningsdepression som följd, därav min försiktighet. Men som det är nu trivs jag inte riktigt heller..
Den berömda balansen - svår.. Men jag ska hitta den! The quest for the holy grail..??

(Blir så nyfiken på vad det är för beslut du tagit som är så oåterkalleliga..)

Kram/
Fibblan ?.

Framförallt könner jag att jag måste skriva detta någonstans för att ge mig själv motivation. Jag har destruktivt under många år hittat anledningar till att det är ok att dricka. Problemet har funnits där hela tiden och jag har haft vita perioder som jag sedan sett till att ta igen. Jag har planerat mitt och mina barns liv efter möjligheten att få dricka. För ett tag sedan stod jag vid ett vattendrag 03.30 på morgonen. Rejält full. Fast att jag lovat att komma hem i bra skick i god tid. Jag lever med ångest ändå. Jag har en diagnos, bipolär, som den i sig gör att jag inte ska dricka. På nyårsafton klättrade jag upp taket medan mina barn stod och grät. Det räcker nu. Jag kan inte dricka. Aldrig igen. En del av mig känner sorg över det. Kanske den största delen av mig. Jag ska hitta ett sätt att klara av detta. Jag måste det. Jag vill det. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta. Men tack för möjligheten att få skriva av mig.

Ha en bra lördag. Nu ska spikskorna på och isen bemästras.

Inget svammel?! Men jag vill förtydliga mig lite känner jag. Menade verkligen inte att låta eller verka dömande mot dem som är nöjda med/i det lilla. De är på många sätt de sanna vinnarna?!
Menade snarare de tillfällena man själv möts av oförståelse och lite fördömande mot ens egna person, för att man är så komplicerad som man är..typ, människor av den sorten som liksom bara tycker att det är att "rycka upp sig".
De vet inte vad de talar om..

På tal om från tanke till handling, så är det precis där jag är nu..
Mkt som ligger på plats och som jag kommit fram till, som nu ska omsättas i handling. En stor del i det, och som jag är så glad och stolt över, är att jag valt nykterhet för en längre period (ännu inte gett upp hoppet om att kunna ta några glas i festliga sammanhang..).
Men det är lång väg kvar..
Så fint att vi har varandra här och kan bolla, peppa och följas åt i utmaningar och framgång❤️!
Ha en fortsatt go lördag!
Kram
/Fibblan ?.

Jag tror inte att jag kan eller vill få stopp på mitt driv. Men det kanske går att rikta. Kanske inte måste vara i den värsta hetluften eller springa i 100 hela tiden. Kanske kan utveckla kreativiteten eller använda drivet i mer fungerande områden i lägre tempo. Så det är inte frågan om att göra om mig själv helt från grunden och bli nöjd i en mysig småstad långt från bruset med en hund och mina fiskenät. Men jag måste minska stressen, kanske inte alltid spana efter nästa topp utan allmänt dra ner på tempot. Innan väggen. Den verkar så hård. Men som sagt har jag redan bestämt mig och tagit beslut som jag visserligen kan få ångra men ändå inte göra ogjorda. Just nu tränar jag på att folk, jag eg inte bryr mig om men som ändå trott varit viktiga i mitt liv, är besvikna på mig (för att jag gör vad som är bäst för mig och inte dem). Känns faktiskt bra. Hej då!

Nästa helg får vi besök av vårt gamla kompis gäng. Vi ska som vanligt ut på stan och roa oss. De bor i Norrland och uppskattar att få lite Stockholms puls när de kommer. Alla i sällskapet gillar alkohol. Ingen mer än min fru vet att jag försöker ändra mitt förhållande till alkoholen. Jag har redan bestämt mig för att vara nykter. Har ju lajv träffen på lördag att se framemot. Jag tar det som en utmaning att avstå även om det känns lite jobbigt just nu. Ibland saknar jag någon annan att prata med än min fru om mina A problem. Funderar om det finns någon annan som tänker i samma banor.

Ja denna bakiskänsla. Inte rolig alls men imorgon ska vi övervinna den eller hur?! Man gör många knasiga saker på fylla men aldrig mer imorgon! Vi behöver verkligen en lång avhållsamhet i vägen att försöka hitta oss själva,som den personen vi egentligen vill vara utan a? ska bli spännande tycker jag. En resa att se fram emot. Mot glädjen och det riktiga livet? styr av allt om du inte känner för att gå på dejten. Nu ska du vara i fokus ingen annan?? kram

Håller med om att det kan missförstås. Försöker nyansera, men håller ibland tillbaka av rädsla för misstolkningar. Har fortfarande jobbigt med konflikter, trots många års träning.

När jag var i tjugoårsåldern var jag mycket mer erfaren och klokare än många av mina äldre vänner. Så visst är åldern oftast vara en siffra. Menade inte att jag med automatik sitter inne med mer visdom för att jag levt lite längre. Men det förstod ni nog.

Är kluven vad gäller att vara nöjd med det lilla i livet. Kanske är det jag som är fördomsfull, tänker jag ibland. Personerna som har bott på samma ställe hela sitt liv, aldrig rest utanför rokets gränser, verkar tillfreds med det mesta... Tidigare trodde jag att det var en slags liknöjdhet, men har tänkt om en del. En del är verkligen nöjda med sitt liv.

Sedan håller jag med dig, Fibblan. Själv skulle jag inte kunna tänka mig att byta plats med dem, även om en del jobbiga tankar säkert skulle försvinna på kuppen. Men det är ju för att vi är dem vi är, det grubblande folket. Vi får tänka och tro att det är nog ändå vi som i förlängningen sköter utvecklingen och förändrar världen. Alltså, alla vi som ifrågasätter det som är. Läste någonstans att det är en ytterst liten procent av alla människor som har sett och fortsättningsvis ser till att vi är där vi är i dag och inte kvar på grottstadiet. Kanske var en överdrift, men lite kul att tänka så ändå. Utan att förhäva oss, förstås. ?? Men då gäller det också att omsätta tanke till handling, annars lär det inte hända mycket.

Förlåt för ännu mera svammel. Det var bara så kul att hitta den här lite filosofiska tråden.

Hade missat inlägget om tips på A-fria drycker. Håller mig mest Förändra sitt drickande-sidan.

Gillar du IPA, tycker jag att Gotlands Easy Rider Bulldog är ett mycket bra A-fritt alternativ. Vad gäller "vardagsöl" är Falcon blå helt ok, dessutom prisvärd.

IW, ska genast testa Brooklyn. Tack för tipset.

En konsekvens.
En konsekvens som gör SÅ förbannat ont att han inte har något val.
Inte ett hot. Det funkar inte. En överjävlig handling.
Din man kommer att fortsätta så länge du vårdar
honom. I din mans alkoholiserad värld är det samma
sak som att du accepterar det.

Jag har svårt att förstå medberoende men förstår självklart
att det inte är lätt.

På samma sätt som ni inte förstår vårt beroende så har jag
svårt att förstå ert sätt.

Besvikelsen och sorgen måste (i min värld) ta slut och
döda den kärlek man har?

Finns det inte en gräns även för medberoendet och man
antingen accepterar eller kapitulerar?

När man blir spyfärdig på det och gör precis vad som helst
för att slippa det?

Har inte druckit ngt nu på 2 veckor och det känns så tomt, går förbi serviringar och pubbar som lockar med billiga sakar och jag måste slå bort suget, känns lite som jobbiga flugor som surrar förbi hela tiden.
Hur länge sitter den här tomheten kvar??

Det där med att man ska göra allt för alla o speciellt för barnen! Man slår alla knutar man kan på sig själv för att göra ALLT o glömmer eller försakar sig själv helt...
Man kör käpprätt in i väggen SKA o KAN nog orka lite till...
Sen är man så förbaskat slut så man vet inte var man ska ta vägen ??
Då har vinet varit en fin vän på helgerna att bara få lite lugn o ro i hjärnan koppla av lite.
Sen går det bara runt...man orkar mindre för man är bakfull o att göra listan o alla måsten blir fler - ångesten större!
Jag jobbar som du på att försöka ta mig egen tid träna yoga är toppen mindfulness. Svårt att hitta tiden men kämpar med det som du ??man måste investera i sig själv med för att orka vara en bra mamma. Inse att man är den bästa mamman om man kan ta igen sig få lite egentid o göra saker för sig själv! Vi jobbar på det så kommer vi bli dom bästa mammorna ❤️❤️ Ja eller det är vi redan ??
Kram på dig o ha en superfin härlig vit lugn helg! ⭐️⭐️

Tack, jag ska kämpa som en gnu denna gång???
Veckan som kommer blir en prövning men det kommer gå bra, det känns inom mig.
Från och med idag är jag helt vit.

Kramar
???

IronWill
Förstod att du inte vill dö, därav valet av emoji s (?) ?! Det kunde varit ett påhopp om ngt, en skrattade emoji om ngn uttryckt ärligt menade tankar på att vilja dö..
Fy, va hemskt. Men jag kanske ska passa mig lite, för det är inte alltid man kan uppfatta nyanserna i skriven text. Men denna gång, gick det ju bra?!

Tycker om dina inlägg. Dina nakna/ofiltrerade tankar om dig själv och omvärlden ☺️!

Visst är det som du säger också Vinäger, att vi blir klokare med åren. Och ju fler av livets vedermödor vi hunnit med att trampa igenom, ju mer visdom har vi fått på vägen. Samtidigt som det ju finns de som levt ett helt liv, utan att egentligen kommit ngn särskild stans..där man ibland kan haja till och liksom och känna sig minst 35 år äldre än en 65-åring oxå..
Och på ett sätt kan jag känna mig lite avis på dem. Förskonade från sådant man själv varit igenom. Bara lullar runt. Aldrig känt ångest etc. Men tror och väljer att tänka att jag fått/har ett rikare liv, just för att jag är som jag är. På gott och ont..att det är källan till personlig utveckling och tillväxt.
Men vem jämför..???(?!)

Önskar er en fin helg??!

(Med goa möjligheter till en stund extra kvar i sängen..??!)

Kram
/Fibblan ?.

Svar på #61: Den nya Brooklyn Special Effects är supergod! Finns på bolaget och nu på flera ICA och konsum. Kan inte berömma den nog.
(Ingen affiliation med bryggeribranchen eller Brooklyn. Bara på jakt efter nya rusfria drycker)

Idag är det lördag och i morgon söndag! Imorgon kommer vara min dag 1 och jag längtar verkligen. ? Idag är jag bakis... usch hemska känsla. Skönt att den snart är ett minne blott. I min rusiga värld igår bokade jag visst in en dejt med ett gammalt ragg... ??? Alltså så trött på mig själv, dessutom inte första gången jag gör det mot honom. Jag vill inte gå på nån dejt med nån... eller jo, jag saknar han jag lämnade i måndags, jag saknar honom så mitt hjärta nästan går i tusen bitar. ? Men jag ska vara stark... snart... och gå vidare i livet med huvudet högt och blicka framåt. Mina misstag under de senaste åren ska få bli min språngbräda framåt mot lycka och välmående. ??

.... jag ska bara sörja klart först ??

Har eg bara haft facebook, och siktade på att hålla det mer på riktiga vänner-nivå. Men sen kom svensexor som skulle planeras etc. sen var det där. Det ytliga skitnödiga flödet. Och i en av mina värre depressioner blev jag än mer deprimerad över att alla andra hade familjemys, vinglas på stranden, nya altaner, just bänkat 1ton på gymmet etc. Då stängde jag den dörren och har aldrig blickat tillbaka. Men facebook etc är ju inte problemet, bara symptomet på att det är viktigt att vara lyckad och i vissa fall bättre än alla andra. Jag har bra självförtroende men låg självkänsla så för mig var det oerhört jobbigt att tävla. Även jag och mina syskon har tävlat hela livet. Mest materiellt. Det är mindre och mindre viktigt. Med inre glädje och tacksamhet över vad jag har så spelar det ingen roll om andra har det bättre materiellt, statusmässigt eller vad det kan vara. Inser att jag låter lite som en självhjälpsfanatiker eller något men det är inte meningen. Det har bara inte funkat för mig och jag måste hitta något annat. Kanske funkar det för andra med materiellstatuslycka men man läser ju om ökad press och psykisk ohälsa bland unga.
Men det finns ju så klart en gråskala och vi är alla olika. Ovan är bara en beskrivning om hur jag insett att jag fungerar. Jag är som gladast i interaktioner med andra människor när fasaderna är så nedfällda som möjligt. Jag är inte bättre än någon annan, inte mer lyckad eller oersättningsbar. Och jag kommer bara ha mig själv att stå till svars för på slutet. Gjorde jag vad jag kunde för att ha så trevlig, mysigt och härligt på vägen? Jag är 41, dags att utvärdera och kurskorrigera. Hit gav mig materia men det kostade mycket sann glädje. Kanske inte måste vara superdrastiska åtgärder men att ändra perspektivet och inte jaga materian utan upplevelsen. Acceptans.

Edit: Facebook, instagram, snapchat etc behöver inte vara dåligt, det är inte min poäng, men för somliga av oss är det destruktivt eftersom det driver på ”Tävlingen”.

Edit 2: Om ni tycker att jag övertänker och grubblar för mycket så har jag bara en kommentar...Exakt!