Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många här inne som har barn. Vad bra att du hittat hit. Det hjälper mycket att kunna skriva av sig, tycker jag. Här finns ingen som dömer.
Jag har ingen erfarenhet av medicinering. Jag har länge varit fobiskt rädd för Soc, i somras när jag var som sämst var jag säker på att de skulle bli inkopplade. För mig har det hjälpt att bara nöta tanken på det, läsa massor av berättelser om hur det är (de flesta blir kallade på ett samtal och sen läggs det ner), tills jag blivit okej med att det kan hända, då får jag hantera det, för det är farligare om jag inte vågar be om hjälp när jag behöver.
Vad modigt att du vågar se ditt problem och till och med fundera på att söka hjälp. Då har du ju kommit jättelångt.
Stor kram

Börjat med större förändringar i mitt liv för att råda bot på orsakerna till att jag mår dåligt och drack. Får se var det slutar men jag har gjort oåterkalleliga beslut. Behövde få ut det någonstans. Jobbigt är det och en viss sorg över att begrava den jag trodde att jag var, eller gärna ville vara. Men nu finns möjlighet att uppfinna mig själv igen.

Då är det dags, jag slutar dricka på obestämd tid. Alkoholen har tagit min relation, mitt jobb och nästan mina barn. Under en period nu, från november ca så har jag varit väldigt medveten i mitt drickande. Innan dess hade jag minnesluckor varje gång, nu har jag ändå koll på när jag passerar gränsen och när det går åt skogen. Igår var jag superfull, men ändå medveten om det. Pinsamt helt klart!

Jag bestämde mig redan igår att söndag är min sista dag. Egentligen skulle det hellre vara lördag som är min sista dag... eftersom det är jobb på måndag. Hur som helst så längtar jag dit. Jag älskar att vara nykter, mycket mer än att vara full. Då kan man undra varför jag ör det, ofta?

Jag tänker att jag skriver av mig här om hur det går. Jag är i alla fall ohyggligt medveten om att jag missbrukar alkohol... ordentligt.

till sina egna förväntningar på gott och ont! Om du bokar visning av lägenhet och aktivt tänker att du skall gå. Tänker på den där filmen med Lasse Åberg där han är flygrädd och peppar sig själv inför flygresa: jag kan flyga, jag är inte rädd, jag kan flyga, jag är inte rädd. Lite så funkar det faktiskt. Och så kanske du kan bara gå på visning utan att göra något stort av det, utan krav på dig sjölv att du skall tacka ja sen. Bara titta på den. Ett litet steg i taget i rätt riktning. Nästa gång det är visning kanske det inte är så märkvärdigt....du kanske till och med tycker om lägenheten och tackar ja. Kram

Detta värmde! ?

Har läst hela din tråd ikväll.. Jag blev medlem idag. Stort Tack!❤ För att du delar med dig av din resa!
Hoppas få fortsätta att härinne ta del av din vardag ?
Fortsätt framåt ??

Hej alla!

Idag är det en månad sedan jag snubblade lite under trettonhelgen.
Skönt att den där ävvlans Julen är över nu. Hatar den på ett sätt, men så finns
mysigheten där ändå lite. Men skitsamma nu är den över.
Julen väcker fram dåliga minnen för mig från barndomen med fylla och bråk.
Kanske är det är det därför det är så ångestladdat med Jul.
Har inte funderat nämnvärt på A sedan tretttonhelgen. Jag låter livet gå vidare i en sorts vardagslunk.
Idag har jag fastat i 7 dagar och kroppen känns lugn och skön.
Tror att allt i kroppen återhämtar sig på ett fantastiskt sätt när man fastar. Sockersuget är som
bortblåst. Har nollställt kroppen och låtit levern bli fri från fett som säkert finns i mängd
efter alkoholintag under många år. I morgon går jag över till "halvfasta" då jag kör
lite goda grejer i mixern.Fortfarande flytande men behåller allt som mixas till skillnad från ren
juice utan fruktkött som man får genom juicecentrifug.I morgon mixar jag melon, avocado, gurka bl.a.
Kan verkligen rek. fasta. Men var beredd på kraftiga hungerkänslor dag 1-3.
Detta botas med att dricka frukt och grönsaksjuice så fort hungern sätter in.
Jag sover utan sömntabletter när jag fastar. Kroppen är i ett konstant viloläge
känns det som. Det som hänt mig när jag upphört med alkoholbruk, är att
jag sköter mig och min kropp på ett bättre sätt. Är mera mån om kroppen.
Försöker stödja så gott det går.. Är ju dessutom hypokondriker. Väldigt jobbigt.
Läser av kroppen hela tiden och knakar det någonstans så blir jag hispig.
Nu har jag ont i nacken nåt bedrövligt. Min fru och jag blev påkörda
bakifrån av en taxi i Stockholm. Som tur var så hade vi släpvagn men det blev
ändå en rejäl smäll. Frugan har också smärtor i nacken.
Glömde ta reg.nr på bilen. och namn på Taxiföraren. Jag var lite chockad så
jag glömde det av samma anledning. Blir det Whiplashskada så kan man ju
få ersättning genom taxiförarens försäkring.Ingen skada på släpvagnen
men taxibilen fick plikta med intryckt front. Så kan det gå när man sitter
och rattsurfar. Borde vara totalförbjudet. Andra gången inom ett år som jag blir
påkörd bakifrån...Lite av varje och kanske osammanhängande skrivet i sen timme...
Vi kämpar på tillsammans

John

Jag var inte fysiskt beroende. Ingen abstinens. Men det blev ändå mer och mer och oftare och oftare. Och jag ville ha det för att jag gillade det. Inte bara smaken. Gillade att åtm bli smålullig. Stresslindring eller att sociala situationer blev roligare och enklare. Men det var ändå brutalt svårt att sluta.

Mängden du dricker kanske är uppåt riskbruk (ser inte din total), det kan du testa på olika sidor på nätet genom att vara ärlig när du skriver in hur mycket du konsumerar. Men jag tolkar det som att du ofta dricker 4 dagar i veckan och ibland mer? Men förutom fysiska problem så brukar det sägas att om alkoholen ger en återkommande problem men att man fortsätter dricka ändå, så är det inte bra. Men så verkar det ju inte vara för dig, vilket är bra. Ett långvarigt riskbruk kan dock leda till mer problem (beroende) och du kanske har närmare att ta till alkohol vid omtumlande livshändelser.
Viktigast är ju att du är 100% ärlig med dig själv. Bra att fundera över intaget ibland.
Men att jämföra sig med andra kan vara missvisande. Ett bra riktmärke brukar vara att inte dricka själv hemma, i alla fall på vardagar. Spar alkoholen till festliga tillfällen. Jag började ”skapa” festliga tillfällen för att motivera drickandet. Och dricka mer hemma själv.

Så bra jobbat och kämpat av dig, så många dagar?
Kramar
???

Beklagar sorgen Anders ?

Starkt av dig att hålla dig nykter. Kram

Hallå ?
Det var ett tag sedan jag skrev här.. Hade egentligen tänkt skriva ett långt inlägg om allt möjligt men så blir det inte, de tankarna får stanna i huvudet denna gång.

Har i alla fall varit nykter i 300 dagar nu. Det är snart ett år, helt ofattbart. Kunde aldrig tro att jag skulle lyckas med detta om man ser till hur långt ned i skiten jag var. Men här står jag idag, lyckligare än någonsin.

Ge aldrig upp!

Ny här så kanske gjort något fel, läs min kommentar.

Som jag sett många andra skriva hittade jag till detta forum 'av en slump' (sanningen är att det dök upp när jag pga olika fysiska symptom googade på hur lång tid det tar att rena levern från hög alkoholkonsumtion..)
Efter att ha läst diskussioner härinne sedan igår, märkte jag till min förvåning hur ett slags lugn inneföll sig, och impulsen att skaffa ett konto bara dök upp.
Jag har aldrig förut uttalat detta, varken för mig själv (har ju såklart vetat men samtidigt vägrat acceptera) eller för någon annan. Jag är 38 år. Jag har alkoholproblem. Jag vet inte hur länge jag egentligen har haft det, troligen längre än mitt medvetande tror.
Så nu har man tydligen nått till denna milstolpe. Känns konstigt men skönt på ett säreget vis.
Skriver mer en annan dag, nu har jag en fråga till någon som förhoppningsvis vet : Kan man be att få mediciner mot alkoholsug hos husläkare utan att det dras igång en hel apparat kring missbruk osv? Jag är rädd att ta upp detta då jag är vårdnadshavare och jätterädd att få en orosanmälan på mig :(
Självklart är mitt barn mitt liv och att jag blivit mamma har väl spelat stor roll i att jag hittade/letade mig hit.
Vill gärna höra erfarenheter från andra föräldrar.
Kram /Nattflickan

Vad menar du med mediciner?

Har planerat att vara med och tycker att det ska bli jättekul - om än lite pirrigt, då min tanke är att presentera mig som Vinäger. Herregud, ni vet ju nästan allt om mig...

Undrar också vilka mer som kommer och om det fortfarande finns något intresse för att träffas efteråt, vilket diskuterats tidigare i tråden. Jag vet ännu inte om jag kan hänga på, men hoppas i så fall på det.

Väl mött!

Ja han dricker ca 25~30 ( starköl, vin eller groggar) varje vecka, o en dag utan sånt är de folköl

Fattar inte heller vilket liv det är att föredra

Samma med min hälft. Han sköter också sitt jobb. Men ibland blir det ju att han dricker på veckan också. Ändå går han upp och jobbar. Förstår inte hur han orkar. Men sedan är det ju alkohol fredag och lördag. Ibland någon öl på söndag. Ja jisses vilket liv.

Ja jag blir förvirrad o förvånad pga att han sköter sitt arbete väldigt bra och tar ansvar där.
Men ja hjärnan funkar väl inte i alla lägen påverkad.
Kram

Hur går det JoYo? För mig går det sådär?
Kram på dig i vilket fall❤️??‍♀️

Hur går det JoYo? För mig går det sådär?
Kram på dig i vilket fall❤️??‍♀️

Jag känner precis som du, att det är jätteskönt när man hör att någon förstår en. Framförallt när man har svårt att prata om besvären med någon i sin närmaste omgivning, som jag, så är verkligen det här forumet ett vattenhål, att läsa om folk som går igenom samma tankar och våndor tycker jag också gör att skammen släpper lite, varför skämmas så mycket när så många fler reagerar och känner på precis samma sätt?
Heja oss! Det är som du säger lätt också att gå ner sig i svårigheterna istället för att fokusera på vinsterna och framstegen. Våra hjärnor växer sig starkare för varje dag, våra kroppar likaså, vi kommer bli duktigare på att hantera stress, vi kommer tänka klarare, vara starkare, och komma närmare och närmare en lugn och skön tillvaro. Lite mer varje dag!

Angående SSRI, du gör 100 % rätt i att vänta med att börja med dem tills du känner att läget är mer stabilt. Att göra en sån förändring är något man behöver göra när man kan planera långsiktigt och det får ju absolut inte riskera att rubba lugnet du är i just nu. Nu ska vi bara njuta av framstegen som sagt och säga att vi är jävligt bra och starka! ?????

Ha en härlig kväll. Kramar från Nejlika(den giftiga blomman, med gift som börjar avta ?)

Tack för era kommentarer, de värmer. Ni är kvar, sådant är fint. Ni är fina. Det är ni verkligen. ?

Kontaktade de som headhuntat mig. Gjorde en telefonintervju, gick vidare. Kom precis hem från intervju 2, den gick bra.
Jag.fucking.naild.it!
Satan vad bra det gick, håll tummarna. Rekryteraren pratade organisationsporr i mina öron.
Ni vet, flextid. Eget ansvar. Utvecklingsmöjligheter.
Allt jag saknar. Det jag behöver. Det jag vill ha.
Well får jag inte denna tjänsten så har jag iallafall börjar avlägsna mig från den (faktiskt) giftiga arbetsmiljön jag lever i nu.
Jag är redo.
Jag vill utvecklas.
Jag vill använda min kompetens.

Lägenheten var helt jävla drömmig. Snälla söta rara Gud/döden/buddah, snälla. Snälla? Dubbelglasdörrar till balkong, badkar, KÖK! Sovrum och vardagsrum. Snälla? ?‍♀️
Jag lovar att vara en jävligt duktig flicka och ta hand om lägenhetsjäveln som om det vore min bäbis. Lovar.

Idag känns saker och ting hoppfulla. Lugnet innan stormen, förhoppningar. Kanske går jag in på en ny utvecklande tjänst, mer lön och en lägenhet?

Igår när jag var Påväg hem från jobb så insåg jag att Mr klick var hemma hos mig, väntade, på mig. Det var en underlig känsla. Som bomnull i magen, mjukt, fint.
Han är den första som faktiskt finns i min lägenhet när jag är Påväg hem. Visst har jag vaknat brevid flera. Men detta är annorlunda.
Jag är kär i honom.
Så enkelt är det. ?‍♀️

Nu är han Påväg hit igen efter hand arbetsdag. Jag lagar middag till oss och ser så himla mycket fram i mot att skriktjuta springa in i hans famn och berätta om dagen.

Jag är hoppfull.
Saker blir bättre.
Mörker blir ljus (och andra jävla klyschor ni kan komma på ?)

Det blir bättre.
Håll tummarna nu ❤️

Fridens ❄️

Så här tror jag. Inledningsvis fyller nog ofta droger, inklusive alkohol en form av självmedicinering men dessvärre blir alkoholen och beroendet som skapas ett bekymmer i sig. Att fly från sina problem gör ju inte att dom försvinner och någon gång måste man ju ta itu med det som man tidigare självmedicinerat för. Så tänker jag.

Hej! Beskrivningen av periodsbeteende stämmer in på mig också. Har haft två hårda festhelger på raken, varav den värsta skedde i lördags. Jag var på en privat, mindre tillställning hemma hos vänner och hade det jättetrevligt. Men det fanns allt: vin, öl, bubbel, sprit, drinkar och bål. Och då är det kört för mig. Jag skyller inte på åtgången av dricka, utan det är mer fakta - finns det där framför mig kan jag inte hantera det. Minns enbart fragment från kvällen och vaknar upp mer död än levande dagen efter. Med sjuk ångest. Vad sa jag, vad gjorde jag, hur kom jag hem? Framförallt - hur kom jag hem? Helskinnad dessutom, ett blåmärke på höger arm, men det är väll lindrigt med tanke på hur mycket jag drack. Onsdag och fortfarande sjuk ångest. Har enbart hört lite kort från mina vänner från i lördags, men orkar inte fråga något. Lever i förnekelse, och hoppas på att jag betedde mig okej samt att de glömmer att jag vart så full. Troligt... Fattar inte varför jag aldrig lär mig, detta var inte första gången jag spårade såhär. Just nu vill jag aldrig mer dricka, men vet att jag kommer att göra det igen. Och även då spåra. Vad krävs för att man (jag) ska kunna ta max två glas vin? Borde inte all ångest under åren ge upphov till att kunna hantera sitt drickande. Jag vet inte?!

Tack för svar @IronWill. Jag hörde att alkoholberoende breddas, att det inte längre bara handlar om alkoholberoende i form av att inte kunna sluta dricka... Kan man gilla smaken av alkohol så att man blir beroende, även om man inte tycker att det är behagligt att vara full? :O