Senaste kommentarerna i forumet

Varför låter jag mig luras av dessa förlåt, det ska aldrig hända igen... Jag vet att det inte betyder något, varför tror jag fortfarande på att han ska söka hjälp, när han sagt det så många gånger men aldrig gör det. Det känns som att tanken på att lämna gör mig så fruktansvärt frustrerad när jag vet att jag inte gör det i slutändan ändå.

Saknar dig här på forumet. Hör av dig med en rad eller två.
/Mrx

Vet inte om du borde oroa dig för om du dricker mer än andra. Mer kanske om du dricker mer än du tycker att du borde. Det är du själv som sätter gränserna. Men det finns hela tiden en risk att det ökar och att du blir sugen oftare och oftare. Nånting får dig ju att ställa frågan här?

Jag oroar mig över mina alkoholvanor. Vet inte om jag bara är paranoid, men vill gärna förstå bättre om det kan vara farligt eller inte.

Anledningen till att jag oroar mig är att jag ofta kan vara "sugen" på alkohol. Det känns festligt, roligt och jag äälskar rödvin. Samtidigt har jag få/ingen av de övriga varningstecknena. Hur vet jag om jag bara har ett sug på rödvin på samma sätt som man har ett sug efter godis, och hur vet man när det är, eller riskerar att bli, farligt?

Korta faktapunkter
- I mina kretsar är alkohol standard. Jag älskar god mat och vin. Det är standard för mig och min man att ta 1-2 glas vin torsdag-söndag när han är hemma (jobbar utomlands i vanliga fall)
- En vanlig helkväll hemma fre/lör med kompisar är det inte ovanligt att det blir 3-4 enheter
- Jag festar hårt ibland, kanske 1-2 gånger per månad, men det spårar aldrig ur. Jag har spytt på fyllan 2 gånger i mitt liv, senast var mer än 10 år sedan. Jag beter mig inte illa, och ingen har någonsin kritiserat/anmärkt på mitt alkoholintag. Gillar inte att bli för full, händer ofta senare på kvällen att jag lurar mina kompisar att jag köpte en drink men egentligen beställer en coca cola
- Jag kan få cravings för vin/bubbel/öl en vanlig vardag - ibland dricker jag ett glas vin eller två till middagen även när jag är ensam hemma. Men aldrig mer. Jag ljuger inte om mitt alkoholintag.
- Jag har nog aldrig haft en riktig minneslucka
- Jag har aldrig skippat jobb/liknande för att jag varit bakis

Hjälp mig, borde jag oroa mig? Eller är detta standard bland "dagens ungdom"?

Du har fått nog av den plats alkoholen tar i ditt liv och känner att det påverkar ditt liv på ett sätt som inte överensstämmer med dina värderingar. Du känner inte att det är du skriver du. Nu senast var både din man och ditt yngsta barn i köket då du bröt ihop. Du sa högt att du vill ha hjälp, du vet att det blivit för mycket. Modigt och klokt och kanske sa du det framförallt mest till dig själv. Ytterligare ett steg du tagit är att du hittat hit och börjat skriva och kanske läsa. Jättebra gjort!

Du har fått en hel del respons på det du skriver här och det låter som att du känner dig hjälpt av återkoppling från andra och känna att du inte är ensam i det här. Nu har du lite funderingar på vad du tror skulle vara ännu mer hjälpsamt för dig och funderar på om en inriktning här kan vara för nya medlemmar. Även om det kan vara mer dagligt stöd, typ mentor.

Bra idéer och tankar. Som det är nu har vi som du kanske sett 4 inriktningar. Det är nog ganska mycket till en början samtidigt lär sig de flesta efter en tid hur de kan hitta runt här. De som är nya medlemmar här kommer ofta från lite olika utgångspunkter, en del kanske ser detta som ett komplement till annat stöd och redan börjat en förändring. Andra vill börja diskutera och läsa hur andra tänker för att resonera kring om de har ett problem eller ej. Vissa kanske känner att de vill vidmakthålla en förändring de gjort på annat håll och börjar direkt i "det vidare livet" kategorin.

Man kan liksom bli ny i varje inriktning om du förstår. Det är en god idé och vi på admin tar den till oss för diskussion. När det gäller daglig kontakt och mentor är det ju olika då det är ni alla där ute som avgör hur ofta det skrivs och det brukar variera i tid.

Det finns ett program där du kan få en rådgivare som kanske kan ses som en mentor, dock inte dagliga stödet du menar.

Vet inte alls om det är något för dig, en del här inne skriver om Anonyma Alkoholister (AA) som ett hjälpsamt stöd där man kan få en mentor (och personer i liknande sits).

Hoppas något av detta blev hjälpsamt eller i alla fall svarade lite på det du undrade.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Ja jag kan tänka mig det. Hoppas du kan ta med allt i dina tankar, så du kommer till ett beslut som du blir nöjd med. Ibland blir man så förvånad.
Men det kanske blir konstiga beslut och förklaringar i en kropp som är påverkad nästan hela tiden. Dom tänker väl inte klart.

Jag hoppas det

Det där om lägenheten hjälper till, ja kan inte ens skriva va han sa de är så på låg nivå o så sjukt att det nästan verkar vara ett påhittat skämt.... har aldrig i mitt hela liv hört nåt så dåligt!!!!

en sån här gång att man kunde ringa varann.
Även om mina råd inte är möjliga för dig just nu att ta til dig mer än i huvudet.
Så önskar jag att de slår rot i dig och att du kanske nästa gång är mer beredd.
Istället för att sitta lamslagen som du gör nu.

För kloka råd, tips & insikter ❤️
Jag försöker ta dom till mig ??

Om du tar av dig offerkoftan,vad händer då?
Om du faktiskt kommer överens med din son att han "passar pappa" en kväll.
Kan ringa dig om det går överstyr.
Så får du göra en markering för din egen skull.
Inte för din mans.
Och så kommer du tillbaka i morgon.
Ta in på hotell eller vad som helst.
Varje steg i rätt riktning kommer att lyfta dig en liten smula.
Kanske morgondagen kan bli sonens att släppa taget,sova över hos en kompis etcetera
Och om spiralen fortsätter åt fel håll så kan ni tillsammans (du och sonen) ta in på hotell en natt.
Ha en strategi och håll den de närmaste två tre dagarna.
Längre än så behöver du ju inte tänka.
Det är samma som för den beroende som för oss.
Gör rätt en kvart i taget,en timme i taget,en dag i taget osv.
Återigen,inte för att din man ska vakna upp eller förstå läget eller eller.
Utan enbart för din egen skull och för din egen utveckling.
Skit i konsekvenserna de närmaste dagarna.
Förmodligen dricker han vidare för att du och sonen sviker(vilket ni naturligtvis inte gör).
Han kommer troligen att hålla flaskan ännu hårdare.
Men låt honom göra det.

Så småningom blir han nykter och då ligger denna händelse kvar.

Inga kommentarer,eller konfrontationer eller anklagelser.
Bara en stilla sorti pga att situationen är ohållbar.

Så småningom så kommer man till den punkten att man orkar göra mer rätt än fel.

Bara gör det! Att få sova gott gör att man klarar livet såååå mycket bättre ... enligt mig alltså ;). Se till att få hjälp. Den finns. Vi stöttar dig här inne <3

Du kommer bli starkare och starkare. Kämpa på. En dag kan du säga nej.
Styrkekramar

Tack för allt pepp jag får ? blir alldeles rörd? okej jag måste ta tag i detta nu . Tack kram?

Du är inte ensam. SÖMN är ett GISSEL. Jag har haft mycket tunga sömnproblem i många år. En stor del av varför jag dricker är för att jag har sömnbrist och har jag det så funkar absolut ingenting. Min kropp skriker när den inte får sova och då dricker jag för att döva alla biverkningar jag får av sömnbrist. Så en stor sak är att få ordentligt med sömn. Jag har haft läkare i många år som hjälper mig med sömnen. Det finns hjälp att få. Boka en tid hos vårdcentralen ( eller privat) och berätta precis hur du mår. Du måste bryta cirkeln av dålig sömn det e så tungt för kropp och själ.. samtidigt är det en ren fara för oss med A problem. Vissa tabletter är beroendeframkallande men och läkarna är rätt restriktiva med dem. Men dom funkar i perioder när det är som värst. ( Jag äter dem i tunga perioder) men sen finns det andra sömntabletter som är lite snällare. Prata med din läkare och skrän inte orden. Sist jag var dör storgrät jag i ren desperation :).. det finns hjälp vännen. Sök den hjälpen! Hoppas din dag 2 går bra. VI fixar detta! VI KAN, VI VILL , VI SKA! Kram ;) <3

Och planerade att gå. Ändå sitter jag kvar här. Oförmögen att agera.. Har ju dessutom ett hemmaboende ”barn” att ta hand om/ finnas till för..Och jag är rädd. Så rädd att min man ska göra sig illa, kanske rentav dö.
Det hade jag inte orkat bära..
Maktlös, så maktlös
Mitt liv rasar och jag är oförmögen att agera

Jag oroar mig för allt. Min hälsa framförallt. Hittar jag något litet eller känner ngt så tror jag jag är dödssjuk hela tiden. Galet enerfikrävande.!! Katastroftankar om barnen,speciellt när jag ska sova. Då kommer de mest sjuka tankarna. Och det är väl kanske lite därför man dricker som man gör för att förtränga,glömma,domna bort. Ska ringa läkaren imorgon har jag bestämt mig för.Tack för pepp❤

Jag är också i ungefär samma ålder och känner verkligen igen mig. Jag blir i stort sätt precis likadan som du beskriver. Dock händer det inte vare gång utan några gånger om året, men när det väl händer sitter ångesten i i flera veckor. Jag tror att det kan vara bra att försöka avstå alkohol helt, eller ha en riktigt bra strategi för hur man ska lyckas dricka med måtta. Det brukar funka för mig, men som sagt några gånger om året faller jag dit och det känns så fruktansvärt jobbigt, för man vet liksom inte vad man har sagt och inte heller gjort under kvällen. När jag låter bli alkohol bygger jag istället upp min självkänsla.. för precis som för dig blir den väldigt låg när det går tokigt. Jag hoppas du hittar en väg som funkar för dig. Lycka till! Kram

Denhärgången för ditt peppande svar. Behöver det nu. Kram❤️

Kontakta vården! Inget att oroa sig för. Jag äter fortfarande Sertralin och det är det många som gör. KBT kan jag personligen starkt rekommendera. Fick detta finansierat av min dåvarande arbetsgivare. Kan nog säga att det räddade mig, relationen till min man och mina barns psykiska hällsa. Och de samtalen och verktygen hjälper mig än idag, även om det kan vara svårt att tro såsom jag skriver och mår nu.
Om du vill får du gärna dela med dig om dina tankar om din oro. Hur funkar det med familj, jobb etc? Vad är du orolig för?

Har du testat att skriva till honom? Alltså skriva ned vad du känner, vad du tänker osv. Jag tycker det är lättare att formulera mig "färdigt" när jag skriver. Då kan han inte heller avbryta dig.

Jo du har nog rätt i det. Ska försöka ta mig mod att göra det. Har du pratat med någon om dina tankar och hur du mår? Tänkte ett tag prova på kbt.

När jag gick in i väggen för sisådär 7-8 år sedan led jag av ångest och hade svårt att sova. Jag fick då sertralin, ett SSRI preparat som fungerade mycket bra. Skulle rekommendera dig att kontakta primärvården. Kanske SSRI eller någon insomningstabletter kan funka. För mig har SSRI gjort stor nytta. Tyvärr räckte det inte när jag hade utsatts för brott och hela grundtryggheten var borta. Men om du ”bara” dricker för att somna borde det finnas andra vägar. Du behöver ju inte på något sätt nämna för vården om dina dryckesvanor ser ut. Värt att göra ettförsök! Det är du värd! Kram❤️

Glömde

Så glad att någon svarar mig. Får mig att gråta likt en bebis! Jag dricker för att kunna somna. Har inte heller någon abstinens när jag är utan. Det handlar om att dämpa min ångest mycket med min oro. Är orolig för allt. Kan va att jag tappar en sked och hjärtat hoppar till som om något fruktansvärt har hänt. Växte upp i ett hem med mycket alkohol och pappa som blev alkoholist men han har idag ett kontrollerat drickande. Drack inget i måndes så kom gårdagen o jag tänkte ett glas kan jag ta som slutade med 4. Dan så idag börjar jag om är min tanke. Dricker aldrig dagtid även på helgerna utan just för att slappna av inför sängen på kvällen. Har ingen aptit när jag dricker så dagligen så istället för att gå upp som många hör så här jag gått ner i vikt. Förmodligen för att stressen äter upp en innefrån. Känner liksom att jag nått botten. Att fortsätter jag så här så kommer det inte hålls i längden.

Jag är ny här men har läst mig runt i flera veckor. Så jävla enkelt det är att falla tillbaka vad hjärnan lurar en att det bara blir ett glas men det blir det aldrig. Jag är med på dag 2 Och nu j-klar ska jag klara det. Kan bara i sova om nätterna tyvärr. Funderar på att ringa läkaren om insomningstabletter i alla fall nu i början men vad krävs för att,man ska få det utskrivet? Är så ledsen o orolig av mig hela tiden sen jag var på väg in i väggen för 1år sedan:(