Senaste kommentarerna i forumet

Och att helgens festligheter gick bra
utan alkohol ?!

Congrats till de 35, nu 37 ??!

Ny helg i faggorna..men det går bra nu..
?..det går bra nu..???!

Kram/
Fibblan ?.

Känner verkligen igen mig i din historia, jag tränar, ser bra ut, fin hy och inget spår av alkohol-missbruk på utsidan. Men kriget på insidan ser ingen... dessutom lite alkohol fungerar inte, det kan bli en riktig tonårsfylla. Jag är en snygg framgångsrik kvinna med mycket makt i en mansdominerad bransch. Jag har flera som hör av sig för att de vill jobba med just mig. Jag är otroligt rädd att plötsligt en dag avslöjas bluffen och jag står där, tillintetgjord... för att jag inte kan stå emot alkohol. Kom igen, hur svårt kan det vara? Jätte, tydligen.

Bra kämpat med 10 nyktra dagar!! Är imponerad av dig, senaste åren är nog mitt rekord 5 dagar. Följer din resa och jag hejar på dig!! ???

.

Aj då. Men å andra sidan, så kan vi tagga tillsammans på söndag och verkligen gå in för det. ?

Resan tål att tänkas på... jag ska se om jag hittar nån annan att åka med.

Jag är 41 år ?? och har ett topp-jobb, ingen skulle nånsin kunna ana hur mitt privatliv ser ut. ? du då?

just i dag alkispodden, givande podd där två män i medelåldern samtalar om hur de tog sig ur sitt missbruk. Kolla gärna där, kan ge dig mkt. Min tanke har faktiskt varit att träffa någon irl som har samma problem, sätta sig på ett lugnt cafe en gång i veckan kanske och samtala om vårt missbruk men också livet och hur det blev så här. Jag är 67 år, men problemen är desamma. Om någon annan läser detta och bor i Göteborgstrakten så visa gärna ett livstecken. Våra trevliga administratörer kan säkert hjälpa oss i så fall att skapen kontakt.
mvh Fenix

I onsdags hade vi möte på beroendemottagningen. Vi träffade en klok person som berättade vad de kan erbjuda och olika lösningar för att kunna hjälpa. Det bestämdes att min man ska få enskilda samtal och jag kommer att få träffa en annan handledare för samtal. Vi har fått tid nästa vecka. Det känns skönt. Fast inte har min man upphört med drickandet. Jag hoppas han hittar motivation för att orka ta steget mot att leva ett nyktrare liv.
Det känns iallafall skönt att få träffa en person som jag kan prata med. Det är en början.....

Jag blir så glad av att läsa dej, vännen ? Gott jobbat.. så tufft gjort. Lycka ?

Jag blir så glad av att läsa dej, vännen ? Gott jobbat.. så tufft gjort. Lycka ?

Jag fråga hur gammal du är??

Jag är precis där du är. Sitter med mitt 2:e glas vin och har nästan lite panik. Tänkte jag hänger på dig på söndag istället?? Ja du om du ska åka eller ej det e en bra fråga. Du kanske ska landa lite i dig själv i nykterhet innan du beger dig på resa ngn som bara pratar alkohol? bara en tanke, men som våra tankar fungerar så blir ju det liksom en ursäkt för att just dricka tyvärr ? tänk så mycket vi har att kämpa för du o jag????

Härligt, då är vi på samma väg... jag är bara lite bakom dig. ?

Var inte sugen alls, men klarar inte av att slänga boxen, det går inte. Så nu ett stort glas rödvin upphällt... pratade med mitt x tidigare, vi har bokat en resa om ett par veckor, en skidresa. Vi pratade om att ev åka trots att det är slut, han är orolig för vad som kommer hända. Vi kommer ju dricka öl i backen och vin till maten. Nä du, jag kommer vara spik-nykter sa jag, jag ska satsa på min kropp. Men han fortsatte och tjata om öl och vin. Kanske resan är dum? Men jag älskar ju att åka skidor!

Jaja, funderar vidare. Allt ör bara så tragiskt, A har förstört så mycket. Min relation till mina barn, min kärleksrelation, min ekonomi, mitt förra jobb, vänskap som gått förlorad... är ganska ledsen faktiskt. ?

Kära du, så nära och fantastiskt bra berättat.
Jag tar till mig av din berättelse och finner givetvis en hel del som vi har gemensamt.
Jag ska också acceptera mitt öde och släppa taget.
I morgon.
Prick

Så glad för din skull Vinäger!
Jag önskar mig snart samma mindset som du har. Alkohol tar upp mina tankar och det är rätt sjukt hur det kan bli så.
Jag suger i mig din lycka och hoppas den kan ge mig samma glädje.
Prick

Hej där,
Jag är så glad över ditt svar Odette. Jag var inne i din tråd precis nu och såg ditt inlägg. Jag känner verkligen igen mig. Nu är jag en man som precis som din man tränar mycket men allt är väldigt märkligt för jag är hälsosam, samtidigt som jag bryter ner mig med mängder av alkohol. Den ekvationen går liksom extremt dåligt ihop. Nu sitter jag här och fortsätter mitt drickande och vet inte hur jag ska ta mig ur det, sumpar jobb och framtid liksom. Är just nu på ett hotell på Iberiska halvön och väntar på min vän som snart kommer för att ta mig med på middag. Han kommer givetvis märka hur jag mår. Fy fan vad tråkigt att man ramlar ner i det svarta hålet när man liksom är på god väg att lyckas och har "bestämt" sig. Visst, jag tror fortfarande att jag kommer klara det så småningom. Det är mitt stora livsmål.
Det stora problemet för mig är att jag har en förmåga att slå på mig själv, jag blir liksom aldrig riktigt nöjd utan allt kan och borde gjorts bättre. Jag fixar och donar med det mesta här i livet och det jag inte kan laga eller bygga själv är väldigt lite. Jag sover som en kratta och oroar mig mycket. För att varje dag upptäcka att det inte fanns så mycket att oroa sig för. Jag sover så lite periodvis så jag undrar ibland varför jag inte bara faller ner och dör rakt av?
Jag funderar mycket över eventuella diagnoser jag kanske har. Det är ju inte heller speciellt smart att gå o grubbla på. Hjälp finns dessvärre inte att få i mitt Landsting, det är ett skämt faktiskt. Jag är helt enkelt en väldigt social och öppen människa och det är toppen oftast men ibland får jag signaler att jag är för mycket. Visst, det ÄR jag men måste man ha en diagnos för att man är annorlunda?
Min grundinställning är glädje och humor, jag är en snäll man men ljuger extremt om mitt missbruk. Fast jag har sedan minst tio år tillbaka erkänt vitt och brett och accepterat att jag är alkis. Det är inget jag hymlar med. Folk har väldigt svårt att tro o förstå det då jag tränar och ser bra ut och faktiskt levererar en massa bra saker i både jobb och privat.
För mig har hela livet varit prestation och tävling, orkar fan inte med det längre. Vill bara vara en "vanlig" Svenne. Fast bara ett litet tag, sedan tar det här med elittänk och prestation över. Alltid stora planer och ifrågasätter så mycket av livets pussel och den cyniska värld vi lever i. Ser alltid döden som en utväg men älskar mina nära o kära så extremt mycket och får så mycket tillbaka genom dem.
Varför klarar jag inte att avstå alkohol?
Okej, snart käk med god vän, har inte ätit sedan igår kväll så det kommer säkert göra mig lite bättre till mods.
Kommer klara detta med nykterhet, det är jag övertygad om.
Finns det någon därute som har ett bra Rehab center att rekommendera i närheten av Göteborg/VästSverige?
Spelar ingen roll vart det ligger förresten så länge det är bra. Vad kan det kosta att lägga in sig tro?
Kärlek Prick

..och vi finns här.

Jag lär väl hänga kvar här, med varierande frekvens, till åtminstone midsommar..?.

Du har dina skäl till att ta din paus från forumet. Hoppas det blir rätt FÖR DIG?!

Ta hand om dig?
Stor kram/
Fibblan ?.

Blir så glad för din skull!
Du är värd varenda stund av den lycka du känner nu!

Och det är DU, som sett till att ta dig dit!
Heja dig?!

Stor kram/
Fibblan ?

Tack för fortsättningen Nejlika?!
Sådan positiv energi i ditt inlägg! Du förmedlar en styrka som jag blir glad av att lägga märke till hos dig, och som jag tacksamt, låter spilla över också på mig..??!

Giftet går ur oss, nejlikor som fibblor..?, (vet inte om fibblor är en giftig blomart..(?) metaforen funkar ju ändå?) undan för undan, dag för dag och istället blir det mer plats för allt det du beskrivit ovan.

Både kropp och knopp och själ blir starkare och mer motståndskraftig. Vi har slutat tillföra gift och nu kan kroppen börja jobba FÖR oss?! Nu när inte vi inte tillför det, kan vi ge HELA oss, en chans att läka. Såväl fysiskt, mentalt som emotionellt..?

Tackar mig själv för att jag ännu en dag, har givit mig chansen, att gör just det?!

Kram på er alla som strypt eller kämpar med att strypa tillförseln av giftet?!

/Fibblan?.

Du har gjort en fin resa tillbaka..:-)

Toppen

Kram

John

Så inspirerande och hoppfullt att följa er alla med lång tids nykterhet i bagaget. Tack för att du delar med dig.

Kram

Så tacksam för alla kloka tankar som jag inte själv har.
Trodde dock inte mitt liv kunde bli så mycket värre, efter hans drickande i utlandet över jul så har det varit ganska lugnt, har bara varit vid ett tillfälle som jag märkt att han varit onykter, fast dom han givetvis inte erkänner. Vilket gör att jag känner mig väldigt osäker. Vi har haft det tufft i vår relation en längre tid ( i april är det ett år sen jag sa ifrån) men hela tiden haft hopp om att allt skall ordna sig, drickandet har blivit mindre och inte så ofta men finns där ändå, har sagt att mina känslor förändrat sig, älskar honom forfarande men på ett annat sätt, kan inte riktigt förklara hur, vilket hör honom ledsen och arg, har emellanåt känslan av att jag bara vill bort och slippa bry mig om hur han lever sitt liv. Han pressar mig hela tiden att vi skall berätta för barnen om att vi skall gå skilda vägar vilket jag tyckt att vi skall vänta med tills vi definitivt bestämt oss och då jag ev har någonstans att flytta, men han pressar på tills jag blir galen av ilska och jag berättar för barnen så sätter han sig och gråter så det är jag dom går ta deras reaktion och jag framstår som dålig och svikaren.

När jag intet rodde mitt liv kunde bli så mycket värre så fick jag för två veckor sedan ett telefonsamtal att min systerdotter omkommit i en trafikolycka, mitt liv rasade totalt även barnens, då hon varit som en syster till mina barn, och mitt uppe i det hör så vill han att jag tar ett beslut om jag skall stanna eller gå, förstår att jag måste bestämma mig hur jag skall göra men han har ingen förståelse för min situation alls han tycker det bara är att stanna eller gå, han tycker oxå jag är elak mot honom som velar, trots att det är han som druckit gång på gång och varje gång tror jag att nu är det sista gången. Det enda jag bett honom om är att sluta med alkoholen men han säger att det kommer han aldrig göra, men att han kan sluta dricka i familjens sällskap. Såg ju hur det gick på vår familjeresa över jul, 3,5 liter wiskey och 25 stark öl.
Han har nu sagt att vi tar det lugnt till begravningen är över för min systerdotter, sen skall han lösa mig ur huset och vi skall gå skilda vägar inte för att han vill utan för att jag är elak mot honom som han säger.

Tårarna rinner mest hela tiden och ingen av alternativen stanna eller gå känns rätt i min kropp. Vad skall jag göra? Älskar honom men ändå inte är skit rädd.

I dag när jag kom hem slog det mig att jag inte tänkt på alkohol på hela dagen. Alltså, nästan t-o-l-v timmar i sträck. För bara två månader sedan tänkte jag på A dygnet runt.

Jädrar i min låda vad det går framåt för mig nu.

Åh, vad mycket hopp och kärlek jag vill överföra till alla som känner hopplöshet vad gäller A. Det går, jag lovar, det går absolut att göra sig av med skiten. Kunde jag, så kan ni.

Over and out från en tacksam och just nu överlycklig Vinäger.

Jag känner igen allt du skriver, så många öden här som liknar varandra.

Det lilla order förlåt som i sin enkelhet kunde göra så stor skillnad, även om det inte löser problemet så skulle det vara någon form av insikt från den som äger skulden.

Välkommen hit till oss, fortsätt läs och skriv och framför allt och berätta hur det går för dig. Vi är många här som funderar på exakt samma saker!

Att vara själv när man är i en utsatt situation leder lätt till mörka tankar. Träffa nån kompis?
Tror kanske inte att jag förmedlade mitt budskap så tydligt när jag ser det i efterhand. Men om du läser i andra sidan forumet så är alla väldigt överens om att man måste vilja sluta själv och för att man nått insikt i vad man håller på med. Och inte ljuga för sig själv längre.
Jag har haft chansen vid flera tillfällen sedan jag slutade att gå all in. Enda anledningen till att jag lyckats hittils är att jag inte kan smygdricka utan att jag märker det.
Jag ville skriva i din tråd för att jag kände igen mig i mycket, även om jag anser mig vara empatisk. Dock är det samma problem i botten. Vi vill inte se sanningen. En gång är ingen gång... varje gång.

Tack så mycket FinaLisa och Nattflicka ? Hoppas att det går bra för er också!

Värme och kärlek till dig.