Senaste kommentarerna i forumet

Hej på dig och välkommen till forumet!

Du beskriver många upp och nedgångar i livet och i relationen till alkoholen och de konsekvenser det givit dig. Nu vill du gå vidare och du har sökt samtalskontakt för detta. Starkt och modigt av dig!

Ibland kan det ta lite tid innan trådar kommer igång här, en risk finns att det inlägg man skrivit hamnar långt ned på listan ifall många skriver samtidigt. Hoppas hur som helst att du läser andras inlägg, det finns många här som precis som du har haft problem med alkohol och att det har påverkat olika i olika perioder i livet. Åter igen: Välkommen hit!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nykter o glad för det! Kommit igång med träning ordentligt. Slutat med lugnande mot ångest och insättning av SSRI. Nu är det jag, depptabletterna, motion o träning, och nykterheten som skall göra jobbet. Fast nykterheten först. O ett minskat intag av Imovane. Går åt rätt håll!

?

Jag läser mig till att du kommit till ett läge där du känner att det inte är ok att fortsätta dricka alkohol på det sätt du tidigare gjort. Du är en engagerad förälder och det sista du vill är att barnen ska påverkas. Tack och lov så är vägarna till att uppnå förändring många. Här på forumet kan man hitta inspiration av dem som går före.

Du skriver frågor om möjligheter att få komma till Nämndemansgården. Jag vet inte om någon av dessa alternativ är intressant för dig men jag vill bara lägga till vilka alternativ som finns förutom att betala behandlingen privat. Arbetsgivare har skyldighet att erbjuda hjälp när en anställd har beroendeproblem. Många företag anlitar just Nämndemansgården. Man kan även ansöka om behandling via socialtjänsten - de har oftast avtal med Nämndemansgården. Socialtjänsten brukar dock i första hand erbjuda öppenvård på hemmaorten. Det finns också annan öppenvård och behandlingshem som socialtjänsten kan erbjuda.

Som sagt, vet inte om detta är intressant för dig men ville hur som helst visa på några olika vägar.

Med hopp om att du hittar din väg som hjälper dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Admin: kan ni flytta tråden till ”Det vidare livet?” Tack!

Det har gått över ett år... ofattbart. När jag har mer tid vill jag skriva mer om hur det kan bli, hur det kan kännas. Alla gånger jag misströstat... sett livet som en trist, grå väg... det finns ett annat liv, ett liv utan a. Ett mycket böttre liv, även om jag inte trodde på det innan.

Grattis John!! Härligt att läsa! Lycka till med bakningen - blev lite inspirerad där. Har mest gjort gratäng o Hassellbackisar i min ugn....kanske får ett ryck någon dag....?.

Vi kämpar vidare!

Lång tröttsam dag igår. Försökte hålla i och vara positiv men jag fräste som en arg katt mot slutet av den. Men. Sol, 20 grader och ljus har gett denna vackra dag ett riktigt skimmer. Jag behöver bara vila. Ladda batterier. Sova. Äta sunt. Kroppen säger grönsaker. Så ovanligt ?

Håller tummarna för att du ska välja en vit dag. Tänk på hur bra det känns när du vaknar imorgon. Lycka till och nu kämpar vi på!

Hej på dig!
Vi håller tummarna för dig att du lyckas välja annorlunda idag. Hur skulle det kännas för dig om du bestämde dig att just idag så är du nykter?
Hur skulle det påverka tankarna och diskussionen i ditt huvud om du tog ett sådant beslut, bara för idag?

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Grattis till tre veckor! Härligt med din positiva inställning, den hjälper till att se hur positivt det blir utan alkohol. Ha en bra dag!

Revisionen igår gick galant och utan anmärkning, så nu kan jag andas ut igen. Jag snittade dock 1,5 fl vin om dagen sö-ti för att klara av förberedelserna.
Så nu pågår en diskussion i huvudet, om huruvida jag ska försöka vara vit idag. Allvarligt? Varför ska den diskussionen med mig själv ens förekomma? I aug och sept lyckades jag hålla en mycket begränsad konsumtion. Var mer fysisk aktiv också. Lyckades tappa 5 kg och 9 cm i midjan. De senaste veckorna har jag svällt 5 cm. Usch.
Önska mig lycka till idag att jag klarat att stå emot. Kram och ha en fin dag! ?

Bra jobbat! Nu är det bara att fortsätta framåt. Skriv och läs på forumet, mig har det hjälpt otroligt mycket många gånger..

... bra recept det där! Ger alltid utdelning, har jag märkt. Att något så basic och tråkigt.. kan vara så viktigt, – ja, livsviktigt i längden! Och att kunna skriva, – anonymt gärna, väl medveten om att man i sin uppriktighet ändå inte belastar någon på något dåligt sätt, utan snarare hjälper! Tack, Studenten för att du hänger med och på!

Imponerande! Ett år är ju fantastiskt bra?
Kramar
???

Jasmine, tänker på dig och hoppas du är ok. ?
Kramar
???

Är så nöjd med att ha funnit mig tillfreds med nykterheten.
Finns inget sug över huvud taget, bara ett konstaterande att jag aldrig vill eller kan dricka alkohol igen.

Jag ser det som att jag blivit allergisk och minsta lilla droppe skulle göra mig sjuk.

Så min känsla är inte att jag avstår eller förlorar något på att inte dricka utan att jag istället vinner en massa positiva saker!

Kramar till alla kämpande forumvänner!!
???

Mellow Fellow,
Så fantastiskt, ett helt år!????
Du är grym!
Kramar
???

Stort grattis till ett helt nyktert år! Det inspirerar.
Jag vill dela med mig av en erfarenhet gällande nykter tid, hoppas att det är ok.
Börja för guds skull inte dricka igen. Jag var nykter i 3 år, inte en droppe. Fick sedan för mig att det skulle gå bra att dricka igen, det gjorde det inte. Men det var mycket svårare att bli nykter igen, det tog 10 år innan jag var motiverad och jag var beredd att sluta förhandla med mig själv. Det var hemska 10 år och mycket värre än vad jag kunde föreställa mig.

Så mitt råd i all välmening, håll i!

Mvh

Ja, man måste bestämma sig själv, ta hjälp av sjukvården om suget blir för stort, Antabus och/eller Campral. Äter själv Antabus sedan 5 veckor, känner magisk skillnad i kroppen. Jag har inte längre 100% fokus på när och hur jag kan dricka. Nu är jag en närvarande mamma och fru, helt underbart. Tänkte att Antabus bara var för de som var riktigt illa däran, men så är det inte. Det är lite som en antidepressiv tablett som man tar tills man kommer ur den värsta svackan.
Du är stark, bortförklaringarna är många och lockelserna stora, men du klarar detta!

...men jag är 40+ och ser ingen ändring i det. Jag lyckades iaf hålla upp i 4v under september månad men föll snabbt tillbaka med att konsumera alkohol varje dag. I lördags blev det för mkt och gjorde rejält bort mig.
Det enda smarta som kom ut ur det där är att jag filmade mig själv där jag förklarar för mig själv vilken ångest jag har och att nästa gång jag tänker på den där första ölen så kom ihåg det här. Ser dessutom för jävlig ut så det räcker med att jag bara ser video avatar på mig själv. Är nu inne på dag 3.

Ett år har gått sedan jag satt och halsade ur absintflaskan. Ett år utan fylla, minnesluckor, baksmälla och abstinens. Jag har inte direkt några djupare tankar om det just nu, men jag är så stolt över att jag kommit så här långt.

Hej och välkommen hit!

Läst det du skrivit.. Smart sätt att räkna på. Gillar din strategi.
Man måste nog ha struktur på avhållsamheten precis som du har.
Skriva ett inlägg per dag förpliktar liksom för dig och du får en bra spärr
av samma anledning. Med tiden bygger du upp självkänslan och återfår
förtroendet från familjen och andra för dig viktiga människor.
Tiden läker såren är en klyscha men det stämmer verkligen.
Du skriver målande och självutlämnande.
Det kommer gå bra om du fortsätter räkna ner dagarna.
Bra nick ;-)

Kämpa på, skickar energi till dig :-)

John

Tack Ellan...jag vet att det finns fler som jag...som jag skrev i senaste inlägget känner jag ändå att det börjar lätta lite med allt, men så kom detta... Jag skulle ringt vården idag men ironiskt nog hann jag inte. Sitter dessutom i öppet kontorslandskap och alla rum för samtal är uppbokade långt i förväg...känner mig inte helt bekväm med att ringa från jobbet men får se till att få det gjort i veckan.

Betalade du själv för Nämndemansgården? Känns som att familjen tagit tillräckligt med skada, och att lägga nästa 100 papp känns inte rimligt. Kommer aldrig få det subventionerat. Nu låter det väl som att jag förnekar problemet men så mycket, eller snarare ofta, dricker jag inte. Bara det att när jag väl gör det, för att jag tror att jag "bara" ska ta ett glas vin, så går det alltid över styr... Jag vill få hjälp med att ta Antabus. Tror det skulle hjälpa mig mycket vid "risktillfällen" typ semestrar och fredagar. Inte varje dag men på morgonen när jag vet att idag är en sån dag när skulle kunna tänkas vilja dricka, skönt det skulle vara att ta en då och är det alternativet uteslutet...

Hur har dina barn tagit det nu när du mår bättre? Känner du att det satt spår? Får jag fråga hur gamla de är, ca?

Jo det är klart att alkoholen har varit en flykt. En vän, något att ta till när man vill varva ner och glömma hur stressad jag egentligen är. Ett glas (flaska) när man viker tvätt sent på kvällen, en flaska när man kommit hem från en aktivitet med barnen som gjort att man är som en urvriden disktrasa men ändå måste ställa sig och laga mat och köra kvällsproceduren. Då har det varit såååå skönt att ta ett glas vin, hälla i sig det första i tre klunkar och sedan lite mer behärskat dricka upp resten av flaskan, och eventuellt ett eller två glas på nästa...Sedan mår man ännu sämre för att man är bakis och inte hann med det man hade tänkt. Dåligt samvete för att barnen fått ställa in sina aktiviteter på lördag eller söndag morgon för att jag inte är körbar. (inte hänt så många gånger men det har hänt...)

Hjärtat gick sönder idag när jag hämtade på fritis och det första barnet säger när jag kommer är : "Mamma har druckit vin?" och skammen dessutom när andra föräldrar hörde...försökte skoja bort det men fy vad det gjorde ont...ännu mera ont när vi sedan satt i soffan i hela familjen och läste godnattsaga och h*n säger; "Mamma jag vill inte ha det där minnet när du och pappa bråkade" Hur fan har jag kunnat skada dem så??? Jag, som lägger orimligt mycket tid på deras läxor, aktiviteter, läser varje kväll, lämnar sent och hämtar tidigt, playdates och fan och hans moster....sitter uppe halva nätterna för att få gjort klart allt jag inte hunnit när jag sprungit och åkt runt för att ta hand om alla....och så gör jag så här...

Det konstigaste är att på senaste tiden har jag ändå tyckt att det lättat lite, mitt "projekt" är i en lugnare fas och jag ser slutet på det närma sig, jobbet flyter på och jag och min man har det bättre än någonsin, både i relationen och ekonomiskt....min mamma som jag har haft en jättekonflikt med senaste året har också börjat lugna sig. Och så får jag världens snefylla och förstör relationer och barnens trygghet...

Jag vill aldrig någonsin mer se besvikelsen hos dem och jag vet inte hur jag ska reparera detta....har noll sug efter alkohol och började nästan lipa när jag hittade en tom ölflaska gömd i tvättkorgen sedan i lördags...

Mycket som har hänt på forumet sista veckan. Många nya har tillkommit
och några " veteraner" har det jobbigt..
När det gäller kära Vinäger så är jag imponerad av den massiva uppslutningen
och pepp i hennes tråd när hon öppet gick ut med hur hon mådde.
Det är lite krigsliknande lägen ibland. Om en dukar under ett tag så kommer
andra för att backa upp den som faller. Vi fungerar som en arme av goda
medmänniskor eller medkrigare mot alkoholens vassa taggar.
Hade det varit krig på riktigt så är jag säker på att Alkoholbataljonen
skulle hålla ihop bäst. Många fina krigare finns här.
Vissa dagar är hemska för mig. Jag känner att jag mår betydligt
sämre vid stress och det triggar utav h--e. Idag var det hemskt.
Jag bestämmer dock och inte A och det är tur..
En positiv sak i nykterheten är att jag börjat baka lite smått
och jag dröjer mig kvar längre i naturen med hunden.
Har inte bråttom hem för vinet eller ölen som står och flirtar
med mig innan hundpromenaden. En annan slags stress efter
alkoholen, men ofta kände jag välbehag att kompisen väntar
på mig efter promenaden. Nåväl, andra tider nu och hjärnan
måste läras upp för nya kickar utan alkohol
Trevlig kväll alla medkrigare och om du läser detta Vinäger
så har du en hel krigsbataljon som backar upp dig :-)
Hoppas att du mår bättre idag/Kram till dig

//John

Hej,
Och välkommen hit. Jag har ingen egen tråd... eller jo det har jag någonstans men jag är inte så aktiv i den. Tittar in lite då och då... Dessa ord som du skrev fastnade hos mig: ”Min mans förtvivlan och ilska över att jag utsatt familjen för detta. Mina föräldrar som desperat försöker hitta sätt att hjälpa mig”. Det var jag för 3 år sedan. Jag var fullkomligt uppslukad av mitt beroende och min sk bästis vinet. Såg familjens och omgivningens förtvivlan med tog inte in den på riktigt. Ledsna och rädda barn som undrade vad som hänt med deras mamma. Och en fruktansvärd stress o ångest på det.
Efter en trög start mot nykterheten så trillade poletten ned. Det krävdes en rejäl djupdykning innan jag fattade att jag behövde hjälp. Det blev behandling via Nämndemansgården och nu har jag varit nykter och levt nykter sedan dess. Har det varit enkelt? Att sluta dricka var det enkla men att verkligen tillfriskna och må riktigt bra har varit tuffare. För det handlar för mig om förändring. Inte bara att ta bort alkoholen och sedan allt annat lika. För mig krävdes det att verkligen öppna upp ögonen för vem jag egentligen var. Jag har tidigare varit en högpresterande kvinna med sjuttioelva bollar i luften. Hon som sa ja till allt och alla, avancerade på jobbet, presterade i träningslokalen, klassmamman som försökte vara med överallt. Hon som värdesatte sig själv efter prestation... Förändringen har inte varit enkel men den har varit helt fantastisk. Den är fullt möjlig och det viktigaste av allt är jag idag känner en sådan enorm frihet. Så frågan är vad du vill? Många av oss lever i ett sådant sjukt tempo att vi knappt hinner stanna upp och känna efter. Så istället för att våga känna efter så tar vi till alkoholen som hjälp. Nej stopp och stanna upp. Du är mer värd en så. Mycket mer. Å ja visst har jag fått jobba mycket med skammen över att vara alkoholist. Men samtidigt är jag så innerligt tacksam över det liv jag har idag så det väger över med råge.
Så ta hand om dig i detta och ta hjälp. Det är så mycket värt.
Kram
Ellan