Senaste kommentarerna i forumet

När man talar om för människor som älskar och tycker om en.Har haft "egenterapi" i flera dagar med nära och kära och förklarat hur allvarligt läget faktiskt är. Skall också (försökte idag men fick inte tag i öppenvården) söka professionell hjälp. Samtliga var mycket förstående utan att döma, nu valde jag faktiskt vilka som fick vet allvaret. Till de vänner som är lite "längre ut" tänker jag bara säga att jag mår bättre utan alkohol. Blir själv väldigt glad och välmående när jag lyckas med de långa vita perioderna. Och snyggare :-) Kram!

När jag läser om din kväll, har också läst många kommentarer på tråden. Konsekvenserna eskalerar, tyvärr. Själv har jag just bestämt mig för att söka hjälp, fixar det inte på egen hand. Har lurat mig i många år. Lyckats med kortare och längre "vita perioder". Har mått såå bra när jag lyckats med de längre. Dessvärre har varje återfall blivit djupare än föregående. Så nu är det nog, för min del. Önskar att dina "konsekvenser" får dig att hitta din väg. Tror inte förbränningen påverkas av fallet :-) . Men jag kan ha fel. Kram

Det inte är hur vi har det utan hur vi tar det.
Lyckan glimtar till och det är härligt men alla känslor är välkomna och ska inte tryckas undan eller fly ifrån.

Blev full som en alika igår och ramlade in i tv-bänken när jag skulle klä av mig. Glassplitter och fan överallt när jag vaknade. Tvn på golvet och jack i knäet. Blod i sängen och på väggen.
Minns inte hur jag kom hem. Tror att någon varit arg på mig, kanske taxichauffören? Får den känslan.
Tror att jag var hemma vid fyra inatt.
Blåste nyss 0,5. Jag brukar ju ha bra förbränning..?
Hade 1,35 imorse vid kl 9.30.
Drack i och för sig ca. 25 enheter..!
Har ett stort blåmärke och lite svullen på höger sida under bröstet. Typ där levern sitter. Måste ha slagit i tvbänken..
Kan förbränningen påverkas om man slår levern?

Här och nu känner jag mig väldigt trygg i min nykterhet. Jag känner att de är helt rätt för mig. När jag tänker framåt blir jag rädd. Jag ser mig själv i situationer jag vet kommer uppstå och vet inte riktigt hur jag ska hantera dem. En grej som inte ligger så långt bort är årgångsglöggen, "ska det inte bli någon sådan nu, det är ju tradition!" ropar a-rösten. Nej, det ska inte bli någon sådan nu tänker jag, men känner ändå någonting skava vid tanken. "Men det är ju jul, du kan ju göra ett undantag" förklarar a-rösten. Nej, jag vill vara nykter över jul. för mig och mina barns skull säger jag och det känns lite bättre. Nu ska jag bara komma ihåg det hela vägen fram till december.

Att tänka att jag ska vara nykter FÖR RESTEN AV MITT LIV blev helt plötsligt skrämmande. Jag vet inte varför, jag vill inte dricka, jag är inte ett dugg sugen på det. Ändå ser jag vissa stunder längre fram i tiden då jag tänker att de kommer vara svårt och då jag är rädd att falla igen. Är det därför så många säger att man ska ta en dag i taget? Idag är jag nykter. Nykter och nöjd.

Jag grubblar över annat nu också, sådant som har med förändringar att göra. Förändringar som kommer leda till någonting bra men som jag ändå vet att kommer vara lite svåra att anpassa sig till. Jag har vant mig vid att leva på ett visst sätt, hittat en rutin som passar mig rätt bra fastän helheten inte är det. Snart kommer helheten bli bra men jag är lite rädd för att de ska vara svårt att hitta en ny rutin utan att falla tillbaka på "ett glas vin på kvällen" grejen.

Ibland blir jag leds på mig själv för att jag grubblar så mkt på framtiden. Jag försöker göra upp planer för allt och vet att det inte kommer gå, jag är för ambitiös och det håller aldrig i längden. Det är då jag faller tillbaka till det där med ett glas framför tv:n på kvällen, en trygg invand rutin som har fungerat (fast nu var det ett tag sedan det fungerade bra... ). Jag vill bara släppa allt och leva här och nu. Känna den där tryggheten över min nykterhet här och nu. Vara nöjd över att jag ändå mår rätt bra HÄR OCH NU istället för att få ångest för att det KANSKE bli lite jobbigt sen. GAAAH!

Hej! Tack för omtanken, fint!

Jag håller väl försöka på att landa på fötterna, för att sammanfatta det.
Efter bråket för en dryg månad sen har vi setts och pratat igenom allt, och även lyckats prata om alkoholen på ett hyfsat vettigt sätt.

Men, han återkommer till att han är rädd och att han inte vet vad han vill. Och det kan jag både förstå och relatera till.
Men, det råder liksom inga tvivel om hur mycket vi älskar varandra. Därför så kan jag, trots att jag vill lita på hans ord om han inte är missbrukare men samtidigt förstår min oro och själv vill förändra sitt drickande, inte kan släppa att hans tvivel och rädslor mest handlar om att släppa in mig helt. För då kan han inte längre dölja sina ”demoner”. Varav jag tyvärr tror att alkoholen är en, och att den är en stark demon..
Att han, trots vår historia och oerhört starka förälskelse och kärlek, i ett bråk om alkohol kan säga att det är slut om jag inte kan acceptera honom, det är varken logiskt eller rimligt. Jag har börjat inse att det är egentligen inte mig han säger dessa ord till, utan till sig själv, i sin förnekelse. Han kan inte acceptera sig själv som någon som har problem med sprit. Högkonsument går bra, problem går inte. För då finns det ju risk att problemen förvärras, men - det finns också en chans, en chans att förändra, ta tag i sin skit, göra rent hus... men han orkar/kan inte det, som det verkar. Och jag kan inte göra jobbet åt honom.
Just nu är vi i ett läge där vi inte gjort slut, men heller inte hörs eller ses för tillfället. Plågsamt. Men jag fokuserar på mig själv och mitt eget mående, jobbar på att släppa kontrollen, kontrollen över att liksom ”fixa” allt. Fixa utrymme till att prata, till att ses, ge allt en chans till, sen en chans till, konstant kratta manegen, så att säga.

Men är så dubbla känslor, vill ha ”rätt” i min oro för det förklarar så mycket som annars är helt oförklarligt. Men vill såklart samtidigt inte att han ska ha denna djävulska demon/sjukdom, oavsett om vi inte kommer dela livet så önskar jag honom allt gott. Har aldrig funnits något hat eller ens bestående ilska mot honom, har bara kärlek i hjärtat för denna man. Så, dag för dag, ibland känns smärtan outhärdlig men på något sätt så går det ju. Men måste ta tillbaka kontrollen över mitt eget liv, och kan inte fortsätta pendla mellan hopp och förtvivlan, utomjordisk glädje och bottenlös sorg.

Men som vi båda skrivit tidigare, allt känns så...snöpligt.

Hur går det för dig?
Stor kram /E

Ja jag är tillbaka, tyvärr inte efter en lång nykter period men men ... de är som de är. Bara att fortsätta framåt, in i nykterheten! Har för mig att jag kokade in i din tråd och såg att du varit nykter rött länge nu, kan de stämma?

Tråkigt att höra att du inte mår bra Jasmine. Men samtidigt är det kanske bra att du fick komma till insikt i att det inte funkar att dricka måttligt, att det till sist bara blir dåligt. Hoppas att du får med dig en bra erfarenhet iaf och hoppas att du får må bättre snart. ❤️

Grattis Granit!
Tänk att så mycket kan förändras på så kort tid. Trots att det är en kamp ibland så är det så värt det! Nu kör vi på mot ett helt år, eller hur?
Grattis igen, du är grym!

Ja, dagen är nykter och ska så förbli?
Så skönt när man är beslutsam och stadig i sin nykterhet.
Men jag vet att alkoholdjävulen? lurar i vassen som en annan gädda så det gäller att ha beredskap när han hugger tag i en???
Ha en bra kväll alla forumvänner!
Kramar
???

att du vaknat till liv igen. Nya insikter samma kamp. Bättre lycka denna gång!

Jaha ...supersug. Ätit god lunch. Shoppat på lunchen. Borde vara nöjd. Så vad är det A lockar pga av? Stress? Ja.
Och förväntan. Bjudit hem vänner imorgon, middag med nåt glas vin/öl. Jag vet att jag kommer ta nåt glas... Men vill hålla mig till minsta möjliga mängd... typ en svag öl. Tänker ta ett glas alkoholfritt till en början och se... shit...känner mig darrig av tanken på A..?

Såg idag i kalendern att jag har räknat fel. Trodde att jag idag var inne på dag 15 som nykter, men är ju 16 dagar :-) :-)
Om jag då håller denna dagen ut. Vilket jag faktist kan säga att jag kommer att göra. Har just nu inte det minsta sug efter alkohol.
Har ett jäkla driv på jobbet, trots att sömnen inte fungerar så bra. Med nykterheten så kommer enormt många tankar farandes, särskilt kvällstid. Det dåliga samvetet som alkoholen dämpar får nu fritt flöde inom mig. Men förhoppningsvis så kommer det också att lugna ner sig.
Tänker fira att jag fått en extra vit dag i bonus med att sluta jobba om en timma och ta en lång promenad vid havet i solskenet.
Kämpa på !!

Påväg mot healing, blir spännande. Sitter och väntar på bussen med en termoskaffe i handen. Billigare än att köpa ?
Gick långpromenix med vovvsing, han uppskattade det mindre. Soffpotatis delux.
Ska nog försöka få in ett kortare träningspass i kväll. Har joinat en viktminskningsgrupp, lite tävling om vem som går ned mest. Tänkte vinna?‍♀️ Jaaaaaaaaaa jag vet, men Fuck it jag behöver något att göra och motiveras av.
Och det får upp mig ur sängen.

Nyktert som vanligt, och rökfritt. Räknar inte dagar riktigt längre. Har min app i bakgrunden som löser den biten.
Nu kom bussen!

Fridens ?

Jag skulle inte utsätta mig för någonting sådant förens jag hade ett par lugna vita helger bakom mig.

Jag förstår tankarna kring isolering men jag tänker att du borde sätta kraft och energi på att hitta nya sätta att umgås på, istället för att försöka passa in i "alkoholsammanhang". I vart fall nu i början när nykterheten är så skör. Med tiden bygger du upp trygghet och lugn i nykterheten och DÅ är det läge att ta tag i middagar, AW, festkvällar och allt vad de nu är.

28 dagar nykter idag. Det känns bra.
Tack för era svar. Det är skönt att höra från andra i samma situation.
Idag ska jag och exmannen med våra två minsta barn till soc på möte. Får se vad det ger. Fick även bokat in ett uppstartsmöte ang MET nästa vecka. Det känns bra att det börjar också.
Har berättat för mina arbetskollegor att jag blivit av med körkortet men inte anledningen. Vi är aldrig ute och dricker tillsammans så jag vet inte om jag känner för att berätta. Tänker att jag kan göra det när jag ställs inför det.
Tack för att ni läser och stöttar ?

Vad bra att du skriver här! Det kan vara lurigt att förstå hur det funkar till en början på forumet, man får testa sig fram. Då var ledsen och besviken på dig själv härom dagen när du skrev detta. Hur mår du nu?
Om du läser från andra användare här på forumet så kommer du säkert upptäcka att ta återfall händer av olika anledningar. Att förändra vanor och beteenden brukar inte vara en spikrak väg framåt. Det finns många avstickare, små stigar, stenar och annat som ligger i vägen och ställer till det ibland. Huvudsaken är vad man lär sig av misstagen. De lärdomarna kan vara avgörande för att undvika hamna i en sådan fälla igen.

Ett tips, om du vill prata med någon så kan du kontakta Alkohollinjen, dit kan du ringa anonymt. 020-84 44 48. Måndag - torsdag, klockan 11.00 - 19.00
Fredag, klockan 11.00 - 16.00.

Välkommen att skriva mera om du vill!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för att du vill berätta en del av din historia. Alkoholen har verkligen tagit tid, energi och känslor av dig i anspråk på olika sätt under ditt liv. Inte konstigt att du får en orolig klump i magen när du ser att den du lever med och älskar också har ett alkoholproblem. Fint dock att ni båda söker hjälp! Förändring är möjlig och det verkar som att ni har tagit den chansen. Naturligtvis innebär det både bakslag och framsteg men ni är i alla fall på väg, tillsammans och var för sig.

Jag hoppas att det är ok för dig att jag kommer med mitt perspektiv gällande en sak du skriver. Det är huruvida ni kallar det "alkoholism" eller "riskkonsumtion". Min erfarenhet är att ingen vill ha en stämpel på sig, och att kalla någon för alkoholist eller att hen har alkoholism kan upplevas stämplande och leder till en definitionsdiskussion som kan vara onödig. Det som brukar vara till hjälp är att erkänna att det finns ett problem och sedan fokusera på förändringen. Och det verkar ni båda vara eniga om; att det finns ett problem och ni båda vill ha en förändring.

Håller tummarna för er! Hoppas du vill skriva mera om din process.
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

I din situation så kanske det är lite alkoholmässigt provocerande att sitta ned i situationer som
normalt innebär alkohol av tradition. Grannarnas förväntningar på A kanske även sätter press på dig.
Med tanken på gångna Lördagen så skulle jag nog avboka. Kan du vara nykter och skylla på något
är det så klart lika bra eller i viss mån bättre förutsatt att du klarar det förstås.
Du kan gå stärkt ur middagen om du håller dig nykter. I annat fall blir det ångest dagen efter igen.
Du känner dig själv bäst, så det är bara mina tankar om vad jag tror/tycker.

Hoppas det löser sig

//John

Hej, du frågade i ditt inlägg om juristbyrå. Utöver det tips som definitivt är tryggaste vägen att gå som Carina nämner här ovan finns även en telefonlinje. Den skulle kanske kunna vara ett första steg om du inte har kontakt via soc eller em kvinnojour:
https://www.juristjouren.se, 0771 - 333 444

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och ställa in! Utsätt dig inte än!! Tids nog kommer du kunna tala om som det är.

Nu är det ett tag sedan du skrev din fråga här på forumet. Jag undrar hur du mår?

Det svåra med att ställa en sådan viktig livsfråga i ett sådant här forum är att många andra svarar utifrån hur de TROR att de själv skulle göra i en sådan situation. Men ingen annan lever just ditt liv. Ingen annan än just du har hela bilden av ditt liv och din situation. Ingen annan än just du kommer heller få leva med konsekvenserna av ditt val.

Många gånger vill vi också kunna se in i framtiden, för att kunna ta ett bra beslut i nutid. Som när du ställer frågan "Vad är oddsen att han verkligen vill sluta börja jobba å vars ihop med mej egentligen?" Ingen kan veta det. Vi kan bara se hur det har sett ut historiskt. Hur har personen gjort och tagit beslut fram till nu? Det kan säga en del om hur en person kommer göra och ta beslut i framtiden. Men ingen vet egentligen.

Så mitt hopp är att lyssnar på din oro och tar hand om dig själv under tiden.

Varma hälsningar
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Jag har haft denna tråd i över ett år? och om jag faller kommer jag tillbaka! Kommer ändå vara inne här och läsa och stötta.
Tror som du skriver att träning är en av lösningarna bland många andra.
Ska tänka på vilodagar!
Kram

Nu har snart vardagarna passerat denna veckan med och den otäcka helgen närmar sig. Förra helgen va så jobbig, jag klarade med nöd och näppe av att inte dricka men i lördags kväll var det en fråga om sekunder innan något i huvudet vände och jag otroligt lyckades hejda mig!
Denna veckan har varit jätte bra! Jag hade lite tungt i tisdags för jag kände mig väldigt matt och hängig men jag hade ju tränat 6 dagar i rad och behövde en vilodag. Så jag unnade mig det och gick bara hem efter jobbet och la mig på soffan. Det gjorde susen och igår var jag igång igen med energi och träning. Har dock sovit väldigt dåligt och känner att jag börjar gå minus på det "kontot". Eller jag sover nog ganska ok när jag väl somnar men har inte kunnat somna in innan runt elva-tolv på natten trots att jag alltid lägger mig strax efter tio, ligger och vrider och vänder och känner mig uppe i varv på något sätt. Tycker det är lite konstigt eftersom jag tränar så pass mycket men jag har ju läst att det är väldigt vanligt när man håller på att sluta..
Men trots min lilla sömnbrist så mår jag bra och är på gott humör. Inte det minsta sug på A på hela veckan.

Men nu väntar en ny helg... och vi har bokat in en middag med våra grannar sedan ett bra tag. Det är grannar som vi träffar ibland och de är trevliga, men jag vet verkligen inte hur jag ska klara en middag med dem utan A. För dem är alkoholen en given del. Det är ungefär det vi brukar göra, dricka öl, vin och whisky. Och jag och mannen sitter och låtsas att vi förstår oss på karaktärer i de olika whisky vi provar när kvällen börjar bli senare.
Spontant känner jag bara att jag vill inte. Jag kommer inte stå ut en kväll med dem där jag ska sitta nykter. Jag har inga tankar eller frestelser att vilja bryta detta i helgen.
Tycker ni att det är fegt att hitta på en vit lögn i en sån här situation och avboka middagen (haha, "vit" lögn, passar ju bra här..) Jag vill faktiskt inte vara i den sitsen nu. Eller bör jag ta fajten och vänja mig vid att klara av att umgås med andra som dricker och vara nykter. Jag måste ju komma dit någon gång annars kommer jag göra det jag är allra mest rädd för. Att jag stänger mig inne och undviker sociala grejer för att vara nykter.. Jag skulle ju kunna göra en variant av vit lögn och ha middagen men hitta en bra anledning till att jag inte kan dricka. Jag äter nån medicin eller skall upp tidigt och köra, eller nått. Men jag känner ändå att sitta nykter en hel kväll med de grannarna är att slänga tid till annat jag hellre vill göra just nu i sjön, tyvärr.. Vad ska jag göra?

Ha en bra dag!

Vad starkt av dig att bestämma dig för att ta upp problemen du uppmärksammar igen! Det krävs mod och omtanke för det.

Det låter som att du försökt nå fram tidigare med hjälp av "Jag-uttalanden" och beskriva hur alkoholkonsumtionen påverkar dig. Jag tror att du kan fortsätta på den linjen och samtidigt se om du kan vädja till att han kommer med förslag på lösningar till situationen. Jag tänker att ni båda säkert vill att familjen ska må bra och att barnen får växa upp i en trygg miljö. Vad tänker han om det? Hur kan ni jobba för detta tillsammans?
På det sättet hoppas jag att man kan undvika skuldbeläggande och samtidigt öppna upp för nya tankar om förändring.

Gällande att kräva att han inte ska dricka hemma, det kan vara ett krav du kan ställa men vad gör du om han inte håller det? Ett tips är att du i sådana fall gör en plan för dig själv hur du ska hantera det och att du håller dig till den planen med 100% säkerhet. Risken är annars att du ställer krav som du själv inte orkar följa. Det blir innehållslösa ord.

Förutom det, du skriver att situationen tär på dig. Vad kan du mer göra för att ta hand om dig själv?

Hoppas du vill fortsätta skriva här och berätta!

/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen