Senaste kommentarerna i forumet

28 dagar är ju jättebra gjort. Förstår att det ör jobbigt att gå och vänta . Men när allt det eländet sätter sig så är jag övertygad om att du kommer att må böttre. Jag har klarat mig från just rattfyllan, men har genom åren lyckats hamna i massa elände pga alkoholen och mitt totalt avsaknande av omdöme när jag dricker. Vet inte hur många gånger jag vaknat upp på ställen dör jag inte bör vara. Sedan så kommer ångesten pga ens misslyckande . Först när man lyckats reda ut sakerna så kan det åtminstone för mig lugna ner sig. Tills nästa gång ” suck”
Men igen, respekt för ditt kämpande och de 27 dagarna. Du fixar detta Lollo. Kämpa på !!

Tack för dina reflektioner Vigselring. Det är faktiskt inte normalt att han brytt sej om... För 10 år sedan packade jag och gick för att hans egosida blev övermäktig. Han jobbade ofta borta, var full eller upptagen med sina hobbies de gånger han var hemma och sov alltsom oftast i soffan.
Vi har haft ett av och på förhållande i flera år där hans drickande har styrt. Barnen har han inte brytt sej särskilt mycket om och de gånger jag visat mej svag har han hållt sej långt borta.
Det stöd han har kunnat/velat ge har varit rent praktiskt.
Men emellanåt har det skymtat fram en omtänksam person, en jag känner igen sen förr och sakta men säkert har den personen visat sej allt oftare och under längre stunder.
Idag kan han vara ett känslomässigt stöd ibland och det händer att han ber om hjälp för egen del.
Jag tror du har rätt i att det duttas lite för mycket ibland. Har man klarat sej själv i över 50 år så lär man nog klara sej nåt år till på egen hand, men jag har jäkligt svårt att inte truga på middag på nån som knappt ätit under dan.
Har du några tips på hur man kan tänka för att inte dutta ?
//M

är han nog inte. Han är en vuxen man och i relationer hjälper man varann. Så att han har brytt sig om dig - det är ju normalt! Och klart du är jobbig om du har det jobbigt. Se honom som den vuxne man han är. Så blir det lättare att se honom och hans val i vitögat utan att dutta och hjälpa och stoppa om.

Vännen Nurture!
Is i magen var ett bra tips. Jag är dålig på det ska erkännas. Men ska öva.
Vi har brutit trenden och det ska vi vara väldigt glada över.
Alkoholen hjälper inte, instämmer.
Nu är vi nyktra helt klart en lång tid.

Kram

John

Hoppas allt går bra för dig Mrx?

Hoppas allt går bra för dig Mrx?

gjorde jag. Lyfte inga tunga tyngder men höll mej till en stång utan vikter och koncentrerade mig på form - alltså på gymmet.

Måste ta det lugnt ..

Som Kom och gick.
Orkade till gymmet, Köttade på crossen i 2h. Orkade gå promenad, och orkade plugga. Orkade säga nej till sällskap.

Tack för en till bra dag ❤️
Nu försöka Nanna.
?

Käre John,

Ett skov. Det låter inte bra, men alkoholen hjälper inte..det vet du ju.

82 dagar av 92 är helt otroligt ! Jag tror jag har 55 av 72 eller nåt sånt.. men trenden är bruten ( den negativa trenden alltså ). Klart du är euforisk ! Även jag har såna galna lyckokänslor att jag skulle kunna springa omkring på [välj lämpligt torg] och skrika ’iiiiiiiiiiiiii’ !

Is i magen är det som gäller nu. När jag får ont, får jag ångest.. och ångest är inte bra för min alkohjärna. Numera vet jag att stanna upp och leva igenom stresspåslaget, ångesten.. rekommenderar dej att göra detsamma. Djupandas och tala högt med dej själv, resonera..

Det går över.

Vi fixar detta.

Styrkekramar ?

Gumman,

Önskar jag kunde ge dej en kram och säga till dej att hålla dej borta från din Voldemort. Du skriver att det är han som sårar - men du låter dej såras med.. du kan ju inte vara ett offer.. inte du !!

Vad kan du, handen på hjärtat, göra för att hålla dej borta från honom ?

Sköt om dej ?

Är ganska nöjd.. Men det går upp och ner som livet i övrigt.
Som en blixt från himmelen kom smärtorna tillbaka under eftermiddagen. Tror och hoppas
att det är övergående. Leder och mage spökar.. Outhärdligt emellanåt.
Det normala hade varit att bedöva smärtorna med alkohol. Det går nämligen över då.
Valde/väljer bort detta alternativ. Det är inget alternativ för mig.
Om man sätter ut något efter många års konsumtion så får man räkna med utsättningssymtom.
Tillskriver symtomen som ett led i tillfrisknandet.Väljer att inte oroa mig för annat således.
Blev bara så tagen på sängen av plötslig värk.Inte beredd alls idag. Ett skov.
Funderar på om alkoholavstående kan ge upphov till skov trots att man är helt ren sen en tid tillbaka.
Märkligt är det i alla fall men jag tror att det kan vara så.. Någon annan som har samma upplevelser?
Känslan av att vara nykter är underbart bra dock. Man känner att man gör något som är bra
för kroppen och hälsan även om det uppenbarligen gör lite ont att vara/bli nykter.
Känner av eufori ibland. En sorts lycka som kommer i flashar som stannar i 10-30 minuter.
Denna känsla skulle jag vilja vara i hela tiden. Det bådar gott att vara nykter om dessa
lyckostunder blir mer varaktiga. Hoppas..
Viktigt att vi här inne peppar varandra i mån av tid. Många kämpar på och det är bra
men vi behöver ibland puffa på varandra i rätt riktning. Min dag 44 räddades av en rejäl
puff i rätt riktning. Detta är jag otroligt glad för.. Tack till dig.. Du vet vem du är
Kram till dig.. <3

Trevlig kväll alla

//John

Det är bara att inse att fokuset blivit fel.

Tack Rosette för ditt svar. Både du och många andra här på forumet delar med sej av så många kloka tankar från så många olika synvinklar som börjar vidga tunnelseendet. Alla röster på forumet med alla erfarenheter är en guldgruva för en vilsen som inte pratar med så många om livssituationen.
Det blir mest fokus på "varför lämnar du inte", "hur orkar du ". Det är liksom inte riktigt så enkelt.

Jag är ju också jobbig.

Jag har släppt mitt må bra. Jag gett honom ansvaret för mitt mående. Jättemoget, genomtänkt.
Tänk på den lille stackarn att först bära sina egna ryggsäckar och sen ska han bära på mitt mående också.
Jag får väl försvara min svaghet med att jag inte är sådär jättepålitlig i alla lägen, det kan ju faktiskt bli lite hur som helst när jag är i farten.
Eftertänksamhet kommer ju precis som det låter....efter...

Klarsynt fakta 1: Om jag inte orkar med honom så är det väl inte HAN som ska ändra sej, det är väl varsågod för mej att ta mitt pick och pack gå. För bådas skull
Klarsynt fakta 2: Om han VILL att jag orkar med och jag VILL försöka orka så är det väl bägges ansvar att hitta en väg framåt som funkar för bägge.
Klarsynt fakta 3: Det är inte bara HAN som har problem att ta itu med, JAG måste jobba på mina egna om det ska bli bra.

Nånstans har jag lust att ge honom en medalj för att han inte dricker mer än vad han gör, men det tänker jag inte tala om. Inte riktigt än

Hjärnan har snurrat på högvarv de senaste dagarna och sambon har fått ett nytt utrymme under tiden: gör precis vad DU vill, vad DU behöver helt utan konsekvenser i två veckor.
Pang på, allt eller inget. Nu.

Fast det egentligen är mitt behov att han gör det. JAG behöver lära mej att jag har ansvar för mitt och han har ansvar för sitt. JAG behöver lära mej att släppa taget. Att sluta vakta,att inte vara svartsjuk på ölburkarna. De har inte med mej att göra.

Min stackars sambo har försökt förklara det för mej i många år: "mitt drickande har inte med dej att göra. Det spelar ingen roll vad du gör".
Fast lite spela roll har det ju. Om jag älskar fast han uppför sej som en egotrippad skit. Om jag inte skriker när jag är arg så vågar han stanna kvar och nyktra till. Vågar visa skammen. Vågar tala om den.

Ta hand om mej själv...vad mår jag bra av ? Trygghet, ärlighet och Villfarelser ?

Jag behöver skratta mer, göra roliga saker och sluta tänka på att gardera mot eventuella svek och fler burkar att leta.
Vill min lille Ove stanna hemma med sina måsten så KAN man faktiskt lämna honom själv, det är ok.

I helgen har jag anmält mej på en kurs. Intresseanmälan, inte bindande. Vid över 40 VET man att impulsivitet leder till tandagnissel emellanåt.
Fast jag tror jag ska gå den där kursen oavsett, om inte annat för att träna på att släppa taget.

//M

och välkommen! Bra att du hittat hit och bra att du orkat skriva ner så mycket av vad livet tillsammans med din sambo fört med sig. Också jättebra att du inser att du behöver bra och sakkunnig hjälp! Jag instämmer med de andra som rekommenderat att du kontaktar en kvinnojour, de vet vad du behöver. De har säkert också tips på jurister som är insatta i ärenden som ditt. Du är långt ifrån den första och enda i våldsamma förhållanden som hittat hit. Viktigt att du förstår att du måste vara rädd om dig! Vilket stöd har du i din omgivning? Var skulle du kunna bo tillfälligt i en nödsituation?
Du kan börja med att ringa kvinnofridslinjen 020-50 50 50, dit kan du ringa dygnet runt oavsett var du bor. Jag sätter länk http://kvinnofridslinjen.se/sv/
Fortsätt skriva, för din egen skull och för att berätta hur det går. Du får säkert svar och kloka råd av någon av dem som jobbar här också.
Kraft och kärlek❤️ / mt

Hur mår du? Hur har du det? Jag tänkre på dig och undrar... och hoppas att det är bra med dig..

Kram?

Tack för omtanken i min tråd. Hur har du det? Tror du skrev att det är dag 1 igen? Vad hände?

Kram?

Tack för era svar! Den röde alkodjävulen fick fingret även idag! Dag 4 avklarad.
”Jag vill ha ett glas rödvin till middagen” sa jag till min man.
”Är det verkligen det du vill? sa han (äntligen är han på samma spår!!)
”Nä, egentligen är jag stressad, irriterad och hungrig”. Så köpte vi färdigmat istället.
Barnen sover. Jag har tränat. Ska lägga mig och bläddra i en bok eller tidning.

(Är galet sugen på A!!!! Men ska bjuda suget på en god macka!)?

Tack för en bra idé Pianisten! Ska ha den i tankarna.

Godnatt

Vara spiknykter. Klarade de 3 veckorna ensam utan något återfall. Kommer fler veckor men nu har jag passerat det värsta. Tror jag. Jag kommer försätta jobba för slutar jag så vinner alkoholdjävulen.
Kram på alla.

Saknar dina peppinlägg här på forumet. Hoppas allt är bra med dig?

Så jobbigt du har det runt dig igen .
Är det inte ofta så , att när man är inne i en härlig period så händer nåt o vips, är allt det goa som bortblåst o den lille elakingen sitter på axeln igen .
Låt Han som sårar dig försvinna ur ditt liv , det kommer bara att hända igen . Jag vet ...
vänner är fantastiska , de ska man vårda .
Hos mig går der inte så bra, första dagen idag igen ...
Kramis

Jag har läst igenom din tråd och känner verkligen igen mig i det du skriver. Du skriver också väldigt bra och genomtänkt tycker jag. Många visa ord. Jag har druckit från och till i många år men framförallt sista året har de blivit dagligen. En vinare eller lite till per dag i veckan och mera därtill till helgen. I förra veckan kändes det som jag nått botten när jag hade druckit mängder varje dag i 5 dagar och sjukskrivit mig från jobbet bara för att kunna vara hemma och dricka. Jag bad min fru köra in mig till sjukhuset där jag blev kvar en natt. Sedan 7 dagar går jag på antabus och tycker att det fungerar. I alla fall som en väldigt bra krycka som gör att jag inte kan dricka på 2 veckor om jag nu skulle besluta mig för att avbryta kuren. 7 dagar är ju naturligtvis alldeles för kort tid för att kunna skriva att det gjort mig till en nykter alkoholist, men i alla fall.
Ser inte att det skrivs så mycket om antabus i de trådar jag varit inne på. Varför? Tror att det skulle hjälpa många att i alla fall starta upp en längre vit period för att under den tiden försöka komma på varför man alltid faller tillbaka igen.

Skönt med nyktra dagar .heja Dig !
Här är det rätt tugnt . 1:a nyktra dagen idag
Hoppas vi får en bra o nykter dag imorgon
Sov gott

Vill han krascha, låt han krascha. Han måste ta sig upp själv. Först då blir han den man du kan respektera. Inte ett barn du måste hålla efter.

är alltid alkoholist, oavsett hur han kontrollerar sig för tillfället. Det dyker upp förr eller senare därför att alkoholister bär på en känslomässig obalans och en smärta och ett beroende. Han håller förmodligen på med tabletterna för att DU vill. Men blir han inte av med alkoholismen, så kommer du alltid få vakta på tabletterna och agera polis. För varför dricker en alkoholist? För att uppnå ruset och känslan. Att då frivilligt ta tabletter för att INTE känna det han vill känna går ju emot hela grejen. Då kan han lika gärna sluta dricka eller hur?
Tänk inte på vad som är bäst för honom. Du är viktigast!

på fond:http://www.boktugg.se/2018/02/05/forfattare-12-miljoner-kronor-att-soka…

Tack för ditt svar. Du har helt rätt i att det inte bara är att bita ihop. Jag har ju druckit för att att döva en ångest som finns där av en anledning. Jag kommer jobba vidare med den biten nu med bl.a. kontakt med en beteendevetare för att försöka förstå mitt destruktiva beteende som alkoholismen innebär. Hade jag inte tagit antabus så vet jag att jag inte skulle suttit här framför datorn utan legat halvt utslagen i soffan vid det här laget för att det som bara skulle blivit nåt glas skulle blivit några vinare istället.