Senaste kommentarerna i forumet

Du låter uppgiven.... Ekonomiskt oberoende låter fantastiskt , ingen ovanlig dröm tror jag ?
Har du kollat upp alla möjliga och omöjliga fonder som finns, där man kan ansöka om pengar , tidigare kunde man vända sej till biblioteket och få hjälp att leta upp passande fonder. Vem vet, kanske du kan få stipendium så du kan sitta och skriva ?!
Och när du skrivit bestsellern så är du både ek oberoende och husägare ?
Om , jag vet hur svårt detta är som jag skriver nu, du låter bli att ta ansvar för hans medicinering, om du talar om att du vill ha en annan balans i förhållandet där hans mående ligger på hans ansvar, vad händer då ?

Ja då börjar kvällen vara kommen. Eftermiddagen och kvällen spenderade jag med att påbörja ett pussel och lyssna på podcasts. Det var trevligt att stänga av alla tankar på det sättet. Det kommer jag nog ägna några kvällar åt nu. Lagom sysselsättning.

Haft en del teknikstrul nu på kvällskanten. Får nästan all min post till min folkbokföringsadress (såklart) vilket är lite jobbigt när de är papper som ska skrivas under och skickas tillbaka inom en viss tid. Var tvungen att be mannen skanna in det och skicka det till mig men det lyckas han inte riktigt med. Vet inte riktigt vad som strular, det är svårt att vägleda via telefon, speciellt då min hjärna är inställd på att varva ned inför läggdags. Känner att jag bli oproportionerligt irriterad över en sådan lite grej, var tvungen att säga god natt och hej då tillslut då jag kände att jag bara skulle bli sur på honom fastän han försökte sitt bästa. Det är inte bra. Kanske är det för att det kom efter att jag haft en sådan trevlig stund av att stänga av alla tankar och hade velat behålla det mode:et tills det är dags att lägga sig. Jag vet inte men jag vet att jag måste vara uppmärksam på det här beteendet och de här känslorna så jag inte blir lurad av a-hjärnan som kommer vilja släta över med en öl, som jag "förtjänar nu när allt bara går emot mig". Jag säger det igen: Tanken är inte farlig, jag behöver inte agera på tanken. Istället lyfter jag fram den (genom att skriva om den här) och inser hur befängd den är.

Din situation berör men tyvärr är det nog alltför många som genomlider det som du gör och har gjort. Jag tycker att Du skall vara stolt över Dig själv som lyckats bryta med det destruktiva livet som din sambo drog in Dig och ert barn i.
Sedan är det nog så att du skall begära enskild vårdnad med hänvisning till de risker som ert barn löper i umgänget med sin pappa. De sociala myndigheterna kan beskriva för Dig hur Du skall gå tillväga för att få detta. En fråga du inte berör är om du uppbär underhåll för er son från fadern. Om inte, skall du begära detta också.
Det är klokt att anlita en jurist för att få hjälp men detta är förknippat med kostnader. Om Du har en hemförsäkring kan Du kontrollera med dem om de kan ta hela eller en del av kostnaden. Diskutera även detta med socialtjänsten.
Lycka till och ta framför allt all hjälp Du kan få. Och återigen, tacka Dig själv för att Du inte längre sitter fast i alkoholismens följdverkningar.
Själv är jag nykter alkoholist och känner tyvärr igen mig i delar av Din berättelse. Vi alkoholister är sjuka men vi har själva ansvaret för tillfrisknandet.
Med sympati
Ikaros

Har fortfarande lite av energin i mig som jag fick av att bli kär.

Tränade idag en timme igen. Och jag börjar se resultat när jag tittar mig i spegeln. Det är roligt. Det håller mig upptagen också, planera, träna, handla, laga mat. Som ett nytt intresse.

Fick goda nyheter idag, min syster, mitt berg, är fri från sin cancer. Inte ett spår kvar.

Såg att du haft det tufft.. Beklagar Granit...

Kram

John

Har du gjort glasklart för dig själv att du vill sluta? Det finns inga typ sluta eller prova att sluta eller försöka att sluta. Det krävs motivation och disciplin. Om du inte övertygat dig själv till 100% så kommer dina vänner antagligen inte heller att bli särskilt övertygade.
Självklart ska du ha vännerna kvar, kanske kan köra fika med några utvalda ett tag i början. Men både de och du måste anpassa er till att du inte dricker. Och det mesta ligger nog hos dig. Jag ”festar” mindre sedan jag slutade och väljer aw och middagag noggrannare eftersom det inte finns någon alkohol som kan göra andra roligare än vad de är. Jag kunde tidigare gå på något med folk jag inte hade något större intresse av för ett par bira på det gjorde det kul ändå.

Men som sagt låter det lite som att du har en del övertygande av dig själv att göra. Eftersom det inte finns någon genväg, man dricker eller inte, så är det en hel del som förändras vare sig man vill eller inte. Du kan ju prova att bara dricka vid speciella tillfällen etc men jag tror att det är betydligt svårare än att sluta helt. Det blir väldigt lätt ingen förändring alls i slutändan. (Jag har ”dragit ner” säkert ett hundratal gånger).

Hitta motivationen och bestäm dig till 100% är mitt tips. Och ta en dag/fest/middag i taget.

Jag tycker att det är värt det. Jag är snyggare, starkare mentalt och fysiskt och alltid hundra % kontroll över mina handlingar sen jag slutade.

Det blir bra hör jag..
För mitt vidkommande så tycker jag att jag har ett bra utfall av mitt nya tänk gällande alkohol,
hälsa m.m. Men jag har toppar och dalar. Det konstiga är att både toppar och dalar kan trigga.
Svackorna kanske något mer.. Men mitt problem är lika många andras.
Samma vånda att vara nykter på tillställningar och annat som normalt är förknippat med alkohol.
Har som du att det lätt kan upprepas efter en tids nykterhet. Detta är väl den svåra biten.
När allt känns hur bra som helst, det är då vi ska vara förberedda..
Tänker aldrig mer dricka på signaler från A-hjärnan..
Bra att du har bestämt dig.. Jag har bestämt mig :-)

John

Grejen är att han är såpass mycket bättre nu att om han skaffade en ny tjej, och fortsatte med Naltrexonet, och höll sig till varannan helg som han gör nu, så skulle denna nya tjej aldrig märka att något var fel - det skulle inte förpesta deras förhållande på det sättet som det gör vårt. Då skulle han få en ny chans att välja ett bättre liv.

Själv vill jag egentligen inte mycket - jag vill vara ekonomiskt oberoende och sitta och skriva hela dagarna, samt bo i hus, och resa mycket. Det verkar vara helt omöjliga drömmar - om jag inte gifter mig rikt, vilket jag inte har varesig intresse av, eller förutsättningar för.

Så vad JAG vill är förlorat och kommer inte komma - och påverkas inte av honom.

Det enda i vårt förhållande som egentligen behöver förändras är att jag vill att han ska ta mer initiativ och ansvar för sin medicinering, och mer sex.

I övrigt är jag ju liksom nöjd. Det är det som suger litegrann; han kan ju inte bevisa att jag kan lita på honom utan att VISA att han gör det han ska. Och då är vi tillbaka på rutan där jag blir "övervakare" och det är just därför jag ibland känner att det vore bättre för honom med en annan tjej.

Jag tänkte samma som Anxiete. Skriv ut detta inlägg, det är otroligt beskrivande vad du gått igenom. Ta med precis allt du har och kan hitta mot honom. Jag har inte så stor erfarenhet av soc men om du inte får hjälp så anmäl. Ta kontakt med press och media. Hur kan ens frågan komma på tal att få träffa ditt barn? Han är ju en extremt farlig människa. Uppdatera gärna hur det går för er.

Just idag har jag varit nykter 2 månader. Just idag orkade jag inte stå emot. Jag trodde jag kommit över det värsta men icke. Gick som en radiostyrd robot till systemet och köpte en halvpanna sprit. Hann knapt innanför dörren hemma innan jag tog första glaset.
Faan vad jag hatar sprit.
Men jag kan inte låta bli.
Jag har gått på massor av AA möten fått medalj för en månad men ändå sitter jag nu här oc

Hoppas dagen varit bra!

Vad jobbigt du har det just nu :/ Det är tråkigt att läsa att så många olika delar av livet går emot dig. Jag kan tänka mig att allt känns som ett obestigligt berg!

När jag befann mig i en liknande situation (rätt länge sedan nu) satte jag mig ner med penna och papper och skrev ner lite om hur jag ville att mitt liv skulle se ut om fem år. Sedan började jag arbeta på det. Först gick jag in med full kraft och försökte ändra på allt. Det gick inte, såklart! Det fick bli en sak i taget och sakta men säkert arbetade jag mig framåt. Jag fick prioritera det som var viktigast först. Idag är jag väldigt nära det som fanns på den där listan. Skulle väl säga att alkoholen och hälsan är det enda som fattas. Sen har det visat sig att vissa av de där punkterna jag skrev ner då inte är lika viktiga idag, vi utvecklas som människor och man får nya mål i livet. Kanske kan du prova något liknande, om du orkar och vill?

Ångest och alkohol verkar verkligen höra ihop för de flesta här. Du skriver att det bara är att bita ihop och till viss del är det så. Samtidigt tror jag det är svårt att hålla sig nykter i längden om man inte jobbar med de problem man har, det man "självmedicinerat" mot. Du verkar ha lidit av ångesten ett tag och att ta bort alkoholen ut ekvationen kommer förhoppningsvis hjälpa en del men jag gissar på att du, liksom jag, har problem som inte ligger i alkoholen och som behöver redas ut/bearbetas om vi ska kunna må bra, på riktigt, i vårat nya nyktra liv.

Jag önskar dig all lycka till med din nykterhet och hoppas att du också ska trivas här på forumet!

Det har varit jäkligt skönt att vakna utan bakfylla och ågren över drickandet sedan jag började med antabus. Idag är min fru iväg för att hälsa på sin sjuka mamma ett par dagar vilket innebär att jag är alldeles själv hemma i huset under tre dagar och två nätter. Känns ganska ångestfullt. Vet att jag lätt skulle köpt ut lite extra vin och till att börja med slappat framför TV'n och mått bra ett tag om detta varit innan jag började antabus. Detta brukade ju i och för sig alltid sluta med för mycket dricka och ännu mera ångest och sedan ännu mera dricka för att döva ångesten osv. Men nu kan jag inte ha alkoholen som ångestdämpare längre, det känns verkligen jobbigt. Men det är bara att bita ihop...

Idag är jag trött. Nu vill jag att det ska bli helg så fort som möjligt så jag får SOVA. Vet inte riktigt varför jag är så trött nu, kan de bero på nykterheten? Ser i mitt Exceldokument att det är länge sedan jag har haft fem dagars nykterhet ... Samtidigt vill jag ju ha MER energi nu när kroppen inte behöver jobba med alkoholen. Kanske förväntar jag mig för mycket på en gång? Jag är ju trots allt bara på dag fem.

Känner också att jag har svårt att fokusera ordentlige, kan inte samla tankarna på ett vettigt sätt. Man ser nog det när jag skriver också, att det bara blir ett enda virrvarr av tankar, att jag hoppar från det ena till det andra. Det blir så i perioder. Jag får vara nöjd så länge jag kan samla mig kring min nykterhet.

Idag känner jag inget behov av alkohol. Det är så skönt att inte vara sugen! Jag tror det delvis beror på att det INTE ÄR ETT ALTERNATIV. För en vecka sedan var det ju de, då fick jag ta ställning till det dag för dag, för varje dag var det möjligt, det var tillåtet. Nu är det inte det, då är de ingenting att fundera på. Det är väl lite som den där glassen jag köpte hem för någon dag sedan. Byttan står i frysen, det är ett alternativ, så jag äter av den varje dag efter jobbet. Snacka om att byta ut ett beroende mot ett annat... Ska äta upp de sista idag och sedan får vi se. Tänker inte vara för sträng mot mig själv men nog hade det varit bra att skära ner på sockret nu.Jag vet att jag kan vara utan när jag väl bestämt mig, det tar ett par veckor men sedan är det ute ur systemet.

Skönt att jag verkar komma in i nykterheten och dess rutiner lika snabbt som jag kom in i drickandet och det mönstret. Ok, det kanske är att ta ut segern i förskott men jag känner verkligen att de är så, att jag är tillbaka i min nykterhet och att hjärnan har ställt om. Kanske blir det tyngre sen men tills dess ska jag njuta av denna känsla!

Det kommer både en och två tårar när jag läser ditt fina inlägg och jag önskar jag hade något konkret tips att komma med ! Jag tänker på kvinnojouren , de brukar ha vetskap om vettiga advokater. Inför mötet imorgon så ha med dej alla sms och kan du så skriv ut ditt inlägg här också och visa . Du och dina barn ska inte behöva leva i en sådan otrygghet , det kan inte vara meningen !! Ibland önskar jag att forumet inte var anonymt så man verkligen kunde hjälpa till !!

Jag kommer inte ta skulden längre, jag anser att jag gör rätt på ett sätt men ja, jag är rädd att det blir en jobbig situation då dagen är här.

Tack ?

Jag tar med mig mina 60 dagar jag hade i somras, jag klarade av det då och ska klara det igen men längre!
Två stora saker för mig är när jag börjar må riktigt bra så kan jag inte slappna av och tro att mitt beteende med alkohol automatiskt förändrats för att det gått lite tid. Det gamla mönstret med alkohol lär snart upprepas igen, som det gjort förut.
Det andra är att inse att man kan ha hur trevligt som helst som nykter på middagar etc. Jag var det flera gånger i somras och även om jag kunde sakna öl och vin så var det så skönt att komma hem och lägga sig nykter. Jag vill aldrig uppleva den här kemiska ångesten igen.....Jag ser fram emot bättre sömn, mer träning, ingen ångest som några av de positiva jag VET att jag får genom att vara helnykter.
Hur går det för dig? Känns det bra, i alla fall oftast att avstå alkohol? Svackor kommer att komma vi måste vara mentalt förberedda så långt som möjligt och verkligen tänka till en gång till. Jag tror på dig!

"Nu är det dags att krypa ner hos lilla trollungen. Denna text tog mig hela dagen att skriva!"
"Jag hoppas ni orkar läsa allt för att ge mig råd och stöd, tips och annat jag kan behöva inför mötet med soc".
- det borde rassla in svar och hjälp på detta långa otroligt fint skrivna inlägg. 2 svar är skrivna. Sorry men det duger Inte.
Detta gör ont i mitt hjärta när jag läser det, vad du har gått och går igenom.

Försöker lägga upp någon slags strategi för hur jag ska samtala med min man. Han är bra på att prata och jag är rädd att han pratar omkull mig när jag ska dra upp drickandet igen. Vad är smart och inte? Jag har försökt tidigare att utgå från mig själv, hur detta beteende får mig att må. Att jag är orolig för honom. Finns det någon väg som kan fungera för att ”ta sig fram”? Känns som att jag vill vara beredd på allt. Kan jag kräva att han inte ska dricka här hemma, han lovade ju att inte göra det i våras. Jag kan väl förstå att jag inte kan tvinga honom till någonting, men jag tycker ändå att jag kan kräva att hemma där vi bor tillsammans med våra barn - där ska man vara nykter. Om någon har tips eller idéer på hur jag ska lägga upp detta och gå tillväga så är jag väldigt tacksam. Han är ingen dumskalle och kan ofta argumentera väl. Jag är dessutom konflikträdd, men situationen tär så oerhört så nu måste jag göra någonting

Juristbyrå? - Admin har kanske koll och kan hjälpa dig. Li-lo och Carina har ju stenkoll. Dom kanske vet vilken väg du går bäst.
Du borde också få mer respons på ditt inlägg. Här finns många kloka människor. Ser ofta att inlägg som skrivs mitt i natten "scrollas" bort på morgonkvisten när andra vaknar och det rasslar till med inläggen. Jag brukar inte orka läsa långa (svårigheter) texter men vilken historia du bär på. Du måste ju få hjälp med detta. All styrka STYRKA i världen till dig och sonen.

Bryta ihop och komma igen, det är vi bra på eller hur?
Ge inte upp, Jo förresten, den där skitstöveln som bara utnyttjar dig ska du ge upp. ?
Men inte dig själv för du är guld värd, snygg och smart dessutom?

Samla ihop dig igen och tänk positivt!
Sjukskriv dig om jobbet är en av orsakerna till att du mår dåligt.
Kramar
???

Om han får 3 månader, då kommer han släpa benen efter sig i 2 mån och 3 v och tugga sönder ditt huvud med skuldbeläggning tills du tar upp det igen, vilket kommer leda till ett vredesutbrott. Be hans föräldrar att hämta honom i morgon, han får klara upp sitt liv själv!

att släppa honom då vi har 3 barn varav ett spädbarn. Så de måste ju tas om hand och även hitta på roliga saker på helgen. Han är ofta negativ och bara "inget är kul" och vill inte heller göra fint hemma då han "ändå inte vill bo här." Så jag känner att jag måste hålla uppe alla och det är ganska jobbigt. Om jag går ut själv vilket har hänt några gånger då ligger han hemna och gråter på soffan alt. hotar med att själv gå ut och dricka. Så den vägen är stängd. Jag har försökt tala om detta med honom men han tycker inte jag gör något annat än att anklaga honom, och han försöker ju genom att vara nykter! Jag är otroligt glad att han lyckas och är imponerad av honom - men livet just nu är olidligt. Han är borta ofta med jobbet också så då får jag rodda hela familjen, även hans barn sen innan. När jag är borta har han sin mamma till hjälp, men jag har tyvärr ingen.