Senaste kommentarerna i forumet

Tack picklad och kaffetanten för era kommentarer. Det känns jättebra.
Ja det är inte billigt med alkolås men jag måste ha körkort där jag bor. Så det blir en dyr historia men jag kommer aldrig göra om det. Väntar fortfarande på om jag får böter eller annat straff.
Jag älskar att baka och sy så det tänkte jag ägna min tid åt. Ikväll blir det banoffepaj till efterrätt.

M.M .. Visst förtjänar du att få skryta lite .. ? och Vara såå stolt ...Clean and Sober ... Livet går att vända .. ❤️

Har funderat en del på varför jag plötsligt blivit så ivrig på att säga sanningen,hela sanningen och inget annat än sanningen.
Jag är ju mycket väl medveten om att det finns en gråskala.
Att inget är så enkelt som det ser ut.
Att det alltid finns baksidor och anledningar.

Jag har varit den första att leta efter de anledningarna när det tokar till sig i livet för mig eller för någon annan.

Förstått,förlåtit och gått vidare.
Jag har därför sista tiden funderat på varför denna sanning,eller uttryck för min sanning blivit så viktig.
Det är ju bara min sanning,ingen annans.

Nu har jag äntligen tror jag förstått vad det handlar om.

Jag har de sista åren jobbat med mig själv.
Grävt djupt,ibland alltför djupt.

Hittat någon sorts person därinne som var beredd att kliva fram och ta för sig och bli viktig.
Hon har fått kika fram och ta plats allteftersom.

Men när då saker händer som stökar till det för den lilla då vaknar egot,överlevnadinstinkten till och rusar fram för att skydda den lilla.

För det klarar hon inte själv än.
Än så länge måste stora starka ullabulla som är alltför tydlig,frispråkig osv skydda den där andra som inte orkar eller vågar i andra sammanhang.

Få se om jag får tillit nog att även låta den lilla ullabulla som faktiskt är på riktigt kunna göra sin stämma hörd utan att jag dundrar på för hårt.

För jag känner inte igen mig i den personen.
Medberoende ullabulla som så gärna ställer upp,avleder mildrar saker som händer för att få alla andra att förstå.
Att det minsann inte är så lätt att vara människa.

Tänker på vad du skriver den 2:a, "det går utför nu"
Tyvärr går det fort, ofta fortare än vad man själv hinner med.
Som en bakvänd tornado. Men du är ju väldigt medveten om
dina problem. Det är en förutsättning.

Skulle du kunna ta hjälp av läkare?
Våga? Vilja?

Kram

MM

12 oktober är ett magiskt bra datum.
Kom igen nu - du kan ta dig ur skiten.
Det går att leva ett liv utan ångest, utan den förbannade fotbojan.
Och det är SÅ värt det.

Styrkekram till dig. Jag hoppas du står ut med din kväll. Förstår dig, ibland orkar man ju bara inte med.
Du får gärna berätta mer om vad det är som tynger så på jobbet, jag lyssnar gärna.
Önskar dig all kraft att hitta andra sätt att kanalisera och distrahera. Annars åtminstone en ångestfri morgondag.
Själv har jag haft en totalt improduktiv arbetsdag, måste ändå gå med på att ta helg och acceptera besvikelsen över mig själv. Det blir ju snart ny vecka, nya chanser.

Tack för att du fortsatt finns hos oss. Du gör skillnad även här hos oss. Glad för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack för att du berättar och låter oss vara ett stöd om möjligt. Här i Stockholm skiner solen och midsommarblomster blommar så allt är möjligt och livet starkt. En bra dag att ta sats utifrån.

Varma hälsningar och hopp
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Här är en till som blivit av med körkortet. Körde dagen efteråt och trodde aldrig att jag fortfarande hade alkohol i blodet men det hade jag..
Fick böter på 8 tusen och hade möjlighet att ansöka om alkolås, gjorde dock inte detta då det var för dyrt.
Blev gravid kort därpå och kunde inte jobba så inkomsten förändrades inte märkvärdigt men hade ingen möjlighet i världen att ta mitt barn till förskolan på väldigt länge (flyttade sen med gångavstånd till förskolan).
Har fått tillbaka mitt körkort iallafall och kommer aldrig mer köra dagen efteråt ?

Tre veckor är ju suveränt!!!!
Själv var jag nykter i tio år tidigare i livet och jag vet att suget försvinner efter ett tag. Det gäller bara att hålla ut.
Fyll ditt liv med saker som inte får dig att må dåligt om du kan.
Tre veckor! ?

Detta datumet är min pånyttfödelsedag.

Ensamheten och ångesten är svår. Hoppas att du kommer iväg på mötet och kan känna att vi andra faktiskt finns på riktigt även om vi liksom inte syns.
Tänker på dig! Själv kommer jag nog inte å klara kvällen. Utan alkohol alltså. Så mycket skit från jobbet som kräver mer än jag har att ge just nu.
Kram
Vi

Jag har verkligen nått en botten nu, vill verkligen inte se hur djup den är så jag slutar här och nu ska jag upp ur den. Det finns inga altertnativ, annars är det slut.

Grymt bra jobbat Monday, grattis. Det ger hopp att följa din resa.

Jag har varit nykter 2 år idag....
Inget skryt, bara så stolt.

"I woke up one day and decided I didn’t want to feel like that anymore or ever again. So I changed"

Ja det där stanna upp och observera är ju viktigt och det MÅSTE ju gå till slut. Förr hade jag andra dåliga vanor som jag lyckades bli av med helt. Tex. att så fort vi skulle ut och åka bil en längre bit så skulle jag alltid ha en chipspåse att tugga på. Det känns lite tufft allt detta men jag är på gång igen med några dagar utan alkohol och tänkte börja med att försöka klara mig genom helgen nu. Kanske bra att tänka igenom situationerna som kan uppstå och förbereda mig för dem så kanske det går liiite lättare i alla fall.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men åkte på jobbresa denna veckan och klarade som vanligt inte av att motstå at dricka både på resan dit, där borta och resan hem. Var så full när jag kom fram att jag inte hittade till hotellet trots att jag bott på samma flera ggr, fick inte kartfunktionen att fungera på mobilen då jag i fyllan inte slagit av flygplansläget. Sen efter att jobb var avklarat så blev det klassikern att sitta och tanka på hotellrummet helt bekymmersfritt för ingen vet ju hur mycket jag dricker där (förutom den stackars städerskan som städar upp dagen fter förstås). Sen lika bra att tanka på hela vägen hem och komm,a hem fulkl och djävlig, hade räknat med att frugan skulle sova så inget skulle märkas, men där gick jag bet så nu får man skämmas. Men egentligen bryr jag mig inte om vad hon tycker, jag skäms för mig själv, att jag inte kan låta bli. Har nog druckit vad en vanlig människa dricker på ett år under dessa dagar. Jag orkar inte längre.

Ja, med att avslöja mina tidigare alias vill jag visa min långa krokiga väg för att komma dit jag är nu. Alla mina envetna försök som förr eller senare har misslyckats. Ja till och med förvärrat och ökat min alkoholkonsumtion.
Jag har inte hamnat alldeles på botten, men tillräckligt djupt den här gången med dagligt vindrickande på minst 75 cl.
Kan jag vara ett skräckexempel som får någon annan att söka hjälp tidigare så är jag tacksam.
Jag känner redan att jag har fått ett nytt liv. Efter bara ett par dagars behandling.

Jag kanske låter väldigt hård, men jag vill bara ditt bästa.
Jag har ju varit där själv och jag känner med dig så enormt.
Det är en hård verklighet du lever i, men jag hoppas att den kommer mjukas upp.

Lyssna noga: han är vuxen.
Det betyder att han själv är ansvarig för sitt liv och hur han väljer att leva det.

Skulden känner jag igen så väl,
-jag trodde min kille/barnens far skulle dö om jag lämnade honom. Att han skulle ta självmord eller supa ihjäl sig.
Det gjorde han inte.
-Jag trodde han skulle strunta i barnen. Kände att det skulle vara mitt fel att de inte hade någon pappa.
Det gjorde han i början (struntade i dem) men sedan blev det bättre med åren. Barnen var ganska små och frågade inte ens efter honom när han flyttade.
Jag grät jämt i början men inte barnen, de var lugna. För att vi hade det lugnt hemma och det betydde mest.
Han var ju ändå inte närvarande när han bodde med oss.
-Alla andra skulle anklaga mig.
Trodde jag, men nej.. ingen gjorde det.

Angående socialen så är det till din fördel på många sätt att du kontaktar dem och bollar med dem om olika lösningar.
Jag är övertygad om att myndigheterna anser att det är ansvarsfullt av en mamma att tänka på barnen i första hand, att skapa ett tryggt hem för er.
Jag är lika övertygad om att det inte ses som ansvarsfullt att utsätta barnen för en förälder som beter sig olämpligt, är aggressiv, hotfull, onykter.
Alltså: be om hjälp och var ärlig
Om de får in en orosanmälan, och den nyktra föräldern bryr sig mer om alkisen än barnen är det illa.
Så ta tag i det. Ta kontrollen över era liv.

Skulden kommer släppa.
Det är inte din skuld, med tiden kommer du förstå och inse att du inte är skyldig till att han dricker/beter sig illa. Det kommer släppa.

Sorgen över att det inte alls blev som det skulle ha blivit med familjen, det kommer inte gå över fort, men det kommer kännas bättre och bättre.

Till slut (efter minst ett år utan att ha varit intim med honom) kan du ställa dig frågan om du vill tillbaka till mannen.
Oftast blir svaret NEJ aldrig i livet.
Men,
Är han nykter?
Då kan man fråga sig:
Kommer jag våga lita på honom igen?
Är han samma man eller har han förändrats?
Om man vill kan man då börja umgås som vänner (men då måste han alltså vara helt nykter).
Sedan kan man ta det därifrån och se vad som händer.

Just nu handlar det om att komma bort från den situationen ni befinner er i.
Kan inte mannen flytta ut ett tag, till en hyreslägenhet kanske? Till en släkting?
Så att ni kan börja ta tag i detta utan att ha varandra inpå.

Det börjar närma sig min huvudrubrik igen. Den punkten är väl alltid är ett ställningstagande i vår sist? Men just idag är jag mig stark! I början av veckan var det katastrof. Flera dagar utan lust, energi motivation eller någon som helst livsgnista. Dagar är fruktansvärda. Det har gått så länge att jag minns inte när det började komma i mitt liv, dessa dagar. Det är en av anledningarna till att jag började fundera över mitt drickande för länge sen. Det är inte säkert att orsaken har ett samband men inte är det någon diskussion om att det gör saken värre. Vad är hönan och vad är ägget? Jag gick runt i cirklar där hemma, då i onsdags. Förtvivlad över att denna dag inte blivit bättre än de tidigare i veckan. Jag hade varit stark, en järnvilja av övertalande att inte ta något i glaset de föregående kvällarna. Ändå mådde jag inte bättre.
Jag gillar metaforer och liknelser. Jag kallar det för avgrunden. Jag har hamnat i avgrunden. Nere i avgrunden finns det inget som heter "ryck upp dig", "hitta på något" eller "ta en promenad". De sakerna är långt där uppe, över marknivå. Någon kraft håller tag i dig med en oförståelig kraft. Det går inte att bara göra något.
Jag VET exakt vad jag kan göra för att jag kan må bättre. Jag VET att om jag skapar lite ordning omkring mig så mår jag bättre. Jag VET att om jag tar en promenad eller tränar så mår jag bättre. Jag VET att bara komma utanför huset får mig att må bättre. Men det går inte i avgrunden. Väggen upp till ytan är för lång.
I onsdags kväll höll ångesten på att koka över. Jag ville bara skrika. Det kändes som kroppen kokade över av energi som inte fick komma ut.
Just då fick jag en liten, liten känsla. Jag ville bara lyfta något. Något som fick ta emot min energi.
Jag har ett träningsrum i källaren. Men vikter, hantlar, skivstång. Jag har haft mina perioder där nere, perioder av stolthet. Men aldrig har det hållit i sig. Jag gick bara raka vägen ner, i mina vanliga kläder, jeans. Tog skivstången och gjorde några knäböj. Skönt! Utan så jätte mycket tanke så hade jag strax kört igenom ett av mina gamla favoritpass. Det är just här och nu kroppen och psyket blir så otroligt. På de 30-40 minuterna där nere i källaren så förvandlades jag. Jag gick upp. Jag ska ju träna! Jag vill ha mer! Jag la in ett nytt träningsschema i min mobil. Morgonen efter dammade jag av cykeln till jobbet. Igår kväll spelade jag badminton, det gör jag varje torsdag. Idag cyklade jag igen. Ikväll skall jag göra mitt första löparpass mot målet att springa 10km innan jul. Jag är full av glädje, energi, motivation och liv. För jag greppade halmstrået, den lilla, lilla känslan i onsdagskväll.

Önskar alla en fantastik helg! Kriga och greppa dina halmstrån!

Välkommen. Utifrån ditt inlägg så kämpar du fortsatt med att förändra dina alkoholvanor och du har det som tuffast på kvällarna. Skam är en svår känsla och du är modig som sätter ord på det här. Du känner ett starkt sug och vill veta vad du ska göra i den stunden. Jag hoppas att du får ideér från andra här.

Hur tänker du kring en eventuell förändring, när du tänker dig framåt, till ett kanske nykter liv, vad ser du?

Innan alkoholen kom in i ditt liv, vad intresserade dig då?

Vi finns här

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är precis vad jag är mot mig själv. Hård och skoningslös. Att lära om -att vara snäll med sig själv- är en stor kamp och oftast känns det tramsigt. Självklart ska jag klara allt själv. Inte falla igenom. Inte visa att jag mår dåligt. Prestera på topp är det enda svaret. Jo jag är jättebra på det mesta...men jag kan inte ta hand om mig själv på ett sunt sätt. Det är ett stort misslyckande som börjar kännas tungt att hantera. Men jag tar pyttesmå steg och försöker se att jag faktiskt klarar av att vara nykter även om livet ter sig grått och dimmigt som en oktobermorgon.

Ett fint, uppriktigt och rörande inlägg. Du beskriver tydligt det som många med dig är med om. Hur alkohol sakta får allt mer utrymme hos en person, i en familj.

Du saknar mannen du en gång valde och har nu stannat upp och funderar på hur du vill leva framöver. Kanske både skrämmande och befriande? Oavsett vad du väljer att göra nu så är du mer än välkommen att dela dina tankar här. Jag hoppas att kan finna trådar som blir hjälpsamma för dig och att du får svar från andra. Det kan ibland ta lite tid.

Varma hälsningar och hopp om en fin helg
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner igen det där med festen som pågår fast alla andra har gått hem/gått och lagt sig.
Ibland startade festen utan att någon annan ens var bjuden.
Musik på högsta volym och jag går in och ber honom sänka eftersom grannarna sover och då förbyts den där charmiga musikern ut mot en fly förbannad arg typ som kallar mig Hitler och fy f*n vad jag är elak som sabbar festen/stämningen osv...
fattar inte att jag stod ut så länge som jag gjorde.
Jag vet inte vad du ska göra åt mannen som gör bort sig. Jag tänker att du måste sluta täcka upp för honom. Låt honom bete sig illa och skämmas för sig själv.
Tänk om man kunde filma dem när de är som de är, då skulle de kanske förstå? För sedan minns de ju inte alls att de varit pinsamma eller elaka.