Senaste kommentarerna i forumet

Tre veckor nykter idag.

Tack för svar igelkotten. Det känns bra att få höra från någon som varit med om det. Jag har ansökt men ännu inte skickat in läkarintyg då jag inte fått läkartid förrän den 12 nov. Så jag väntar fortfarande och åker buss så länge. Jag har inte berättat för arbetskamraterna ännu men tänker göra det nästa vecka när vi har möte.

Igår var en bra dag utan sug efter A. Tar ju mina campral 3 gånger per dag och brukar känna runt 13-14 tiden att det kryper i kroppen. Då tar jag tabletterna. Kl 14.30 kom jag på att jag inte tagit tabletterna och hade heller inget kryp i kroppen. Hoppas det håller i sig nu.

Tack Manda för dina vänliga ord dom värmer och betyder mycket för mig ?? Det glädjer mig att höra att mina ord stärker och hjälper dig på olika sätt så att du mår bättre? Ja det är skönt att det går ät rätt håll och vem vet kanske jag kommer att sluta dricka helt framöver men jag får ta det i min egen takt först? Ha en fin dag och var rädd om dig! Kram??

Finns ju antihistamin, som Lergigan, vilket inte är beroendeframkallande och har oftast inga biverkningar utom trötthet de första dagarna. Det kan vara värt att testa.

Så intressant att läsa om dina perioder!Precis så är det för mej också....Drickandet som ökar efter en lugn period är så himla typiskt för mej!Just nu dricker jag inte och känner att alla är orättvisa och anklagande,nåt dom säkert har skäl för att vara....Man tycker synd om sej själv för att man måste vara nykter på nåt jäkla konstigt sätt.

Torsdag och solen skiner. Kommer bli en fin dag.
Dag 41 som helt nykter. Det känns helt underbart!
Jag fortsätter att söka mig ut i friska luften, oavsett väder!
Det är stärkande. Jag har haft återkoppling mot min chef som numera vet allt. Han är väldigt stöttande. Jag har berättat för mina kollegor att jag har börjat ära ångestdämpande.
De har märkt skillnad på ett bra sätt. Jag känner själv att mitt mående är så mycket bättre. Jag vill aldrig mera dricka, aldrig någonsin! Mitt mål är i första hand 90 dagar. Når jag målet så ska jag sätta upp ett nytt. Men i första hand 90...inte mer än så just nu ?
Fantastiskt att inte behöva känna oro över om jag är körbar eller inte, om jag måste ringa runt och be folk om ursäkt (dåligt beteende som onykter)
Jag fortsätter att skriva in små ”måste göra” saker i almanackan. Har jag skrivit in det där har jag en överenskommelse med mig själv att då SKA det göras, oavsett hur jag mår.
Det har både varit lätt men också extremt svårt ibland men då jag gjort det jag skulle även om det köndes motigt från början så växer jag i min sinnesfrid ?

Kram och ha en nykter härlig dag! ?

Och berättat att jag inte dricker alkohol längre. Togs emot utan dramatik.
Känner mig glad. Men med detta sagt har jag stängt dörren ytterligare mot alkohol.
Läskigt på ett vis men bra i det långa loppet.
Jag springer långlopp nu.

Inte agera på det utan hålla ut till suget klingar av. Är ett sätt att klara det!
Sugen är kort variga men kan komma ofta.
Tänk på allt du får göra! Ät vad som helst!
Vila en stund!

Hej
Du är absolut inte ensam, vi är många som känpar på ?
Jag har lidigt av ångest i hela mitt liv så jag förstår känslan. Som vinägermamman tipsar om att du bör röra på dig så tipsar jag också om det. Naturen har en lugnande inverkan så prova att söka dig ut i skogen, prommenera.
Jag har dock börjat äta medicin, jag kände att jag hade provat allt och för min del var det som en ny värld öppnade sig. Jag kan andas igen, känner inte den där känslan av att vara påväg att drunkna i min egen ångest.
En annan sak du kan prova är att skriva.
Köp en skrivbok där du samlar dina tankar, känslor. Skriv ner vad som kommer upp i huvudet bry dig inte om att det ska vara något bra flyt i texten. Bara skriv...

Du kommer att fixa det! Det kommer bli lättare efter en tid. Jag är säker på det. Du ÄR stark! ?

Stor kram, önskar dig en fin nykter Torsdag ??

Ja, det här är på riktigt med allt vad det innebär. Jag tror på öppenhet så igår berättade jag om behandlingen för mina vuxna barn och min man. Den som verkar tveksam är min man som lovat att själv sluta med alkohol för att stötta mej, men jag vet inte om det är så helhjärtat.
Kanske blir min nya tråd som anhörig istället, såsmåningom.
Men ni är mitt fokus på mej själv i första hand. Med eller utan stöd. Jag kommer att söka stöd hos människor som kan ge mej det. Här på forum, samtalsstöd och en nära vän.
Jag tror på Campral som behandling. Som jag förstår så påverkar den hjärnan på samma sätt som metadon gör för en knarkare. Alltså, jag får lugnet med inte ruset.
Jag upplevde omedelbar effekt efter första dagens behandling! Känner mej så tacksam!
Att jag har haft ett alkoholberoende har jag erkänt för mej själv i många år, 10-15 år med helgdrickande och semesterdrickande. Senaste 3- 4 åren allt mer vardagsdrickande.
Jag har deltagit i internetbehandling, varit öppen inför familj och vänner när jag försökt minska eller tagit vita perioder. Men, de perioderna gjorde varje gång att behovet blev uppdämt och ökade drickandet när jag släppte förbudet. Perioderna var även jobbiga med rastlöshet, oro, ilska, offertänk.
Jag har haft två användare här på forumet tidigare. Ibland har jag gått tillbaka och läst och förfasats över mina resonemang. Undrar du så sök Träningstanten och Farmor.
Källargubben, det dök upp som alias mest för att jag är gift med en. Kanske omedvetet en rädsla över att det är mitt kommande problem. Att vara anhörig, till Källargubben.
Där, nu kommer min livliga fantasi igång. Att inte vara närvarande i nuet. Mindfullness.
Jo, jag har tränat, gått kurser och går kurs nu igen i mindfullness. Tror verkligen på att det är nåt som jag behöver. Bromsa mina känslor som fort drar iväg in i framtiden där de är okontrollerbara.
Istället vara här och nu. Jag märker nu direkt att lugnet jag hade när jag började att skriva försvann och oron blev en klump i magen.
Intressant iakttagelse.....

Mellan hopp och sorg. Blir lika ”förvånad” varje gång, hur snabbt man glömmer. Tionde dagen av denna månad är här och fyra dagar har det varit alkohol. Och ja, för mig är det för mycket. Men samtidigt, är jag snabb på förlåt/förneka/glömma. Intalar mig att det är ok. Han är inte ”värst”, det är inte varje dag, ibland inte mycket alls. Han följer liksom inget mönster och ja, jag förstår att det inte behöver göra det, men ändå. Är inne i något slags tvivel. Har han problem, är det jag som förstorar? Vill typ örfila upp mig själv för att ens tänka så här, egentligen så vet jag ju! För ”dagbok” över dagar som jag vet (sett) att han dricker. Augusti var hemskt, hälften av månaden dracks det i olika mängder. September bara en bråkdel. Vet egentligen inte varför jag skriver detta? Igår när han drack halvsov jag i soffan till något tv-program, när han trodde att jag somnat gick han iväg och blandade i köket, kom tillbaka och då tittade jag upp på honom, han gömde glaset på sidan och gick tillbaka till köket där han drack upp allt snabbt och fyllde sedan glaset med vatten och kom tillbaka. Då gick jag och la mig, känns som att jag inte orkar bry mig längre och ändå är det allt som jag tänker på.
Tror att jag måste prata med honom igen, få honom att förstå att snart lämnar jag honom om han inte gör någonting åt detta. Det som också skrämmer mig är att jag heller inte vet om jag vill stanna, även om det ordnar upp sig..

Jag är så himla glad för din skull!
Var stolt över dig själv och din bedrift, för det är inget jävla nöjesfält alla gånger.
Ett halvår ÄR en milstolpe på riktigt. Du har tydligt visat för dig själv att du klarar livet i det tillstånd du vill vara i, och nykterhet för oss beroende är fanemej det häftigaste som finns.
Klappa dig på axeln, säg till din spegelbild att du är grym, krama dig själv, var stolt och stå rakryggad!

Ha en superdag! ❤️

All form av fysisk aktivitet funkar för mig. Många mår också bra av mindfulness.
Lycka till och kämpa på. Och so sagt, du är absolut inte ensam!
Styrkekramar

Som är så tydligt att det inte går att missuppfatta. Som är så starkt att det överröstar alla andra tankar. Det bör innebära att jag verkligen förstår att alkohol är ett gift. Att det inte är ofarligt. Att det är ångestframkallande. Att det är helt vansinnigt att hälla i sig en hel flaska vin under en dag. Att jag måste hitta andra sätt att fylla ”hålet”.

Idag innebär risker. Tröttheten igår berodde på annalkande förkylning och idag hat jag feber och lock för öronen. Och har en megatuff arbetsdag framför mig. Jag får panik bara jag tänker på den. Eftersom mitt jobb oftast utförs hemifrån finns inget hinder att ta till A.
Idag tänker jag extra mycket på att vi alla som kämpar här inne håller tummarna för varandra att vi klarar även denna dag! Kram alla?

... som jag..

Ingen alkohol
Ingen tobak
Inga pengar

men det får gå ändå. Gårdagens träning. Gillar inte komplicerad jazzkoreografi, har inte gjort det på 35 år, kan inte göra piruetter barfota och var stel som en pinne.

Nåväl, jag försökte iallafall ?

Tack för ditt grattis till mig. Jag blev jätteglad ?
Du är absolut inte ensam vi är så många som vill hålla oss nyktra, krigar mot detta elände som vill sätta klorna i en. Det gäller att (försök) stå emot ? Vi gör så gott vi kan.
Vad bra att du gått med i programmet, jag är också med. Det hjälper!
Mitt 1:a mål är 90 dagar. Når jag till 90 dagar så ska jag belöna mig på något sätt, tror det får bli shopping eller bio.
Man sparar ju endel pengar då ingen A köps, faktiskt helt sjukt så mycket pengar som gått till det...
Jag har laddat hem appen ”sober time” där tickar dagarna på. Ju fler nyktra desto fler vill jag ha ?
Klokt att inte köpa hem något vin till helgen! Jag brukar dricka bubbelvatten i vinglas ? bara för att skapa helgkänsla. Bra för mig, kanske dåligt för någon annan.. gäller att hitta sitt eget sätt att hantera.
Nu önskar jag dig en härlig Torsdag så laddar vi för en nykter helg ?fylld med energi och sinnesro.?

Kram till dig! ? ?

En dag till i väntans tider. Men allt löser sej. Viktigt att bli påmind om att extrem stress alltid återkommer, men att a inte botar ångest eller stress - a ger näring till stress.

Lever mina stresspåslag ....

Styrkekramar ?

dag 9

Jag är osäker på vad mitt beroende är. Men jag har ganska enkelt att bli beroende. Inte på senare tid, nu är jag aktsam, men förrut. När jag började gå hos psykiatrin så sa jag "ge mig förhelvete inte något är det minsta beroendeframkallande". Jag ville inte ens ha medicin som INTE var beroendeframkallande. För jag var rädd att bli beroende även av det. Och för att jag inte ville se mig själv som sjuk. Det blev tyvärr bara värre och värre mina vanföreställningar. Nu äter jag psykofarmaka och antidepp, och det är jag glad över.

Något lite mer glatt, jag har de tre senaste veckorna gymmat ganska mycket och har energi att gymma 40minuter tre gånger i veckan. Fick även en arbetskollega att skriva ett gymschema åt mig. Jag äter rätt 5-6dagar i veckan och mår så bra som jag kan just nu. Det har jag beroende, psykiatrin, familjen och min kanadensiske gudinna att tacka.

Att träffa tjej var pricken över i:t. Även fast hon senaste veckan vart lite svår att nå fram till, hon är ganska ledsen över en sak och känner sig värdelös. :(

Men jag försöker att peppa, uppmuntra, ge lite av min tid. Det är det minsta jag kan göra.

8 vita dagar nu och funkar väl så där . Värst ör sömnen. Får ingen ro i skallen. Tankarna studsar runt. Går som i dvala på jobbet och känner att jag inte är i närheten av min kapacitet. Borde kanske pröva sömntabletter , men ör orolig för min bristande karaktär . Samt att jag testat imovan en gång och fick biverkningen , metallsmak i munnen. Någon som har ngt annat tips på bra sömntabletter?
Kämpa på !

Tack Helli! Jag ska absolut göra det. Tack för tipset.
Jag tror inte att jag klarar detta tyvärr. Mycket runt omkring (jobbet å en kränkande chef) som gör det svårt att bekämpa ångesten. Hur gör man med den?
Nån som har tips på hur man får ner den utan alkohol eller tabletter.
Tacksam för alla råd. Alla

För mig är beroendet ett sug på vad som helst som är sinnesförändrande eller som ger mig en kick.

Ingen träning
Ingen alkohol.
Ingen jätteglad dag men ändå helt ok.
Hoppas kunna jogga lite på fredag..

Vi är många här som vet rätt så bra vad du kämpar med. Heja heja? Bra att skriva av sig här.
Kan även varmt rekommendera dig att gå med i AH's program, med personlig rådgivning här online. Det passar åtminstone mig jätte bra, jag får uppmuntran, pepp och det viktigaste av allt, jag blir sedd för den jag är. Och uppdragen/uppgifterna är riktigt bra.
Varma kramar Helli

Skulle bara titta in och höra hur du har det och hur det går för dig med allt! Kram?

Tänk på att du skall ta prover och inte ska visa för höga värden. Jag hade förhöjda värden på första provet och fick göra ett extra typ två veckor senare och det var ok. Vet inte om det är samma regler fortfarande men jag var under observation i 6 månader och sedan nytt läkarintyg. Kom på att du redan har ansökt om alkolås och då redan skickat in ditt första läkarintyg och att det då var ok antar jag.

Hej Lollo78, jag åkte dit för rattfylla 2 september 2017 och 6 oktober 2017 fick jag mitt körkort med villkor alkolås. Tog väl några dagar till innan det var installerat. Så det borde inte ta så lång tid nu, håll ut!
Tror att alla blir beviljade alkolås om det inte finns speciella omständigheter, så oroa dig inte för mycket!
I mitt fall blev det ingen rättegång utan det kom ett strafföreläggande om dagsböter. Har för mig att det var 40 dagsböter jag fick betala.
Idag faktiskt, så avinstallerades mitt alkolås och i brevlådan låg ett brev från transportstyrelsen att spärrtiden är slut och att ett nytt körkort är på väg!
Jag mådde jävligt dåligt den första tiden, detta hände på lördag morgon och på söndagen skickade jag ett mail till min arbetsgivare och berättade vad som hänt och att jag tar en timeout. Han ringde på måndagen och peppade mig att komma till jobbet och jag jobbade redan på tisdagen. Bad honom att informera närmaste gruppen om vad som hänt och att jag inte ville prata om det utan försöka se framåt.
Orkade och klarade inte förklara för jobbarkompisarna varför man plötsligt åker buss till jobbet. Första dagen var skitjobbig på jobbet, var fan gråtfärdig och vågade knappt se folk i ögonen. Men har det gått 20 dagar nu för dig så har du väl landat nåt sånär.
Sköt om dig och kämpa på!