Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att det känns bättre för dej. Bra med medicinen, tro på den du! Nykterheten är det viktigaste för oss.

Jag har just läst "Glöm mej" av Alex Schulman. Han skriver gripande om hur det var att växa upp med en alkoholiserad mamma. Bra beskrivning av medberoende både som barn och vuxen. Så många som far illa då nån i omgivningen är alkoholist.
Jag läste också Mikael Persbrandts memoarer. Utlämnande om alla problem med alkohol och droger. Obegripligt men starkt och ärligt berättat.

Ja, dra i *en* tåt, och bit ihop... när jag krisar släpper jag på maten. För den behöver jag definitivt för att orka.

Sköt om dej nu. Gör inte alla lyckliga. Säg nej.

Styrkekramar ?

Fortsätter p g a tidsbrist att skriva mera vid ett senare tillfälle, men vill skicka dig en bamsekram just nu. ♡ Låter som att du har det riktigt tufft. Blir ändå glad över att du skriver här och reflekterar över ditt liv, du vet, då finns det hopp. Riktigt hopp! ♡

Har vaknat. En morgon utan baksmälla. Så skönt. Behöver tänka mycket på positiva saker. Idag ska jag njuta av te och stickning. Fokusera tankarna på positiva saker. Liksom hjärntvätta mig med allt i livet som jag tycker om. Försöka hålla undan tankarna på fienden A.
Vill kunna skriva om en nykter dag ikväll.
Är det nån mer som är precis i början som jag.
Lycka till allihopa idag

... var den att hon har gett upp mer än du? Kommit till en annan gräns där vi inte är ännu även om vi inte vet hur långt borta det är?

Åh, den där berättlesen gick rakt in i hjärtat..

Vinäger, Morgondag... Jag önskar som vanligt att jag hade någon i verkliga livet som kunde ge tröst eller omtanke när det känns svårt. Jag har många vänner, det är inte det... men ingen av dem vet egentligen hur dåligt jag mår i perioder. När livet bara känns som en lång sträcka av dagar som ska genomlidas, en lång sträcka av dagar utan någon riktning. Jag har i nuläget inte kontroll på någonting och förra veckan när jag druckit två dagar i rad kändes det som att allt faktiskt var meningslöst, att jag inte riktigt förstod varför jag skulle fortsätta alla de här dagarna.

På torsdag och fredag var jag hemma från jobbet, jag kunde knappt gå upp ur sängen. Trodde att jag skulle bli förkyld, men så här i efterhand tror jag att det var en stressreaktion på mitt jobb. För på fredagkväll kände jag mig pigg igen och var hemma hos en vännina. Hon vet att jag inte dricker, men den här kvällen struntade jag i det. Jag orkade liksom inte med att vara "duktig" längre. Det resulterade att jag spenderade för mycket pengar, blev väldigt berusad, dansade och flirtade med män. Suck. Konstigt nog var det väldigt skönt att vara tillbaka som Partyprinsessan- jag kan ju den rollen och att få uppskattning är ju alltid roligt. Dagen efter mådde jag också bättre än på länge.. lite ont i huvudet, men inget ont i magen, ingen ångest över livet, bara en skön känsla att jag inte behövde prestera något annat än att slöa i soffan.

Sen hörde min struliga av-och-på kille av sig, som vanligt när han inte har något annat för sig och tycker det är trist hemma. Och jag kunde inte säga nej, som vanligt. Trots att jag vet att jag bara blir utnyttjad, att han har hållit på så här i två år utan att det blir en "riktig" relation. Jag trodde det var slut nu eftersom han dissat mig i flera veckor och hade funnit ett lugn i det. Ett lugn i att slippa leva en berg-och-dalbana där jag dessutom nästan konstant får skäll för en massa olika saker och alltid ska känna mig otillräcklig.

Men nu sitter jag här efter en helg med fylla och destruktivt umgänge med en man som inte är snäll mot mig. En helg som jag skulle ha vilat, jobbat, tränat och fixat hemma (sånt jag inte hinner under mina barnveckor). Det är stökigt hemma, kaos på jobbet (som vanligt) och jag drack en flaska vin igår igen... samt åt godis och kakor (som min kropp inte tål). Och nu vet jag inte var jag ska börja... För det är ju precis som ni skriver- jag måste ju göra någonting åt det här! Jag kan inte ha kaos på alla plan i livet. Enklast kanske att börja med alkoholen, men jag blev så knäckt över att det inte var tillräckligt, att jag istället började "missbruka" mat och inte alls mådde bra. Samtidigt vet jag ju att det inte finns något alternativ- jag måste sluta med alkoholen annars kommer jag inte orka ta tag i något annat av problemen. Jobbet msåte ju bara ändras- antingen på arbetsplatsen där jag är nu eller så måste jag hitta ett nytt jobb. Men, jag är ganska ny på det här jobbet och jag trodde verkligen att det skulle vara ett bra jobb med en strukturerad arbetsplats. Jag har inte haft ett "normalt" jobb på fem år utan bara varit på arbetsplatser med kaos. Jag orkar liksom inte söka nytt jobb igen. Jag orkar inte heller göra slut med den där mannen. Jag orkar liksom ingenting. Men, sluta med alkoholen måste jag orka!!! Så, jag gör väl som Nurture säger, dammar av mig om börjar om med att räkna nyktra dagar. Och visst, jag har kollat om jag är deprimerad, men eftersom jag aldrig berättar hela sanningen för en läkare och eftersom alla prover alltid har perfekta värden och eftersom jag ser väldigt sund ut på ytan så brukar det inte bli någon diagnos.

Nu känns det i alla fall lite bättre! Ska försöka sova och invänta ännu en kaosdag då jag ska börja räkna dagar och träna. Träning gör mig alltid glad, men inte ens det har jag orkat med de senaste dagarna...

Kram till er alla!??

... glad för att du verkar ha funnit ett lugn utan alkoholen. Jag blir inspirerad och tänker att så där vill ja också känna... och det gör jag ju efter en tid utan alkohol. Tack Lim för att du delar din vardag, det hjälper oss "vilsna själar". Du verkar var en så fin mamma och en så stark person.

Kram?

Du gör ju ett jättebra jobb med alkoholen! Så länge man inte dricker sig berusad och använder alkoholen som tröst så är det väl helt okey att dricka några glas vin ibland. Fortsätt rapportera, vi håller de där kärleksfulla ögonen på dig.

Kram??

Hoppas verkligen att det funkar för dig att kunna välja när man ska dricka.för mig själv gick det dåligt i kväll.men i morgon är en ny dag.

Trött/strulputte

Heja bra att du kan stå emot.

När jag skrev mitt förra inlägg hade min man druckit i ungefär 1 1/2 dygn. Drack, däcka, vaknade, drack lite till, däcka osv osv...

Under natten och morgonen grubblade jag mycket över hur jag vill ha det. Vi är ganska trångbodda och skulle behöva ett större boende. Det skulle kunna innebära att man får en extra vrå att vara på för den som vill. Men samtidigt vet jag inte om jag vill flytta till ett nytt boende tillsammans när det är som det är.

Jag har tidigare funderat på en extra lägenhet och under gårdagens tidiga morgon när alla andra sov så kände jag att yes! Det skulle funka! Vi skulle inte skilja oss utan vara särbor, vi skulle kunna ses om dagarna och kvällar utan alkohol. Och när han känner sitt behov att dricka så kan sitta där för sig själv utan att dra ner mig och barnen. Det kändes verkligen som om en stor sten höll på att lossna. Nu skulle man bara hitta en lägenhet, det är ju dock ganska svårt men ändå, känslan var bra.

Sen vaknade vi, jag orkade inte ta upp gårdagen och kände inte heller samma behov då jag (nästan) bestämt mig för en lösning.

Men så går det några timmar, jag ser den fina människan i min man. Även om stämningen är lite dämpad, då jag samtidigt inte har lust att prata speciellt mycket med honom och han håller sig lite på avstånd.

Då börjar tankarna snurra igen. Kanske det inte är en så bra ide iallafall, dickandet kanske blir värre, han kanske blir arg och otrevlig, det kanske blir besvärligt, vad kommer barnen säga, vad säger jag till dem? Kommer jag våga lämna barnen själva hos honom?

Eller så är det precis vad vi båda behöver, lite andrum från varandra. Han skulle kunna fokusera på sitt mående och sin situation som inte bara rör alkoholen. Det finns ju en anledning till att han dricker...

Usch, detta velande...Jag önskar nästan att han fortsätter dricka konstant så det blir lättare att ta beslutet. Men jag vill ju vara kvar med min fina man och hålla ihop familjen!

Någon som har erfarenhet av att vara gifta särbor? Kanske även med barn? Hur har det funkat för er?

Tack Anders 48!

Dag 2 helt utan a, känns fantastiskt. Lyssnar på en bok 5 sekundersregeln och den är rätt bra push. Jag har en skrämmande lik situation som författaren i boken, bara att jag inte är gift, kärleksrelationen har a tagit i från mig redan.... eller det är jag som låtit a ta den. I övrigt, ålder, ekonomisk situation, utan jobb (numera med), barn som kommer försent, gympapåsar som glöms, stress och oro för att klara ut sin situation. A på kvällen för att varva ner, lägga sig full eller åtminstone lullig. Vakna kraschad nästa dag när väckarklockan ringer... det är ju jag!! Mycket intressant lösning som presenteras i boken och författaren är förstås ohyggligt framgångsrik numera.

Fick en släng av ångest på kvällen, saknar min man något vansinnigt, men han har gjort det tydligt - hit men inte längre. Jag kan ändå inte låta bli att hoppas att han ska ångra sig.... shit det blir en tuff vecka. Nåja, nu har jag skrivit av mig i alla fall.

Idag är jag nykter!! ???

Jaha nu gick det i diket igen
sitter och tar sista från vinaren.
Är ledig från jobbet.några tunga veckor på jobbet.mår bra nu,men jag vet att i morgon kommer ångesten.

Trött/strulputte

Nikita är en tjej, en fin tjej, som tigger på pendeltåget jag åker på.

Nikita är alltid påverkad. Hon sluddrar fram sin ramsa att hon är hemlös; med trött röst men med ett fint uttryck i ansiktet och en själ som skriker ”ta hand om mej”.

I somras plockade en blekt tonårstjej av Nikita från tåget på stationen där jag kliver av, och tog med henne till affären och handlade Nikita en matkasse - eller kanske två. Nikita var modest, men lät sej övertalas lite grand. Kåldolmar. Kakor. Godis.

Idag såg jag en tjej bakifrån som halsade något med skruvkork på perrongen. Snabbt. Tåget kom. Tomglaset ner i soptunnan. Alkopop.

Jag har gjort detsamma, fast med minivintetra, 25 cl, vit ( diskret tror man, det kan ju nästan se ut som en Mer fast det gör det ju inte egentligen, eller hur ?). På perrongen. En liten hutt innan kaoset och ensamheten hemma.

Nikita och jag klev på pendeltåget och hon satte igång. Hemlös. Slant till härbärget. Tror nog hon bor nånstans för hon är rätt hel och ren, fast alltid borta. Hon fick min slant; man måste vara snabb dock för hon är så van att inte få nåt i muggen så hon flyger förbi.

Jag steg av. Nikita åkte vidare.

Vad var skillnaden mellan henne och mej ?

Jag tror, precis som många andra redan har skrivit, att det är lättare att sluta med alkoholen helt än att sluta halvt. I alla fall under en period! Så att kroppen får vila helt, du lyckas komma ur invanda beteenden och får lite distans. Jag började med en vit månad. I början tänkte jag massor på vin! Men hjärnan vänjer av sig.
Hur många dagar har du hållit upp i sträck som längst?
Kram!

Hej Navara18,

Jag har det liknande hemma, vet hur jobbigt det är.

Håller med föregående, kommunikationen är jätteviktig och det låter som du försöker, det är bra. Lite verkar ha gått fram iallafall, man får hoppas det håller sig kvar hos henne.

Men jag vet hur det är, min man kan också känna sig väldigt ångerfull och vilja förändra sig. Men det håller några dagar så är man där igen.

Det är just dessa lugnare stunderna som gör det så svårt att ta ett större beslut, så är det för mig iallafall.

Jag tycker absolut att du kan ta några dagar för dig själv, inget konstigt med det. Ingen behöver veta några detaljer.

De flesta skulle nog tycka det var skönt att komma bort lite, utan att något skulle vara något fel för det.

Hade jag haft möjligheten så hade jag nog tagit chansen, bara för att få andas lite och byta miljö ett tag.

Gör det som känns bra för dig!

Tack! ? Det värmer.
Det är lätt att känna att det inte liksom ”gills” när jag inte avstår alkohol helt. Men mitt mål handlar om att må bra och ta hand om mig själv - och det gör jag nu.

Har som vanligt inget mer att rapportera - och skönt är det!
Kram!

hon skulle reagera om du stängde tv:n och frågade om hon har lust att verkligen prata ? Om du försöker tala från hjärtat , att du är vilsen , att du inte vet vad som händer men att du upplever att ni inte mår bra.... hur vill hon att hennes liv ser ut om 1 eller 2 år , hur vill du att ditt ska se ut ?
Jag vet inte men jag tror ni får svårt att lösa något om ni inte öppnar er för varandra. Kanske du kan föreslå att du åker till stugan några dagar så får ni båda tänka efter , kanske hon också behöver ”andas” ?

Du dömer ju ingen för att du känner på ett visst sätt. Känslan ska dock inte styra beteendet utan detcska förnuftet göra. Precis som när suget trängercsig på. Det är ok att känna saker men jobba med att förändra hur känslan blir om den känns negativ för dig.

Starkt jobbat med 63 dagar. Var beredd på en krokig väg med många fallgropar du behöver undvika.

Idag har jag varit på 60 min första samtal. Alkoholbehandling i samtal.
Hjälp. Jag blev som en urvriden disktrasa. Hela mitt liv liksom flöt ut ur min hjärna, min kropp och genom munnen, all smärta, trauma, sorg. Plötsligt förstod jag så mycket mer. Om mig själv. Jag träffade en underbar kvinna som satte fingret rakt och ärligt på punkter som smärtar mest. Genuint och ärligt vågade hon se och säga vad hon såg. Jag ser fram emot nästa gång. Hon tyckte inte att jag skulle sätta för höga mål, som jag inte ens tror på. Små steg, känns lättare!

och tack för svaret... ;-). mina tsdagar alltid fullt uppe så tror att imorgon blir också lätt....det är onsdag torsdag som den skall blir lite svårare att avstå....skall rapportera. ;-)

Så härligt med hoppfulla historier!
Jag har kämpat i flera år mot monstret.

Här kämpar vi tillsammans! Skriv av dig!
Jag är på dag 2. Har börjat i samtalsbehandling. Idag.

Låter kanske självklart, men ändå något att fundera kring..Jag drömde inatt att jag drack och att flera närstående förstod att jag tagit ett återfall..Usch vad det kändes jobbigt.Hade bara druckit lite, så onödigt.Tänkte i drömmen att då kan man lika gärna dricka rejält, när det ändå var förstört..Tänkte också på vad jobbigt att börja på dag ett igen, och att tilliten från mina barn var förstörd..Usch.....Jag var mycket glad när jag vaknade och allt bara var en hemsk dröm..Jag känner en enorm tilltro till livet emellanåt.Nytt jobb nu och eventuellt nästa år igen ut på nya äventyr jobbmässigt..Ibland längtar jag efter en man, men stundtals så tänker jag att det kan vara svårt med mina planer på resejobb om jag ”binder” upp mig med någon..Vi får se..Allt blir precis som det är menat..så småningom och hela tiden..Kram?