Senaste kommentarerna i forumet

faktiskt inget problem än - men svåra tider kommer där jag skall behöva vara stark...det bet jag. men känns kul med mer balans nu.

grattis till dig för din framgång - och bra fortsättning.

Tack för att du läser min tråd och kommenterar. ❤️ Du har så rätt. Innerst inne vet jag vad jag måste göra. Och då är det lätt att avstå A. Men det innebär radikalt sänkta inkomster. Jag fixar inte att jobba på det sätt jag gör. Jag skulle behöva fokusera på min hälsa utan oro flera månader. Kanske år. Tänker att jag inte är ensam i vårt land som lider av att trygghetssystemet inte fungerar längre. Vilket är en betydande anledning att jag befinner mig där jag är nu. Panikångest av rädslan för försörjning, nu och sedan. Men jag behöver ta steget och ta de ekonomiska konsekvenserna. Samlar mod för detta.

9 veckor utan alkohol, 63 dagar alltså! Av nyfikenhet så blev jag tvungen att räkna på hur många timmar det blir, enligt kalkylatorn så är det 1512 timmar. Oj vad många timmar det blev... De senaste veckorna har rullat på relativt smidigt, klart att jag varit och är sugen på att dricka öl eller några glas rött men det har blivit lättare att stå emot suget. Har kommit igång lite smått med träningen. Mår väldigt mycket bättre psykiskt och fysiskt. Sover bättre och får betydligt mycket mer nytta gjort om dagarna. Det går m.a.o framåt! Jag har känt mig lite äcklad när jag haft onyktra människor i min närhet den senaste tiden. Är det normalt att känna så? Jag skäms lite över dessa tankar och känslor. Jag är knappast i position att döma andra?

Ta hand om er så länge! Kramar

Det har gått bra de senaste 3 veckorna . Varit nykter . Varit på flera fester o varit nykter , det känns oftast bra .
Idag har jag en oro i mig , är jättesugen på vin men det finns inget hemma så det är lugnt . Jobbar 25% nu . Varje gång jag jobbat o kommer hem kommer oxå suget.
Det var ett sätt för mig att koppla av förut , trött efter jobbet , drack då vin .
Kan undra om det suget går bort någon gång ? Idag är jag i alla fall nykter .
Ha en fin kväll !

Bra gjort, starkt att hälla ut. Tricket är att inte vackla, tror det bli svårare om man ramlar dit igen, så har det iallafall varit för mig.

Ja är i samma situation som du. Varför gör vi så här mot oss själva? Vem har lärt oss att bete oss destruktivt? Skönt att det är över för dig, vet inte om jag kan säga detsamma?

Kram?

Hetsätning... ja, förstår det precis... Jag har hållit på i veckor och det var min nykterhet som triggade ätandet, måste ju göra något destruktivt för att upprätthålla eländet?

Och den där relationen med exet.. shit vad jag känner igen mig... Jag är ju ingen bdsm person (tror jag iaf), men i min destruktiva relation ber jag om ursäkt för allt och känner mig helt undergiven. Och jag älskar honom ändå... trots att han inte alls är snäll mot mig?. Och jag förstår att du kände "äntligen fri" samtidigt som du vill ha honom tillbaka, att du vet att han inte är bra för dig (och att ens vänner påpekar det) men ändå vill en del av dig tillbaka. Jag kanske har fel, men så känns det för mig...

Kram??

...

Jag tycker att det är jättebra att du skriver. Det är oerhört svårt att sluta och återfall drabbas nog vi alla av, därför tycker jag att det är viktigt att få veta att man inte är ensam om det. Får vi bara läsa om hur bra det går för alla så känns det ännu sämre när man tar ett återfall. Gemenskap är viktig.
Så för min del tycker jag att det är bra att du delar med dig och visar ärligt och rakt vilken kamp det faktiskt är att försöka ta sig ur ett missbruk. Kämpa på.

Vaknade i natt, dålig mage från båda håll. Har bara fått i mig yoghurt idag. Mår pyton men hoppas jag får sova bra i natt och får vakna utan alkoholdimmor imorgon.
Håll tummarna för mig.
Blir inspirerad av alla som lyckas och drömmer att jag ska vara den lyckade längre fram. Jag har ju en tävlings människa i mig. Varför kan jag inte använda mig av det nu.

Jag är med på tåget!
Finns så mycket mysigt nu under hösten, tända ljus, läsning, varmt bad, lugna promenader i fina färger osv osv, gäller att ta tillvara på det vi erbjuds här i livet ?
Detta kommer gå bra, nu kör vi!

Lägg ner alkoholen helt. Det var vad jag tänkte när jag läste ditt första inlägg i tråden och jag håller vid när jag läser det senaste. Det lyser och ringer massa klockor hos mig. Det kommer gå utför om du inte bromsar upp nu!

Nu fungerar vi inte alla likadant men jag gav upp fighten och slutade dricka för exakt ett år sen idag! Att försöka balansera funkar ett tag men du kommer trilla på slaka linan förr eller senare dåcden är oändlig. Håll upp i tre månader minst. Sen tar du ett nytt beslut då. Så pausa inte och att du ska börja dricka då. Utan nytt beslut. Sen tar du en dag i taget dit.

Jag har sett dem, de normala. Min exman är en av dem. Han denna där gamerboi är oxå en av dem. På något vänster hittar jag dem ganska ofta. Känner ifs fler "icke normativa", så det finns många på spektrumet.

Idag är jag yrslig och en ledsen liten pöl, lite mer än vanligt. Ifs första Gången jag är ensam och hemma på ett tag. Kan ju vara lugnet som gör det tilllåtandes. Och så vill min hjärna spela upp bilder på exet och henne tillsammans bakom mina ögonlock. Jag är inte svartsjuk, bara ledsen. Lite orolig för henne. Han är som sagt psykiskt farlig. Jag vet att hans ex före mig blev ganska fucked up (och jag vet ju hur jag var. Fortfarande är... vet ni jag är fortfarande lite rädd att säga något negativt som skulle kunna komma tillbaka till mig. Jag var så jävla mindfucked. Vi kallar det psykisk dominans i Bdsm-sfären, jag var och är väldigt osäker på om det var det eller om det var manipulativt beteende med sociopatiska drag. Vilket som var jag orolig även i vår relation, skrev dagbok om det då. Någor var väldigt fel, och ändå stannade jag. Mina vänner ville inte att vi skulle vara tillsammans. De tycker inte om honom. Min flickvän avskydde honom.
Allt jag gjorde i den relationen var fel, bad om ursäkt för allt. Frågade om lov för allt.
En gång blev jag utskälld i timmar för att jag drack ett glas vatten utan tillåtelse, tills jag gick därifrån. Då sprang han tillslut efter och lugnade mig. Slutade med att jag gick be om ursäkt om det med. Tror jag var ganska hjärntvättad i slutet. Och jag tilllät mig. Jag älskade honom. Ju mer vi bråkade, ju mer jag anpassade mig för att hålla friden. Destå mer älskade jag honom.
Jag var så jävla lost när vi gjorde slut. Jag fanns inte kvar. Tror att det var därför det gjorde så jävla ont, för jag var så beroende av honom. Han fanns där vid aborten och han fanns där vid förhören med polisen, han var den jag stöttade mig på. Jag gav bort mig, till honom. Jag vet att jag tänkte "äntligen är jag fri" samma tillfälle som han gick.
Och ändå är jag fortfarande ledsen, och ändå saknar jag honom, Fasten det var en typ sv psykisk misshandel i mångt och mycket. Jag blir så trött på mig själv). (Och att skriva detta offentligt gör mig rädd, för det skulle kunna sumpa ett "oss" igen i framtiden. Jag är nog fortfarande inte helt fri från honom)

Undrar varför jag inte fått någon samtalspartner eller psykolog att prata med. Insåg det nu att jag bara stått i kö. Ja förutom i början när det var akut och några samtal när jag hade suicidala tankegångar. Men inget där emellan. Tycker det är lite obehagligt egentligen.

Ensam stark? Kanske...
Ska ta upp det på samtalet med läkaren nästa gång,

?

Vänder och vrider på frågor som är viktiga! Som att alkoholen ger effekt direkt och arbetet kan man göra i morgon.. När du bryter detta kommer med tiden en stolthet över dig själv.
Kanske kommer en gnutta energi i känslan av stolthet.
Vem vill du vara? Vem vill du umgås med? Hur vill du umgås?
Känner igen livet med stress press barn och jobb. Jag valde att bryta för att kunna skäppa det! Tiden då jag tänkte på att ibland kan jag tog all tid att längta efter alkohol.
Jag kämpar än och vägrar ge upp! Jag ska ha ett bra liv!
Kram

Grattis till ett år! Härlig läsning! Hälsn från Anders, en av forumets andra "periodare"!

Hej Issaiss, tycker du gjorde rätt, jag har växt upp i samma förhållande och du kommer aldrig påverka honom och att dina barn missar honom är väldigt sorligt men med alkohol kommer ju så mycket annat tråkigt med. Jag mådde aldrig bra i mitt förhållande till min pappa, ständig oro och stress, är han nykter, lever han...mm. sånt som dina barn säkert känner av hos dig i kontakt med honom. Tråkigt att du inte fick nån dialog. Du är stark och hoppas du fortsätter stå fast för din skull.

Charlie12

Bra att du hittat hit. Kämpa på. Det är så värt det.

Jag vill säga som Vinägermamman. Du är jättetuff. Hugg i och dra nu, vännen.

Styrkekramar ?

Vågar inte tro det. Har pillren börjat verka? Känner en liten ljusning - vågar inte lita på känslan.

Dock nykter sedan den 17 augusti. Det tvivlar jag dock inte på.......

Styrka till alla som kämpar!

Och bra att du valde bort alkoholen i ditt dåliga mående, och istället tog hjälp utifrån. Det där mörkret som lägger sig i kropp o själ är så jobbigt. Hoppas att du mår bättre! Har själv börjat äta antidepp, och tror att det kan hjälpa. På sätt o vis så hoppas jag att det även hjälper alkoholproblemet?! Inte själva problemet såklart, men kanske risken att självmedicinera minskar. Jag är dock fortfarande dipsoman alkoholist. Inget tvivel.....

Vänligen/Anders

Klart att dina inlägg läses. Du är inte misslyckad. Tänk inte ens tanken!!!
Men jag tror att flera (och då inte minst mig själv) har det såpass jobbigt själva att det är svårt att skriva något konstruktivt svar.
Kram & pepp ?

Misslyckandet känner vi alla som trillat dit.... eller som missbrukar något. Nya tag och utmaningar. Jag tränar en hel del och kan rekommendera unna dig en bra måltid efter träningspasset så fokus av belöning blir bra mat. Kanske kan vara värt att prova. Men klart min belöning är helgerna, så inte så långt ifrån ditt men men, få göra så bra man kan och små steg.

Så roligt att du känner dig så taggad! ? Härligt att läsa och vilken energi du förmedlar! Ska försöka hänga på!

Allt känns jobbigt och jag blir arg på mig själv för jag är så vek och inte riktigt orkar ta tag i detta. Jag sa i helgen att jag vill leva med dig men inte så här och hon har börjat förstå att jag pratar med mina vänner om detta eftersom hon tog också upp det att jag kan ju gå till min vän och prata.
Jag är så otroligt velig i mina tankar och hur jag ska göra, sista 2 helgerna har varit betydligt lugnare och jag tror verkligen hon försöker så jag vet varken ut eller in längre, kan man lita på att det blir bättre eller vad har ni för upplevelser?
Hon märker på mig att något är inte rätt, för hon sa också att säg till när du bestämt dig så flyttar jag ut och det gör samtidigt ont i hjärtat att höra dessa ord från någon man älskat i så många år.
Som det är nu så pratar vi inte nästan alls på kvällarna utan vi kollar på tv tyst i var vårt hörn av soffan.
Jag känner samtidigt att jag skulle behöva komma ifrån, för bara några dagar för att få tänka ifred, men vet inte hur jag ska säga det.
Osäker om jag orkar flytta ut ett tag, jag vet inte hur det skulle uppfattas av alla runt omkring oss, skulle hon bättra sig så vill jag leva kvar men om det tar omtag så vet jag inte om jag orkar.
Tacksam för synpunkter och råd för jag är så vilsen i mig själv just nu.