Senaste kommentarerna i forumet

Stress är verkligen inte bra för oss som kämpar med beroende/medberoende. Kan du säga nej på jobbet, när du får för mycket? jag vet att det inte är lätt, men försök pratat med din chef, att du har för mycket på ditt bord och att det ger stresspåslag. Din arbetsmiljö är viktig och din chef har ett ansvar för den.

Var rädd om dig!
Kram

Din man har sedan tonåren druckit för mycket alkohol. Ni har tillsammans druckit mycket trots att ni haft barn och ändå klarat av det som du skriver. Nu har det eskalerat på olika sätt och en händelse från helgen har gjort att du börjat funderat rejält på hur det är. Det låter som du fått nog av allt nu och att du är orolig för barnen och vad som kan hända.
Det hörs att du försöker skydda barnen från dins mans beteende när han är onykter. Du nämner att han kan försöka uppfostra sonen när han är onykter och det känns inte bra.
Nu senast hände något skrämmande och mannen blev berusad och våldsam. Han tog strypgrepp på dig framför sonen efter att han gått in till honom och stökat runt när han låg och sov.
Du är rädd att detta kan leda till en anmälan och allt vad det i sig kan innebära.

Det är verkligen bra att du vänt dig hit och sätter ord på hur det är. Du vill ha stöd i din och barnens situation och det kommer du få. Socialtjänsten är en hjälpande instans och de sista de vill är att ”ta barnen”. Mer sannolikt är att de erbjuder dig och barnen hjälp.

Oavsett vad som blir av det, hur ser ditt stöd ut? Vänner, familj, bekanta, professionellt?

Angående hot, aggression och våld kan man ringa till kvinnofridslinjen, Det är kostnadsfritt, anonymt och öppet dygnet runt. 020-505050.
Om du skulle vilja prata med någon om alkoholen (både kanske dina egna och din mans) kan du ringa Alkohollinjen. Även det är kostnadsfritt och du kan vara anonym 020-84 44 48. De har öppet mån-tors 11-19 och fre 11-16.

När du skriver i slutet att du undrar hur det kunnat gå såhär långt är det något nog många kan känna igen sig i. Så här var det ju inte från start. Och som du berättar har din man i omgångar bestämt sig för att ändra sina alkoholvanor. Såklart har han massa andra sidor och du har haft hopp om att han ska förändras och ta emot hjälp. Inte alls konstigt.

Jättebra verkligen att du skriver. Det krävs både mod och kraft att skriva och berätta såhär på ett forum. Det ger oss här chansen att ge dig stöd.

Fortsätt gärna skriv och berätta hur det går för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

nä det gick inte igår heller, dock lite mindre än vanligt. Jag tror det är bra att vi skriver här ärligt hur det går så ser man ju hur illa det är, fram till den dag det vänder, och det ska/måste/vill jag att det ska göra!

Vi lägger en dag på nästa, bit för bit...

Skriver av mig

Igår vart de tjaffs ute på en restaurang som vi brukar gå till :(
Jag ifrågasatte vad hans lön mm hade gått till denna månad. Han hade en bra lön och nu verkade det redan på bara en vecka inte mycket kvar.
Han har inte mycket utgifter och denna månad va de lite extra men inte alls så pass att det skulle gått åt så mycket.

Han vart arg, jag lät tjatig och han vart arg o tvär.... misstänkte då att han spelat igen ( han kan spela upp flera tusen o sen skäms han o vill gärna inte berätta )
Det här slutade med att ja sa vi sover på varsitt håll inatt... de ville han inte men sa då att han fick respektera det och hintade då med att han minsan inte skriker o blir vansinnig som ja vart sist när han tyckte vi skulle sova isär. Jag sa de va onödigt sagt de där... du vet hur. Illa jag skäms över den kvällen.

Jag ville säga hejdå till han sedan, men drygt så såg han inte ens på mig och sa lite lågt hejdå...
Jag gick hem kl va över 22:00 och han kollade inte ens om ja kom hem säkert :(
Jag är ännu väldigt besviken på hur en man som påstår att han bryr sig, älskar inte ens kollar läget...

Skrev igår att tack!!!för du ens sett till att jag kom hem säkert!!!!

Det har han varken tittat på eller svarat.

Idag nyss skrev jag att han kan ta o komma hit sen för vi får ta nåt beslut om vår relation för detta funkar inte

Det är bra att du kämpar imot och håller ditt försvar intakt och starkt när alkojävlen anfaller en från alla fronter. Så visst går det upp och ner för vissa dagar känner man sig stark och har inget sug alls och andra dagar känner man sig liten och bräcklig och svag. Jag försöker distrahera tankarna när suget kommer och göra saker så jag får annat att tänka på och det brukar funka sen brukar jag tänka på hur dåligt jag brukar må dagen efter jag druckit och då blir det lättare att avstå. Det går okej för mig har inte tagit en droppe på 6 dagar och det känns bra. Vad har du för triggers som kan sätta igång ditt sug? Vad är dina tankar när du känner suget och vad gör du för att minska det? Mina triggers är negativa tankar, rastlöshet och stress. ??

Jag förstår att du mår dåligt och känner dig rädd för vad som ska komma. Har du blivit utredd av läkare för någon diagnos? Om inte så är det hög tid att kräva det nu. Det finns ju mediciner som ska stabilisera humöret vid t ex Adhd, bipoläritet osv.

Förhoppningsvis kommer vistelsen på behandlingshemmet bli det bästa som hänt dig. Det kanske blir en stor vändpunkt i ditt liv som du framöver komma känna tacksamhet inför!
Fortsätt gärna skriva här. Jag önskar dig ett varmt Lycka Till.

Igår var jag på möte igen efter lite uppehåll. Det var lika trevligt som det brukar. Bara glada miner och flera "välkommen tillbaka" hälsningar. Jag blir stärkt av att gå dit och man får en del insikter av att lyssna till de andra deltagarna. "Min" grupp har möten tisdagar och torsdagar nu när sommaren är över så jag tänker ta hjälp av dem att klara månaden ut. Vad som händer sen får vi se.
Allt gott!

Kära Jasmine❤️ Jag har varit borta härifrån men vet inte var jag varit. Jag vet inte heller var jag ska. Glider mest runt i någon slags ångestfylld bitterhet över hur saker är och har varit. Har såklart druckit, insett att allt bara blir värre, låtit bli att dricka ett tag bara för att göra om proceduren igen. Jag är på väg in i en storm som jag antagligen kommer komma ut ur ensam. Just nu har jag gått långt utmed havet, att ta mig tillbaka till bilen tar minst en timme men jag vill inte vara hemma. Orkar inte vara där, det är egentligen inte mitt hem och jag avskyr det mer och mer. Vill inte vara nära min man. Han beter sig tvångsmässigt nu, det blir bara värre. Han fullständigt kväver mig med sitt behov av närhet och resten av tiden när jag avvisat honom går han runt med offerkoftan och hundvalpsögon. Vissa stunder tål jag inte att se honom längre.. Han dricker inte om jag inte gör det men det är ju inte för sin egen skull. Jag föraktar både mig själv och honom nu. Mig själv för att jag inte kan älska honom enbart för att han är snäll och honom för att han är feg. Han har aldrig stått för någonting, aldrig löst en konflikt, aldrig varit modig fast han är rädd. Och nu är han rädd men vet inte om det själv, han kväver mig för att han omedvetet känner att jag är på väg bort. Han förstår inte sitt eget beteende och bryr sig inte om att ta reda på var det kommer ifrån. Han är inte den jag gifte mig med. Den här mannen känner mig inte alls.
Det var ett stort misstag att inte fortsätta plugga den här terminen men det var mitt eget beslut. Jag slänger återigen bort min tid, mitt liv, men jag vet fan inte hur jag ska orka ta mig igenom det som ligger framför mig. Det känns som om jag nog kommer gå sönder.
Nåväl...
Jag har tänkt på dig Jasmine, även er andra. Det är bäst att jag stannar här hos er, här finns en trygghet som jag just nu inte har någon annanstans.❤️❤️
Många kramar, vi hörs snart igen??‍♀️

Dina två sista meningar. Huvudet på spiken! Önskar dig lycka till med resan!?

Hur gick det Öltunnan? Själv lyckades jag inte, men det var egentligen inte förvånande då jag hade kvar sedan i måndags. Nu har jag iallafall motivationen och idag ska det gå, ska ut på resa vilket ofta brukar bli hårt drickande - dock har jag ett flyg mitt på dagen så ska banne mig hålla mig nykter och sedan ska det bli gymmet när jag kommer fram. Måste inte bara dra ner på drickandet, jag måste gå ner i vikt och komma i form. Måste få lite självdisciplin inte bara med drickandet, men med ätandet och tränandet också.

Har också ökat sockerintaget? tur man går in i en något lugnare period igen, ökar chanserna något för lite bättre kosthållning! Håller med dig om att man måste faktiskt inte vara duktig på allt hela tiden!

Ha en fin onsdag❤️

Hoppas du inte tar illa upp av mitt råd, det är i bästa välmening? Förstår om du inte orkar ta diskussion om ett definitivt uppbrott, men kanske du kan säga att du behöver en paus? Och den kan ju vara så länge du behöver den. Tills du har kraft att få ett avslut? Mår man inte bra och är trött (vet precis vad det innebär) finns det bara en väg. Ta bort sådant som som tär och tar energi. Och sjukskrivning låter också som du behöver. Du är så himla positiv och omtänksam mot alla andra. Dags att vara snäll mot dig själv också! Duktig och stark du var igår som motstod pizza och öl?kram

dag 1

Ja, jag har fortfarande kontakt med beroende. Men jag tar inte antabus längre, jag ska dit och ta blodprover nästa vecka.

Får se hur det går.

Kul att du är tillbaka och att du väljer att hälla ut ölen. Kämpa på och ta hjälp

Ja, jag drack 3 öl igår, Huvudvärk nu, har spytt hela morgonen, får inte ned mina mediciner, en riktig färsking är man efter fem månaders nykterhet. haha.

tror jag var tvungen att testa och påminna mig själv. Känns lite som att jag gått och väntat på den här dagen i under mina 5månaders behandling. jadu... Och att jag någonstans glömt på vägen att alkohol är egentligen bara dumheter. testet visade att jag inte gillar alkohol. Jag trodde att jag gillade alkohol. Alkohol skalar tillfälligt bort omvärlden för några timmar, är det kanske därför jag trodde jag gillade alkohol. Kanske är det hatkärlek jag har, eller kanske är jag beroende. Jag är nog beroende, mer försiktighet skulle jag vela ha i framtiden men Svårt att påminna sig själv hela tiden, ska jag skriva ut denna text och fästa i plånboken kanske. Vet inte om det hjälper. Kommer jag i helg att ha glömt bort detta?

Ölen smakade inte ens gott, jag blev inte riktigt full heller, eller jag kände att man förlorar lite av kontrollen och försiktigheten man vanligtvis har.

Jag är ganska så besviken på att ölen inte gjorde något för mig, jag blev inte gladare, det kändes inte bra i huvudet. Kanske borde jag vara glad för det.

Jag tänker inte dricka igen på ett bra tag, och jag hoppas att det inte är något jag bara säger för att mitt huvud dånar och pulserar. Jag har två öl kvar från igår, de tänker jag hälla ut nu.

Jag har träffat en tjej också, vi ska träffas igen i helgen, vore dumt att börja dricka igen framför datorn när jag väntat på att få träffa tjej i flera års tid.

För ditt pepp ?? Fy idag har jag svårt att somna värk i kroppen och tankarna lever sitt egna liv ? Hoppas John blund kommer snart men han är väl upptagen på annat håll?

Åter fått ny styrka att fortsätta på min väg till mitt nya liv ? Är verkligen glad för att jag får möjlighet att gå på medberoende-träffarna varje vecka.
Senaste veckan har varit jobbig. Min man har varit på sin behandling, om än inte varje dag. Han tycker det går bra. Påbörjade sin behandling några veckor efter de andra, men tycker ändå att han kommit längre än några av de andra ? Han behöver dock stöttning från mig säger han... Jag säger att det är bra att han påbörjat behandlingen men att det måste vara för hans egen skull. Igår var första gången som han sa det, utan tillägget att det även är för oss anhöriga.
Jag har svårt att tro att han är helt nykter på e.m. vissa dagar eftersom samtalen vi har blir aggressivare och mer anklagande ju längre dagen går. Även svärfar och en anhörig till mig som han pratar med har samma uppfattning.
Jag har blivit rådd att inte ha kontakt med honom "så mycket" eftersom han hela tiden skuldbelägger mig. Idag har han varit väldigt på att det "inte är hans fel". Det är vad han fått lära sig på behandlingen idag. Jag förstår inte hur han (eller läraren/ledaren för gruppen) tänker ??
Min man har druckit i smyg och gett mig ett antal lögner de senaste åren (2-5 eller 12 år ?) Han var utbränd 2003 och det kan ha hållit på sen dess. Jag vet inte, eller kanske inte har velat se/veta... Då kom jag iaf på honom med att dricka öl i smyg bakom huset. Barn2 har vetat om det så länge hen minns. Kan även ha hållit på innan utbrändheten då. Tyvärr inte sagt något till någon förrän för 1-1,5 år sedan. Nu är det barn2 som mår så mycket bättre bara på några månader ? även om det är en lång väg kvar till ett bra liv igen.
Önskar att få bodelningen klar och min del av huset sålt till mannen eller någon annan ? så snart som möjligt ?
Mannen har ekonomi för att klara sig själv och utgifter på huset den här månaden. Jag har lite till, men bor inte i huset och får en hyra på lägenheten från november. Ändå vill han förhala utköp/husförsäljning och bilen som är de stora utgifterna ?
Om jag kunde förstå hur en alkoholist tänker ?
Att vårt liv är som det är nu är inte hans "fel". Jag vill leva MITT LIV och ser fram emot det ?
Surrigt, snurrigt och säkert svamligt men jag känner mig inte empatilös så som min man tycker att jag är. Jag kan bara inte leva tillsammans med honom längre efter alla lögner och smygdrickande som har varit. Då ser jag bara bakåt och inte framåt som han gör. (Men det är ju inte hans fel, enl. vad han lärt sig idag ??)
Godnatt ??

Svarar i din egen tråd.

Ja du har väl ett beteende som liknar mitt. Dock ökade mitt senaste två-tre åren till att bli oftare och mer hemma. Tror det är lätt hänt när man är en sån som har svårt att sluta.

Många år sa jag som du, nä nu får det var nog. Sen gick ångesten över senaste missen över. Nollställ och repetera.
Många nära ögat och hårda baksmällor.

Sen var det en enskild händelse som gav mig knuffen. Men den är överspelad nu. Så det som ger mig mest i nuläget är att jag känner att jag verkligen inte vill leva som jag gjorde. Dagar av ångest efter en ”kul” kväll som gick över på, vad som kändes som, 10 sekunder. Och ibland mindes jag knappt nått ändå. En rad av öl, sprit, vin.
Nej jag vill inte ha det så. Vill faktiskt aldrig mer tappa kontrollen och ha ångest över saker som jag faktiskt inte kan stå för.
Kommer väl fortfarande en viss saknad inför fester och sånt men jag har märkt att när det kommer igång så kan jag nästan glömma bort det nu. Tror det blir rutin när det gått ännu längre.
Åter till dig.
Verkar i mina ögon inte som det blir för ofta? Men för mkt. Det är som sagt en risk att frekvensen ökar med tiden. Kan räcka med en stressig period eller något oväntat jobbigt.
Men fokusera på vad en ångestfri vardag är värd för dig och om du blir frestad så håll fast vid det. Krasst kommer du inte att klara det om du slätar över hur du mått inför dig själv. Då är du tillbaka igen. Kanske med ett par-tre ”lyckade” fyllor i bagaget innan du sätter dig i chefens knä på Julfesten och ångesten är ett faktum.

Var ärlig mot dig själv. Och kom ihåg att du väljer att vara nykter för din skull. Ingen annans.
Jag har övergått till att bara enkelt säga ”nej jag dricker inte” om de undrar mer så är jag bara färdig med alkohol. Fått nog. Skäms inte för det och för de mesta så möts jag av positiva kommentarer och en och annan som säger att de ”funderar på det själva”. Inte pinsamt alls enligt mig.
Men det kommer ”ryck” så man får inte sänka garden. Jag tror definitivt att du klarar det galant om du väljer att vara nykter. Men håll motivationen uppe. Belöningar och självberöm behövs. En kick som kan vara så enkel som ett kryss i kalendern, en siffra i en app, en fejkmedalj eller nått annat som representerar hur långt du nått.
Ang om någon skulle känna igen dig, då borde de ju vara här i samma syfte och du får kanske en närmare relation framöver? Eller tror ni vi har groupies? :)
Kämpa på

Det gick två dagar av nykterhet (nästan rekord på senaste tiden, sorgligt), idag valde han att dricka. Det var rätt så lugnt ändå. Men jag blev ändå irriterad för jag känner mig lämnad i sticket när det gäller barn och hem.

Han brukar lyssna på musik med hörlurar, för att inte störa mig. Problemet är ju bara det att han inte hör när barnen försöker prata med honom eller ber om hjälp. Så oftast får jag ta allting om jag inte knackar på hans axel. Men då känns det som jag ber honom för att jäklas.

Han menar dock att jag inte behöver göra en massa saker hela tiden. Dammsugning och undanplockning är inte så viktigt för honom. Men jag mår dålig när det är stökigt (och nej, jag är inte pedant utan rätt så lat själv). Ja, men då får jag skylla mig själv. Han ser inte och störs inte av sånt.

När det gäller barnen så kan ju de städa själva t ex. Jovisst, men det tar både tid och energi att förmå de att göra det. Och när man har matlagning, undanplockning, blöjbyten, mm mm hela tiden så orkar man till slut inte bry sig när barnen drar fram en massa saker och stökar ner. Då blir det mycket för de att städa också. Jag vet att de kan och jag borde även sätta lite regler för undanplockning direkt efter användning mm. Men oftast är jag ju upptagen med annat och det går snabbt att stöka ner. Det har gått så långt att jag har tagit bort en massa leksaker för att minska stöket.

Oj, lite off topic kanske men jag vad jag ville säga om detta är bl a att han tycker att jag är mesig i min uppfostran, att jag daltar med barnen. Det irriterar honom mycket. Men tro mig, jag daltar inte med barnen. Men när orken tryter så får man välja sina strider. Men sånt fattar ju inte han.

Han tycker istället att man skall vara väldigt sträng (hård) i uppfostran. Han kunde minnsan göra både det ena och det andra i samma ålder. Ja, men han är också en väldigt arg människa idag, mycket på grund av sin uppväxt tror jag.

Sen blev han arg på mig för nåt annat också. Han har så mycket ilska och frustration inom sig och det går ut över oss.

Jag har läst lite i trådar om det här med vem den sanna personen är, den nyktre eller onyktre. Jag har alltid tänkt den nyktre, men jag har faktiskt börjat tvivla. Han håller så mycket inom sig. Dels för han vill inte kritisera någon, eftersom han inte vill bli kritiserad själv. Men också för att han vet själv hur arg han kan bli för saker som känns orättvist t ex och han vill undvika utbrott mm.

Men sånt kommer ju fram ändå till slut, oftast när han dricker. Och då vet ni att det inte är vackert.

Jag funderar mycket på hur jag vill fortsätta och försöker väga positivt och negativt. Ja, ena vågskålen väger mer och mer...

Visst kan man känna att ”den där lyckan får man aldrig igen” men.

A) Man hade den innan man började dricka och det får nog gå ett tag innan man hittar den igen. Du har ju ersatt din naturliga glädje över fest med en syntetisk under lååång tid. Måste återfå den igen.
B) ”Den där ångesten” kommer garanterat aldrig igen (så länge du är nykter). Smärtan har inget minne har jag hört någon säga. Dvs man glömmer fort hur ont eller hur mkt ångest man haft. Men försök minnas hur det kändes innan du slutade, när du gissningsvis sa ”aaaaaaaldrig mer”.

Åh. Fina du. Vad jag lider med dig. Är själv uppvuxen med en alkoholiserad mamma (jag hade turen att ha en mormor som tog mig därifrån, sedan flyttade jag hemifrån på gymnasiet). Har själv alkoholproblem (det är ju ärftligt) som jag brottas med nu. Min största fasa är att mina barn ska råka ut för det som du gör just nu. Det är så jävla hemskt att sjukdomen kidnappar en människa så totalt. En mamma älskar sina barn över allt annat. En mamma skulle kunna dö för sina barn utan att blinka. Men en mamma som är sjuk i missbruk är just sjuk. Hon väljer flaskan före barnen. Det beror inte på att hon inte älskar barnen utan på att sjukdomen gör så med henne. Först när hon blir frisk kan hon fungera normalt och välja barnen i första rummet.

Det hjälper inte dig kanske, men vad som än händer så tänk aldrig tanken att din mamma inte älskar dig eller att det är ditt fel att hon dricker. Hennes drickande har ingenting med dig att göra, men det går såklart ut över dig eftersom missbrukaren alltid väljer drogen först. Alltid.

Vad ska du göra? Om hon kör rattfull så riskerar hon framförallt att släcka någon annans liv. Det är vidrigt och oansvarigt och inte alls försvarbart att köra rattfull. Man får supa bort sig själv och sina barn, men man får fan inte släcka en annan persons liv genom att köra berusad. Jag skulle absolut ringa till polisen (112 vid pågående brott, som att köra rattfull) och anmäla henne när hon sätter sig i bilen full. Du kan anmäla anonymt.

När det gäller missbruk så är det alltid bra att "störa" den som missbrukar, som att hälla ut spritgömmor, göra polisanmälningar, kontakta arbetsgivare etc. Det ska inte vara lätt att missbruka- tvärtom. Genom att blunda och låta henne hållas så är du medberoende- och lite medskyldig till att hon kan släcka en annan persons liv genom att köra full.

Det där med att ta livet av sig är svårt. Jag har ibland funderat på självmord pga att jag sabbar för mina barn genom att dricka så mycket. Jag har också varit PANISKT rädd att mina barn ska ta livet av sig när de mått dåligt i perioder (som tonår). Det är skitläskigt med självmord. Förr skulle man vara tyst om sådant för att inte "väcka den björn som sover". Idag tänker experter och journalister annorlunda. Att prata om det kan vara preventivt. Jag tror på att prata med henne om du är rädd att hon tar livet av sig. Prata när hon är nykter. Säg som det är. Jag mår dåligt när du dricker, ditt drickande påverkar mig. Och jag är skiträdd att du ska ta livet av dig. Jag älskar dig (för det antar jag att du gör). OM din mamma börjar må så dåligt att du befarar självmord så kan hon tas in på tvångsvård, då behövs det ett vårdintyg av läkare. Man kan ta in personer med självmordsmisstankar på LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård eller på LVM, lagen om vård av missbrukare. Ring 1177 om du behöver hjälp och råd att få vårdintyg på din mamma.

Det blev ett långt svar. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Säg till om det finns något som vi här kan göra. Du är inte ensam <3

lyckas jag updatera samtidigt som någon annan eller flera andra. ? Min kommentar byggde på ditt föregående inlägg och var en fortsättning på mitt tidigare. ❤

Känns väldigt bra och stabilt just nu!
Vardagarna bara går, utan några speciella tankar på alkohol alls. Befriande till tusen.
Men tänker på dig och hoppas att präktiga, starka Jasmine kommer tillbaka nu igen. Kram!

En dag i taget. Du vann över pizza och vin, och det var otroligt starkt. Se till att inte trilla dit nu! Första dagarna är ju svårast.
Men tror att du gör helt rätt. Ta tag i ditt fysiska mående nu: ingen alkohol, ordentligt med bra mat och mycket sömn och rörelse. Då blir du mycket starkare och kan ta tag i det övriga - jobbet, mannen etc. - sen.
Glöm inte att börja äta d-vitamin nu också, så att du inte blir trött av det.
Stor kram! Tror på dig. ❤️