Senaste kommentarerna i forumet

Hej allihopa.

Tack gulliga fina Jasmine och Ler. Jag har läst era svar och blivit glad av eran omtanke. ? Har läst hos dig Jasmine att du inte mår så bra ? Du kanske behöver gå och prata med någon? Även om nykterhet är vägen att gå för att må bra så finns ju andra faktorer också.

Jag har inte kommit mig för att skriva. Har gått in på forumet nångång men inte hunnit eller orkat logga in.

Jag har inte tänkt på alkohol sedan jag loggade in sist. Jag hade ju nåt form av sug där men det försvann (som jag visste att det skulle). Och sedan har jag varken tänkt på för eller nackdelar med alkohol. Livet bara rullar på med allt man har att göra.

Skönt med lördag. Vaknade ganska tidigt med barnen. Började städa runt 9. Har städat åt alla djur vi har och nu ska jag greja i barnens rum. En härlig höstdag.

Det här forumet är toppen. Men det har faktiskt varit lite skönt att inte logga in. Då har jag tänkt mindre på alkohol. Ibland behöver jag en paus från att analysera medan jag andra gånger mår jättebra av det.

Kämpa på alla nynyktra därute ❤ Höstkvällar och mornar är mycket sköna när de är nyktra ❤

Vad glad jag blir av att höra från dig. ♡

Ord angående A-skiten är överflödiga, du vet ju redan allt. Hoppas att du snart orkar "ta tag i dig själv", det är ju vi själva som tjänar mest på nykterheten, även om vi värnar om våra nära och kära.

Kramar i massor, du fina. ♡

Välkommen hit, Pianisten! ♡ Spelar själv gärna piano så ser framför mig en passionerad musiker...

Förstår dina tankegångar, att släppa A för alltid känns stort, jättestort. Men vi som druckit oss till ett beroende klarar sällan att återgå till ett normaldrickande. Tyvärr! De som ännu "bara" är i riskzonen kan ha en möjlighet, men vi andra fixar inte det. Vet inte ännu hur du ligger på beroendeskalan, så självklart ska du prova dig fram. Klarar man inte att hantera A på ett tillfredsställande sätt, blir man snabbt påmind om det.

Hoppas att du hittar stöd här. ♡ Kram

...med föregående talare, både katten och finaste Lisa. ♡

Jag tänker så här kring din jobbsituation: Mitt arbete är emellanåt superstressigt, men jag älskar det, jobbet alltså. Du tycker att det enbart är stressigt och jobbigt = farligt. Försök byta jobb, det är farligt att gå med din känsla för länge. Men det vet du ju redan, du kloka fina kvinna. ♡ Hoppas dock på att kunna skynda på processen.

Som redan nämnts så gör A det bara värre i förlängningen. Den tillfälliga lindringen går snabbt över i ännu större ångest. Men det vet du ju också...

Äsch, vet inte vad jag ska skriva mer än att du är så himla bra, fin, klok med ett stort hjärta. Hoppas att det hjälper lite lite i alla fall.

Kramar i massor, bästa du! ♡

Ville bara säga hej till er som jag fått så mycket pepp av under året.?
Och hej alla nya som dykt upp senaste veckorna?

Har legat lågt ett tag och varit låg i sinnet.
Ska försöka ta ett rejält tag i mig själv igen.
Återkommer om ett tag med förhoppning om ny styrka.??

Kramar???

Kände mig bara tvungen att skriva några rader till dig.
Jag kände likadant då jag checkade ut från forumet för ett tag sedan.
Orkade helt enkelt inte att vara stark eller att kämpa i motvind. Blev så överkänslig för alla återfall det skrevs om härinne och det blev för mycket ihop med mina egna problem.

Jag tror att du behöver lugn och ro från ditt arbete som verkar vara helt sjukt stressigt.
Dålig arbetsmiljö är skadligt för hälsan i längden och du måste väl kunna bli sjukskriven?
Ta det lugnt ett tag och ha inte för stora krav på dig själv. Man måste inte vara perfekt. Människor är inte perfekta.
Lagom är bäst.
Du är bäst. Även om du just nu inte känner så...

Kramar???

... behöver inget vin, komstaterar jag. Men ja, använde ’finvin’ fast det inte var så fint. Jag använde rivet citronskal för att få upp syran i grytan. Zeta har även en god olivolja som har citronarom tillsatt.

har förlorat nu alla min vänner eftersom alkoholen gick före dom. Men har berättat för mina föräldrar för 3 dagar sen hur allt har liggat till om mitt alkohol beroende och andra tunga problem jag burit på. Dom stöttar mig till 100% men man ser att dom är besvikna och jag förstår dom är sjukt besviken på mig själv och försöker göra allt till rätta igen har funnit en plats dit jag åker när jag är deprimerad för att tänka på framtiden och vad jag vill göra. Det är många steg kvar till målet men är på rätt väg känner jag även fast jag inte har mina nära vänner vid min sida men det är mitt egna fel har nu inte druckit alkohol på 2 veckor känner fortfarande suget efter det men tänker på min familj och det får mig motstå alkoholen

Förstår att det är jobbigt .. men kanske bra att ta tag i det som du har påbörjat .. Bättre att leva ensam , än ensam i tvåsamhet .. så resonerade jag .. Se det som en början på ngt Nytt .. sen får tiden utvisa på vad .. Vem vet , kanske blir ett uppvaknande för din fru .. och ni hittar tillbaka till varann .. eller så blir det början på ngt annat .. och Kom ihåg .. Att det inte är du som ska ha skuldkänslor utan det är starkt och ansvarstagande att sätta ned foten och säga ifrån .. och inte acceptera A mer ..

Igår regnade det och var deppigt. Köpte pizza till middag och blev så grymt sugen på rödvin till! Men lät bli. Det var bara torsdag, och jag var mer sugen på att trösta mig än för att njuta. Fel anledning!
Idag har jag dock druckit mina två glas vin. Gott! Men njuter långsamt och försiktigt och med massor av vatten till.
Gick bra. Hurra!

Så bra att du har hittat hit! Mitt bästa råd är att vara här ofta och mycket. Skaffa din egen tråd, ta dig tid att läsa och kommentera i andras. Det ger jättemycket. Lycka till!

Jasmine, så trist att höra att det känns som det gör. Det verkar onekligen väldigt jobbigt - dessutom på så många plan samtidigt.
Alkoholen verkar bara vara en del i ekvationen bland en massa annat destruktivt. Den är uppenbarligen inte den enda anledningen till att så mycket är kämpigt. Men att dricka gör ju bara allt värre.
Tror att du har lite jobb framför dig. Att du behöver ta hand om grunden.
Sover du tillräckligt? Det är prio ett.
Hur äter du förutom sockret? Glöm inte att få i dig riktig mat också, så att du inte sparar in på vettiga saker bara för att du har ätit för mycket socker. Du behöver näringsämnen, och är du hungrig är det lättare att trilla dit på onyttigheter.
Sen verkar du behöva fundera på jobbet. Kan du få hjälp? Säga ifrån? Få ta in någon frilans som kan hjälpa dig? Annars: Kan du ta dig vidare? Ett jobb är inte värt att offra hälsan på.

Och så sist det här med alkoholen. Tror att du behöver fundera över hur du vill ha det nu. Du har ändå klarat 50 dagar! Så starkt gjort. Vill du hoppa på igen och köra de sista 40 för att få 90 totalt?
Eller vill du hitta ett annat sätt att förhålla dig till alkohol?
Du vill ju inte tillbaka till där du var innan du började! Du vill fortsätta vara fräsch, en mamma som har koll och kan vara där för sina barn - ingen alloholplufsig, ledsen tjej.
En grundregel för mig är att inte dricka som tröst. Ska jag dricka mina två glas vin två gånger i veckan så ska det vara när jag är glad! När jag äter god mat och har trevligt. Det tycker jag att du också ska ta fasta på.

Bra och modigt att komma in och berätta hur det ligger till. Du är grym, och förtjänar det bästa. Stor kram!
❤️❤️❤️

Tack för ditt fina svar och få veta hur du haft det. Kan det vara så att om jag flyttar ut så kanske hon måste börja tänka om, om hon vill förstås eller kan det bli ännu värre av att jag gör det?
Har såna skuldkänslor inför det så jag kommer mig inte för, speciellt nu när hon varit lugn i två helger, vet ju ännu inte hur det blir i morgon.
Jag känner att även om hon blir nykter på helgerna så har det gått så långt att jag vet inte om jag vill ändå, en sak som jag är lite rädd för är att bli ensam och inte ha någon att älska, men jag har ju barnen och det räcker långt.
På ett sätt skulle allt vara lättare om hon drack rejält imorgon kväll eller nästa helg så har jag en anledning att flytta ut.
Jobbigt med alla skuldkänslor och jag har varit en svag person men känner nu att jag har fått nog och på något vis känner jag mig starkare att kunna ta tag i det nu.

Hej navara18 .. Följer din resa .. Att bo med någon som är spydig o sur hela tiden , känns inte kul .. tror att det kan vara en bra idé att flytta ut till stugan så att du får lugn o ro att tänka .. och även din fru , för det finns ju i grund o botten en anledning till att hon dricker ... dags nu för henne att sluta fly och leva i nuet och ta tag i sina problem med A .. Jag talar av egen erfarenhet .. som jag önskat att min omgivning ställt krav på mig tidigare och inte tassat på tå , och inte velat inse mina problem .. Kom ihåg att det är Hon som måste göra resan .. inte för att du och omgivningen vill .. Då blir det sura o tråkiga miner .. Flytta ut till stugan och börja sakta fundera på hur du ska bygga upp ditt eget liv och låt henne komma till insikt med hur hon vill leva sitt ..
Jag har också börjat om .. en jobbig o lång resa .. men såå värd den .. Nu , nykter o närvarande .. utan A .. Kämpa på nu och försök att ha en trevlig helg och hålla humöret uppe ???

Tror jag förstår vad du menar men funderar på skillnaden. Jag kan ge mina barn förtroende att ordna något men då måste jag själv släppa det och inte känna att det måste bli så. För då har jag gjort det till ett krav.
Jag fick iaf in min joggingtur och det blev mat framför Tv:n :)
Och jag klarade kvällen utan dricka! Klapp klapp på axeln. Men imorgon är vi bortbjudna på fest. Hur gör man?
Läser runt här lite på forumet, blir lite rädd över vad som skall komma. Har man satt sig i en livslång kamp att inte dricka för myclet. Jag är ju fortfarande i tanken att kunna dricka vid tillfällen som t.ex imorn när man umgås med andra där det "förväntas" att man dricker. Och helt förbjuda dricka hemma förutom vid kalas och middagsbjudningar.. Men av att läsa runt här känns det som att det är en önskedröm de flesta har i början som aldrig kommer fungera.. Vad har ni för erfarenheter?

Hej alla
Andra helgen som det är lugnt med drickandet nu, jag har pratat och sagt hur jag känner och undrar om det är därför samtidigt är hon sur och säger, vad ska vi göra nu då, du som bestämmer vad vi ska göra. Verkar som det är för jag sagt att hon dricker för mycket. Vi pratar inte så mycket, känner att jag har inget att säga längre. Annars på helgerna har det bara varit bråk så känns inte som vi har något att prata om längre
Känner snart att det är dags att jag flyttar ut ett tag för att få tänka vad jag själv vill, det är svårt när man är hemma med en som är spydig och sur hela tiden. Men nu har hon ju hållit sig lugn och detta är andra helgen, så då kommer ju tankarna, har hon lyssnat på vad jag sagt eller är det bara tillfälligt som hon inte dricker mer än 2 glas vin/kväll?
Ja vad vet jag, har i allafall idag börjat prata med en psykolog igen, då jag känner att jag måste prata med någon utomstående och det känns bra att få säga vad man vill utan att någon dömer.
vad säger ni där ute? Kan det bara vara tillfälligt att hon håller sig lugn i sitt drickande för att jag pratat mycket med henne och sen spårar det ur igen?
Jag känner ändå att jag behöver tänka på vad som är bäst för mig och vad vill jag med mitt liv.
Trevlig fredag kväll på er alla.

Tack för att du tänker på mig. Jag är för närvarande i Tyskland och spelar en schackturnering. Jag har inte druckit men känt mig deprimerad och kämpat med det inre mörkret. Fick hjälp från beroendekliniken dit jag vände mig när jag var rädd för att söka lindring i alkoholen. Jag fick mediciner och är nu på väg upp ur mörkret. Jag vill med detta hälsa till alla som läser detta inte minst MM.
Jag vill också framföra att det går att få hjälp trots att man inte tror det när det är som svårast.
Hälsningar
Ikaros

Tack till er som svarat och säger ni relaterar. Det gör att jag åtminstone inte känner mig så ensam i situationen. Jag har inte rört alkohol sedan senast, vilket var 6 dagar sedan. Nu är det iofs inget speciellt med det i mitt fall, för jag har aldrig brukat dricka varje dag, men idag åkte jag till hemstaden för att en kompis ska fira födelsedag i helgen. Med det kommer första stora utmaning - att tacka nej i ett sällskap där alkoholen flödar. Men jag har en riktigt bra känsla på att det kommer gå fint. Jag känner mig så himla bestämd på att jag inte vill leva på det sättet längre, att jag tror jag kommer hantera situationen bra, trots eventuell gruppress och min allmänt bristande förmåga till att säga nej.

#Carina
Tack så mycket. Jag är glad och tacksam att detta forum finns. Ni gör mycket nytta!
Allt gott!

3 veckors hetsätning (yes folks! Hetsätning. Ni vet när man äter tills man inte kan andas och magen gör ont) lämnar spår. Kommer inte in i mina jeans. Förstår inte varför jag blir sådanhär. Jag lixom aktivt letar efter det mest kaloririka och äter utan att smaka. Träningsvärk i käkarna. Balans Were you at? Kan vi inte bli kompisar istället?

Jag vet att alla val är mina egna. Jag vet att ingen tvingar mig att äta tills jag nästan kräks. Likt väl som när jag inte kan äta. Det är oxå ett val.

Ska det verkligen vara såhär?
Hur fan lever normala människor?

Hur blir jag normal?

Hej Carina,
Tack för detta tips. Jag har suttit och skrivit. Känner att jag lika gärna kan skriva upp det här, vill inte ha något papper liggandes här hemma med detta. Det är för känsligt. Och detta är ju ändå lite av en "dagbok", men där man ibland får respons. Detta forum, är så glad att jag hittat hit!
Fördelarna med att stanna känner jag är att vi är en hel familj. Älskar honom. Jag har koll på barnen. Vårat hem. Kan hålla ihop allt.
Nackdelarna med att stanna känner jag är att det inte finns någon tillit. Jag mår dåligt. Finner ingen ro. Stressigt. En energitjuv. Tassar på tå. Ingen respekt.
Nackdelarna med att lämna är det svåraste, att tvingas vara utan barnen! Min mardröm! Vara ensam, ingen koll. Hitta boende.
Fördelarna med att lämna kändes befriande att skriva ner. Det är ju målen jag vill nå! Ro. Ge barnen min odelade uppmärksamhet. Fri. Lämna problemet där det hör hemma. Vara snäll mot mig själv.

Detta var nyttigt för mig. Ni är så kloka här. Tack.
Nu låta detta sjunka in, försonas med dessa tankar.

tack...jag märkte att jag gjorde inte helt korrekt. ;-)

tack...jag märkte att jag gjorde inte helt korrekt. ;-)

detta db:t innehåller en triggervarning angående alkohol. Brottas du just nu med att inte dricka rekommenderar jag inte att du läser detta. ✌️ ?

Hotellfrulle ??
Sova middag.?
Bli utslängd från bibblan pga missade att de stängde utan min vetskap ?

Haft ångest halva dagen, den ba hänger där. Inte mycket att göra. Typ som en jobbig släkting på julmiddagen. Hen är där, man får betee sig ändå och foka på
något annat. ?‍♀️
Tycker det är tungt att ångesten påverkar min andning dock. Bara att acceptera skiten och möla vidare. Att kunna andas obehindrat är ju inget man behöver ?‍♀️ Jo.

Nyrest hem till estocholmo. Kom på att en polare lämnade lite vodka här tidigare. Gjorde en drinkos på apelsinjos och den.

Gamerboi kommer förbi lite senare. Vill gå ut och dansa. Vill sova. Vill ut och resa i världen. Önskar jag får någon typ av lön öht denna månaden. Otherwise är jag så jävla fucked så det är sjukt.

Hur blev det såhär? Rent ekonomiskt alltså? Hur blev jag såhär jävulskt fattig? Jag har alltid haft en buffert. Alltid haft koll på min ekonomi.
Det kom precis innan jag blev sjuksriven tror jag. Och när en sjuk individ tänker att hen (jaaag) ändå inte kommer vara i livet så länge till så bryr man sig inte helt enkelt. Bjöd på allt för andra som då hade drt tufft. Sen när livsgnista kom tillbaka så kachingar man in minimum. Och denna månaden nada.
Jag vet inte riktigt hur tanken är att man ska kunna gå runt?
Om inte man bor i en mindre Stad där hyran och maten är rimlig. Där man har möjlighet till att frysa in mat och göra storkok. Där månadsräkningen bara för boende och att leva ligger på mindre än +9000kr. Kanske får jag flytta ifrån Stockholm. Kan inte, har inte råd. Jävla moment 22 ?‍♀️

Tanken slog mig att ta några hundratusen i lån, dra utomlands, leva lajf och sen bara gå och självdö (En tanke, ej en önskan). Leva livet i ett år, risken finns la att jag skulle bli bättre, må bra. Älska livet och sedan vara skuldsatt för evigt istället.

Inte tillräckligt med vodkis för att bli berusad, men ångesten släppte. Skönt. Dumt och farligt. Men skönt, jag kan andas igen. Bråkar fortfarande (men släpp då tankejävel) på saknade av exet. Ibland mer i bland mindre. Men ändå konstant. Önskar att vi var tillsammans igen, önskar att jag aldrig träffat honom. Önskar att han är lyckligare nu.

Fridens ?

...ja, då trillar jag dit igen. Tack och lov inget vansinnesdrickande hittills, men ändå. Tillräckligt! Dessutom är vodka inköpt den här gången, ingen bra investering (förutom för A-hjärnan, som tycker att det är perfekt, mycket procent i förhållande till restprodukten. Lätt att slänga, med andra ord).

Så ledsen och besviken. Först en helvit månad, sedan det ångestsfyllda återfallet. Sedan ytterligare fyra fräscha veckor innan A-tankarna kopplade bort allt sunt förnuft. Hallå, jag har ju inte ens behövt kämpa nu. Dagarna har rullat på och jag har känt mig hyfsat säker, ännu en gång bedrägligt säker visar det sig.

Får ta hjälp av min nykterhetsstatistik, annars bryter jag ihop. Har fortfarande omkring 260 vita dagar av ca 310. Kämpar för att känna stolthet över detta, men just nu är det tufft.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst för så behöver jag det bäst."

Kram på er alla kämpar ♡