Senaste kommentarerna i forumet

Ja.
För mig är det ju värt det, för annars hade jag valt att låta bli. Eller i alla fall kämpat för att låta bli, för jag inser ju att det inte är så enkelt som att bara ”låta bli”.
Jag tycker att vin är fantastiskt gott. Att det förhöjer en måltid och att det är festligt. Jag vill gärna KUNNA dricka ett glas vin då och då. Skåla i champagne på nyårsafton, till exempel. Eller ta ett glas rött på en restaurang i Italien. Det är upplevelser jag gärna vill ha i mitt liv.
Det jag inte vill är att dricka för mycket. Jag vill inte förlora kontrollen, få ångest, göra bort mig, riskera relationer eller äventyra min hälsa. Jag vill inte bli berusad, utan bara njuta av smaken.
Om jag behöver sätta upp regler och räkna glas för att kunna göra det, so be it. Det tycker jag inte är så jobbigt. För mig hade det varit jobbigare att säga totalt nej, för all framtid.
Men! Det hänger ju på att jag klarar det. Skulle jag misslyckas med att följa reglerna, dricka oftare eller mer - ja, då funkar det inte. Skulle det bli så har jag lovat mig själv att direkt ta en vit månad igen, reflektera och bedöma hur jag behöver göra framöver. Då kanske jag kommer fram till att mitt system inte funkar och jag behöver avstå helt en längre period eller för alltid/på obestämd tid.
Men just nu fungerar det här för mig, och jag är nöjd.

Finns inga ”ska nog testa”, ”eller värt ett försök”.
Om du bestämmer dig så väljer du att vara nykter. Det är en annan typ av liv, bättre men annorlunda. Och då måste du gå in för det 100%.
Om dina ”polare” inte kan ta att du inte vill dricka så kanske de inte är så mkt till polare? De ser ju vad det gör med dig? Och ofta har de som gnäller över att man inte dricker en egen ångest över sitt drickande. Öva in vad du ska säga när de tjatar. Och om de inte ger sig så gå därifrån. De respekterar ju inte ditt beslut. Om du inte dricker så kanske någon av dem måste vara ”värst”. Om de fattar att du menar allvar så kanske de ger sig. Eller så får du kolla om några av dem verkar bry sig mindre och hänga med just dem.
Det är inte lag på att supa. Det är ingen bra grund att bygga familj på framöver heller (tro mig).
Så satsa, stå ut, och lev sen det liv du vill ha. Det blir tyvärr inte så att man ändrar sitt beteende på fyllan med åldern. Det blir värre och mer patetiskt eftersom man ”borde veta bättre” och pinsamheter än svårare att släta över.

Kämpa på

Idag igen?? Skivstångs pass med vikter!
Kommer nog ha ont i kroppen i morgon?
Vad duktiga vi är!!??

Ha! Vi låter likadana. Jag tog 35(?har glömt nu, men något sånt) nyktra dagar först och dricker nu igen, som en skolfröken med mycket strikta regler som jag rapporterar om. Det funkar jättebra hittills! Men är sjukt ospännande. För därför en monolog i min tråd! ? Som att se färg torka. Men huvudsaken är att det funkar och att det håller mig icke-berusad och utan riskdrickande.

Att konstant ha det i åtanke, räkna glas, vara sugen på en extra dag etc?
Efter närmare fem månader helt utan så är det sällan jag tänker på det alls. Jag klarade inte din metod. Förr eller senare släppte jag garden. Krävs så lite efter 2-3 glas av något. ”Äh fuck it”-attityden du vet.

❤️
Egoistiskt tänker jag: trist för mig!
Men tycker att det är BRA att du gör det. Du tar så mycket ansvar för alla härinne, läser, kommenterar, peppar, bryr dig och sprider kärlek.
Ibland tänker jag att du kanske glömmer att göra samma sak till dig själv?
Det är fint att du är den omtänksamma person du är, men se upp så att du inte tar för stort ansvar för andras välmående. Forumet ska ge dig styrka och energi, inte kännas kravfyllt och jobbigt, tänker jag.
Så bra med paus och distans. När du kommer tillbaka hoppas jag att du gör det några steg närmare dina 90 dagar, full av energi och med en massa nya insikter.
Jag kommer att finnas här när du kommer tillbaka, oavsett om du kommenterar hos mig eller ej. Det är okej att ”bara” orka med sig själv också. ???

... trots att jag inte har något att uppdatera. Mina regler följs till punkt och pricka. Ingen alkohol förutom max två dagar i veckan - fredag och lördag, om det inte är något särskilt. Den här veckan är det inget särskilt. Alltså dricker jag inte.
Känns meningslöst att gå in här och rapportera om det. Men jag vet samtidigt att jag behöver stå till svars. Jag behöver ha rapporteringsplikt. Tror iofs att det just nu räcker fint med min självpåtagna rapporteringsplikt till Herr Knaskatt. Han kräver det inte, men jag vill vara tydlig mot honom. Vill att han ska kunna lita på mig och att han inte ska behöva oroa sig för mitt drickande. Sedan början av augusti har jag inte druckit mig berusad. Jag har inte druckit sprit. Jag har inte förlorat kontrollen och inte haft ångest.
Det är snart två månader av vettighet!
Här är det så lätt att känna att jag har ”misslyckats” eftersom jag inte är helt vit. Det RÄTTA är att vara nykter. Men jag tänker att ”förändra mitt drickande” kan betyda olika saker för olika människor.
Sedan i somras har jag totalt förändrat mitt drickande. Mängden alkohol jag får i mig är nu vad jag tidigare hade klassat som minimal: max 4 glas vin i veckan, utspritt på två dagar. För mig är det inget misslyckande - tvärtom.
Det är ett stort jäkla LYCKANDE och det ska jag se till att hålla fast vid.
Därför är jag härinne och skriver. Det kanske inte behövs, men jag vill inte ta risken att ta reda på att det behövdes. Det funkar, därför fortsätter jag.

Är lite omodern, har inte ens Instagram. Men gillar dig ändå... och det du skriver... En bra kombo. ♡

Tack för fina ord, Nurture! ♡

Läste några gamla inlägg i min tråd och hittade bland annat detta. Lika aktuellt i dag, trots att det gått snart tio månader. Delvis redigerat.

Jag tänker att det är ett val att inte dricka. Jag FÅR om jag vill, men VÄLJER att avstå. För mig vore det enklast om alkohol aldrig mer skulle finnas i min närhet. Men det är klart att det inte fungerar att leva så. Det hänger alltså på mig, om jag väljer att dricka eller inte. Däremot undviker jag fortfarande tillgänglighet i den mån jag kan.

Min man vill inte att jag ska dricka alkohol, men han är alltid noga med att han inte bestämmer över någon annan, i alla lägen. Blir lite knepigt ibland.

Jag vill poängtera skillnaden på att ha problem och inte. Att ta ETT glas finns ju inte i åtminstone min värld - vad skulle vitsen vara utan rus? Och tvärtom för M, har han bestämt ett enda glas är det inget problem för honom att ta just ett.

Hittade flera äldre inlägg som visar att vissa saker vad gäller A aldrig ändras. De flesta visar dock på ett bra facit. Stärkande då man tvivlar trots förhållandevis lång nykter period.

Hur går det?
Min dag 2 idag.

Jag känner igen mig, i din text och i många andras. Jag höll på sådär i din ålder, helt tokigt festande. Det har eskalerat med åren och är ett stort problem. Skillnaden är att jag har ansvar för mina barn. Ändå har jag fortsatt. Jag vill ha sagt att det är bra att du tar tag i det nu! Det blir nämligen aldrig bättre med alkoholen och det kommer inte att bli lättare. Alkohålet blir djupare. Bra att du tar dig ur i god tid! Fortsätt!

Tror att den som missbrukar ofta utvecklar psykisk ohälsa! Sätter spår i själen att missbruka tror jag! Och när de försöker sluta missbruka klarnar hjärnan och så skall de fejsa allt de ställt till med! Lätt att ta ett återfall för att döva ångest! Och dom som lider av psykisk ohälsa kan lätt ta till saker som får dom att känna lugnet! Min mamma har vid 73 års ålder helt plötsligt, efter senaste psykosen, blivit bästis med bag-in-boxen! ? Hon har alltid varit hälsa-freak som gått på grönt te! Har väl upptäckt att ett (falskt) lugn lägger sig i kroppen när man dricker vin! Som anhörig känner man sig rent ut sagt apatisk! Försök känna efter vart din gräns för ansvar går! Inte lätt men man får försöka skaffa sig distans tror jag! Du kan inte rädda din bror, han måste rädda sig själv! Du kan inte heller få din mamma att agera så som kanske är bäst! Du kan prata med henne men räkna inte med att hon skall göra som du säger! Lider med dig! Kram

Min app att jag har 2 månaders dag på ciggen också.
Alltså shit. Jag har nog inte rökt så här lite på så lång tid sedan jag var 19.

Det gör mig stolt :)

Bestämde mig för att gå till systemet. Bestämde mig för att inte gå till systemet. Bestämde mig för att först gå till hotellet (30'min från systemet) och om jag ville till systemet igen skulle jag gå tillbaka (visste att detta inte skulle ske pga jag är lat). Bestämde mig för att köpa ett 6pack 3,5or på Ica istället.
Tittade på priset för 3,5orna och köpte en Cola i stället.... bestämde mig för att jag kan köpa vin i morgon istället, idag är jag nykter (kommer antagligen inte köpa vin i morgon heller, men man kan ju alltid lura hjärnan. Så brukade jag tänka när jag dietade förut btw, "i morgon får jag köpa snacks")....

Alltså, det är fantastiskt intressant hur tidigare beteenden och tankemönster kan triggas av yttre stimuli och social kontext.

Som ni kan se har min hjärna bråkat lite med sig själv idag. Nykterheten vann igen, vilket betyder att jag kommer hoppa in på dag 100 som nykter, nykter!

Hipp hipp hurra!
Firar med en 60krs godispåse ensam på mitt hotellrum, som har 3(?!) sängar i sig. Lovar att jag bokade ett singelrum ?
Innebär ifs att jag får 3 täcken ?

Skolan gick bra, min handledare blev i eld och lågor över min tänkta forskning. Lite prestationsångest ??
Blir bra.

Idag blev bättre än igår ?
I morgon blir bättre än idag.

Friiiiidens ?
(Hallå 100 dagar?!!! ?❤️)

Vi glöms ofta borta tyvärr så det gäller att försöka ta hand om sig själv på bästa sätt
Galet!

Det tar tid innan lugnet infinner sig på riktigt men du verkar vara på rätt väg ??
Det är svårt att diskutera med en alkoholist då det mesta tycks handla om A och dennas mående. Vi förväntas bara förlåta, skaka av oss all sorg och ilska och gå vidare.. Det är frustrerande på många sätt och inte lätt att hantera.
Min man vet att jag sökt professionell hjälp men tycks inte vilja fördjupa sig mer i det.. Jag tror inte dom förstår vilken oerhörd press vi lever i och vilka konsekvenser det får!? Eller så vågar dom inte fråga, engagera sig då dom är rädda att sanningen ska smärta för mycket?
Kram

Och vad bra att du ser om dej själv! Vi glöms ju bort , det är ju inte vi som är sjuka? Jo, det är vi! Hörde på tv igår , runt varje alkoholist finns det 10 personer som mår dåligt och runt varje person med psykisk ohälsa finns det 10. Snacka om folkhälsoproblem !!!

Önskar att jag kunde skryta med att lugnet lagt sej inom mej men då ljuger jag... Ikväll är vi osams och elakheterna kommer från båda håll. Plötsligt känns ett år som en oerhört låååång tid?
Jaja, man kan inte förändra sej på en dag och jag har så svårt att ta emot kritik när han inte lyssnar på vad jag säger utan vänder allt till sej själv.

Läser och gläds över dina kloka tankar och ditt sätt att agera ??
Bra att du erövrar makten över ditt eget liv och låter mannen ta ansvar för sitt
Jag vet hur oerhört svårt det är.. Nästan omöjligt.. All lycka önskar jag dig ❤

Rullar på! Mannen tar med hjälp av arbetskamrat sina antabus och det verkar fungera bra. Förra v var kollegan på semester.. Mannen tog hem tabl och tog dom hemma. Han tar ansvar! Eget ansvar! Utan att jag tjatar.. Det ni!
Det känns så skönt att för tillfället kunna släppa all oro och ångest kring alkohol.
Dock är jag trött! Så trött.. Känner mig oengagerad och ofokuserad på jobb. Lättretlig och glömsk. Tror det lätt kan bli så när man väl ges tillfälle att koppla av och hinna känna efter hur man mår
Men det lättar väl snart hoppas jag ??
Ska träffa psykolog nu i oktober för ett bedömningssamtal huruvida jag är i behov av en ny omgång KBT. Jag hoppas! För jag känner att mina redskap kring mitt sätt att agera och reagera behöver friskas upp! Det finns mycket kvar att jobba på. Jag vill så gärna kunna leva mitt eget liv fullt ut och sluta försöka kontrollera sånt jag inte har makt över
Kram i höstrusket till er alla som kämpar❤

Välkommen hit!
Fint att du hittat till Alkoholhjälpen.
För mig blev det en vinstlott att skriva här när det hade blivit outhärdligt med alkoholen.
Nu har jag varit fri från den i 3,5 år och har ett mycket bättre liv.
Förstår så väl att ensamheten är det som tär.
På något sätt behöver du skapa dig ett liv som ger dig mening.
Att skriva här om det som tynger är ett gott första steg.
Vilka föreningar finns där du bor?
Inom kyrkan behövs det ideella krafter.
Kanske besitter du kunskaper som gör dig utmärkt som cirkelledare.
Och på AA-möten finns många fina människor.
Det fina i kråksången är att man har så mycket större makt än man tror över sin tillvaro.
Jag tränar fortfarande, både på att förändra och inse att jag faktiskt kan.
Och du kan, du med.
Vi hörs!

2 dagar! Känns såå länge. Är rastlös. Har jobbat, hämtat barn, handlat, lagat god middag, en äppelpaj i ugnen,... tänkte gå ut och springa. Men får nog lugna mig med ett bad. Vill helst springa ifrån allt. Längtar efter sömn, en kopp kaffe på morgonen, en ny dag. Lätt yr och nästan illamående. Googlar positiva effekter av nykterheten. Vi borde ha en sådan tråd. Där man fyller på med allt positivt som kommer med nykterheten.

Känns så skönt. Blir liksom piggare direkt! Jag är också inne på att börja med sån yoga, man får ju avslappningen då med? har det gått bra med styrketräningen då?

Ha en fin kväll?

Är 66 år och kvinna. Vet att jag är alkoholist. Har tidigare genomgått antabusbehandlingar, gått på AA möten mm. Aldrig varit inlagd för behandling. Har arbetat heltid med ett stimulerande arbete fram till ålder 63 år. Var tvungen att sluta arbeta pga diagnos MS och att hjärnan inte fungerade tillräckligt snabbt.
Klarade att avstå från alkohol under anabusbehandlingar och AA möten.
Hade då mitt arbete.
Nu som pensionär och nyinflyttad i Stockholm sedan 1,5 år och mycket ensam inser jag att jag måste göra något åt mitt drickande.
Orkar inte längre och det värsta är inte alkoholen, utan att vara så ensam.

”Låt sorgens fåglar flyga över ditt huvud men låt dem inte bygga bo”
Så....... schas på er nu, skatskrälle! Nu har ni häckat här tillräckligt länge ?
Kram du varma fina Ullabulla ?