Senaste kommentarerna i forumet

Sitter på jobbet och tar igen mig efter lunchen,tycker
allt flyter på bra.roligt att din särbo blev glad över dina
mek kunskaper.livet är så mycket lättare nu när man har
tagit ett beslut att vara nykter.tycker mig se en glimma av hopp
i mina försök att skippa alkohol.men det är bara att vi kämpar på
och tar en dag i sänder.??

Strulputte

manipulerar dig svårt nu !
Hans ord kunde vara mina när jag var aktiv.
Genom att hota och lägga ansvar på min familj så fick jag det lite lugnt i några månader så jag kunde återgå till drickandet lite smått efter ett tag. Jag hade inga som helst problem med att vara spritfri ett längre tag om jag visste att det fanns en bortre gräns där det var fritt fram att kröka igen. Just därför har jag aldrig någonsin satt en gräns för min nykterhet annat än att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. En gräns längre bort kan jag inte överblicka och inte hålla mig till eftersom det händer saker på vägen dit.

Idag är jag nykter helt för min egen skull och kan inte lägga ansvar på nån annan än mig själv.

Santorini !
Helt ok resa och faktiskt första gången jag åker i dagsljus på väg hem ! Jag försökte sitta ute så mycket tid det var möjligt för att få njuta av en av världens trängsta farleder ! Men tyvärr var vädret inte helt på min sida, blåste småj-lar och stundtals regn. Men ok i alla fall !

Största behållningen, läs skadeglädjen :-)) , var att se bakfyllan hos många rödvinstanter :-)) De mådde inte bra...hehehe!
Den här tiden på veckan är det pensionärer som åker och jag förvånas återigen hur åldersstrecket för "gamling" har flyttats uppåt sen jag var liten ! Jag med mina 65 år är liksom lammkött i sammanhanget :-))

Jag har tur som avbröt mitt krökande i tid för att få uppleva en ålderdom där jag fortfarande kan få vara med och känna med hela min kropp hur livet går vidare och kan få njuta av livet. Det är inte alla förunnat, alkis eller inte. Det är inte svårt att göra valet att inte dricka när jag väl har upptäckt möjligheten att få vara med fullt ut i livet. Utan några sinnesförändrande medel.

Jag har mycket att vara tacksam för och jag tänker nog alltför sällan på det idag. Jag har blivit en vanlig grå gubbe som bara är :-))

Ja helgen har varit bra här med och ingen fylla här inte utan jag har varit nykter i 5 dagar idag och det känns skönt? Läste att du slängt ut en påse starköl som du hittade och det var klokt och starkt gjort av dig? Man får mycket gjort när man är nykter och vid sina sinnes fulla bruk så i helgen var jag på en mack och lekte bilmekaniker och fixade oljebyte och oljefilter på min särbos bil och hon blev glad och tacksam för det? Visst är det härligt att vakna nykter och pigg på morgonen och ta tag i saker som ger en glädje och som gör att man växer som person och som får en att må bra. Vi kämpar vidare i nykterhetens tecken? Ha en trevlig dag?

Tittar in till dej och ser om nån är hemma ?

Kanske är du på resande fot..

Hoppas allt är väl !! Så bra som det kan vara...

Styrkekramar ?

(borttagenlänk av admi då vi undviker reklam för den ena eller andra tjänsten)

Vet inte om länken funkar, iaf heter boken ”Lev livet fullt ut” av Eckhart Tolle. Väldigt tänkvärd och inspirerande.
Tack alla för fina ord, jag hejar på er ?
Kram

IronWill har du något råd på hur jag ska göra nu? Ska jag hålla fast vid att gå? Tänk om han verkligen menar att skärpa sig denna gång? Just nu är han otroligt hjälpsam, han hör av sig om han blir sen, han kollar om barnen är hemma innan han åker från stan (vi bor 2 mil utanför) så han kan ta med dem hem. Allt det där som jag har bett om och som man gör i ett förhållande och som han struntat i på grund av att han varit full.
Samtidigt så får jag inget riktigt grepp om honom. Han säger att han inte vill dricka mer. När jag frågar hur han tänkt med alkoholen så kan han ena minuten säga att han inte vill dricka mer, för att i en annan mening säga att han vill kunna hantera det. Känns som han inte riktigt är där än? Han är också väldigt noga med att säga att han inte VILL dricka mer, han säger inte att han inte SKA dricka mer.
Han säger också att flyttar vi nu är vi ingen familj längre. Han ska inte sätta sin fot i lägenheten säger han argt. Det gör ju så jäkla ont.. hur ska jag göra?? Desperat!

Hej alla kompisar !

Det finns jättebra proteinshakes utan tillsatt socker, med olika smaker. Jättegott och mättande ! Av samma märke finns även vaniljkvargen utan tillsatt socker. Den är krämig och lätt, i 500 g burk.

Min utläggning om aspartam känner John väl till, men vi retas lite med varandra om vad man kan läsa sej till på internet etc..

Idag blir en trygg nykter dag med ett viktigt möte med en ny chef, som precis förlorat en förälder. En fin man.

Jag är ju omgiven av professorer i skolmedicin i den smala och breda bemärkelsen och har en allergologdocent i familjen .. lägg därtill en gammal kompetens i livsmedelslagstiftning så förstår ni att min fascination ( och skepticism) till mat som medicin är total ?

Styrkekramar idag ?

Rastlösheten verkar ha lugnat sig lite, det värsta av det i alla fall , var hyfsat nära att jag köpte folköl igår, gick fram till hyllan och kände lite på ett 6-pack Falcon, men jag kunde behärska mig och köpte lite godis istället. Någon gång då och då så har jag funderat över alkoholfri öl, men jag tror det enbart vore dumt, alkoholfri öl är för personer utan alkoholproblem som ska köra bil inom kort, inte för mig.

Snart dags för ett möte på psyk, några dagar kvar - känns inte alls bra - jag vet inte vad jag ska säga.
Hur känner du inför framtiden? - Inget alls, framtiden finns inte just nu.
Hur mår du? - Så skiftande att jag knappt hinner svara på frågan innan svaret ändras.
Hur sover du? - Tackar som frågar, första frågan jag har ett konkret svar på; nästan oförskämt gott.

Ny dag med doft av regn. Ser fram emot att ge mig ut, även om destinationen är oklar.

Puss & Kram på er.

Blev lite glad imorse, en tjej undrade vart jag tagit vägen efter att ja slutat svara. Första tjejen som ser bra ut, men hon är kanadensisk och bor i Sverige. Så hon kan inte läsa min presentation på svenska. Inte konstigt att hon hon tycker jag är intressant eftersom jag ser ut som en gud men faktiskt har många brister bara hon kan läsa. Vad händer när jag berättar på engelska åt henne. Jadu

Du har tagit ett beslut som mognat under lång tid. Alkohol är inte för dig. Samtidigt hänger ganska påträngande tankar kvar med hopp om lindring från ångest. Så fint att du skriver här och kanske läser i andras trådar, du är inte ensam.

Jag gissar att du under ditt barns första år känt såväl glädje som oro och att en längtan om en paus från dessa intensiva känslor kan vara efterlängtad. Du är modig som söker stöd, på vårdcentralen och här. Jag hoppas att du stannar hos oss och fortsätter berätta hur det går för dig. Det tar lite tid innan en tråd får fart ibland.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hälsar på i din tråd och vill bara säga att du gör det så bra!!! Jag förstod det som att resan var alkoholfri även om den inte var helt sockerfri. Man kanske måste nöja sig med en sak i taget ?. Tips mot sockersug som dessutom ger "bra" kalorier är smoothie på osötad mandeldryck, blåbär, spenat och proteinpulver med vaniljsmak (eller kanske banan). Det hjälper.. tycker jag i alla fall...

Kram?

Jag dämpar mitt sockersug med en proteindrink med bär, tror oftast att jag är hungrig när jag blir sugen på socker..

Nurture, skönt att allt verkar bra med dig! Var längsen jag skrev i din tråd, men jag läser allt!

Kram?

Och vill du berätta vad som hänt? Jag blir ju orolig för dig....???

Allt bra med mig förutom att jobbet slukar för mycket energi. Och då är det ju extra bra att det inte går åt någon energi till att dricka alkohol?

Igår jobbade jag till 22 och sen somnade jag på golvet när jag gjorde en avslappningsövning. Vaknade vid 00.30 och orkade varken ta av mig kläder eller borsta tänderna utan förflyttade mig bara till sängen. Idag när jag vaknade kändes det inte sådär jättebra, men ändå helt fantastiskt bra om man jämför med att somna med oborstade tänder och med kläderna på pga alkohol. Nu hade jag bara jobbat mig utmattad.

Önskar er alla en fin dag!??

Jag tror ju absolut att du fixar det den här gången! Och du vet att vi håller ögonen på dig här inne så att du inte gör några "felsteg". Kärleksfulla ögon.

Önskar dig en fin dag??

Egen nedtrappning kan kanske fungera, om man har viljestyrkan och fokuset att dra ner lite varje dag. Om du lyckas med det så bör det ju vara "snällare" än att sitta hemma och bara sluta "cold turkey". Hoppas det fungerar för dig! Jag har själv, när jag har tagit ett "lindrigare" återfall på ett par dagar lyckats att plana ut det hela med lite mellanöl i mindre mängder ett par dagar. Men det krävde att jag verkligen var klar över att det var ett försök att "landa lite mjukare" - och fick inte bidraga till ytterligare dagar av fylla. Det har funkat ett par gånger. Stay focused!

Om du går till öppen mottagning ändå efter du har trappat ner några dagar så tror jag att det kan vara en bra start för dig att få till en hjälp. En liten öppning iaf.

Jag önskar dig all styrka att följa det val du väljer. Bli nykter nu. Börja så-och sen så kan du se efter vilka möjligheter som finns till hjälp och stöd. Man förstorar ju, och får hjärnspöken, när man är mitt i det - och tankarna är ofta tillsnurrade av den alkohol du nu konsumerar. Om några dagar kanske du kan se det hela med lite "nyktrare" blick. Kämpa på David. Vi finns här för dig på forumet.

Depression och alkoholmissbruk är en ond cirkel där de föder varandra. Jag har haft samma problem som din pappa.
Jag förstår att du lider med dina föräldrar.
Om du kan få din pappa att söka hjälp för något av problemen så kan han troligen få hjälp med det andra. En förändring i något av dem kan ha stor effekt på det andra. Dricka mindre leder ofta till starkare psyke och att må bättre kan ofta leda till minskad alkoholkonsumption.

Men det är väldigt tufft som barn till en förälder med dessa problem. Du kan i värsta fall spendera många år med att hjälpa till med detta om du tar på dig det.
Försök få din pappa att söka hjälp självmant, om han inte vill det så fokusera på ditt eget liv och att må bra själv och försök igen vid ett senare tillfälle. Det är inte ditt jobb att hålla ihop dina föräldrars äktenskap. Ta inte på dig den rollen. Bli heller inte ”mamma” åt din pappa. Lättare sagt än gjort, men om du kopplar ihop ditt mående med dina föräldrars relation så är risken stor att du blir lika olycklig. Det framgår inte om du bor hemma eller inte, vilket så klart försvårar det hela. Men du har ett eget liv och de ska vara dina föräldrar, inte tvärt om. Och om din pappa känner att han förstör för dig med så mår han säkert ännu sämre.
Skriv mer om du har lust, finns bra stöd här!
Jag glömde fråga, varför tror du att han skulle ta livet av sig? Är det något han säger eller är det hur han mår som får dig att tro det?

Tack för att du tog dig tid att svar.
Skönt att höra att det kanske inte är så fruktansvärt.
Börjar överväga att gå till den öppna beroendevården för att få hjälp med vitaminer och ta prover för att se hur min kropp mår.
Börjar bli orolig över hur det står till med kroppen.

Har påbörjat en egen nedtrappning. Förhoppningen är så klart att jag klarar det på egen hand. Hittar inte mycket information om egen nedtrappning. Men jag hoppas på att detta minskar riskerna för utsättningssymptom.

//D

Jag har (haft) alkoholproblem och ”roar” mig med att läsa även detta forum för det hjälper mig att få insikt om mitt beteende och kalibrera min egen inställning om normalt och onormalt. Känner igen mig och flera kompisar ovan. Tv-spel och öl. (Valt det över sex med min fru till och från).
Ta det inte personligt, det har inte med er att göra.

Sen är det många trådar här som handlar om ”har hen alkoholproblem?”. Jag vill hävda att den frågan är irrelevant (i linje med någon annan skrev ovan). Är det ett problem för er?
Problem har ju den egenskapen att de är olika stora, små eller obefintliga beroende på vem som betraktar dem. Skulle ni frågat mig för något år sen så skulle jag svarat nej. era partners har inga problem, jag kör samma och det funkar fint. Mina polare hade sagt nej IronWill har inga problem. Mina kollegor hade sagt nä vi tror inte att IronWill har problem. Min fru tyckte dock att det var ett problem för henne. Och jag har lovat henne åtskilliga gånger att da ner eller sluta. Men eftersom jag inte ansåg att jag hade problem fanns inget skäl att faktiskt göra det. Sure, lite tomma löften och nån vit vecka. Klartt.
Det är väldigt svårt att ändra på andra människor. Det är väldigt svårt att ändra på sig själv.
Men betydligt lättare att ändra på sig själv än andra. Olika människor betraktar olika mängder som problem/missbruk/normalbruk. Olika kompisgäng kalibreras efter varandra. Men först när man själv tycker att man har ett problem är man kapabel att ändra på det. Efter ”lite” skit som hände tyckte jag slutligen att jag hade problem. Och nu kämpar jag med att ändra mig själv, för att jag själv vill det. Dricker inte alls längre.

Men som sagt är hens konsumption( onormalt hög eller inte) ett problem för dig? Kan du ändra på dig själv och leva med det? Om inte, ja då är det nog enklast (men såklart väldigt jobbigt) att ändra på situationen och hitta någon med en lägre konsumption. Är er partner inte villig att diskutera det eller av en annan åsikt så är chanserna små att ni kan förändra dem.
Vet inte om jag tillförde något, men hoppas ni hittar en väg framåt. Jag lider med er nu när jag har en nykter bild på hur min konsumption såg ut i min frus ögon.

1

Att lova för någon annans skull funkar inte. Det kommer alltid tillfällen då man vill dricka och kanske skulle komma undan med det. Om man gör det för sin egen skull är de tillfällena möjliga att stå emot. Gör man det för någon annan är det ju bara att inte åka fast som gäller. Och sen tar man större och större risker och tillbaka på noll. Sen att hamna i ”jag kan väl dricka för ni ska ju ändå lämna mig” är heller inget bra. Det är en ursäkt. Livet är fullt av ursäkter att dricka om man vill leta.
Du kan inte fixa honom. Bara han kan det, om han vill. Av erfarenhet vet jag att mina löften om att dra ner, var vatten värda innan jag faktiskt ville sluta själv. Och fortfarande är det upp till bevis, varje dag.

Hur är läget idag?

Gulliga Jasmine! Jag vet att jag är jättebra just nu. ?
Men jag vet också att det är superförrädiskt. Jag har varit duktig i perioder förut. Det är först när jag börjar inbilla mig att jag kanske inte har mer problem än någon annan, att jag ”klarar av” att dricka lite mer, som det går åt skogen.
Därför tänker jag inte låta det gå så den här gången. Därför går jag in här och läser och påminns och reflekterar och skriver. Därför pratar jag med min man om saken ofta. Därför har jag mina strikta regler - och regeln med en vit månad om jag gör avsteg från dem. Jag ska klara det den här gången! Om jag ska dricka alls kommer jag att behöva vara på helspänn, det fattar jag.
Fattar att många härinne inte tycker att det är värt att utsätta sig för risken, men för mig är det det. Trampar jag fel igen kanske jag kommer till en annan slutsats. Men har aldrig känt mig så medveten förut, och aldrig såhär rustad för att faktiskt fixa det.
I veckan har jag två tillfällen då jag står inför situationer då jag i vanliga fall (mitt gamla jag) skulle ha druckit för mycket. En fest och en middag hos bekanta. Men jag ska hålla mig till mina regler och sippa långsamt, dricka vatten och hålla reda på mängden. Inga felsteg.

Ta inte glaset så hårt. Ångesten och självkritiken över snedsteget är nog farligare än glaset i sig.
Vad var triggern? Har ni analyserat situationen?
Ge inte upp, nyktra dagar innan återfall är väldigt mycket värda även om det är svårt att se det när man känner att man ”börjar om”. Men man är lite klokare och har gett kroppen en paus. Kämpa på.