Senaste kommentarerna i forumet

Sök upp mig på fb under mitt nick Flyg Cert, så kan jag tipsa dig vidare!

Jag håller med övriga här. Det är svårt att hitta ett mått för alkoholkonsumtion och ffa för skador som alkoholen för med sig rent socialt. Man får gå på magkänslan helt enkelt. Är det här normalt för mig? Kan jag acceptera det här? Som jag har skrivit i andra trådar: Det finns ingen anledning till att hänga upp sitt liv kring en person som missbrukar om man själv börjar dras med och blir medberoende eller mår dåligt av det. Det finns miljoner tänkbara partners därute som man ge en så mycket mer än den ångest en missbrukare kan föra med sig. Jag rekommenderar därför alla, inklusive min man, att lämna den som missbrukar och som inte själv vill sluta. Det är ingen ide att förstöra sitt eget liv på en människa som alltid kommer att välja drogen före allt annat. Om hen inte erkänner sitt beroende och vill sluta, förståss. Då ska man finnas där, stötta osv, tycker jag.

Jag sitter "på andra sidan" och är den som dricker på tok för mycket. Som mår som bäst när kylen är full av alkohol. Som helst är hemma ensam och dricker. Jag vet att det låter helt sjukt. Jag_är_helst_hemma_ensam_och_dricker trots att jag älskar min man mer än allt annat och helst vill vara med honom hela tiden. Och trots att jag älskar alla våra underbara barn än allt annat och helst vill vara med dem. Och trots att jag har världens roligaste jobb och vi- utåt sett- har ett sjukt bra liv med pengar och status och allt det där. Trots det så vill jag vara hemma ensam och supa. Tragiskt. Javisst!

Men är man missbrukare- vilken drog det än må vara- så är man SJUK och man rår inte för sin sjukdom. Det är samma sak med cancer. Man kan inte välja familjen före cancern, för cancern finns alltid där. Det är ingen bortförklaring men en liten tröst för er som lever med en missbrukare. Ni blir bortvalda, gång på gång. Spelar ingen roll om ni står med sexiga underkläder, biljett till åtråvärda konserten etc. Alkoholisten kan, utan att blunda, välja bort allt detta för alkoholen. Det är missbruket- SJUKDOMEN- som gör det.

Jag har valt att var öppen med min familj nu, kom på själv att det här går fan inte. Håller på att supa bort alltihop. Vet hur jävligt det är att växa upp i ett hem med för mycket alkohol. Som barn lovade jag mig själv att ALDRIG utsätta något barn för det, och vad gör jag själv (Jag_är_helst_hemma_ensam_och_dricker)? För att inte riskera att min man lämnar mig för en fräsch kvinna som har stake nog att sluta dricka, och för att mina barn inte ska förakta mig, som jag föraktade min mamma, för att jag väljer bort dem och inte har stake nog att sluta dricka. Så nu har jag hållit uppe fyra veckor. Det blir säkert något återfall. Men jag ska fanemej sluta, innan min man gör det enda rätta- och lämnar en alkoholist.

Ingen ska behöva leva med skiten som alkohol för med sig så jag har full förståelse för att det kan hända att jag blir lämnad om jag inte slutar nu, men jag ska kämpa med näbbar och klor för att vara vit och för att behålla min fina man och våra barn och det vi har byggt upp. Allt annat vore idiotiskt.

Jag tror inte flygcert är aktiv här längre men jag tror jag kan få kontakt med henne och be henne att ’titta in’. / mt
Nu har jag meddelat henne om din förfrågan. / mt

Det skulle nog vara att tänka efter och inte ge in på impulser

Full fart på jobbet.livet känns lätt.
Återkommer om det blir någon
förändring.

Strulputte

Going down memory lane... tittar på och raderar gamla bildfiler iom byte av jobbdator. ’The way we were’.

Viktiga möten och milstolpar den här veckan. Skönt och trösterikt att inte alkoholen finns i mitt liv som en ( då ) nödvändig/vald/slentrianmässig krycka.

Lättnaden att inte dricka är total. Gud vad exet och jag drack - det är vinglas på nästan varenda foto ?

Livet är bättre nu.

Saknar honom ändå.

Jag är knäpp.

Styrkekramar ?

Tända ljus och äta gott.
Igår blev det träning av! Styrketräning!
Hoppas dessa nya vanor utesluter de gamla vanorna.
Kram?

God Morgon Världen! Dödstrött idag även om jag sov gott inatt, vilket jag gör varje natt nuförtiden. Innan jag slutade med alkohol hade jag inte sovit en hel natt på mycket länge och jag hade inte alls kopplat det till alkoholen. Snarare tvärtom, trodde att jag hade svårt att sova utan alkohol. Så fel man kan ha..

Nu blir det en lugn joggingtur och styrketräning innan arbetsdagen. Jag är så trött efter jobbet att det är svårt att komma ut och träna på kvällen. Knaskatten, ska vara vaksam så att den här intensiva perioden inte blir för lång, men tror tyvärr att enda sättet att "komma undan" är att söka ett nytt jobb.

Igår när jag satt i möte med min kollega kände jag att han luktade alkohol, det är andra gången jag gör det i ett möte med honom. Min första tanke var "Tänk om det var så där jag luktade VARJE DAG efter att ha druckit min vinflaska i soffan", den andra tanken var "Tänk om han har alkoholproblem". Hur många omkring oss har ett osunt drickande egentligen?

Kram till er alla där ute! (Och nu har det gjorts någon automatisk uppdatering på min dator så att mina hjärtan har försvunnit... inget gott tecken;))

Hej!
Det är en gammal tråd men jag chansar att du fortfarande är aktiv. Du skriver att du kan tipsa om jurist i Göteborg. Jag är i en situation där jag har bestämt mig för att lämna min alkoholiserade man och behöver hjälp av en bra jurist.
Med vänlig hälsning, Elin

Ja, låt de andra ta ansvar för sitt roliga idag! Och, surprise… du kanske inte är så tråkig som du tror utan alkohol :):):). Kram!

Ny här.. bestämt mig att nu får det vara nog. Vinet som är min bov styr hela mitt liv. Tar beslut utifrån att ” bara jag får ta ett glas vin ” det är inte mängden som är mitt problem utan att jag behöver ett par glas varje kväll för att det är så otroligt gott, avslappnande och mysigt.
Har druckit så i många år men nu vill jag inte mer. Vill inte vakna på nätterna med ångest och känna mig misslyckad för att jag inte kan stå emot! :(

Och jag är fortfarande nykter.. Går väl egentligen toppen, bara lördagarna som är lite jobbiga men eftersom mannen är nykter med mig så är det inga problem..
Därimot så känner jag nån sorts sorg över att ha blivit nykterist.. Jag kommer aldrig få känna den där euforiska känslan som jag får när det är dags för fest, eller aldrig få njuta av den där underbart kalla ölen en riktigt varm sommardag.. Det känns som om jag förlorar en lycka som alla andra får ta del av..
Jag kommer absolut kunna ha kul utan alkohol men det kommer vara på en helt annan nivå, en tråkigare nivå..
Det känns som om jag förlorar en vän, sörjer en vän..
Är väl medveten om vad denna så kallade vän också har utsatt mig för och vilken hemsk ångest den har gett mig men kan inte hjälpa att känna att mitt liv inte kommer levas till fullo..
Mörka tankar denna kväll men tänker att det kanske lättar lite om jag bara får ur mig de..
Önskar er en trevlig kväll??

Min fru har flera gånger bett mig dra ner, gömt öl och whiskey vi haft hemma och oroat sig när jag varit ute. Drack mycket folköl förr och det lär en att kunna hälla i sig stora mängder vätska och i ett snabbt tempo, vilket är farligt när man går över till starköl. Men det kunde jag inte ta in. ”Äh larvig du är”. Början till slutet var att jag ökade mitt intag ännu mer och det oftare blev starköl. Det gick dessutom ganska fort. Dels pga stress och antagligen lite livskris. Hittade på ursäkter att allt oftare dricka framför tvn, i bastun, aw, fest mm. Barnen hade hört talas om alkoholism i skolan så de började undra varför jag så ofta satt med öl. De kollade tom % på flaskan (de är inte så gamla). Och frågade om jag kunde dö av det. Det gnagde. Stressen och den ökade konsumtionen och det dåliga samvetet spädde nog på en depression tills att jag kom till en punkt då jag mådde skit som aldrig förr, kände att det var väl lika bra att allt bara gick åt helvete. Sårade min fru rejält och började då faktiskt för första gången skämmas över vem jag blivit. Jag bad henne tom lämna mig (och menade det eftersom jag själv inte ens ville vara med mig). Insåg ganska plötsligt att väldigt många av mina problem var direkt eller indirekt kopplade till alkohol. Stress som antagligen delvis förvärrades av alkohol, ”botades” med alkohol och depression lika så. Motionen som man mår bra av försvann pga baksmälla och trötthet och sovmornar. Många onda cirklar. Jag vågade då koppla ihop alla enskilda händelser och elände och se allt som en lång kedja i stället för enskilda incidenter.
Kan inte säga att jag är ”botad” eller att det blir ett romcom-slut på det hela. Men jag vet att jag själv inte vill dricka mer. Om min fru skulle lämna mig (låg risk för det just nu iaf) så känner jag mer att jag skulle tänka ”jag är glad att jag i alla fall inte dricker till råga på allt” än att ”det är synd om mig så nu kan jag dricka” och det är för mig beviset på att JAG inte vill mer. Sen kanske det blir fel ändå, men jag vill i alla fall inte. Sorry långt svar och jag menar inte att kapa denna tråd och få den att handla om mig.

Jag tror att något måste hända för att man ska vilja bryta mönstret. Vad det är är nog individuellt. Somliga svarar kanske på ett hot om att bli lämnad, andra på resultat från läkarundersökning eller barnens oro. Men jag skulle aldrig ändrat på det bara för att min fru tyckte det. Jag var dessutom kalibrerad av en omgivning med hög konsumption alltså var den normal (om än glasklart riskbruk). Det är inte bra att sitta hemma och dricka själv. Kanske inte har ihjäl en direkt, men det kan lätt, som i mitt fall, leda till ett ökande intag. Men man är blind eftersom man inte vill se. Alkohol är ju en del av lösningen, inte problemet. Jag tror personligen att folköl är värre än starköl. Man hade respekt för starköl men inte för folköl och den är förädisk eftersom man lär sig att dricka fel. För mycket. Och folköl ”vafan det kan man väl ta ett gäng hemma utan att vara alkis”.
Jättesvårt att ge er några konkreta råd. Man vill inte se problemet. Man vill inte se när det växer. Man är oförmögen att förstå att det gör livet sämre. Samhället är alkoholpositivt och alla ska dricka.
Prata med er partner om hur ni ser på det och anklaga dem inte för då blir det tvärnit. Bestäm er för vad ni accepterar och inte. Gör det tydligt för dem (det förtjänar dom). Om det inte går att hitta någon samsyn så måste ni välja om ni vill flytta er gräns eller gå vidare. Men stannar ni så var uppmärksamma på om det förvärras. Livet är ju inte svartvitt. Älskar ni dem och de sköter sina åtaganden, men ligger I överkant så kanske det går att leva och må bra med smärre justeringar.
Återigen beklagar att det blev långt. Bruka inte för mkt våld på era värderingar och tänk på er själva främst.

Känns skönt med kärleksfulla ögon på sig. ?
I morgon fest. Det är med några som jag brukar bli lite för full när jag träffar. Vi ses inte så ofta, men när vi väl gör det är det som om jag känner att allt kul hänger på mig. Men i morgon ska jag låta de andra ta ansvar för sitt eget roliga! Wish me luck.

Ja, alltid jobbigt att somna på fel ställe. ? Men också bra att kroppen berättar vad den behöver. Sömn är viktigt!
Och som du skriver: betydligt bättre än att däcka med alkohol i kroppen.
Kämpa på! Och hoppas att jobbstressen lägger sig snart. Det är ju ok att ha intensiva perioder, men däremellan måste man få vila också. Du får inte bränna ut dig, det är det sista du behöver.
Kram!

IronWill Du har rätt. Gränsen är flyttad många många gånger. Tror ärligt inte det finns mer gränser nu, ska vara att jag stannar och han får dricka och bete sig hur han vill och så tänker jag inte leva.
Jag och barnen behöver lugn och ro nu. Och för att få det behöver vi flytta. Är han villig att kämpa och bli nykterist så finns vi där och det har jag sagt till honom. Jag vill se att han gör som du, att han bevisar att han tar hjälp, att han pratar med mig osv. Att jag ser att han verkligen vill. Och det kan han göra fast vi bor på annat ställe. Sen får tiden utvisa. Jag hoppas innerligt att han tar hjälp och att han inte avvisar mig.
Så lätt att tänka så och skriva ner det.. jag VET att det är det enda rätta, men så svårt när jag älskar honom! Bara jag tittar på honom tycker jag synd om honom. Vill inget hellre än att hålla om honom o säga att jag stannar. Tror han är jäkligt förvånad att jag inte gett med mig än..
Tack för att du svarat! Så skönt att få höra hur en alkolist tänker! Och jag är glad att du tagit steget till en nytt liv!

Du befinner dig i en trist situation helt klart. Lider med dig. Du fokuserar väldigt mycket på B-vitaminer i din text.
Det är bra för dig nu i detta läge.. Det finns B12 spray som är effektivt och tas upp relativt snabbt och irriterar
inte magen som kan vara lite ur spel om man har missbrukat A. Finns i styrka 48000 % RDI
Får ju inte nämna fabrikat här på forumet men sök efter så rena B-komplex vitaminer som möjligt.
Det går inte att överdosera B-vitaminer då dessa är vattenlösliga.
Du kan behöva extra C-vitaminer och tillskott av mineraler. Vätskeersättning som finns på
apoteket kan vara bra i kanske en vecka.
Stressa inte över hur kroppen mår. Stressen förvärrar bara.Låt tiden gå bara. Tiden är din vän.
Hjärtklappning kan vara jobbigt och ibland farligt och då ska man inte anstränga sig.
Hjärtklappning kan lindras med betablockerare men då måste man vara A-fri när man tar dessa.
Det blir bättre med tiden och frågan är om du nu ska förbereda dig på ett totalstopp inom kort.
Du måste förbereda dig mentalt och ha lugnt omkring dig och vara stressfri när du bryter helt med A.
Slappna av och drick mycket vätska för att rensa ur kroppen..
Du skulle behöva ha lite lugnande tabletter dagtid samt sömnmedel till natten, då är det lättare
att kliva ur drickandet.
Kan du kanske gå till en privatläkare och säga som det är? En alkoholterapeut som är privat
kan ju skriva ut det du behöver, men du måste ta dig dit nykter.
Ingen ska behöva må som du gör eftersom det finns hjälp att få. Ta steget och skaffa hjälp..
Finns inget att skämmas över. Vi är många som trillat dit.. Man mår skitbra när man kommit
in i nykterheten. Det är helt överlägset och vilken skillnad det blir till det bättre
Jag har tillämpat en del knep när jag mått som sämst. Sömnmedel "light" ex.vis: köp kvällsthe
och kör en massa påsar kanske 10 st. och drick. Ta 10 till om det behövs. Det lugnar lite.
Du behöver nog inte oroa dig för sjukdomar. Kroppen är väldigt självreparabel till stora delar
och det går snabbt att reparera sig men man måste bryta med A så att processen kommer igång

Lycka till! Ge dig fan på att fixa detta så går det. Du får en aha-känsla när du kommer igång med nykterheten.

//John

Vilket bra svar av dig IronWill, jag tror dig när du säger att vi inte kan förändra någon annan om dom inte själva vill.

Vad var det för skit som fick dig att ändra din ståndpunkt? Och är det barn iblandat hos er också?

kan man hoppa direkt till fråga 11 på hälsokontrollen.
Fatta DEN känslan! <3

inte för en själv när man lämnar heller! Inte när kärleken ändå finns kvar...trots allt dåligt som hänt! Precis som alkoholisten får ta hårda konsekvenser så får man själv det också! Så Ironwill är klok: du känner honom bäst! Själv lämnade jag för nästan ett år sen och är fortfarande jättedeppig och saknar det som var bra och den kärlek vi i grund och botten hade! Känns som man aldrig kan gå vidare! Var jätterädd om dig själv och barnen vad du nu än kommer fram till för beslut!

Blev lite trädgårdsarbete här, nu är det dags för soffan! Var och köpte lite finchoklad som ska avnjutas. Ha en fin kväll allesammans ??

Jag tror att svaret på hur lång tid det tar innan suget avtar med mera är individuellt och också givetvis beroende på mängd. Det är ju självklart en gråzon också. Det avtar gradvis och en del är vana och en annan ett fysiskt sug. Men som flera skrivit ta en dag i taget och försök att inte sluta leva i väntan på att det avtar. Distrahera dig, hitta någon eller några meningsfulla saker att göra varje dag. Du får ju snart också en positiv skjuts när du märker viktnedgång, bättre hy, klarare i huvudet. Föreställ dig också städprocesserna som pågår i din kropp. Hur den blir renare och yngre varje dag. Snart kan den ju fokusera på saker som det är meningen att den ska jobba med. Istället för att konstant städa efter festen så att säga. Den får till och med tid med lite heminredning.
Häng i och fokusera inte på väntan utan på något kul eller distrahera dig. Sug kommer i vågor om man inte går in i det.

Tänker för mycket. Får ingen ro av alla tankar som väller fram och ältande och grubblande. Jag tycker medicinen hjälper att få bättre grepp om det. Kanske bra att sjukskriva dig eftersom det kan vara tufft första tiden. Tyckte dock inte jag märkte så mkt av det vad jag minns. Hur som helst akta dig för att sjukskriva dig och samtidigt isolera dig. Det är lätt att dra sig undan när man är deprimerad men det är tyvärr en reaktion som försämrar läget. Så håll kontakten med vänner, familj eller andra som du vet att du annars (när du inte är deppig) gillar att prata med. Jag har provat att isolera mig och det var värsta tiden. Kämpa på!

Dina brev skulle kunnat vara skrivna av mig, samma situation med barn, långt förhållande, brutna löften och en oförmåga att lämna fast man dagen innan känner att nu händer det. Jag har inga goda råd då jag sitter i samma båt. Det som kanske hjälper på sikt är att bry sig om sig själv, lära sig göra saker för sig själv och på så sätt bygga upp ett oberoende. Jag tycker jag börjar bli bra på det men eftersom jag är kvar vet jag ju inte om det hjälper :-). I vilket fall som helst en stor kram till dig // blade runner

Tack Anders för att du tagit dig tid att svara.

Jag ger kommer att försöka trappa ner. Känner dock att det känns i kroppen. Oerhört rädd för vad det kan leda till om jag slutar tvärt. Samtidigt som jag börjar bli orolig för hur kroppen mår.

I morgon blir det sökande efter starka vitaminer (B-vitaminer). Gissar på att jag har brist på dessa.

Mitt drickande är koncentrerat till sen kväll för att kunna sova. Undviker in i det längsta att visa mig eller att umgås med någon då jag är påverkad.

Ikväll drar jag ner ytterligare.

//D