Senaste kommentarerna i forumet

Tack Anders för att du tagit dig tid att svara.

Jag ger kommer att försöka trappa ner. Känner dock att det känns i kroppen. Oerhört rädd för vad det kan leda till om jag slutar tvärt. Samtidigt som jag börjar bli orolig för hur kroppen mår.

I morgon blir det sökande efter starka vitaminer (B-vitaminer). Gissar på att jag har brist på dessa.

Mitt drickande är koncentrerat till sen kväll för att kunna sova. Undviker in i det längsta att visa mig eller att umgås med någon då jag är påverkad.

Ikväll drar jag ner ytterligare.

//D

Grattis till 3 dagar! Även om du mår för jävligt just nu så kommer det att vända. Det gör det faktiskt - även om man inte tror det. Som Winna skriver - håll ut! Kanske är detta den värsta dagen? Ta en timme i taget, eller 1 dag i taget. Längre tidsperspektiv behöver du inte i nuläget. Försök bara att inte ta det första glaset - vet att det ligger så nära till hands när man mår så risigt. En drink eller två skulle ju s.a.s. "lösa problemet" för dig. Där ligger ju faran och risken. Men det löser ju inga problem - även om det ger symptomlindring för stunden. Inget annat.

Hoppas att du står ut - och kämpar vidare. All styrka till dig!!!

Och du är värd att må bra alla dessa dagar.
Värdefulla insikter du får och delar med dig av.
Kram på dig!

Om du frågar honom hur han ser på att sluta och på vilket sätt han ska jobba med det. Är han villig att prata om det? Slätar han över svaren? Hur tror du han skulle bete sig om han menade allvar? När han velat förändra andra delar av livet hur har han gjort då? Vilka steg har han tagit för att visa att han vill förändras?
Visst finns det risk att det är manipulation. Och visst har du rätt i att velande kring sluta/skära ner är tecken på obeslutsamhet men det är ett jävligt svårt beslut. Jag kan bara tala för mig men jag sa att jag slutar för gott, velade ca 2 dagar men valde att fullfölja. Då blev jag helt besatt av att sluta. Läste, gick på AA, hittade hit, pratade väldigt mycket med min fru om mitt upplägg och mina tankar kring hur det skulle bli och konsekvenser av det valet. Jag var också öppen om att diskutera hur det sett ut under åren och att ta in allt. Också att bränna alla broar (ok det jobbar jag fortf med) och inte ge mig några utvägar. Men sen är det ju givetvis dag till dag. Jag kanske får återfall, men jag är i alla fall bestämd över att jag i så fall ska sluta igen och vet att jag har problem. Tror alla visar sin förändring olika, men om du verkligen känner honom så kanske du känner om han verkligen menar det. Men ord väger ganska lätt. Att skuldbelägga, vela och spela offer är nog tyvärr fel tecken i alla fall. Sen viktigast av allt orkar du? Det är en resa att sluta också? Den blir lättare var dag, men om han får återfall, är du beredd på det? Fundera över vad du kan ta och inte och dra gränsen med taggtråd.
Tillägg: Jag läste en bok om dåligt ledarskap. En dålig chef som trycker ner sina medarbetar får dem att konstant flytta sina gränser och tillslut är de inte förmögna att stå upp för sig själva. Kan tänka mig att medberoende funkar lika dant. Så ta en ärlig titt och försök lista ut hur långt du flyttat dina gränser (om det går). Jag förstår att det är jobbigt att ge sig ut på okänd mark och lämna. Men i ärlighetens namn, är det inte lika okänd mark att vara kvar?

Jag flummar gärna med dig en stund. :)

Först; jättegrattis till din månad, V!
Det är stort, ett helt sjok av nyktra dagar, vilken insats du gjort för dig själv.

Kan det vara så att missbruk handlar om en överlevnadsstrategi?
Något vi tog till tidigt eller sent eller där mittemellan nånstans för att stå ut i livet, sådant det var?
Tror det var så för min del.
Först kom maten, sen upptäckte jag alkoholen, bulimin, snusen...
Precis som du betar jag nu av drogerna efter hand och det är maten som är kvar.
(Vad jag vet och vad jag är medveten om i alla fall.)
Tror det är lätt att hoppa runt bland missbruksyttringarna så länge det lönar sig och är värt det.
Och så länge man inte uppnått förståelse och insikt om att det är det man sysslar med.
Och så länge man inte ger sig själv chans och tillåtelse att sluta fly.

Jag läste nåt så bra som AlkoDHyperD skrev som berör det här ämnet.
Här är länken till hennes inlägg:
https://alkoholhjalpen.se/comment/203286#comment-203286

Kanske är du som jag, en stark och samtidigt skör människa?
Vi bär nog med oss dessa tendenser genom livet.
Men det betyder inte att vi måste åka dit på dom.
Det är det som är det fina med att bli medveten om sig själv.
Vad tror du om saken, V?

Vad som helst är bättre än alkohol! Precis som ni skriver. Vad som helst. Jag har kapitulerat inför alkoholen - och nu även kapitulerat inför det faktum att jag även behöver hjälp med en depression/dystymi. Orkar inte längre "bara ta mig igenom dagen" - det måste finnas nånting mer. Eller: Jag vet ju att det finns nånting mer. Blir möjligtvis sjukskriven i morgon - och får börja äta antidepressiva?! Jag behöver det. Jag är värd det. Jag vill må bra - och aldrig mer försöka självmedicinera mående och känslor med alkohol. Det går inte längre. Så är det bara. Är både rädd och förväntansfull - mysko känsla. Skillnaden den här gången är att jag vet att jag kan bli hjälpt. Förra gången - för 18 år sedan så trodde jag att det aldrig skulle vända - och att det var kört.

Nykter en månad nu! Kämpa på alla ni som kämpar, oavsett var på stigen ni befinner er! En dag i taget...….

Tack för dina rader. Träffar ju läkaren imorgon - och jag är så beredd att påbörja behandling med SSRI känns det som. Kan inte fortsätta på det här sättet, att bara "ta mig igenom" dagen - och längta till den kravlösa kvällen - och att få gå och sova. Vet inte vad han kommer att föreslå - men en sjukskrivning till att börja med bör det bli. I nuläget så kan jag inte gå till arbetet. Det går inte. Sen vill jag ju inte heller bli en enda lång sjukskrivning - tror att det inte heller hjälper i längden. Jag har svårt att bara "lämna över", utan sitter och tänker hela tiden på olika lösningar. Måste sluta med det. Jag vill ha hjälp helt enkelt - och jag tar ju hjälp - och fortsätter hos min psykoterapeut. Träffade henne idag, och hon förstår helt och hållet - och ansåg också att det kanske var läge för detta. Dessutom ville hon boka in en tid redan nästa vecka - för att kunna "finnas där" OM jag påbörjar medicinering och upplever ökad ångest osv vid insättande. Klok kvinna - hon kommer att finnas med hela vägen. Glad för det.

Tack för ditt varma svar virvelvind <3
Kram

Winna. Jag har tänkt mycket på det du skriver. På att jag, liksom du, ska byta ut drogen alkohol mot någonting annat. Är det så att vissa av oss alltid måste frossa i något för att dämpa ångest, fylla tomrum eller vad man nu kallar det? Är det så att vissa av oss har missbruksgenen och då missbrukar vi det som missbrukas kan: Träning, sex, mat, alkohol, droger, shopping?

Jag har själv slutat med tobak, droger och nu håller jag på att ta tag i alkoholen (nykter en månad bara) men är som sagt rädd att jag börjar goffa chips istället. Eller börja träna och bli kroppsfixerad och träningsberoende. Eller bedöva mig med annat.

Är det så att man är missbrukare hel tiden även fast man slutat med en typ av drog för tillfället?

Blev lite flummiga funderingar där men jag bara undrar. Bra kämpat med alkoholen för övrigt! 3,5 år är ju skitbra!

Det är tufft nu för dig.
Inne på dag 3.
Förstå vad du gör det bra.
Du har utmanat dig själv på jordens match.
Och du har hållit i flera dygn.

Smärtan kommer att avta.
Det blir lättare, jag lovar.
En sak till jag lovar dig är att du inte är meningslös.
Det är totalt omöjligt.
Du skulle inte ha fötts om så vore fallet.
Men jag förstår känslorna.
Dom är jobbiga när dom sköljer över en.
Men håll ut.
Bryt ihop eller bit ihop - du är fantastisk som håller ut.

Vi på forumet finns här.
Jag läste precis det du skrev.
Du är inte ensam.

Tänk på en låt du gillar.
Dra på full volym och spela den.
Och sjung med.
Har du lust så skriv titeln här så kan jag höra den också.
Medan du funderar kan du titta på det här klippet:

https://www.youtube.com/watch?v=kNJUSJKM-PQ

Kram!

Jag måste ha.
Jag MÅSTE ha.
Jag måste HAAAAA..!

Att stå kvar i det.
Att känna hur magen vänder sig.
Hur allt protesterar.
Är upp och ner.
Hur obehaget stormar genom kroppen och sinnena.
Som om det skulle ges intravenöst

Att vara i det.
Kvar.
Och att inte måsta något mer än just det.
Det - och att dra nästa andetag.
Just då är jag i vändningen.

Dag 3...
Jag vill dö...
Känner mig ensam och meningslös

Strålande väder i eftermiddag,max en promenad sen vara lat hela kvällen?sitta ute på balkongen
med kaffe blir nog bra.

Känner igen dig från tidigare Nick. Välkommen tillbaka. Jag tror att vi är i precis samma situation och också i "mogen ålder". Jag har inte druckit varje dag senaste tiden men alldeles för mycket. Det är ett helvete att slåss mot denna sjukdom. Ena dagen är man fullt beredd att ge allt för att inte falla igenom och nästa dag kan det gå käpprätt åt helvete. Jag har tyvärr haft en ganska dålig period bakom mig. Har dock inte mer än ett par-tre kilo övervikt och ingen diabetes men levervärdena vill jag helst inte veta, just nu.

Ska vi nu "öltunnan" äntligen vakna upp och agera......... Vad säger du???

Kram
Tjalle

Tack för dina råd! Mitt drickande hade den här gången gått så länge att jag började bli rädd för rejäl abstinens när jag slutar, men i dag är dag 3 och det gått bra så här långt. Fick tom 6,5 timmars hel sömn i förrgår, inte vanligt kan jag säga. Känns så himla bra at vara igång med nykterheten och för att hindra tankar på A har jag börjat skiva ned aktiviteter som jag kan ta till när rastlöshet och känslan av att ha tråkigt infinner sig. Det sistnämnda är verkligen farligt, och löstes förstås lätt med en rejäl kasse starköl. Så ska det inte bli längre!

finns det hopp och vägar ut. Läs runt här på forumet hittar du många bra exempel på detta. Ska du ha en medicin tycker jag du ska be om Naltrexon i stället, det gör att man kan dricka men efter ett eller två glas vill man inte ha mer, funkade klockrent för mig i alla fall en gång i tiden. I allt elände som jag läser från dig, kan jag inte låta bli ett låta tungan löpa längs insidan av överläppen, där finns sedan några år ett jack som aldrig går bort och minner mig om en händelse snarlik din. Så när jag inte tror jag är alkis kan jag känna efter direkt, eller tittat mig i spegeln och se ett ögonbryn som inte funkar riktigt som det ska. Ett annat minne från samma händelse och samma bordskant. Behandling låter som toppenalternativ för din del, då du dessutom får de finansierat. /Kram

Ja, jag är alkoholfri sen 3,5 år tillbaka.
Nu går jag matchen mot resten av sockret, det missbruk som varat längst i mitt liv.
Känns som att detta med fel- och överätningen sitter väldigt mycket ihop med självbilden, självkänslan, tidiga jobbiga upplevelser, ja, you name it.
Precis som med alkoholen har maten haft funktionen att avleda, trösta och erbjuda mig en flyktväg.
Dags att frigöra sig från ännu en snuttefilt. ;)

Bra tips på smoothie, den ska jag testa.
Och heja dig på din resa också, Jasmine.
Vi kan förändra våra liv.
Kram!

the fight, ja. :)

En gång i tiden var både maten och alkoholen pålitliga följeslagare; dom fanns alltid där att ta till.
Tills nackdelarna blev så mycket större än fördelarna.
Lustigt som du säger att vi går under liknande regler, trots över- respektive undervikt.
Det gäller även det du skriver om att njuta av att äta - och inte som jag görgjort; bara mekaniskt mula i mig.
Har du varit lågviktare sen tidigare också, under stor del av ditt liv, eller beror det på det du gått igenom med hälsan nu på slutet?
Apropå hälsan så var jag faktiskt på hälsokontroll idag.
Blir en noggrannare genomgång i oktober, men både sockret och blodtrycket var bra.
Är tacksam för att kroppen orkar och bär och håller ihop trots min misshandel av den.
Kul med bok!
Är det den där omstartboken jag sett?
Min bok "Övervikt handlar om känslor" damp ner i brevlådan när jag var borta så den ska jag hugga tag i nu.
Laga mat är ett utmärkt sätt att undvika onödiga tillsatser och få koll på vad det är på tallriken.

Yes, vi är starka. Vi har gjort det förr. Nu är det dags igen.
Kram på dig!

Nurture vännen,

Aspartam är en aminosyra... Är inte rädd för ämnet längre av samma anledning.Det var du som lärde mig detta..
Proteindrinkar är väldigt bra att ha till hands.. Brukar köra detta.
Sockret undviks helt nu och är inne på andra dagen.. Mycket piggare. Trodde aldrig att jag skulle få sådan
omedelbar effekt.. Det gick fort herregud...:-)Att man kan må så bra utan större uppoffringar är ju kanonbra.

Styrkekram

John

Hej Studenten,

oj vad det händer saker här... Inte för att vara en party pooper, men hur mår du? Klart att det är bra att du är ute och träffar många människor och det är inget fel med att ha flera partners (primära eller sekundära eller vad man nu vill kalla dem), om alla är med på det. Men en liten bit av mig funderar på om det är ett flyktbeteende? Numera är ju en gammal tant, men för typ 20 år sedan så träffade jag många (!) män. Trodde att jag mådde bra av det och bara hade roligt. Men jag förstår att det var en del av mitt missbruk, mitt självskadebeteende och min totalkvaddade självkänsla. Det fanns även en del av ett återupprepande trauma i beteendet efter ett övergrepp, vilket inte gjorde det hela bättre. Egentligen mådde jag genomdåligt, men det fattade jag inte då. Kan säga att jag nu drygt 20 år senare bearbetar det som jag gjorde (och lät andra göra) då och som jag då inte förstod skadade mig ordentligt.

Med detta vill jag bara säga till dig att kanske stanna upp lite. Andas. Känna efter. Fundera. Och vara rädd om dig.
Kramar

Du funderar en hel del på vad du behöver för att ha koll på alkohol. Utifrån dina inlägg så kan relationer och kanske närhet påverka i en positiv riktning och du vågar dig ut ur din "bekvämlighetszon" för att nå det. Starkt. Du ger fina reflektioner i andras trådar som handlar om alkohol. Om du skulle ge dig själv ett gott råd gällande alkohol, hur skulle det låta?

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Troja. Du undrar om du är krävande. SJÄLVKLART ÄR DU INTE DET! Om din kille inte kan ge dig det du behöver och vill ha så är ni inte rätt för varandra. Och det betyder INTE att du är krävande, bara att du har en magkänsla av att allt inte är 100. Varenda människa fattar ju att ett förhållande inte är 100 hela tiden, men när någon missbrukar så sabbas förtroendet hela tiden, om och om igen och till slut går det inte att få bort klumpen i magen. Det går inte att hela.
Du får aldrig någonsin tro att det är DU som gör fel, kräver för mycket etc. Jag kan lova dig att om du släpper den här killen och så småningom hittar en ny så kommer du att märka när du har "hittat rätt". För när man har hittat rätt så finns det ingen klump i magen. Det finns inga tårar av besvikelse. Ingen kamp. Ingen oro. Ingen misstänksamhet. Allt är bara så självklart och lätt.
Och vet du vad det bästa av allt är?
Det finns så himla många fina killar och tjejer därute! Det är inte så att Troja är ämnad för en speciell kille här på jorden utan det finns MASSOR av killar som väntar på just dig. Killar som inte missbrukar och som kan ge dig den kärlek och det lugn som varje människa är värd. Så slösa ingen tid på den här killen. Inse att han var fel för dig och släpp taget för att kunna gå vidare. Du kommer att gå som en vinnare. Han som en förlorare med flaskan i handen...

KRAM!

Tårarna rinner
Vi bråkat för någon dag sedan och jag va väldigt otrevlig. Jag tror att det har att göra med att jag är nära bristningsgränsen. Vi pratade igår, och det va en lugn stund...
Jag sa att jag tycker egentligen att vi ska sära på oss för våran egen skull. Han säger annat.
Det är inget jag vill sa jag men jag tycker nånstans att vi ska se utifrån. Att det är destruktivt. Han säger alla bråkar.
Allt han säger får mig o vakla :( jag vet inte vad jag ska säga då. Vet bara att idag sitter jag och panikgråter....
Kanske kan vara att jag någonstans i mig vet vad som bör göras men inte tagit steget fullt ut???
Det gör ont, men någonstans så vet jag vad som är det rätta.

är du utsatt för! Känner igen mig något enormt! Mitt ex kunde låta bli att dricka ett tag för att jag skulle backa och lugna mig! När allt var lugnt igen började han ta en öl till maten, som blev två öl och snart var vi tillbaka på ruta ett igen! Hade din man menat allvar med att sluta dricka hade han låtit dig flytta (av respekt för dig och barnen) och följt sin nykterhet oavsett vad du fattar för beslut runt dig och er! Känner även igen det där med att vilja hantera sitt alkoholintag eller som mitt ex uttryckte det ”nu skall jag bli normaldrickare och vi skall bara ha det bra”! Hände aldrig, funkade nån vecka eller två! Och jag tyckte så otroligt synd om honom! Det ÄR ju synd om alla som är beroende tycker jag för alkohol finns överallt nu för tiden! Måste va hemskt att vilja sluta dricka och hela tiden utsättas för frestelsen överallt! Önskar dig massor av styrka!

Trodde kung alkohol var starkare än så.allt flyter på.?

Strulputte