Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill också tillägga att din man inte är något hopplöst fall, Han har insikten. Han fattar och vet själv. Känns inte som det är ett jättekliv för er att hamna rätt. En rejält taskig knuff så är han på rätt väg åt rätt håll.

Jag har sjukskrivit mig. jag är ganska så ledsen. antidepp gör inget för mig. tror jag tom har fått en massa humörsvängningar. Ja, det är ganska uppenbart?

jag har inte spelat bort mina besparingar.

jag är trött på att inget händer. Jag ger allt 100% i allt. Men det räcker inte till något.

Jag käkar medicin varje dag.
jag är nykter varje dag.
jag jobbar varje dag.
jag går till mottagningsbesök varje vecka, aldrig försen ens en minut.
Jag håller kontakt med familj varje vecka. Ringer varje ledig dag.

allt jag har är personer som säger "det ordnar sig". Det verkar inte att ordna sig? Jag är trött på tröstandet och att varje dag leva i misär. När har jag ändring i mitt liv egentligen? Aldrig om jag ska se på statistiken.

Samma visa varje vecka. varje kväll. varje minut.

Jag är också en extremt kärleksfull och empatisk människa, jag har sårat mina nära. Just av den anledningen så vet jag att det INTE handlar om kärleken till dig. Man får också vara lite försiktig med att tala för mycket om att det är en sjukdom. Till slut tänkte jag att jag var sjuk, och alkoholen var min medicin. Jag tog till det argumentet för att få dricka. Jag är ju sjuk. Det där är en farlig fälla.

Och förstå skillnaden på att acceptera din mans missbruk
och på att du ska behöva acceptera att han dricker.

Det ska du inte acceptera. Om han inte själv kommer till insikt så kommer det till
slut till det hårda. Ett val, en konsekvens. Sluta dricka - eller så lämnar jag dig.
Och mena det. Låt det få en så hård konsekvens att han förstår att det är allvar.

När jag läste om scenariot vid husbilen där du skriver att du funderar på att gå.
Nu var han ju så illa däran att du inte kunde lämna honom då du inte visste om
det vara fara för hans liv. Självklart kan man inte lämna en person som har så
mycket alkohol i sig att hjärtat kan stanna.

Men jag såg konsekvensen; (vi tänker nu att det INTE vara fara för hans liv) konsekvensen att
du drog. Du visade hit men inte längre. Jag tar inte din skit längre. Precis sådant kan
hjälpa oss.

I Camilla Camilla Kuylenstiernas bok "ansvarsfull", hon är alkoholist och kraftigt medberoende. Partytjej, uppväxt på Östermalm, VD för företaget Match. Adlig och fullblodsalkoholist. Läs den om du har tid. Många insikter. Hon är dock inte periodare.

Hon beskriver i boken när en person ertappar henne och hennes missbruk med orden: Camilla, jag ser mer än du tror, jag ser att du behöver hjälp. Hon beskriver också detta steg i sitt tillfrisknande som det mest kärleksfulla momentet.

"Jag älskar dig och jag ser att du behöver hjälp"- att våga säga det, är den mest kärleksfulla handling som finns.

Vi alkoholister går med en tro - att det syns inte, jag smyger och håller det hemligt, därmed ljuger vi för dom vi älskar mest, det leder till ångest. När man får orden av en anhörig: Jag ser. Jag fattar. Jag förstår inte men jag förstår. Du behöver hjälp.
Då är man ganska naken. Blottad och utan skinn. Där öppnas en väg ur. Man kan kapitulera.

När och om man får det till sig så kan det vara så att missbrukaren backar direkt, erkänner sig slagen och känner en enorm lättnad genom detta. Det kan t.o.m vara så att man kan ha en önskan att någon ska ertappa en. Man får ju inte stopp på det själv fast man har en extrem önskan att få ett slut.

Många bryter ihop och gråter, världen rasar ihop. "min skam är blottad"
Men är världen raserad så finns det också en ny fin naken mark att bygga upp
någonting nytt från början.

Jag vet ju inte hur öppna ni är med varandra eller om din man har tagit
hjälp av någon. Han måste nog förstå att han håller på att supa bort dig.
Det är ju det som händer till slut. Har man gått över gränsen, så finns ingen
återvändo. Belöningssystemet är trasigt. Det kan inte repareras.

Jag ska följa hur det går för dig. Som jag skrev så ligger mitt fokus på periodiskt drickande.
Oavsett om man är medberoende eller i skiten själv. Det är det jag kan känna igen mig i.

Ha en fin kväll trots regn :)

Kram

MM

Han kom hit igår
Han tyckte åter igen att han inte hade dålig attetyd. Och han skrev inget heller om när han kom till sina föräldrar. Jag tycker det är så taskigt gjort att inte ens ge mig det.

Ja du ???? :(((( Jag tror det handlar om just nu. Emellan att då är det lugnt o bra, sen blir de så här som sist och då dimper jag. Sen pratar vi o det är lugnt o sen så här igen. Kanske har med att jag tror att en relation är så!? Att jag är krävande? Att jag inte acepterar att det är inte bra 24/7 :(

https://alkoholhjalpen.se/node/29637

Här är också en mycket klok man som skriver om sina perioder. Ikaros tråd. Tyvärr har han lämnat forumet, men skulle verkligen behövas här och vi är många som hoppas att han snart är tillbaks. AlkoDHyperD har väldigt kloka inlägg i den tråden om varför. Hon har koll på sånt. Hon har koll på det mesta.

Så läs och läs igen, för ju mer du förstår desto lättare kommer du att förstå hur du ska agera.

... hmm... det var en bra fråga! Både ja och nej, skulle jag vilja säga. Det som snurrade till det var att allt gick så väldigt fort. Vi kände redan till varandra sedan tidigare när vi sprang på varandra på stan i slutet av juli förra året. Jag visste att han var nyskild och hade flyttat till den orten jag bor på. Jag hade dock ingen koll alls på att han drack som han gjorde. Vi började dejta och leva varannanveckasliv då jag har min dotter varannan vecka. Eftersom vi träffades oregelbundet och var i dejtingfasen så reagerade jag kanske inte så starkt i början på att det skulle drickas vin varenda gång vi träffades, oavsett veckodag. Jag var dock ovan vid att dricka på det sättet så jag blev ganska påverkad av det. Trött, hängig på jobbet, började gå upp i vikt, humörsvängningar osv. I mitten av juni i år hittade vi en gemensam lägenhet med inflytt i början av augusti. Vi skrev på kontraktet och reste iväg på en liten weekend med min dotter och hans yngste son. Det var då jag tvingades öppna ögonen. Jag insåg att han inte drack för att vi dejtade utan för att det är hans livsstil. Han tar sig inte igenom sin vardag utan öl och vin. För mig är kombinationen barn och alkohol helt förkastlig så jag konfronterade honom men han gled undan och försökte få det till att jag överreagerade.

I och med att jag blev så jäkla sårad och var tvungen att dra tillbaka min lägenhet från försäljning snabbt som tusan så blev uppbrottet väldigt abrupt. Jag tror seriöst inte att han fattade alls vad som hände. En öl plus en öl plus en till blev till slut en för mycket. Det var som att jag sakta men säkert arbetade upp en ilska och en sorg som till slut bara exploderade. Jag handlade på impuls, jag var tvungen att skydda mig själv och framför allt min dotter så det blev ett hastigt avslut. Jag bad honom vid ett flertal tillfällen efteråt att vi skulle sätta oss ner och prata om vad som hade hänt men han vägrade. Till slut gick jag bara hem till honom för att prata ut. Han kan fortfarande inte förstå varför jag agerade som jag gjorde. Han tycker att jag överdriver och att det är jag som har problem. Han kan inte förstå varför det berör mig att han dricker. "Jag håller ju inte på att supa ihjäl mig!" menade han. Han kan erkänna att han dricker för mycket men att han inte skulle vara alkoholist och att det inte är utom kontroll.

Jag har aldrig ångrat beslutet men jag tycker att hela historien är så jäkla sorglig. En oerhört fin människa med en låg självkänsla som dricker för att känna att han duger. Det paradoxala är ju att det blir ett moment 22. Han dricker för att han inte känner att han duger, att ingen skulle vilja vara med honom om de kände honom på djupet, vilket puttar mig i en annan riktning och hans farhågor besannas. Jag kände mig snuvad på den riktiga människan bakom promillen. Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger vi träffades utan att det var alkohol inblandad. Vid ett tillfälle drack vi båda vatten och det var precis som att något var fel... helt galen känsla! Han tycker fortfarande om mig och vill att vi ska träffas men jag kan inte vara tre i en relation. Jag, mannen och alkoholen blir en för mycket. Jag tänker även att han balanserar på en otroligt tunn linje där ett så gott som dagligt intag en dag inte kommer att räcka, att han när som helst skulle kunna trilla dit. Den oron skulle ta kål på mig och förstöra min relation med min dotter. Jag har bara en begränsad mängd energi, den behöver jag lägga på det som är viktigast i mitt liv, nämligen mitt barn.

Hoppas att min erfarenhet kan vara till hjälp även om två liv aldrig är identiska. Kram!

Ja onekligen.

Något har hänt. Jag kommer inte upp ur sängen. Har ångest i hela kroppen. Igår hade jag en olustkänsla som jag inte riktigt kan föeklara.
Det var som om att jag tappat bort hela mig. Ingen identitet. Allt var bara borta. Jag var tom. Kunde inte vakna av larmet, sjukskrev mig från jobbet.

Idag är det lite bättre, jag har fått tillbaka känslan av att ha ett "jag". Försökte få tag på min läkare i fredags, de ringde inte tillbaka. Kan inte förmå mig att ringa nu. Det går inte. Det är som att tyngdlagen trycker ner min kropp.

Jag är orolig. Jag är besviken på mig själv att jag missat två dagar jobb. Jag är yr. Tror det kan vara en jävla bieffekt av voxran.
Mest är jag trött.
(Spontan tanke; Fan tänk om jag är manodepressiv. )

Fridens ?

Uppdaterar min tråd..
Efter 54 dagars nykterhet valde jag (mitt val) att konsumera A på Valdagen i Söndags
Egentligen vet jag inte varför jag valde att bryta den fina raden av nyktra dagar, men
jag tror att planeringen startade några dagar innan. Det blev en lockelse, men inget sug.
Det fanns triggers som jag lät bli att hantera. Det var lite mysigt men ölen smakade lite beskt.
Mer beska än jag är van vid.. För att de 54 dagarna inte ska vara förgäves, så fortsätter jag nu
min nykterhet. Kan nu lägga till 2 dagar till den 54 om jag väljer att räkna så.
Emellertid så är jag mycket nöjd med att ha besparat kroppen från giftet under så många dagar.
Levern mår nu bättre. Jag är mer basisk i kroppen. Ligger mellan 7.0 -8,0 på urinstickan.Perfekt.
När jag var högkonsument låg jag mycket lägre i surhetsgrad, så då har jag nått mitt mål om en mer hälsosam
inre och mindre sur miljö i min kropp.
Jag har nu kunskap om att jag inte är fysiskt eller psykiskt beroende.Har inga crawings alls.
Sötsuget har dock tilltagit under nykterheten. Ska försöka jobba bort detta under hand.
Hade lite tankar på att ta några öl igår Måndag men jobbade bort dessa funderingar.
Det går bra nu...Forumet heter ju "Förändra sitt drickande" och jag skriver här så länge
jag anser att kriteriet är uppfyllt. " Det vidare livet" kan vänta tills jag är redo med nuvarande
process. Är rätt nöjd nu som det är med bra balans mellan träning, kost, aktiviteter m.m.
och nykterhet höll jag på att glömma att skriva nu. Viktigast av allt är långa nyktra perioder
och att det är jag som bestämmer över alkoholen, inte tvärtom...

Kämpa på alla forumvänner :-)

//John

Vet jag precis som du skriver MM att det inte handlar om mig.. Min man är en kärleksfull person som aldrig medvetet skulle göra sin omgivning illa ❤
Men när perioden kommer försvinner min man och kvar finns en berusad, ångestfylld man som inte orkar möta/ bära min besvikelse och mina tårar
Just då existerar bara Alkohol
Och ja! Just då hatar jag honom enormt fast jag vet att det är sjukdomen jag ska rikta min ilska åt... För att i nästa sekund älska och tycka synd om
Efter en period erkänner han att han är A och lovar sig själv och mig att aldrig mer.. Men... Min önskan är att han själv skaffar strategier för att inte trilla dit igen
Men det arbetet kan jag inte göra åt honom. Allt jag kan göra är att på bästa sätt stötta honom i hans nykterhet. Men kanske en dag ??Din tråd och din respons ger mig så mycket svar och hopp då jag inte kunnat känna igen mig i andra trådar. Min man är ju oftare "frisk och nykter " än sjuk och berusad
Jag fortsätter läsa och hoppas det kan läka åtminstone mig själv
Anxiete! Skönt att du har det ok med en nykter man ❤Hoppas det fortsätter så
Kram till er båda

... redigerat av admi,

Hej och välkommen vi har valt att att bort det du skrivit i detta inlägg då det kan uppfattas som stötande av andra användare.

Berätta gärna vad det är som gjort att du sökt dig till vårat forum och vad forumet kan stötta dig i.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & anhörigstödet

Kan jag få din snapchat? Nudes löser alla alkohol problem. Tro mig;)

##redigerat på grund av stötande innehåll## /admin

Tack så mycket<3 Jag uppskattar att du bryr dig om mina känslor!?

##redigerat##

Jag jobbar just nu väldigt mycket på att försöka sätta mig först och inte bry mig om vad andra säger och tycker. Det är inte lätt då jag hela mitt liv försökt vara alla till lags och att alltid försöka passa in. Jag tar kritik oerhört hårt och att dämpa känslor av besvikelse har ju helt klart varit min väg. Jag känner att jag är på väg ur detta, men jag måste ge upp min "vän" som gör mig sällskap så ofta. Att ta några öl ibland vore okej, men att vissa veckor sänka 2 helrör och några flaskor vin är inte okej. Inte okej någonstans.

Känner igen mig i mycket du skriver. Du dricker inte av vana och rutin. Du dricker för att du är alkoholist. Det låter som du måste börja stärka din självkänsla. Du tittar hela tiden utåt istället för inåt. Du behöver vara ärlig mot dig själv och andra, stå upp för det du känner samt inse att även drickandet med vänner är ett problem. Kanske håller du ej med men om det ej vore ett problem hade du ej hamnat där du är. En person utan alkoholproblem tar inte till alkoholen som en problemlösare. Du söker inte smaken, du söker berusningen. En insikt föder en annan och på det sättet stärks du.

Jag har jobbat hårt med just detta, att sluta med ursäkter beskyllningar och så vidare. Just nu dricker jag mest på ren vana och rutin, min fru sitter alltid och tittar på riktigt värdelösa teveprogram och då stökar jag runt i köket (med ett glas förstås). Men visst finns det alltid en anledning till att dricka, i söndags t ex var det ju valvaka, satt hela vakan tills alla distrikt var räknade med min vän whiskeyn. Inte bra på något vis, det är detta som måste ändras. Jag har egentligen inga problem med drickandet när jag är ute med vänner, det är hemmadrickandet och då speciellt med starksprit, det går fort att få i sig mer än man tänkt.

Föll igår igen ... drack vin . Vet inte riktigt varför , hade varit o jobbat , var trött men ändå rastlös . Han den elake, som sitter på axeln ibland , var tillbaks .
Det fanns en flaska vin i huset . Jag har aldrig det hemma normalt men det var en present .
Är så besviken på mig själv !!
Men idag är en ny dag ( med tung skalle)
Och jag börjar min nykterhet igen .
Jag mår ju så mkt bättre utan alkohol .
En dag i taget , men hoppas på en lång nykter period .
Nu ska jag på yoga
Kram till er alla

Det är bara du som kan göra det.. Ring till alkohollinjen och prata med någon.. Gå till AA ( du är anonym ) Sen titta inte så långt fram.. våga räkna timmar..sen dagar osv osv med nykterhet! Ingen säger att du aldrig ska dricka igen men prova ta vita perioder! Där du antingen med din egen röst eller den inre säger - Nej.. jag ska inte trots jag vill! Vi är alla olika så hitta ditt sätt. Och tänk på dina barn.. Kroppen tar stryk av alkoholen!

Så skönt att läsa dina inlägg MM, det innebär för mej att jag inte är” dum i huvet” som stannar, än så länge vill säga....
Här är lugnt nu Softjessi, tack för att du frågar?, vi gjorde en deal maken och jag. Jag skulle vara hans ”fotboja” i tre veckor ( hana förslag) Antagligen skrämde tanken honom såpass att han rätade upp sej ?? Så för tillfället är han ute på jobb varje dag vilket innebär att han inte dricker.
Jag funderade lite på skoj om det är så att min man är periodare, fast omvänd , han tar ett par nyktra veckor och sedan dricker han i ett halvår igen .... Nä skämt åsido.... Det MM skriver kan jag känna igen även hos min man. Hur ångesten äter upp honom för att han dricker och ändå går det inte att låta bli, det är grymt.
Hoppas ni har det bra just nu , kram ?

Det ör precis så jag känner med. Det är som om du beskriver mitt liv. Förutom att han inte sköter allt perfekt. Han blir trött och är alltid sen till sitt jobb. Han rättfärdigar det med att ingen på jobbet bryr sig .

Vill bara säga hur stark och fin du är som människa MM..Vet när jag hade det som värst, så fanns du för att stötta..Du är otrolig??✨Och nu läser du på högskola, bara sådär..?..Angående våra barn..Så hade en av mina döttrar det jättejobbigt ett tag..Hon beskyllde mig för sitt dåliga mående, pga mitt supande..Hon hade rätt..Jag tog emot all skit hon slängde på mig utan bortförklaringar..Sa att jag förstod henne..Och att jag ska göra allt som jag kan för att gottgöra mina tidigare handlingar i fyllan..Men när hon gick över gränser till ett eget missbruk, satte jag ner fötter och händer!! Inget missbruk i mitt hem! Det tog inte länge, som tur var förrän hon kunde ordna upp sitt liv, och nu pluggar och mår bra..Tror att våra barn har svårt att hantera både vårt beroende/missbruk, men också hur stabil är vår nykterhet egentligen? Stor varm kram till dig??✨✨

Ska absolut läsa vad du skrivit :)

Tack
Jag flyttade ut för att han blir irriterad på min ”röra” mina saker men han har sina grejer lila mycket överallt. Han rättfärdigar det med att han har kontroll på sitt.

Så det var för det bästa.
Jag opererades för tumörer i livmodern igår, han har varit ute och festat hela helgen, inte varit hos mig. Igår kom han till mig efter jobbet. Ville umgås, var tydligt bakfull och drack tre öl under kvällen. Jag som har ont och knappt någon ork drog upp alkoholbehovet igen. Han menade att han inte drack något på söndagen!! Jag fick sagt att han drack alla dagar utom söndagen och igår. Han menar att han inte behöver men att man ska kunna njuta av livet. :(

Googla alkoholrådgivning. I vår stad finns anonym kostnadsfri alkoholrådgivning!
När jag googlade hittade jag flera alternativ här i alla fall. Finns mer än AA möten och soc!