Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du klarade fikat. Suveränt jobbat! Kan du inte ens äta bär? Det ska ju vara nyttigt med osockrade bär? Finns det något sött du kan unna dig? Eller blir det en tigger precis som A är för mig?
Dina inlägg har nu hjälpt mig 2 dagar på raken. Hade inte klarat det utan ditt stöd. Hoppas jag kan stötta dig.
Kram

ett sånt himla bra exempel på en sån där stor liten vinst med att lägga ner A som man kanske inte tänker på i första hand. Blir så glad, och lite rörd, när jag läser ditt inlägg. Och precis som du skriver: "Såna små detaljer finns det miljoner av som sammantaget gjorde livet som aktiv drickare så himla värdelöst." Precis så.

O tack för ditt inlägg! Trots att dina ord gör ont så är jag tacksam för att du skriver det ifrån den sidan du står på!

Jag skulle helt klart vilja vara så stark att jag vågar kapitulera inför mitt psykiska mående men det går inte just nu och jag kämpar o överlever med ett hårt yttre..bra eller dåligt jag vet inte!

Jag har kanske gått så långt i mott medberoende att jag vill göra allt för att skydda alla runtomkring honom inkl. Honom!

Vet ju innerst inne att det enda rätta är att lämna men av nån jkla anledning har jag d så djupt rotat i mig att jag vet att detta inte är
Nåt han vill egentligen....men kan inte svara på varför jag kämpar så för en annan människa när d är mitt liv jag ska leva, tillsammans med mina barn såklart! Jag måste bara försöka leva med att ha förlorat mitt livs kärlek, vilket känns som ett dödsfall!

Hej! Här har ni en till mamma med alkoholberoende. Har druckit för mycket av och till i 25 år. Mina tre barn har sett mig packad, nästan medvetslös med hög puls och lågt blodtryck, de har också sett mig bakis och fått utstå mina skrikutbrott dagen efter. Jag har extremt dåligt tålamod med barnen då och blir ljuskänslig och vresig. Bara alkohol kan göra mig ”snäll”.
I perioder har jag funderat på självmord. Tänker att mina barn har det bättre utan mig. Jag föraktar mig själv att jag inte är stark nog att stå emot beroendet. Trots attmin mamma varit periodare under min barndom och jag VET hur flrdjävligt det är att växa upp med alkohol i familjen.
Som barn hatade jag klirret av flaskor, pyset när man öppnade en burk och att se min mamma frånvarande, utslagen. Jag har varit så jävka RÄDD, ändå utsätter jag mina barn för detta.
Nu har jag varit vit i två veckor men jag mår så fruktansvärt dåligt nu så jag tar nog återfall ikväll eller till helgen.
Fy fan vad jag hatar alkohol!!!

Klarade fikat galant men ikväll åkte jag dit på bär och vispad grädde. Kunde hejda mig efter några tuggor och gav maken det istället. Nu åker dom hallon och blåbär jag hade i frysen iväg också, tillsammans med resterande grädde. Hur går det för dig?

Så väl jag känner igen det du skriver. Att köpa nytt vin för att dölja det man druckit upp. Jag bad min man att ta bort all alkohol vi hade inne i huset. Min man reser mycket och gillar god whiskey. Hur fin whiskeyn bryr jag mig inte om när jag behöver dämpa min ångest. Nu är allt ute ur huset och det är skönt. Jag vill inte fortsätta att dricka. Jag mår dåligt men framför allt mår min man och vuxna barn inte bra. Jag har en jättebra terapeut som ger mig medicin för att sluta dricka, det fungerar bra. Lycka till ❤️.

6 veckor! Grattis. Bra jobbat.

Har läst din historia och den är väldigt stark. Och du verkar oerhört stark mitt i allt det eländiga och lyckan över ny bebis. Grattis till det! Jag är själv från "andra sidan" - alkoholist (som kommer i olika paket och utföranden). Jag lever dessutom själv så jag drabbar inte någon närstående eller familj när jag har kört mina fyllerace. Därför brukar jag ju inte heller "hänga" så mycket på anhörigsidan. Men den starka och enda känslan jag får när jag läser dina rader är att du måste lämna denna man. Snarast! Han har absolut inte nått sin botten, eller ens erkänt för sig själv att han har problem - på riktigt. En sak att säga när man är full eller bakfull att: nu är det nog. Att sen helt i sig själv, och för sin egen skull, känna att det är nog nu, det är något annat. Då har man insett och förstått på riktigt att det inte går längre. Man "kapitulerar" inför sig själv. Han verkar inte ens vara i närheten av det?! Rädda dig själv och barnen - han bör ta ansvar för sitt eget liv och handlande. Jag känner så för dig när jag läser - och hoppas att du får styrka och praktisk möjlighet att lämna - för jag tror att det är dags. I allra största välmening//Anders

....är det dags att sluta räkna? Minns att jag gjorde samma sak när maken och jag precis blivit tillsammans. "Nu har vi varit tillsammans en vecka. "Nu har vi varit tillsammans i tre och en halv vecka". "Nu har vi varit tillsammans i fem veckor".
Han svarade där någonstans att "Nu får du sluta räkna...vi ska få det att hålla livet ut".

Kanske jag ska sluta att räkna förhållandet till A också? (Tror jag går in i vecka 6 imorgon)

...jag trodde att jag läkt faktiskt. Känner mig stark (bortsett från min alkholismsvacka....hmmm....) och har tagit mig så långt i livet på många olika sätt. Men...kanske just i denna "jakt efter den mest optimala vardagen" ändå är en spillra som skaver. Psykoterapi har jag inte provat faktiskt. Har du själv erfarenhet av det?

Kram tillbaka

Så nu har bebisen tittat ut o vi är så lyckliga över den sötaste lillasystern vi kunnat tänka oss. Storebror är överlycklig o väldigt omhändertagande o skyddande till henne.

Men för att verkligen förstöra bebisbubblan så har d på hennes veckolånga liv hunnits dricka 2-3 ggr och 2 av dom riktigt ordentligt! Så underbart när man efter en förlossning mår som man gör och skulle behöva all hjälp i världen framförallt när man har 2 barn.

Min tanke är väl att börja packa helst imorn så vi kan bo hos mina föräldrar tills vi hittar nåt, så han får sitta o ruttna med sin alkohol här så vi kan njuta av vår nya o fina familjemedlem ifred o på ett lugnt sätt!

Ja Lim .. små , små detaljer som gör skillnad .. Härligt att ha koll ? I mitt förra liv så letade jag ständigt efter saker .. nycklar , mobil , laddare .. gömda vinflaskor .. Nu har jag också koll ? Ingen vindimma utan nykter o närvaro .. Stor Kram .. Och en riktigt trevlig onsdag kväll till dig ?

Tack snälla du för de fina orden. De betyder mycket för mig. <3

Det finns små detaljer som ensamma kanske inte verkar så viktiga. Men när flera små saker samlas blir det ändå en stor skillnad.

Ett exempel. Jag har två barn. Jag har varje vinter köpt små ledlampor som man kan fästa på jackan, väskan etc. Innan mitt vita liv så köpte jag många sådana. De försvann. Jag lät barnen leka med dem. De satt aldrig där de skulle och jag hade inte sån full närvaro mentalt att jag såg till att de satt kvar på jackan. Eller att de ens blev fästa på jackan som det var tänkt. De hamnade lika gärna i barnens leksakslådor.

När jag slutade dricka köpte vi nya såna där lampor. De satt på rätt plats hela återstoden av vintern för jag såg till det. Nu har jag köpt lampor igen och satt fast dem där de ska vara. Och jag kommer inte låta barnen ta loss dem och lägga dem nånstans. För jag orkar säga att de ska sitta på väskan.

Såna små detaljer finns det miljoner av som sammantaget gjorde livet som aktiv drickare så himla värdelöst.

Nu har jag koll på såna här saker utan att det är svårt. Det är snarare såna här saker som har hjälpt mig att stärka mitt självförtroende. Små små saker för nån annan men inte för mig.

Nu har jag gått på både till och från jobbet. Just nu jobbar jag 75% så jag slutar halv 3. Det verkar som jag har en svacka precis så här dax. Men lovade att läsa min tråd innan jag föll för ngt sug. Nu blir det te och en fröknäckemacka istället.
Tänk vad mkt den här kontakten betyder.
Det låter så mysigt att träffas över en fika. Det saknar jag här ute i buschen.
Nå väl te macka stickning och tv får det bli.
Tack för allt stöd. Berätta sen hur det gick om du kunde klara sötsuget.
Kram

#Anders 48 #Winna
Tack, snälla ni! Jo, att vara ärlig har jag inga problem med. "You can´t change what you don´t acknowledge" som Dr. Phil brukar säga. Varför skulle jag försöka dölja något för er eller för någon annan. Det skapar bara mer ångest och mer sug. Det är det minsta man kan vara - mot sig själv och andra - ärlig.

Men jag vill säga att det här med AA är inget jag gått ut med till alla jag känner, absolut inte. Det är ingen brådska alls faktiskt. Det är bara min familj och en väninna (hon som har problem med missbruk själv) som vet om. Inte för att jag skäms utan helt enkelt för att jag gör bedömningen att jag är för ny och skör i min nykterhet så det är inget jag vill diskutera med fler just nu. Ett nyktert beslut!
Kramar,

Det ska gå till slut, finns ju flera vänner här inne som bekräftar att det var ett himla velande innan beslutet satt.

Kramar
???

Jag har varit där jag med, ganska nyligen.
Kan riktigt känna ångesten och det dåliga måendet.
Det blir bättre, när de nyktra dagarna blir fler så blir det bättre.
Kämpa på och lycka till?

Härligt att läsa igenom tråden & ta till sig alla era tips. Dag 30 för mig idag och det ska firas med ett styrketräningspass som sitter hååårt inne?
Bara göra inte tänka ( gäller endast träning?)
Har varit på min KBT idag och det var givande som vanligt, ska också få hjälp med min sömn som aldrig någonsin varit bra.
Kan bara bli bättre alltså, ett utmärkt utgångsläge för att inte bli besviken?

Önskar alla en fin nykter onsdag?

Så här länge har jag inte varit nykter sen jag började dricka, förutom när jag varit gravid då.
Senaste 10 åren har jag som mest varit nykter 5 dagar någonting tror jag, men det har inte heller hänt många gånger.
Nu är jag uppe i 30 dagar, vad hände? Vad fick mig att äntligen stå emot?
Jag vet inte riktigt faktiskt, fick bara en enorm längtan efter mitt ”riktiga” jag... en längtan att slippa vakna bakfull med ångest... en längtan att leva livet på riktigt igen..
Det är berg & dalar, lycka & gråt, förtvivlan & eufori.
MEN jag är nykter & tänker så förbli.
Det riktiga livet lockar och skrämmer, men jag tror det är värt det. Allt är det värt?

Jag får försöka borsta av ångesten och börja igen. Dag 1 idag och eftersom att 4dagar gick utan problem ska jag sikta på 8 dagar och se vart jag hamnar.
Nästa vecka har jag inte heller möjlighet att dricka då det vankas jobb med massa bilkörning så det kanske blir lättare.

Var det en person som gjorde en anmälan till socialen gällande mig och mitt drickande. Separerad och hade mitt barn 50%.
Vid den punkten i livet hade jag inga större problem med alkohol, kunde ta en öl eller två vissa dagar men drack mig aldrig berusad när barnet var hos mig.
Fick en tid för möte hos socialen där vi diskuterade alkohol. Och mer än så var det inte :)

Goder dag, Ns. Gick pw:n bra imorse? Vi är några stycken som brukar samlas och fika en gång i veckan - den här gången blir det bara kaffe för min del. En härlig, god, stärkande och ljuvligt doftande ångande stor kopp kaffe! Så får det bli. Kram på dig!

Gott att se dig på banan igen, Femina. Anders skriver det så bra, och en sak till. Det hade varit enkelt att hymla och smussla med vinintaget igår, men du valde att berätta som det var. Det gör dig till en modig, ärlig och sann människa. Stor kram och lycka till med dagen.

Jag tror att jag på något sätt låter mig vara som ett oskrivet blad.
Låter andra skriva och definiera vem och hur jag ska vara för att jag ska passa in och bli bekräftad och räknad med.
Där är jag då som ett blankt papper och låter mig besudlas eller lyftas upp beroende på vem som skriver.

Jag har ju blivit tydligare med gränserna det sista året,men likafullt hamnar jag ofta i svåra eller låsta situationer som jag inte på ett enkelt sätt kan hantera.

Ibland flyr jag,ibland stannar jag kvar och försöker rida ut den inre och yttre stormen som skadar mig.

Men istället för att bygga mig en egen borg så kliver jag in i situationen där jag blir det oskrivna bladet som andra får begagna sig av gång på gång.

Naturligtvis inte till det yttre,det är jag för klok och vuxen för :-)

Men i det inre så låter jag detta ske med mig gång på gång.

Som att jag inte är herre över situationen,skeendet miljön osv.

Nåväl,nya insikter ger nya tankar som ger nya mönster.
Jag har idag tagit viktiga steg och jag känner bokstavligen hur marken sakta stannar av under mig.
Mycket mycket skönt..