Senaste kommentarerna i forumet

Tack, kära ni. Jag kommer tyvärr göra er alla besvikna. Jag borde sitta på möte just nu men istället är jag här hemma och dricker vin. Jag kunde - verkligen - kunde stått emot suget om jag verkligen ville, tror jag. Tyvärr så ville jag inte. Varför? Jag kan inte svara på det. Kanske för att jag från början inte velat bli nykter för alltid - även om månadsmedaljen hägrar. Kanske för att jag tror att jag ska klara mig ändå. Kanske för att jag från början ville, som den här tråden heter - "förändra mitt drickande", inte avsluta det helt.

Jag har en son som snart fyller 17 år. Han är så älskad. Han fick en diagnos inom autismspektrat före tre års ålder vilket medförde att han åk 0-3 gick i en liten specialklass med flera pedagoger. Sen hade han vuxit till sig så pass att vi flyttade honom till en vanlig klass i skolan vi bor närmast med förbehållet att han fick gå om åk 3. I våras slutade han 9:an med godkända betyg i alla ämnen. Vilken otrolig lättnad! Nu har han precis börjat gymnasiet på programmet "Bygg- och Anläggning". Han är så duktig. Han är en lugn, fin, ärlig kille som tar ansvar helt själv för att stiga upp på morgonen, komma i tid, göra sina läxor osv. Han är väldigt plikttrogen och noggrann med tider. Han behöver kanske lite extra hjälp i sina studier men hans handikapp är det sociala livet som numera är så viktigt. Han har inga vänner. Han säger själv att han är blyg och han vågar liksom inte ta för sig. Jag tror att han omedvetet håller avstånd till andra för att han säger själv att han känner sig annorlunda och han vet inte riktigt hur man gör!

Idag var första dagen de fick äta lunch ensamma. Tidigare har de ätit lunch ihop, hela klassen. När han kom hem berättade han att han ätit lunch - ensam. NI som har barn, och särskilt med ett handikapp av något slag, ni förstår att mitt hjärta gråter.... Jag vill så gärna han han ska trivas på sin nya skola. Tre års gymnasiestudier har han framför sig. Jag vill så gärna bara att han ska få några nya vänner, åtminstone i klassen under skoldagen. På torsdag ska jag träffa skolans specialpedagoger för ett möte men jag har redan mejlkontakt med hans mentor och övriga lärare där jag beskrivit situationen. Jag skyller inte på min son för att jag valde att dricka vin idag. Jag kände suget redan innan han kom hem från skolan men detta gjorde ju inte saken bättre.

Jag är tacksam för alla som läser min tråd.
Kramar,

Tack Knaskatten ❤ jag känner mig både övertygad och stabil i min nykterhet.

Jag städade min tvättstuga för ett tag sedan. När jag fortfarande drack så gömde jag burkar lite här och var. En kväll hade jag druckit folköl. Inte så många. Men jag kunde för allt i världen inte minnas sedan vart jag gömt burkarna. Undrade länge. I mer än 1,5 år. Visste ju att jag inte kastat dem. Men när jag städade hittade jag dem. Två stycken i en plastpåse. Kändes väldigt overkligt att det var jag som gömt dem. Tänk vad man kan förändra sig.

Många kramar! ❤

Må vi för evigt vara passiva i vår alkoholism ❤❤❤

Hej fina miss lyckad. Jag läste lite bakåt i din tråd. Minns ju att du var en stor inspiration för mig när jag bestämde mig en gång för alla att inte dricka. Du är fortfarande en inspiration! Så mkt som skett i ditt liv de snart tre åren som gått.

Det är underbart! Vad du upplever nytt.

Tänker du nånsin på hur det vore om du fortsatt dricka? Hade du varit där du är nu?

Massa kramar! ❤

Hej,
För tre år sedan fick min man och jag besöka soc då jag druckit mig så berusad att jag till slut fick spendera en natt på psykakuten. De är då skyldiga att upprätta en orosanmälan då vi har minderåriga barn. Jag kommer inte ihåg exakta tidsintervall men det kom ett brev där vi blev kallade till ett möte ca två veckor efter de fått in anmälan.
Det var ett bra möte där de ville höra hur barnen har det i hemmiljön. Finns det trygga (nyktra) vuxna runt barnen, hur fungerar barnen mm. Jag berättade om mitt drickande och erbjöds hjälp. Då tyckte jag att behandling inte behövdes utan hade kontakt med VC och fortsatte där. Påbörjade oxå samtal med en beroendeterapeut. Fokuset var på barnen och det återkom senare till oss och meddelade att de inte vidtog några ytterligare åtgärder. Tror det beror mycket på att barnen hade och har många trygga personer i sitt liv. Där och då, när konsekvensen av mitt beroende, så tydligt påverkade barnen började min väg mot nykterheten.
Så har du fått en orosanmälan och inser själv att drickandet är ett problem, ta emot hjälp. Ensam är inte stark i detta.
Kram
Ellan

Vad jag blir glad av att du är tillbaka där du vill vara igen!
Jag minns så väl när du välkomnade mig i våras. Hur jag mådde. Hur jag kände när du skrev, till mig, där och då.
Det stärkte mig och gav mig insikten att jag inte är ensam.
Vi sitter liksom i samma båt, på ett eller annat sätt.
Fullblodsalkisar som konferensfyllon.
Därför är det så fantastiskt att få följa dig i din resa, allra helst när du sträckte ut en hjälpande hand när jag som mest behövde den.

Ta hand om dig, och ta små steg som ganska snart blir helt vanliga.

Du kämpar på läser jag men var inte för hård mot dig själv du är en stark och vacker själ och det har du bevisat för dig själv och för oss andra här inne många gånger när du varit vit en längre period ? Jag tyckte att jag hade varit duktig igår för jag hade inte tagit en droppe på nästan 2 veckor så jag mitt dumhuvud gick till bolaget å köpte 6 öl för att fira att jag varit duktig haha det är ju skrattretande och patetiskt bara nu när jag tänker på det ? Nu tar vi nya tag och räknar vita dagar igen ? Styrkekram ❤️?

Min mamma blev diagnosticerad med alkoholdemens igår...jag har ju förstått att det varit på gång, men sen blev hon akut sjuk, det visade sig att hon typ slutar äta och bara druckit och till slut fick hon akut leversvikt, det i sin tur jag alkoholförgiftning och det resulterade i en hjärnskada.
Nu ska hon in på boende och eventuellt rehab, men dom berättade att skadan redan finns där och att hon inte kommer att bli bättre,jag har dom tur är inte behövt ta hand om henne så hon snabbt blev sämre, men det är en konstig känsla att behöva ta beslut om sin förälder...jag bidrar säkert inte med så mycket, ville bara att du ska veta att du inte är ensam, och vill du prata med får du gärna höra av dig:)

Hej Sannah,
Välkommen tillbaka.❤️ Just den känslan du har nu. Kom ihåg den. För dit vill du inte tillbaka. Från och med nu är det framåt som gäller. Varje litet steg är en vinst i sig. Jag föll tillbaka många gånger innan jag hittade min väg. Det var liksom nog. Jag vill aldrig mer tillbaka till den känslan jag hade där och då. I början var det min drivkraft framåt. Dagar när jag var låg, ledsen, arg, trött, rastlös osv då tog jag fram det minnet. Jag stod ut i alla andra sinnestillstånd för när jag jämförde det med att må som jag gjort tidigare så var valet inte lika svårt.
Beroendet är så sjukt listigt och det smyger sig på sakta men säkert. Men du är här nu och nu är det framåt som gäller. För din skull!
Kram
Ellan ❤️

….varför man vill träffa och prata vidare med en psykolog? Kan väl heller inte skada med tanke på dina studier. De flesta som läser psykologi/psykiatri brukar väl själva gå i terapi under utbildningen? Det ingår väl nästan mer eller mindre har jag för mig. (Kanske tänker mer specifikt de som skall bli psykoterapeuter). Hoppas att du hittar någon bra - jag tycker att det är jättebra. Om man hittar någon som man känner förtroende för. Då är det bara att köra......

Hej!

Min pappa har idag blivit inlagd på en beroendeklinik för alkoholproblem.
När det hela började är svårt att säga, men jag märkte det mest i början av året. Han har varit en underbar pappa till mig hela mitt liv, ställt upp på allt. Han är noggrann, ekonomisk och bra på alla sätt och vis. Men nåt hände och han började dricka och det gick bara utför. Det känns så otroligt ofattbart och det är som jag är mitt i en mardröm. Att en så bra människa som jobbat hårt hela sitt liv kan vid 72 års ålder bli alkoholist... Hela mitt liv känns uppochner nu. Han har två fina barnbarn på 5 och 1år och jag är rädd att han inte ska kunna följa dem så länge till...
Jag tänker också på allt som jag får ta ansvar för som han inte kan nu. Han och mamma har nyligen separerat och jag är deras enda barn..

Hej Femina! Är faktiskt själv just nu i Grekland med min man, tänkte precis som du in för resan, hur fan ska det gå med alla frestelser till höger och vänster av alla olika alkoholhaltiga drycker? ? men jag märkte att när jag tittade mig omkring på restaurangerna så var jag långt ifrån ensam att dricka cola eller vatten, dessutom ju längre kvällen led så var jag inte en av dom som satt och fyllgarvade och betedde mig och det var jävligt skönt och stolt kände jag mig också. Underbart att dessutom vakna fräsch och dricka morgonkaffe på balkongen i soluppgången.?? Så försök det är verkligen värt det. Själv har jag varit nyckter i 4 mån och en vecka! Ska bli jättekul att få berätta på nästa AA möte att jag klarat min första nyktra semester!!!
? och kämpa på.

Tack för dina ord ? Ja den sadeln har man ju suttit på många gånger men ramlat av den lika många gånger med ? Hoppas man till slut lär sig att stanna kvar i sadeln så man slipper detta självplågeri som man håller på med. Men skam den som ger sig nu blir det att samla vita dagar igen ? så 14 dagar minus 1 dag ? Hur går det för dig Michael ? Bra hoppas jag ?

Läste någonstans att man för länge sen övervägde alkohol som medicin mot depression men man upptäckte att det var alltför mkt biverkningar så man la snabbt ner det. Jag är inne på dag 9, och fick den största utmaningen sen jag slutade dricka. En partner som drog sig ur ett svårt och ekonomiskt tungt projekt som jag hållt på med i ca10 år. Nu är jag helt själv. Första tanken var att dämpa ångesten med alkohol men vet att jag kommer må shit imorgon. Bara att bita ihop och möta utmaningen. Lycka till

.. bara hoppa upp på sadeln igen.

Jag vill bara säga att du är en stark och klok och vänlig själ efter att ha läst en del av dina inlägg ?? Grattis till alla dina vita dagar bra jobbat?? Det är lättare å vara snäll mot andra och ge goda och kloka råd än till sig själv? Jag känner igen detta att ena dagen så känner man sig stark och beslutsam så man kan flytta berg och nästa dag känner man sig vilsen och svag och man tvivlar på sig själv och motivationen känns som bortblåst. Det är då ens styrka sätts på prov och då gäller det att man lyckas rida ut stormen tills den lagt sig så man inte väljer att fly in i dimman igen. Jag brukar tänka när det är som jobbigast att efter regn så kommer solsken och det får mig att kämpa vidare?? Ha en fin kväll och glöm inte bort att det tar inte längre tid å tänka en positiv tanke än en negativ tanke ?

Jag inser att jag jagar något hela tiden. Perfektionen med kontrollen som drivmedel?

Jag minns mig själv som barn. Ganska ensam, men nöjd med ensamheten. Pusslandet. Mimandet till musik i mitt stängda rum. Ritandes något. Löste en kluring av något slag, pysslade. Och jag hittar inte till ett intresse i mig själv.
Att bara "slötitta", "slöläsa"...bara "hänga" lite..."strösurfa". Ta en virknål och ett garn och se vad det blir liksom. Men näe...jag blir rastlös. Sånt "slöseri" med tid. Ofta känns det som om jag har begränsat med tid på mig och det enda som hejdat ner mig är alkoholen.

Och...där klack det till i mig. Kanske är det trots allt ett trauma efter att min mamma plötsligt gick bort när de var lika gamla som mina barn är nu. Att "poff"...skicka iväg dem till skolan med en kram och "ha en bra dag, vi ses i kväll" och sedan "poff" vara borta för alltid när de kommer hem. Som det nu blev för mig. Tänk att jag inte funderat på sambandet tidigare. Jag måste bestämma mig för att jag inte behöver oroa mig, att jag kommer att få leva länge till. Att jag har TID att leva långsamt och ha lite "tråkigt".
(Tänk vad nykterheten kan skingra dimmor egentligen)

Tack för dina vänliga ord det värmer ? Ja denna dagen är bara att genomlida och hoppas att man mår bättre imorgon. Var får du värk i kroppen? Själv får jag ofta ont i magen och ryggen och jag har dålig aptit dagen efter. Du skriver att du har bestämt att det får vara nog med alkoholen och det är härligt att höra? Visst känns det skönt när man väl har bestämt sig att nu får det vara bra med detta destruktiva beteende.Har du något mål som du satt upp för dig själv angående alkoholen och vad har du för strategier för att inte falla tillbaka?

Känner igen mig i det där att titta in i fönster och allt ser så mysigt ut men min erfarenhet är att det är ju bara ytan man ser. Innanför väggarna kan det ju vara hur eländigt som helst...
Tyvärr har jag ingen eldstad här men vi har en stuga som vi tänkte åka till i helgen. Där ska jag elda i öppna spisen. Det får bli veckans belöning för inget mer alkohol.
Vi har alkohol kvar hemma undrar om jag inte ska göra som du och slänga ut eländet...
Ha en skön kväll.
Kram

Vem e du nu?
Jag har glömt hur du ser ut och sånt men
Jag gjorde aldrig slut
Vem e du nu?
Har du hört min röst fast vi dog ut?
Lyssnar du?

Varje låt läker mina sår i musik
Träffas vi
Minns din hud
I min värld tar vi aldrig slut

Lyssnar du?
Jag går in i min dröm så hårt
Vill stänga av
Låta tiden gå
Mitt hjärta kommer aldrig sluta slå
För oss två

Vem e jag nu?
Vågar inte släppa in nån ny för
Jag gjorde aldrig slut
Vem e jag nu?
Jag står kvar här nu fast vi dog ut

Lyssnar du?
Varje låt öppnar gamla sår
Min musik ekar tomt
Minns din hud
I min värld tar vi aldrig slut
Lyssnar du?

Jag går in i min dröm så hårt
Vill stänga av
Låta tiden gå
Mitt hjärta kommer aldrig sluta slå
För oss två

Min pusselbit som saknas alltid.
Jag ropar men du svarar aldrig
Har gråtit säkert tusen tårar
Och saknat dig i hundra låtar

Kom över en låt av Little jinder som heter Puzzel.
Hon sjunger och är melodin på känslan jag har för honom
Den får bli hans avskedsmelodi.
Tror jag jag är klar med exet.
Jag vill vara klar.
Jag släpper dig nu.

Fridens.

Te, stickning och lite slött tevetittande. Låter som att lite eldknaster i vedspisen och en ihoprullad katt skulle komplettera bilden. :)
Jag tänker ofta att jag skulle vilja bli som en sån där klok gammal gumma. Nöjd och krumryggad och tillfreds med sitt liv i det stora lilla.
Ibland kommer jag på mig med att titta in i folks fönster på kvällarna när jag är ute och går. Tänker att där ser det ut som en tindrande tomtebolycka, där vill jag kliva in och vara. Fria fantasier.

Jotack, sockret går bra idag. Har samlat ihop majskakor, socker och mjöl och en fryst korvbrödspåse som får bli maskmat i komposten. Jag kan inte ha det innanför väggarna, då åker jag dit.

All lycka till ikväll, Ns! Vi står på oss.

Men din fråga gav mig sån styrka. Nu sitter jag med te, min stickning och för allt i världen lite slö tittande på TV. Men framförallt så nöjd med mig själv...
Hur går det för dig och sockret?
Kram

are so welcome. Kram.

Hej
Tack för din kommentar. Du räddade mig. Var så sugen nu när jag kom in efter promenaden men tänkte, jag ska kolla in min tråd. Så nu sätter jag på te istället.
Jag bor i en liten by nära skog så här finns massor av trevliga stigar.
Ja det nya jobbet känns spännande och är en stor utmaning. Men nu tar jag en dag i taget.
Tack för stödet, det betydde så mycket.
Kram

Styrkekramar till dig också. Hoppas att du har en bra dag, så att du får vakna ångestfri i morgon!